I vår och sommar skulle landslagen ha träffats för samlingar och kval, men så blev det inte. Men snart ska Sloveniens herrar samlas för gemensam träning, som första landslag under uppehållet, det rapporterar Handball-Planet.
Det skulle bli en sån fin landslagsvår med olika samlingar, säkert lite paintball, och mästerskapskval. Men så blåste viruset in och låste alla möjligheter för landslagen att träffas och träna tillsammans. Till nu.
Den 26 maj återgår handbollslivet ytterligare lite mer mot det normala, åtminstone för Sloveniens herrlandslag. Då ska nämligen landslaget träffas i huvudstaden Ljubljana för att träna tillsammans.
Till samlingen har lagets förbundskapten Ljubomir Vranjes kallat 19 spelare, där de flesta fanns med i Sloveniens succéartade EM-slutspel tidigare i år.
Målvakter: Urban Lesjak, Klemen Ferlin, Urh Kastelic and Rok Zaponšek Kantspelare: Darko Cingesar, Blaž Janc, Tilen Kodrin and Mario Šoštarić Mittsex: Blaž Blagotinšek, Matej Gaber, Kristjan Horžen and Igor Žabić Niometer: Dean Bombač, Nejc Cehte, Jure Dolenec, Nik Henigman, Žiga Mlakar, Rok Ovniček and Miha Zarabec
Göteborgs-Posten har genomfört en stor undersökning på hur utsatta stadens ungdomsledare är för påtryckningar och hot utifrån. Den visar att 29,6 procent har utsatts för påtryckningar från föräldrar, och 6 procent har utsatts för hot. Undersökningen går att läsa i sin helhet på GP.se.
”Nästan 500 ungdomsledare i nio av stadens elitklubbar (Frölunda HC, IFK Göteborg, BK Häcken, Gais, Örgryte IS, IK Sävehof, Redbergslids IK, Önnereds HK och Pixbo Wallenstam) har svarat på den stora enkät som Göteborgs-Postens sportredaktion skickat ut.”, skriver Göteborgs-Posten.
I undersökningen framkommer uppgifter att 29,6 procent av de tillfrågade ledarna har upplevt påtryckningar från föräldrar angående till exempel laguttagningar. I texten berättar ledare att graden av allvar kan variera i dessa fall, men att nästa siffra är desto mer upprörande.
Den siffran är att 6 procent av de tillfrågade ledarna utsatts för vad de skulle rubricera som hot från föräldrar till barn som de har tränat.
– Det är desto allvarligare. Det är tillräckligt. Det är alldeles förjävligt. Ingen ska utsättas för hot, säger Inge Nilsson, ungdomsansvarig för Pixbos innebandylag, till GP.
Den senaste säsongen har Jaka Zurga spelat för Bodens BK i Allsvenskan. Nästa säsong vänder den slovenska studenten hem igen för spel med RD LL Grosist Slovan, det skriver den slovenska klubben på sin Facebook.
Istället för att åka ner en division med Boden från Allsvenskan till division 1 så tar vänsterkanten Jaka Zurga flyget hem för att resa upp en division med Grosist Slovan. Den slovenska klubben vann nämligen landets andradivision och nästa säsong väntar spel i högstaserien 1 NLB Liga.
”… detta är en klasspelare som säkerligen kommer bjuda publiken på många läckerbitar i Hildursborg”, skrev Bodens BK Handboll på sin hemsida när den 23-årige studenten anlände till klubben i somras. Men det blev alltså bara en säsong för vänsterkanten i Boden.
❗OKREPITEV❗V naslednjih dveh sezonah bosta tandem na levem krilu sestavljala Tim Topolovec in Jaka Žurga, ki k nam…
Maria Rundcrantz blir Alingsås sista värvning inför den kommande säsongen. Den 19-årige niometaren har skrivit på ett tvåårskontrakt, det meddelar klubben på sin hemsida.
Alingsås har varit flitiga med kontraktsskrivningar inför den kommande säsongen. Sedan tidigare har truppen fyllts på med niometarna Elin Egeberg och Emma Tolinsson, mittsexan Moa Solefors och vänstersexan Marion Lindström.
Nu ansluter även Maria Rundcrantz från Partille. 19-åringen är syster till vänsterkanten Louise Rundcrantz, som gjorde tre mål i SHE den gångna säsongen för Sävehof. Maria har istället den gångna säsongen spelat för juniorlaget, samt med S-hof i division 1.
– Alingsås har en bra träningsmiljö och tydliga ambitioner, och truppen består av trevliga spelare som skapar en bra stämning. Jag hoppas kunna utvecklas för egen del i Alingsås och även hjälpa laget på resan mot spel i Allsvenskan, säger Maria Rundcrantz på hemsidan.
Alingsås sportchef Christer Mårtensson är mycket nöjd över att få in niometersspelaren till nysatsningen nästa säsong.
– En mycket spännande spelare med stora kvalitéer både i anfall och försvar som vi är mycket glada över har valt Alingsås som sin nästa klubb. Maria blir den sista värvningen till en trupp som vi nu är väldigt nöjda med, säger han på hemsidan.
Huddinge HK fortsätter sin satsning för att nå dameliten 2028 – nu har klubben gjort klart med ytterligare två ledare: Erik Larholm och Thomas ”Foppa” Forsberg, det skriver Huddinge HK på klubbens hemsida.
Sedan tidigare är Patrik Svarvén sportsligt ansvarig i Huddinge HK och nu kommer alltså ytterligare två fina ledarförstärkningar in i form av Laholm och Forsberg. Larholm kommer att ingå i ledarstaben medan Forsbergs roll blir att vid olika tillfällen utbilda målvaktstränarna i klubben, dels genom föreläsningar men även som bollplank.
– Vi har lyckats rekrytera verkliga handbollsprofiler som vill vara med och verka för att vi ska nå vår ambition 2028, att till 2028 etablera Huddinge handboll inom den svenska dameliten. Vi märker ett sug och en vilja från duktiga ledare och handbollspersonligheter som vill vara med på den här resan. Många vill arbeta med oss och tillsammans med Patrik Svarvén, säger Robert Tham ordförande i Huddinge HK, till klubbens hemsida.
Larholm kommer att jobba med spelare och tillsammans med Svarvén utbilda i individuell teknik kopplat till position på planen.
– Vi tror att det är första gången någon klubb på allvar tar sig an detta fokus på att utveckla spelarna individuellt på position. Vanligtvis kör man det med målvakter men nu ska vi göra det också på positionerna offensivt, säger Patrik Svarvén till hemsidan.
Dessutom kommer alltså Thomas ”Foppa” Forsberg att agera utbildare och bollplank till klubbens målvaktstränare.
– När Patrik Svarvén berättade för mig om Huddinge HK:s ambitioner och framförallt hur de skulle göra det så var det svårt för mig att hålla fingrarna borta. Jag har alltid älskat vara med i verksamheter som visar upp ett stort engagemang och hjärta för handbollen. När det kan kombineras med den trygghet och trovärdighet som Huddinge HK visat upp, då var det ingen tvekan från min sida att ge av min tid för att kunna vara med att nå klubbens ambition 2028, säger Thomas Forsberg till hemsidan.
Säsongen 2019–20 fick ett snöpligt slut och handbollsabstinensen är stor på många håll. Handbollskanalen tar därför en titt i backspegeln i artikelserien vi kallar för ”Säsonger vi minns”. Del 7 handlar om Skuru IK och klubbens första guld, säsongen 2000–01.
– Starkaste minnet är guldhattarna och känslorna när vi vann i Nacka Bollhall första gången. Det spelades en låt då som jag aldrig kommer att kunna nynna på, men så fort jag hör den låten minns jag tillbaka och får gåshud. Det är klart att det var stort att ta det första guldet, säger Anna Ljungdahl Rapp till Handbollskanalen.
När Handbollskanalen ringer upp Anna Ljungdahl Rapp har hon och flera tidigare lagkamrater från Skuru IK haft en härlig helg tillsammans.
– Det är fortfarande mina bästa vänner och vi brukar försöka hitta på saker som att åka på skidresor eller umgås i skärgården. I år blev det ingen resa med tanke på coronaviruset, men det är alltid kul att träffas, berättar hon.
Anna Ljungdahl Rapp är en riktig Skuru-ikon. Inte nog med att det är hennes moderklubb, hon spelade dessutom i A-laget i över 15 år och har varit med och spelat hem klubbens samtliga tre SM-guld.
Säsongen vi har tänkt berätta mer om är 2000–01 då klubben tog sitt allra första SM-guld och storhetstiden inleddes. Kanske hade resan börjat redan säsongen före då laget imponerade stort i grundserien men åkte ut i semifinal mot Stockholmspolisen.
– Polisen hade ett väldigt bra lag så det var ingen skräll att de slog oss, men det sved jäkligt hårt.
Skuru-spelarna lyckades uppenbarligen vända besvikelsen, för säsongen efter hände något och Skuru lyckades bibehålla den höga nivån över hela året. Krister Lindgren var tränare när säsongen började, men runt jul ersattes han av Göran ”Sigge” Hjortman, ett minst sagt bekant namn i föreningen.
– Jag haft hade ”Sigge” tidigare och gillade honom jättemycket. Han hade ett sätt att sprida lugn och ro. Han var bra på att ta fram det bästa i en och på olika sätt hos olika spelare.
Inte nog med att Skuru hade en skicklig tränare på plats – i laget fanns dessutom spelare som Katarina Arfwidsson Chrifi, Veronica Isaksson, Kicki Jansson och Malin Karlsson.
– Tittar man på pappret var vi så klart starka och vi kände oss oövervinnerliga. Vi hade en stark förstauppställning som gick jäkligt hårt med snabba kanter som gav oss de enkla målen.
Anna Ljungdahl Rapp och Katarina Arfwidsson Chrifi, här i landslaget. Foto: Bildbyrån
Och så hade Skuru Anna Ljungdahl Rapp. Trotjänaren och landslagsspelaren som drog ett tungt lass både framåt och bakåt.
– Den säsongen var jag nog nästan en 60-minutersspelare, jag kommer åtminstone inte ihåg att jag satt särskilt mycket på bänken. Jag kommer ihåg att Malin drev upp ett jäkla tryck på kontringar och jag skulle springa före henne, skrattar hon.
– Vi hade perfekt konkurrens i laget också, som tränare behövde du bara dela in Malin
i ett lag och Veronica i det andra för att det skulle bli matchlikt. Det fanns så många vinnarskallar och vi ställde höga krav på varandra, men på rätt sätt.
Hur menar du?
– Ibland kan det bli fel om inte alla ställer upp på det. Vi var otroligt starka som grupp och inställda på att vi skulle ta guld. Vad som helst kunde hända på vägen, men vi skulle bara ta oss till final.
Viljan att tävla kunde ibland skapa en del tuffa situationer, det fick inte minst en juniorspelare erfara en gång när hon fick en tackling av Katarina Chrifi.
– Vi spelade innefotboll och ”Kattan” tackade in junioren i bollskåpet. Vi ville inte förlora
i någonting och då kunde det bli på det sättet. Det är klart att man har upplevt liknande saker under andra säsonger, men vi kände att vi inte kunde förlora det året, berättar hon.
Stora antagonisten var IK Sävehof
Skuru förlorade bara tre matcher under hela grundserien och var klart bättre än huvudkonkurrenten IK Sävehof. Sedan väntade kvartsfinal mot Skånela och det blev en enkel match för Skuru. Semifinalserien mot Spårvägen blev ännu enklare och Skuru gick till final efter två raka segrar.
– Vi körde över Spårvägen, det minns jag väldigt väl.
Överkörning är rätt ord, Skuru vann matcherna med 33–12 och 27–8. Men i finalen skulle det bli tuffare, där väntade nämligen ärkerivalen från Partille.
– Vi hade andra konkurrenter, men för mig har Sävehof alltid varit den stora motståndaren, den som man helst besegrar. Jag brukar skratta numera när jag pratar med ”Abbe” (Stefan Albrechtson, reds.anm) och fråga vilka de ska spela mot härnäst, för det laget kommer jag att heja på. Jag tycker att det är en fantastisk klubb men det enda som skulle få mig att heja på Sävehof vore om mina egna döttrar hade spelat där.
Varför blev det så mot just Sävehof?
– Jag tror att de var mest lika oss, de hade också spelare som hade gått väldigt långt för att vinna. Många av oss träffades också i landslaget och även om jag inte tyckte illa om personerna finns det vissa människor som det gör mer ont att förlora mot.
Skuru var inte på något sätt överlägset i någon av finalerna 2001, men å andra sidan var det aldrig något snack om saken och det blev SM-guld efter tre raka segrar.
– Det var både min och klubbens första final och Sävehof var riktigt bra, så vi visste att det skulle bli tufft. Jag kommer framförallt ihåg en grej från den tredje matchen, den var nämligen jämnast.
– När det stod och vägde på slutet var jag utvisad och Sävehof hade anfall. Då halkade deras spelare så att vi fick bollen och precis i samma situation kom jag in från utvisningen och fick bollen i ett friläge och gjorde mål. Det var verkligen ett slumpmål, men där fick jag känslan att det skulle gå vägen. Och visst var det otroligt kul att vinna på hemmaplan.
Anna Ljungdahl Rapp lyfter SM-bucklan. Foto: Bildbyrån
Firandet efter då, blev det lyxmiddag och annat i Stockholm? Inte direkt.
– Firande blev det, där var någon förening i Skuru med gamla gulliga föräldrar och de hade fixat pyttipanna i klubbhuset. Så först blev det pyttipanna där och efter det åkte vi in till stan för att fira vidare.
Efter guldet var Ljungdahl Rapp säker på att hon hade gjort sin sista match för Skuru. 29 år gammal flyttade hon till Spanien och tänkte ta en säsong där innan karriären skulle avslutas. Men karriären tog inte slut då.
– VM 2001 var väldigt roligt och då tänkte jag att jag kanske skulle spela lite till, säger hon.
Säsongen då Anna spelade i Spanien åkte Skuru ut i semifinal och under hennes comebacksäsong blev det en återkomst till finalerna. Det blev dock ingen seger den gången.
– Jag var gravid och var inte med i slutspelet, så jag brukar säga till ”Kattan” som spelade finalen att jag har aldrig förlorat en final, men det har hon.
Skuru IK firar SM-guldet. Foto: Bildbyrån
Det skulle dock bli två SM-guld till för Skuru IK och Anna Ljungdahl Rapp – såväl 2004 som 2005 var Nacka-laget starkast i landet.
Varför var ni så bra under så många år?
– Har man börjat att hitta ett flyt är det rätt lätt att fortsätta att leva på det. Går det bra blir det ringar på vattnet och andra spelare vill också vara med. Vi skapade en stark vinnarkultur och det blev flera SM-guld som ett resultat av det, säger Anna Ljungdahl Rapp.
Har du tips eller önskemål om en säsong vi bör gå igenom? Skicka då ett mail till ola.selby@handbollskanalen.se.
Den ”nya” ryska storklubben CSKA Moskva fortsätter att värva in ryska stjärnor. Senast i ledet är landets största talang, vänsternian Elena Mikhaylichenko, som ansluter från toppkonkurrenten Lada Togliatti, det skriver CSKA på sin hemsida.
Elena Mikhaylichenko, försök att lägga namnet på minnet. Det kommer säkerligen bli lättare i framtiden då CSKA Moskva verkar satsa på att erövra först Ryssland och sen hela Europa. Och viktig pusselbit i spelet kan vara den 18-åriga supertalangen.
Den gångna säsongen blev Mikhaylichenko bästa målskytt i Lada Togliatti, som slutade tvåa i serien bakom Rostov-Don men före trean CSKA. Elena Mikhaylichenko är överlag en notorisk målskytt och blev utsedd till turneringens bästa spelare både i U18 VM i Polen 2018 och i U19 EM i Ungern året efter. Hon har även hunnit med 19 A-landskamper och 30 mål för Ryssland.
Och nu ansluter vänsternian till CSKA Moskva, som den senaste veckan värvat in både kantspringaren Marina Sudakova och målvakten Anna Sedoykina från mästarna Rostov-Don. Sedan förra säsongen finns även Rysslands stora niometersstjärna Daria Dmitrieva i laget – även hon hämtad från ett försvagat Lada.
– Det är svårt för mig att beskriva mina känslor inför den här övergången för det har varit ett väldigt tufft beslut för mig. Den avgörande faktorn var viljan att utveckla mig och testa min styrka i det här nya laget. Och som ung spelare ska det bli väldigt intressant att arbeta under en jätteduktig utländsk tränare som Jan Leslie (lagets danske tränare), säger Elena Mikhaylichenko på lagets hemsida.
Ibland går det snabbt inom handbollen även på administrativ nivå. Häromdagen var Thierry Anti tränare för Sporting Lissabon i Portugal med ett år kvar på kontraktet. Idag står det klart att 61-åringen tar över Aix-en-Provence ett år i förväg.
Det var redan bestämt att Anti, som spenderade tio år i Nantes där han tog laget till Champions League-final, skulle ta över Aix säsongen 2021/22. Det berodde på att fransmannen hade kontrakt med Lissabon fram till dess. Men på grund av att tränaren lämnar Portugal redan nu för familjeskäl så är han fri att starta sitt nya jobb.
I Aix finns redan franska landslagsplaymakern Nicolas Claire, som Thierry Anti tränade i fem säsonger i Nantes. Frågan är om duon kan ta upp kampen med Aix, som slutade sexa den gångna säsongen, mot topplagen – som tvåan Nantes.
Återigen lämnar Veselin Vujovic ett uppdrag som tränare. Den här gången är det RK Zagreb som montenegrinen lämnar av personliga skäl, rapporterar klubben via sin Facebook.
Tidigare i veckan rapporterade vi om hur den franske stortränaren Thierry Anti lämnar sitt uppdrag i Sporting Lissabon på grund av familjeskäl. Nu kommer nästa stortränar-avhopp när Veselin Vujovic lämnar RK Zagreb på grund av personliga skäl.
”Av personliga skäl har han sagt upp sig som tränare och lämnar Zagreb. Vi önskar honom lycka till i hans framtida arbete! Tack Vuja 💙”, skriver klubben på sin Facebook.
Demontränaren Vujovic kom tillbaka till Zagreb inför säsongen för en andra volta då han ersatte slovenen Branko Tomse som fick lämna efter fyra matcher. Vujovic kom från en tuff period då han fått kicken från Slovenien och hoppat av som klubbtränare för serbiska RK Zeleznicar Nis efter misslyckade resultat.
Återstår att se vart, och om, Veselin Vujovic dyker upp nästa gång. Vi får hoppas att han gör det.
Veselin Vujović više nije trener rukometnog kluba Prvo plinarsko društvo Zagreb! Zbog osobnih razloga je odstupio s ove pozicije te napušta Zagreb. Želimo mu sreću u budućem radu!Hvala Vuja 💙
Andreas Lorentzson är osäker på framtiden i Aranäs. Mittsexan har dragits med skadebekymmer och valt att inte nyttja förlängningsoptionen i sitt kontrakt, trots uppflyttning till Handbollsligan, det rapporterar Norra Halland.
Det var i en match mot AIK under säsongen i Allsvenskan som mittsexan Andreas Lorentzson skadade foten. Han spelade vidare i ett par matcher med smärtor innan det visade sig att ledbandet var av både på in- och utsidan.
– Jag tränade ganska lugnt och spelade bara matcherna. Det gjorde ont men samtidigt var det viktiga matcher så det var bara att bita ihop, säger Lorentzson till Norra Halland.
Andreas Lorentzson började som vänsternia i moderklubben Gubbängen-Tullinge, fortsatte till Huddinge och Tyresö innan det blev Aranäs för fyra år sen.
Inför säsongen skrev 27-åringen ett ettårskontrakt med möjlighet till förlängning på ett år, men som det ser ut är det oklart om mittsexan kommer att fortsätta i klubben grund av flertalet skador.
– Jag har haft lite hjärnskakningar, utslagna tänder och nu foten. Jag ville inte tacka ja till något då jag var osäker på hur situationen skulle se ut. Det känns inte schysst mot varken mig eller klubben, säger han till Norra Halland.
När det är svåra tider behövs det att man hjälps åt. Den devisen har sannerligen Svea Fännbo tagit med sig, då 96-åringen skänker en gåva på 100 000 kronor till VästeråsIrstas damlag, skriver klubben på sin hemsida.
Liksom de flesta andra föreningar har VästeråsIrsta HF utstått svåra tider i konsekvenserna av Corona. När dessutom Irstablixten var tvunget att ställas in så blev det ännu tuffare för föreningen rent ekonomiskt. Därför kommer Svea Fännbos gåva som en skänk från ovan.
”Handbollen tog även paret till Eskilstuna och spel för GUIF under några år. Svea följer fortfarande handboll med glädje när det visas på TV.”
Hjälpen som skänks är ett bidrag på 100 000 kronor som ska gå till VI:s damlag. Pengar som säkerligen kommer väl till pass för föreningen, som ”tackar ödmjukt”.
Varberg förstärker laget till nästa säsong med ytterligare en estländsk spelare. Sedan tidigare har klubben värvat in mittsexan Armi Pärt från Karlskrona och nu anländer Karl Toom från tyska Emsdetten, skriver HK Varberg i ett pressmeddelande.
22-årige Karl Toom har senaste säsongen spelat i tyska andradivisionen med TV Emsdetten, som liksom Varberg kämpade för att undvika nedflyttning innan säsongen stängdes av. I år spelade Toom 23 matcher på sin vänsternio-position och gjorde 46 mål och 19 assist.
– Det känns väldigt bra att Karl vill komma till oss. Han har haft många ögon på sig och att han väljer oss som nästa steg i sin karriär ska vi vara stolta över. Karl har skottet som sitt främsta vapen, men är också rörlig i sitt spel, skriver Varbergs sportsligt ansvariga Kent Carlsson i pressmeddelandet.
I den 22-årige Toom får Varberg inte bara ett vapen i offensiven utan en spelare som kan spela i mitten försvaret. Med sina 197 centimeter och 100 pannor så är han säkerligen dessutom svår att flytta på. Kontraktet är skrivet på två år.
– Att han kan och vill spela 3a i försvaret har också varit en viktig faktor för oss. En ambitiös spelare som kommit en bra bit i sin utveckling redan. När Karl kommit in i laget så kommer han säkerligen bidra med en hög kvalitet. Det ska bli spännande att se honom i den nya gröna tröjan, avslutar Kent Carlsson i pressmeddelandet.
Dragan Adzic har varit tränare för montenegriska mästarlaget Buducnost sen 2010. Och de som trodde att det var dags att lägga av kan tänka om, tränaren har nämligen skrivit på för ytterligare ett år, rapporterar Handball-planet.com.
Det är ingen dålig meritlista han har, Dragan Adzic, eller som han kallas på Handball-planet; ”Mister women’s handball”. Sedan 2010 har Adzic tränat Montenegros, och ett av världens bästa klubblag, ZRK Buducnost Podgorica. Dessutom var han huvudtränare för Montenegros damer mellan 2010-2017 – som nu tränas av Per Johansson, som i sin tur har ett nära samarbete med Adzic och Buducnost.
Och det saknas inte heller medaljer i skåpet hos den 50-årige coachen från Montenegro. 2012 lyckades Adzic med bedriften att vinna EM-guld med Montenegro och samma år ta en silvermedalj i OS i London.
På klubblagsnivå får det säkert knappt plats med alla troféer på hyllorna där hemma. Buducnost har vunnit varenda inhemsk liga- och cuptitel sedan 2010. Dessutom vann laget Cupvinnarcupen 2010, och framförallt vann de Champions League både 2012 och 2015.
I och med Coronavirusets tvångsavslutande på säsongen har nu beskedet kommit att Dragan Adzic kommer att stanna minst en säsong till i klubben för att försöka vinna ytterligare en ligatitel, och framförallt Champions League.
Vill du ha en långburk eller ett glas rött i handen på nästa hemmamatch i handboll? Eller förstör det för sportupplevelsen? Förslaget är i alla fall på bordet från en restaurang i Idrottshuset i Jönköping, rapporterar Jönköpings-Posten.
Jönköpingslaget Hallby IF stod för två starka säsonger i damernas- respektive herrarnas serier i år. Damerna tog en imponerande fjärdeplats i Allsvenskan samtidigt som herrarna lyckades sluta tia i sin debutsäsong i Handbollsligan.
Men det är inte bara lyckade handbollsresultaten som kan locka fram berusning hos publiken i Idrottshallen i Jönköping i framtiden. Restaurangen Johans Café och Bistro har nämligen ansökt om att få servera starköl och vin i samband med matcher.
I väntan på att handbollen ska kasta igång igen får man underhålla sig på andra sätt – som att rösta på sin favoritfamilj inom den moderna handbollen (och inom EHF:s ramar).
Det är EHF som har varit kreativa och anordnar en utslagstävling där man kan rösta på sin favoritfamilj inom modern handboll. Det kan handla om förälder och barn, kärlekspar eller syskon.
EHF börjar med att kasta ut far- och son-duon Richardson i tävlingen. Pappa Jackson kommer vi ihåg som den yviga fransmannen som ställde till problem för Bengan Boys på 90- och 00-talet. Idag är det hans son Melvyn som skjuter sönder försvar och självförtroenden istället.
Här finns även pappa Talant Dujshebaev (på bild med Per Carlén som också kunde deltagit med Oscar) tillsammans med sönerna Alex and Daniel – som alla har representerat det spanska landslaget och där pappa nu tränar sönerna i polska Vive Kielce.
De norska tvillingsystrarna Katrine och Kristine Lunde finns även med på listan. Paret har spelat med varandra på ett eller annat sätt i 20 år och vunnit guldmedaljer på både klubb- och landslagsnivå. Och på tal om norska systrar så följer även Jeanett och Veronica Kristiansen och Silje och Sanna Solberg som alternativ.
Bröderna representeras istället av två stjärnduos i form av franska Nikola och Luka Karabatic och spanska Raul och Alberto Entrerrios.
Och hos kärleksparen finns playmaker-paret Gro och Anja Hammerseng-Edin som spelade tillsammans i Larvik. Gro blev utsedd till världens bästa spelare år 2007 och i EM 2012 blev Anja utsedd till turneringens bästa spelare.
