34-åriga Marit Malm Frafjord har fler mästerskapsmedaljer än de flesta hemma i troféskåpet. Bara med Norge har mittsexan tagit fyra EM-guld, två OS-guld och ett VM-guld. Så efter EM 2016 i Sverige tackade hon för sig i landslaget.
Faktum är att norskan slutade helt med handbollen 2018 men bara några månader senare gjorde hon comeback i danska ligan med Team Esbjerg, där hon delat linjesyssla med Clara Monti Danielsson. I Danmark har det gått så bra för 34-åringen att hon nu omvärderat beslutet om landslagsspel.
– Det har blivit kul med handboll igen. Jag har pratat lite med Thorir (Hergeirsson, förbundskapten) och det har gått bra i Esbjerg. Om de tror att jag har något att bidra med så är jag villig att bidra och hoppas att jag kan göra det. Det är tuff konkurrens, säger Frafjord till Aftenposten.
Redan i mars meddelade Frafjord för landslagsledningen att hon kunde tänka sig komma tillbaka till ett OS-kval för Norge, och det verkar vara just ett till OS, förhoppningsvis 2021 i Tokyo, och en tredje OS-guldmedalj som lockar extra mycket.
– OS 2012 var kanske det roligaste jag varit med om på ett mästerskap. Då klarade vi att ro i hamn det trots att vi hackade i starten av turneringen. Det hade varit fint att få uppleva något sånt igen, säger Frafjord till Aftenposten.
I 24 år dömde Mads Hansen och Martin Gjeding matcher tillsammans på nationell och internationell nivå. Nyligen splittade paret på sig då Mads Hansen ville testa något nytt. Samtidigt blir Martin Gjeding del av en helt ny domartrio, rapporterar danska TV2 Sport.
Mads Hansen kommer att få en ny parhäst den kommande säsongen i Jesper Hansen, då den förstnämnda ville testa något nytt i karriären efter 24 års handbollsdömande tillsammans med Martin Gjeding.
Och ett ännu nyare grepp än att Mads Hansen byter partner är att Martin Gjeding kommer att ingå i en ny konstellation – en domartrio. I samarbete med Per Olesen och Claus Gramm kommer Gjeding utgöra en nyskapande trio som ska döma matcher tillsammans.
– Det är två jättebra killar att döma med. Och, såklart, är det en ny värld vi går in i på grund av att vi är tre stycken som ska samsas både på planen och utanför. Men jag är taggad på utmaningen, säger Martin Gjeding till TV2 Sport.
Det blir ingen Handbollscampen den 15-18 juni på grund av Coronaviruset, det meddelar Kärra HF på sin hemsida. Föreningen erbjuder pengarna tillbaka till de som redan anmält sig.
Meningen var att upp till 100 flickor och pojkar födda mellan 2005-2010 skulle delta i lägret Handbollscampen arrangerat av Kärra HF i sommar. Men som med så mycket annat så ställs aktiviteterna in på grund av Coronaviruset.
”Vi måste tyvärr meddela att Handbollscampen 15-18 juni 2020 blir inställd pga nuvarande omständigheter med Covid-19. Vi är så klart väldigt ledsna över det och hoppas att ni har förståelse för rådande omständigheter. Ni som har betalat och anmält er kommer få alla pengarna tillbaka.”, skriver klubben på hemsidan.
Handbollscampen har arrangerats i flera omgångar med mängder av profilerade spelare som instruktörer, som bland andra Kristian Bliznac, Jesper Konradsson, Daniela Gustin och Filippa Idéhn.
Föreningen har hållit hoppet uppe in i det sista men har alltså tagit beslutet att ställa in lägret. På sin hemsida skriver Kärra att man ska kontakta ekonomiavdelningen via mail om man vill ha sina pengar tillbaka.
För fyra år sen gjorde Isabelle Gulldén historiska 15 mål i en Champions League-final. Det firar EHF med att bjuda in till ett quiz om vår svenska världsstjärna. Hur mycket kan du?
De tre senaste säsongerna har Györ lagt vantarna på varenda Champions League-buckla. Men innan den grönvita streaken startade var det en svensk som såg till att skapa en historisk finalafton mot just Györ i Europas finaste turnering.
Bella Gulldén, då i CSM Bukarest, gjorde som första kvinnliga spelare 15 mål i en Champions League-final. Det var det första historiska. Matchen avgjordes dessutom på straffar, vilket var det andra historiska. Och Bukarest vann titeln som första rumänska lag någonsin. Trippel historia med svensk signering, vilket EHF firar med ett quiz.
Hur mycket kan du om Sveriges stjärna?
Quizet består av sju frågor som du kan svara på här, på Eurohandball.com.
Gammal är äldst, åtminstone bland de svenska spelarna i årets Champions League-nomineringar. 37-åriga Linnea Torstenson är nämligen enda svenska på listan – där även Sävehofs danska playmaker Ida Staxen Lagerbon tar plats.
I ett reportage med Linnea Torstenson när hon spelade i Nice beskrev vi henne som en Ferrari som åkte runt i en Peugeot, lagets klubbil. Nu har den riviga Ferrarin förvandlats mer till en av försvarets stridsvagnar, vilket märks med nomineringen som en av Champions Leagues bästa försvarsspelare 2019/2020.
Den 37-åriga nationalikonen är dessvärre enda svenska spelare bland de 45 nominerade till årets All star-lag i Champions League. Däremot finns Sävehofs talangfulla danska niometersspelare Ida Staxen Lagerbon på listan över de bästa unga spelarna.
Sedan tidigare stod det klart att Ålborg kommer tappa en hel del spelare till nästa säsong, däribland målvakten Emma Friberg som flyttar till Viborg. Nu rapporteras även att playmakern Jenny Carlson flyttar från Ålborg till danska konkurrenten Holstebro.
Ålborg står för en rejäl rockad i spelartruppen när klubben med största sannolikhet degraderas på grund av sin tolfteplacering när Corona slog till. Sju spelare har hämtats in till nästa säsong men hela 13 spelare lämnar.
Bland de som försvinner finns svenska målvakten Emma Friberg som tar tåget till Viborg och nu står det även klart att playmakern Jenny Carlson fortsätter sitt Danmarks-äventyr när hon fortsätter karriären i Holstebro, det meddelar klubben i ett pressmeddelande.
25-årige Carlsson startade karriären i Kärra för att sedan ta steget upp till Lugi innan det blev Danmark och spel i Ringköbing, där speltiden drabbades av en kronisk tarmsjukdom. En lyckad operation och säkert en massa god inställning senare blev det flytt till Ålborg. Det nya kontraktet med Holstebro, som slutade åtta den föregående säsongen, är skrivet på två år.
Säsongen 2019–20 fick ett snöpligt slut och handbollsabstinensen är stor på många håll. Handbollskanalen tar därför en titt i backspegeln i artikelserien vi kallar för ”Säsonger vi minns”. Nu har det blivit dags för del 6 – IF Guif 1996–97, säsongen då klubben gick till final för första gången.
– Klubben fyllde 100 år 1996 och då vet jag att klubben väldigt gärna ville att vi skulle gå till final. Det blev inget då, men det blev en final när klubben fyllde 101 istället, säger Johan Moberger till Handbollskanalen.
Finalen som Eskilstuna Guif gick till, eller IF Guif som klubben hette fram till 2010, var alltså klubbens första i historien. Klubben bildades 1896 som Godtemplarnas Ungdoms- och Idrottsförening och gick för första gången upp till högstaserien 1958. Det skulle dock dröja nästan 40 år efter det innan den första riktigt stora framgången kom.
Men säsongen 1990–91 var det få som trodde att Guif skulle bli ett finallag. Då hade laget stått för en svag säsong i Elitserien och sedermera åkt ur. Det i sin tur innebar att fixstjärnan Erik Hajas drog iväg på ett äventyr till spanska CB Maritim Puerto Cruz och vem skulle då göra målen i Eskilstuna-klubben? På något sätt löste det sig ändå och sejouren utanför Elitserien blev endast ettårig.
Säsongen 1992–93 var IF Guif tillbaka i finrummet och då med en återvändande Erik Hajas, som efter ett år i Spanien och ett i IFK Tumba var ”hemma” igen. På den tiden delades serien upp i en höstsäsong och en vårsäsong och eftersom Guif slutade sjua under hösten fick de spela vidare i Elitserien under våren, vilket innebar att de klarade sig kvar. Säsongen efter var tämligen lik den föregående och det dröjde till säsongen 1994–95 innan klubben tog sig till slutspel. Där blev det förlust mot IK Sävehof i kvartsfinal och sedan kom alltså säsongen 1995–96, säsongen då klubben fyllde 100 år och som Johan Moberger säger, då hoppades klubben på final. Istället för final åkte Guif ut i två raka mot HK Drott i kvartsfinal.
– Vi stupade där, så det blev nya tag säsongen efter istället, säger Johan Moberger.
Moberger flyttade från Gällivare till Eskilstuna 1990 för att gå på handbollsgymnasiet. Samma säsong fick han debutera i A-laget, då med legendaren ”Bobban” Andersson som tränare. Det var först säsongen 1992 som högersexan fick vara med på riktigt och sedan var han en fast del av Guifs A-lag fram till 2004. Efter det har ”Mois” jobbat med klubbens junior- och utvecklingslag samt klubbens damlag.
Men tillbaka till 1990-talet. 1994 hade Ingemar Linnéll kommit in som tränare och det var då saker och ting började att ta fart i handbollsstaden Eskilstuna.
– Ingemar kom in som en frisk fläkt och han betydde oerhört mycket så klart, säger Moberger.
Ingemar Linnéll. Foto: Bildbyrån
En annan stor faktor till varför Guif verkligen var att räkna med var naturligtvis Erik Hajas. Målsprutan hade redan varit med och spelat hem sex mästerskapsmedaljer med Sverige och var så klart en av Elitseriens bästa spelare.
– Erik gjorde ju mycket mål varje säsong och under den här säsongen gjorde han sitt 1000:e mål i serien, jag tror målet kom mot Stavsten. Han var en målspruta utan dess like och hade stor respekt med sig mot alla lag vi mötte, vilket så klart var bra för oss andra i laget också.
– Jag tror att hans snitt låg på elva mål per match under den säsongen och på det sättet var han oerhört proffsig.
Erik Hajas. Foto: Bildbyrån
Men var det bara den forne landslagshjälten det handlade om eller fanns det fler profiler i Guif? Visst fanns det fler profiler. I mål hade Guif Janne Ekman och i laget fanns dessutom den finländske landslagsspelaren Jan Källman, tuffingen Jimmy Jonsson samt skicklige högersexan Denis Bahtijarević.
– Janne var oerhört duktig i mål och Jimmy var den typen av spelare som man älskade att ha i sitt eget lag men hatade att möta. Och Denis var oerhört viktig för oss eftersom Hajas spelade högernia i anfall och därför kunde Denis, som var duktig bakåt, spela tvåa i försvaret. Han var väldigt duktig och därför fick jag inte spela så mycket, jag fick hoppa in och göra mitt bästa.
Denis Bahtijarevic Foto: Bildbyrån
Hur gick snacket i laget inför säsongen 1996–97, var det bara final som gällde?
– Vi visste nog att vi skulle vara med och fajtas om det, men Redbergslid och Drott var dominanterna på den tiden. Trots det slog vi ut Drott i semifinal i två raka matcher, minns Moberger.
Guif hade slutat tvåa under hösten och fyra under våren och därför väntade alltså Drott i semifinal. Två raka segrar inger naturligtvis respekt, men ”Mois” minns att det var minst sagt tajt. Guif vann med 33–31 respektive 31–30.
– Jag kommer ihåg att det var oerhörda drabbningar, de hade ju ett otroligt bra lag med Magnus Weberg, Tommy Souraniemi och Thomas Sivertsson. En av matcherna gick till förlängning och jag undrar om inte den andra också gjorde det.
– Men vi fick verkligen ihop det på ett bra sätt som grupp. Vi hade Hajas, Jimmy Jonsson och Janne Ekman som topparna, men i övrigt var det inte en massa landslagsmän i truppen.
Som Moberger nämner var det en grupp som trivdes ihop.
– Vi hade jäkligt kul tillsammans och umgicks mycket även utanför handbollen. Jag spelar fortfarande golf med Janne Ekman ibland och han påminde mig nyligen om ett minne från den tiden. Janne hade nyligen fått barn då och vi brukade besöka Stadshotellets källare på ett ställe som hette Oasen. Där kunde man sitta i bubbelpooler och bada, men vi fick inte ta med varken mat eller alkohol ner.
– Janne hade då med sig en burk päronpuré och eftersom han var småbarnsförälder var det inget konstigt, men i burken var där ingen päronpuré utan whisky. Den slank med så att säga, skrattar han.
Janne Ekman. Foto: Bildbyrån
Nåväl, utöver förlängningsdramatik mot Drott och päronpuré-whisky på stadshotellet skulle Guif spela SM-final mot storfavoriten Redbergslid, ett lag klubben mött i final i Ligacupen tidigare under säsongen.
– De fyra bästa lagen vid jul gjorde upp om det och det vi spelade om var en plats i någon av de europeiska cuperna. Eftersom Ligacupen spelades i Eskilstuna var det hur häftigt som helst – vi slog ut IFK Kristianstad i semifinal medan RIK slog ut Drott. RIK vann finalen, de hade ju ett oerhört bra lag med Gentzel, Vranjes, Lövgren, Frändesjö, Hallbäck och alla tre bröderna Franzén.
Senare under säsongen skulle alltså de båda klubbarna komma att mötas igen, men då i SM-final.
– Det var riktigt tufft i finalserien och även om vi var jätteglada över att ha gått till final var vi inte nöjda, vi hade trots allt besegrat RIK en gång under grundserien den säsongen. Det var riktigt häftigt att vara där, men RIK var otroligt bra och vann rättvist.
– Jag minns att det var ett oerhört tryck på biljetter till den gamla Sporthallen. Alla kom inte in och i den lilla hallen intill sporthallen hade de tagit fram någon form av storbilds-TV så att de som inte kom in i Sporthallen kunde gå in där och se matchen. Det var ett enormt tryck i Eskilstuna då.
Ett enormt tryck var det även på plan, där framförallt två spelare ogillade varandra: Jimmy Jonsson i Guif och Jerry Hallbäck i Eskilstuna.
– Jimmy var rätt hatad på den tiden och han och Jerry hade oerhörda duster där både det enda och det femte skedde. Det var mycket fulsmällar och allt möjligt, inte som i dagens handboll. De hade några jäkla fajter och slogs nästan några gånger. En gång tog Ingemar ut ”Jimpa” på bänken och då darrade hans underläpp eftersom han ville ut och slå honom, säger Johan Moberger och avslutar.
– En rolig grej var att någon gång där under sommaren efter finalen hamnade Jimmy och Jerry på samma hotell på Mallorca eller var det nu var. Då tänker man att nu blir det slagsmål, men det blev tvärtom. Både Jimmy och Jerry är galna på plan men oerhört snälla människor utanför som inte skulle kunna slå ihjäl en mygga. På plan var det två riktiga svin, men när de möttes utanför plan under semestern tog de en öl tillsammans istället. Det är det fina med handboll.
Jimmy Jonsson. Foto: Bildbyrån.
Det blev inget guld för Guif den säsongen och säsongen efter åkte laget ut i kvartsfinal mot IFK Skövde. Det dröjde till 2000–01 innan Guif var tillbaka i final, men även den gången blev det förlust mot Redbergslid.
Guif har gjort flera fina säsonger efter det och är fortfarande en av Sveriges starkaste klubbar på ungdomssidan. Frågan är när klubben tar sig tillbaka till en SM-final, men oavsett är det ingen som kommer att glömma vilket profilstarkt lag Guif hade under slutet av 1990-talet.
Har du tips eller önskemål om en säsong vi bör gå igenom? Skicka då ett mail till ola.selby@handbollskanalen.se.
När hela Europa har låst sina handbollshallar så spelar Vitryssland på med sin ligahandboll. I helgen korades dessutom en ny vinnare på damsidan när HC Gomel tog andra raka titeln mot BNTU Minks efter vinst med 29-27 (16-9).
BNTU Minsk hade monopol på seriesegrar i Vitryssland mellan åren 2003-2015. Sen kom den nya stormakten HC Gomel och vann två år i rad, förlorade ett år mot Minsk men nu tillbaka på tronen med två raka titlar.
Inför årets avgörande stod båda lagen på lika många poäng inför den sista rundan, då Minks hade besegrat Gomel hemma med uddamålet helgen innan. Men HC Gomel blev för starka på sin hemmaplan och kunde vinna matchen med 29-27 efter en komfortabel halvtidsledning med 16-9.
Inspring, applåder och jubel – och till och med kramar – utbröt när slutsignalen lät i Gomel. Stor hjälte blev vänsternian Natalia Kotina med sina sju mål för hemmalaget och som även utsågs till hela ligans bästa vänsternia.
Spelaren med flest klubbmatcher i truppen får inte nytt kontrakt till nästa säsong, det meddelar klubben på sin hemsida. Istället har OV Helsingborg erbjudit Linus Nileskog andra roller, men mittsexan hoppas spela vidare – trots huvudskador.
Över tio år med 243 matcher och 581 mål har Linus Nileskog gjort flest matcher i klubbens historia och är en av OV Helsingborgs största kulturbärare. Men efter en säsong som ryckts sönder av huvudvärk och yrsel på grund av 29-åringens kompromisslösa spelstil kommer nästa smäll, det blir inget nytt kontrakt för mittsexan i Helsingborg.
– Jag tycker såklart det är väldigt tråkigt eftersom jag varit där så länge. Jag ville vara kvar, men vi kom inte överens. Livet blir inte alltid som man tänkt sig – jag hade tänkt köra några år till, säger Nileskog till hd.se.
OV Helsingborg har istället erbjudit Linus Nileskog andra roller inom föreningen då man gärna vill ha kvar honom inom familjen, men mittsexan själv hoppas kunna fortsätta karriären på planen.
– Tanken är absolut inte att jag ska sluta, utan jag ska träna på och hoppas att det dyker upp någonting. Förutsättningarna är inte optimala nu, med corona och ett relativt sent besked, men jag får göra det jag kan och hålla alla dörrar öppna, säger han till hd.se.
Philip Jonsson återvänder till Aranäs HK efter två säsonger i AIK och Lugi. Högernian säger att brist på speltid och möjligheten att återförenas med tränaren Jerry Hallbäck var en stor anledning till beslutet, enligt Norra Halland.
25-årige Jonsson lämnade Aranäs för två säsonger sen, dit han kom från Sävehof, för spel i Stockholm med AIK. Han lämnade med en stark säsong bakom sig där han smällde in över 100 mål och 100 assist. Hos Solna-klubben blev det en säsong i Handbollsligan med nästan lika imponerande siffror innan han åter flyttade, den här gången till Lugi.
I Lund blev det dock sämre med speltid för niometersspelaren och både spelare och klubb kom överens om att bryta kontraktet ett år för tidigt. Och nu återvänder den forna publikfavoriten till Aranäs.
– Det sägs att många i publiken gillade det jag gjorde på plan och jag hoppas att jag inte har tappat allt. Jag känner ett enormt spelsug framförallt. Det var jäkligt roligt att spela i Aranäshallen där man slogs som underdog och hade allt att vinna, vilket passar mig bra, säger Jonsson till Norra Halland.
Delvis ansvarig för nyförvärvet är en annan återvändare i tränaren Jerry Hallbäck. Tränaren skämtar att han ”lurade hit Philip en gång i tiden och nu har jag lurat tillbaka honom”. Och det finns många användningsområden för 25-åringen efter återkomsten, menar Hallbäck.
– Vi använde honom mycket som högernia och attacksspelare. Han är duktig i uppspelsfasen både i egna lägen och sätta upp andra. Vi ser honom som både högernia och mittnia, han är en komplett niometersspelare, säger Hallbäck till Norra Halland.
Regerande Champions League-mästarna Vardar har förlängt kontrakten med nyckeltrion Timur Dibirov, Christian Dissinger och Stojance Stoilov, det skriver Handball-planet.com.
Det känns som att det är samma visa varje år. Vardar har ekonomiska svårigheter, alla stora spelare ska lämna, det här blir sista kraftansamlingen med gänget. Så kommer sommaren, nya kontrakt till viktiga spelare och slutspel i Champions League.
Likadant verkar det bli i år. Samma rykten har omgett klubben, att de största spelarna ska vara på väg bort från Nordmakedonien på grund av ekonomiska problem. Men återigen kommer uppgifter om att Vardar har lyckats behålla sina stjärnor.
Det är Handball-planet som rapporterar att klubben har skrivit nya kontrakt med ryska trollgubben Timur Dibirov, tyska nian Christian ”Disco” Dissinger och makedonska kraftlinjen Stojance Stoilov.
Kontraktsförlängningarna gjordes möjliga av att den förre Vardar-presidenten Mihajlo Mihajlovski kom in och tog över ansvaret från Sergej Samsonenko och därmed räddade laget från konkurs.
Däremot försvinner brasilianska högernian Jose Toledo till rumänska Baia Mare till nästa säsong och även rutinerade ryssen Sergej Gorbok.
Det är inte soffläge på de norska landslagsspelarna under Corona-uppehållet. Tvärtom vill ”Berge Boys” vara det bäst tränade landslaget i världen när utbrottet är över, rapporterar norska VG.
Silver i VM 2017 och 2019 samt brons i EM 2020. Det norska herrlandslaget har hävt sig upp bland toppnationerna i Europa och verkar vara där för att stanna. Och med guldet kvar i sikte satsar Norge på att vara det bäst tränade laget i världen när Coronautbrottet är över.
Tanken var att det norska landslaget skulle ha samlats i Sandefjord den 1-7 juni för träna tillsammans och diskutera de gångna månaderna och framtida målsättningar. Viruset satte dock stopp för planerna. Men då de flesta norska spelarna är hemma på norsk mark kan de ändå träna ihop i ”träningsceller”, dels med hjälp av träningsscheman som fystränare Viken satt ihop.
– Sander Sagosen, Magnus Abelvik Röd, Sander Överjodet, Kristian Saeverås och Torbjörn Bergerud har tränat tillsammans på Olympiatoppen. Nästan alla spelare har varit hemma i Norge, säger förbundskapten Christian Berge till VG.
Ett sammansvetsat norsk landslag som potentiellt kan vara det bäst fysiskt tränade laget i världen, det låter som en rejäl tugga brunsmör för Sverige att bita i.
Teemu Tamminen kom till Riihimäki Cocks som 16-åring, idag är han 32 och klar för fyra nya år i klubben, det skriver Cocks på sin hemsida.
Vänsterkanten Teemu Tamminen är en av de största finska handbollsspelarna. 32-åringen är kapten och målmaskin i Champions League-vana Riihimäki Cocks och har varit en absolut nyckelpelare i det finska landslaget.
Och nu verkar Tamminen alltså avsluta sin karriär i Finland. Riihimäki Cocks valde att aktivera en option i kontraktet som gjorde att det förlängdes med ett år och så kom parterna överens om ett färskt treårskontrakt utöver det.
– Det känns jättebra och det är kul att vara värderad av klubben. Laget växlas med åren och nu har vi en ny coach och det blåser nya vindar, så den här förlängningen känns riktigt bra, säger Tamminen på hemsidan.
Teemu Tamminen är faktiskt en av få finska spelare i finska Cocks och nästa säsong blir det en färre då stjärnan på vänsternio Nico Rönnberg flyttar till franska US Ivry. Det kan dock ge mer utrymme för Tamminen att jaga en annan Rönnberg, nämligen Nicos pappa Jan.
Jan Rönnberg, fantastiskt porträtterad här i Yle, är nämligen den enda spelare som ligger före Tamminen i ligans totala skytteliga genom tiderna. Jan Rönnberg har gjort 3063 mål medan Tamminen har 2761 på kontot, skriver Yle.
Grönland ska bygga en flygplats i huvudstaden Nuuk för resor över Atlanten, vilket beräknas stå klar 2023. Det vill handbollsförbundet fira med en internationell fyrlagsturnering, rapporterar Sermitsiag.ag.
Den nya flygplatsen, Nuuk Atlantic Airport, beräknas vara färdig år 2023 och förhoppningen är att dels handbollslandslaget ska nyttjas av bygget då det blir lättare för lag att ta sig dit. Dels vill man locka lag för den turnering man hoppas få igång för att fira den nya flygplatsen, skriver Sermitsiag.ag.
Det grönländska förbundet har redan pratat med Färöarna, Kanada och USA som potentiella motståndare. Även Island ska tillfrågas.
Grönland är efter uppdelningen av Panamerikanska förbundet nu medlem i den Nordamerikanska och Karibiska förbundet. Grönland är även ordförande i förbundet vilket gör att de har direktkontakt med Internationella handbollsförbundet IHF, vilket kan underlätta för framtida turneringar.
Emil Lindkvist har tillhört OV Helsingborgs A-lag i åtta år. Nu har vänsterkanten skrivit på ett nytt tvåårskontrakt, skriver klubben i ett pressmeddelande.
25-årige Emil Lindkvist har inte bara tillhört A-laget i OV Helsingborg, han är en egen produkt som varit där sedan handbollsskolan. De senaste åtta åren har han däremot tillhört herrtruppen och nu verkar det bli ett helt decennium hos de gröna då han kritat på för två år till.
– Efter åtta år i A-laget så känns det jättekul att ha förtroende från OV och få fortsätta min handbollskarriär här i moderklubben. Jag trivs väldigt bra med OV-familjen och har såklart ett stort grönt hjärta, säger Emil Lindkvist i ett pressmeddelande.
Under årets säsong i Handbollsligan stod 25-åringen för 27 mål och 14,69 i MEP. Nästa år får han en ny chans att förbättra de siffrorna i den svenska högstaligan.
– Det ska bli fantastiskt spännande att få fortsätta etablera OV i högstaligan. Truppen har börjat forma sig ordentligt och vi har en bra mix av unga och erfarna spelare. Kan vi hålla oss hela och friska så tror jag att vi har alla förutsättningar för att göra en riktigt bra säsong, avslutar Lindqvist i pressmeddelandet.
