En Ferrari i en Peugeot. Så känns det när Linnea Torstenson kör in med klubbens begagnade Peugeot 302:a, en bil som gjord för det franskt oömma parkeringsklimatet. Stjärnan själv trivs i det soligare Riviera-klimatet.

Senast vi träffades, i Sala Polivalenta förra säsongen, stod Linnea Torstenson med knuten segernäve framför ett gäng fotografer. CSM Bukarest hade precis vunnit första matchen om Final 4-spel mot ungerska FTC.

Idag sitter hon på soltorget Place de Massena i centrala Nice med en americano-kaffe i handen. Visst, det är inte matchdag, men visst är tempot lugnare på den franska Rivieran. Liksom handbollsintresset.

Förra säsongen var det tydligen spöklikt på hemmamatcherna i Nice. Det var knappt någon publik alls så tjejerna spelade lika gärna borta som hemma, säger Torstenson.

I år har publikintresset i Halle de Sports Charles Ehrmann ökat. Mycket tack vare stjärnvärvningar i Linnea Torstenson och Carmen Martín. Fast staden är inte frälst än.

Kommer det fram fans på gatan?

Inte en enda. Det var skillnad i Bukarest. Och även fast maten och restaurangerna är bättre här i Nice var barerna bättre i Bukarest. Det var ungefär ”Hej, du spelar handboll” och så stängde de först när man gick hem. Cristina Neagu är lika papparazi-jagad som fotbollsspelarna därnere.

På tal om fotboll och Bukarest så såg jag kareokefilmen efter cupguldet med CSM.

– Haha, ja jäklar, den ja.. Jag kommer ihåg att jag vaknade av ett mess från Per.

Filmen visar Linnea Torstenson och Per Johansson efter CSM:s inhemska cupseger. Svenskarna tar över nattklubbsscenen tillsammans med Cosmin Contra (legendarisk rumänsk fotbollsspelare), filmat av Adrian Mutu (än mer legendarisk rumänsk fotbollsspelare) och .. Äh, det är lättare att visa istället.

Tillbaka till Frankrike. Här i Nice, Frankrikes femte största stad med drygt 400 000 invånare, är det inte bara intresset kring handbollen som håller lägre nivå. Den svenska vänsternian anländer från ett överlägset lag till ett lag som fick kvala sig kvar.

– Det är väl största skillnaden från mina andra klubbar. Här är ett lag där vi vet att vi inte kommer att vinna alla, eller de flesta, matcher. Sen går man ju alltid in i varje match och tänker att man kommer vinna.

OGC Nice lyckades dock ta sig till ligacupfinal förra säsongen, där man förlorade mot Fleury. Annars är det Metz som är Frankrikes motsvarighet till CSM. Metz har dominerat fransk handboll och vunnit ligan 20 gånger sedan 1989, fyra gånger de senaste sex åren. Något som leder till samma problematik som den rumänska ligan.

– Det är lite som i Rumänien; såg man CSM spela trodde man kanske att hela ligan ska vara lika bra, fast det egentligen är ett ganska stort glapp. Här i Frankrike kommer Metz att vinna ohotat. De har alltid ytterligare en växel att lägga i.

Det var just mot Metz som Linnea Torstenson debuterade för OGC Nice. En match som slutade med förlust för Nice, 20-24 på hemmaplan.

”Det var 130 grader varmt i hallen”

En respektabel förlust ändå?

– Ja, verkligen. Men förutom ett kval i Kroatien var det den varmaste matchen jag har spelat. Det finns ingen AC i hallen så det var ju 130 grader varmt fast klockan var nio på kvällen. Men det kanske var till våran fördel, att matchen gick i slow motion, skrattar hon.

Sedan började Nice plocka upp tempot i ligan, med ett uttalat mål om slutspel. I år har OGC endast tappat poäng mot omöjliga Metz (20-24), trean Brest (24-24) och erkänt hemmastarka Besancon (25-26). Fyra vinster utöver dessa ger en fjärdeplats i ligan.

Och i helgen hände något ovanligt i Linnea Torstensons liv. Hon var spelledig.
Medans motståndarna Besancon drog iväg för att spela EHF-cupen tog Torstenson planet till Barcelona med vänner för att ”äta och dricka gott”. Det är lite därför hon flyttade hit.

Det var inte för vinsterna?

 Nej, då hade jag kunnat stanna i Bukarest. Det var alternativet, att stanna eller spela för ett lag där jag vill bo.

Trodde du att du någon gång skulle bli proffs på franska Rivieran?

– Jag tänkte faktiskt redan när jag var yngre att jag ville avsluta karriären på Rivieran och i Frankrike. Sen kom den här chansen.

Foto: Ilan Dehe/OGC Nice

Vad gör du på dagarna här?

– Det är som vanligt, man tycker att man har häcken full men man gör typ ingenting. Efter träningarna kanske man drar ner på stranden om det är bra väder, eller poolen, vi har pool där jag bor, säger hon och fortsätter

– Men det är inte så att jag inte tar i, absolut inte. Man är här och jobbar och sliter varje dag. Jag är inte här för att dega.

Det kan sms:et inför vår intervju intyga. Torstenson föreslog mötet en dag då hon ”bara har två träningar.”

– Jag försöker alltid träna själv på gymmet två, tre gånger i veckan utöver träningen. Jag har inte lagt ner min verksamhet liksom. Jag vill hålla mig fit for fight, det har funkat i min karriär och då fortsätter vi med det.

– Överlag tycker jag att damhandbollen har blivit starkare och snabbare, och jag tycker inte att ålder är någon ursäkt för att bli svagare eller sämre.

Säsongen har annars börjat bra för Linneas del. Hon har gjort 21 mål på sju matcher och stålsatt försvaret. Men fler mål framåt skulle inte skada.

– Det vill min tränare, att jag tittar mer mot mål och gör fler mål. Förra matchen sköt jag ett enda skott, tror jag. Nu ”vilar” jag lite i att det har gått så bra bakåt. Sista året i CSM kändes lite så, att man nästan spelade alibispel framåt.

Även världsstjärnor kan tappa form och självförtroende. Trots att åldern inte spelar roll för Linnea så spelar åldern roll. Med sina 34 år har hon inte oändligt med tid kvar på stora scenen. Hon har ett ettårs kontrakt i Nice med möjlighet till förlängning i ett år. Efter det väntar eventuellt ett ovant arbetsliv.

– Jag känner att jag vill fortsätta spela till jag blir pensionär, men det går ju inte. Det kommer att bli tufft när karriären är över och man ska in i arbetslivet. Jag är inte rädd för nio till fem-grejen, jag är inte heller rädd för att arbeta hårt. Men det finns risk att det blir en tuff avvänjning. Det har andra som slutat vittnat om. Inte att det blir ett mörker och man sitter hemma och gråter varje dag, men det blir speciellt. Snart är jag inte längre handbollsspelaren Linnea.

”Jag kan tänka mig att återvända till SHE”

Hur ser du på en fortsatt tränarkarriär inom handbollen då

– Inte som det ser ut nu.

Nehe? Du som är en sån handbollsnörd?

– Hehe mm, men nej, inte som det ser ut nu.

Okej, och det kanske är tråkigt att prata framtid, men.. comeback i SHE?

Ja, jag kan tänka mig att komma tillbaka till SHE innan karriären är över. Det är dock inget jag tänker på nu. Här fokuserar jag på nuet och Nice och försöker samla poäng och spela bra. Men ja, man ska aldrig säga aldrig.

Intervjun är över. Linnea bjuder på kaffenotan. Vi rör oss mot bilen som faktiskt har några centimeter till godo på bilen bakom och bilen framför. I framtiden kanske flyttlasset går mot Sverige. Just nu är det fokus på Rivieran, njuta av vardagen och försöka baxa in en Peugot 302:a på slutspelsplats.