Kvalet till EM 2022 drar igång på allvar i början av november. Temperaturen stiger dock om ett par veckor (16 juni) när lottningen till kvalgrupperna äger rum. EHF har släppt seedningen där Sverige hamnat bland de bästa lagen.
Det är totalt 32 länder som behöver gå kvalvägen till mästerskapet. Arrangörsländerna Slovakien och Ungern, regerande mästaren Spanien och Kroatien som vann silver i Stockholm i vintras har sitt på det torra.
Med 20 platser kvar att kämpa om ska det dock till en stor skräll för att någon av de stora nationerna ska gå bet om en biljett.
Seedningen är klar och ordnar att Sverige slipper en skandinavisk duell och storfräsarna Frankrike, Slovenien och Tyskland. I nästa skikt finns tillgängliga motståndare som uppstickaren Portugal och formjagande Ryssland.
Kvalet är komprimerat över sex matcher fram till maj 2021. Topp två i varje fyrlagsgrupp plus de fyra bästa treorna blir EM-klara.
Seedningsgrupper, EM-kvalet Källa: Eurohandball.com Grupp 1: Danmark, Frankrike, Island, Norge, Slovenien, Sverige, Tjeckien, Tyskland. Grupp 2: Montenegro, Nederländerna, Nordmakedonien, Portugal, Ryssland, Serbien, Vitryssland, Österrike. Grupp 3: Belgien, Bosnien, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Schweiz, Ukraina. Grupp 4: Estland, Finland, Färöarna, Grekland, Italien, Israel, Kosovo, Turkiet.
LIF Lindesberg har satt stora delar av truppen, så sent som i måndags föll ännu en bit på plats. Jesper Nilsson har oomtvistade kvaliteter som skytt och kan bredda kunnandet till defensiven, enligt Nerikes Allehanda.
Nilsson siktade mot krysset och prickade rätt 133 gånger den nyss avslutade säsongen. Fem säsonger i det orangea laget understryker hans betydelse över tid, nu går det även mot mer försvarsspel för 24-åringen.
– Det är hans och Stefans (Karlsson, ny huvudtränare) vilja att han ska vara med på hela banan nästa år. Det tror jag kommer att gynna både Jesper och oss, säger Ricky Axarp Nordahl till NA. Klubbchefen är synnerligen nöjd över signaturen.
– Jesper gör ingen hemlighet av att han vill spela en nivå högre upp, och under ett par års tid har det funnits flera klubbar som varit intresserade. Det här året är inget undantag. Men hans största mål är att spela i ligan med oss, och blir det så är det förstås fantastiskt – men annars är det ändå en bra drivkraft som gör att de andra måste hänga på honom vilket förhoppningsvis ger laget utveckling, fortsätter han till tidningen.
Med Nilsson klar har Lindesberg totalt 16 spelare på lönelistan för 2020/21. Förlusten av playmakern Albin Järlstam blir ett avbräck, annars har de befintliga spelarna förlängt i parti och minut.
RP IF hade högre ambitioner men har hamnat på villovägar. Ett meriterat tillskott för division 1-klubben från Linköping är tidigare Guifkeepern Mattias Hildenborg.
Hildenborg presenteras på RP:s hemsida och kommer närmast från ett par år i eliten med moderklubben. Under 2018/19 blev det ont om speltid i Handbollsligan men 21-åringen fick en välkommen uppryckning som tydligt andraval och närmaste följeslagare till Herdeiro Lucau säsongen som gick.
Nästa säsong utgör han RP:s slagstyrka mellan stolparna.
Sedan tidigare är tränarduon på plats. Mikael Crgonja har följt med många RP-årgångar i herr- och damlag, Eskilstunafödde Andreas Johansson har en liknande bakgrund i klubben med det senaste året som assisterande i Allsvenskan.
Bogdan Klepa har spelat färdigt i BK-46. Hans förra finska klubb, Helsingfors IFK öppnar dörren och löser flytten för den ukrainske keepern, konstaterar YLE.
BK-46 fick en smäll när Oscar Kihlstedt blev klar för Varberg för en dryg månad sedan. Karisklubben får inte heller behålla nyckelspelaren mellan stolparna som lyft laget de senaste tre åren.
– Bogdan blev en värdefull och avgörande spelare i BK och anses ha spelat en stor roll då laget blev ett av de bästa i Finland. För vår del blev vår färd på hälft men nu vet vi att ”Boogie” kan föra hela laget framåt, säger HIFK-ledningen till YLE om kapacitetsförvärvet.
IF Hellton tar nya tag i division 1. För en tid sedan hade klubben provspelare på besök och siktar på att kompensera för spelartapp efter nedflyttningen. Anna Ståhlberg med SHE-meriter från Skara HF är ett aktuellt namn, skriver Nya Wermlands-Tidningen.
Ståhlberg är bekant med Karlstadlaget sedan ungdomstiden. Kristinehamnsprodukten flyttade sedan söderut för gymnasiestudier och spel i IK Sävehof. Från 2017 fanns hon i Skara HF:s elittrupp, men hann aldrig bli matchaktuell innan skador satte stopp.
– Jag har opererat knäet fyra gånger: korsband, menisk och brosk. Jag har haft det mesta. Men nu är korsbandet stabilt och menisken lagad. Jag kan springa och hoppa, säger Ståhlberg till NWT.
Förutom frågan från Hellton tänker hon sig fotbollscomeback med QBIK i samma stad.
Jennifer Jonsson, mittsexa från Alfta samt Hallby-duon med högersexan Nelly Hage och vänsternian Wilma Eriksson kan också hamna i Hellton inom kort.
Nya spelare är ett måste, uttåget ur Allsvenskan fick en del meriterade namn som Lotta Kulju att söka sig vidare.
– Vi var tvungna ut och rekrytera. Får vi alla de fyra, och med de 15 vi har kvar, tror jag vi får ett väldigt bra och slagkraftigt lag till hösten, säger klubbens sportchef och ordförande Sören Borgström till NWT.
Rimbo HK rapporterar om en viktig förlängning. Endrit Abdullahi, lagets skyttekung den gångna säsongen stannar kvar ytterligare ett år, skriver klubben på sin hemsida.
Efter att ha öst in 166 mål som trea i skytteligan för hela serien stod 24-åringen högt på önskelistan för Rimbos spelartrupp framöver.
Abdullahi återvände från IFK Skövde och lät de kvicka fötterna tala från nio meter i moderklubben. Så blir det även 2020/21 och Rimbo håller i nyckelspelarna som hållit laget flytande i Allsvenskan.
– Det känns bra att ha skrivit på redan nu, även om jag inte har känt någon stress över det. Att det skulle vara Rimbo är kanske inte helt oväntat, men det ska bli otroligt kul att få fortsätta i klubben man växt upp i, säger han till klubbens hemsida.
Abdullahi är klar, precis som kedjekollegan Ken Tollbring och målvaktslöftet Casper Blanck. Återstår att se vad som händer på tränarsidan, Dick Tollbrings avstängning gäller fram till 13 maj 2021.
Arrangemanget är annorlunda. Huvudsaken blir att landslaget kom igång under sin nya förbundskapten och Tomas Axnér drog i trådarna direkt under samlingen på Bosön.
På grund av det rådande läget ansluter spelarna i grupper. Vissa kommer inte alls, exempelvis Isabelle Gulldén som stoppas av permitteringsvillkoren som finns i Frankrike.
På plats gäller arbete i mindre grupper, utan övningar med kroppskontakt. Framförallt får Tomas Axnér och assisterande förbundskaptenen Johanna Wiberg chans att presentera sin filosofi för framtiden.
En del handlar om fysik, konstaterade Axnér när han satte sig ner med media.
– Om jag tittar på de allra bästa lagen ligger de före fysiskt. Det är inte så att vi är bättre på att spela handboll än dem, vi är ungefär lika bra. Men om vi tappar den fysiska biten och inte kan mäta oss där blir det slumpen som avgör när vi vinner. Vi behöver höja kraven på att spela i landslaget för att på sikt nå upp dit och vara lite oftare nära en medaljplats, säger förbundskaptenen till SVT Sport.
De sju första landslagslirarna som mötte ledarstaben, däribland Melissa Petrén fick ta itu med diverse tester på samma spår.
– Jättekul att få det sociala igen, att träffa andra än bara familjen. Det ska bli spännande att arbeta med det nya ledarteamet och lyssna till deras tankar och idéer. På det här lägret blir det mycket snack om den fysiska delen och vad som krävs för att det här landslaget ska etablera sig ännu mer i toppen, säger hon till handbollslandslaget.se.
Lägret pågår till och med fredag med totalt 22 kallade spelare.
Förutsättningarna för utelek har förstärkts i Abu Dhabi där en ny multiplan har invigts.
Kärt barn har många namn. Multiplan, aktivitetsplats, näridrottsplats, multisportarena. Er kommun har kanske någon ytterligare benämning?
Inhängnade ytor för idrott och lek där det på sommaren går att spela fotboll, basket, innebandy och streethockey finns i en mängd variationer runt om i landet. Allt för ofta saknas dock handbollslinjer, trots att målbur finns på plats för fotbollens skull.
Ett enkelt sätt att utöka funktionen vore att måla handbollslinjer, något de nu gjort i Abu Dhabi. Där har en ny plan byggts som går att använda till handboll, basket och volleyboll. Kostnaden uppges vara cirka 2,8 miljoner svenska kronor och då ingår utsikt över Persiska viken.
Den som ser VästeråsIrsta i höst lär få se ännu mer av Cecilia Tillman. Några matcher med starkt skytte i seriespurten gav mersmak efter comebacken. Niometaren spelar vidare i klubben ytterligare ett plus ett år.
VI:s hemsida har fått en pratstund med 21-åringen sedan kontraktet blev klart. Tillman kom från IF Hellton via Sävehofs ungdomsled 2018 och visade nästan direkt sin kraftfull spelstil.
– Hoppas på att kunna få en bra utveckling och bli en ännu bättre handbollsspelare för att sedan ta nästa kliv i handbollsvärlden, säger Tillman till hemsidan om kommande säsong.
Frenne Båverud ser fram emot att sporra utvecklingen, den här gången redan från säsongstart.
– Utöver det hon bidrar med på planen är hon en väldigt positiv och driven person som skapar mycket energi och glädje i laget. Hittar vi en bra balans i helheten så hon får fortsätta vara hel och kry så väntar en spännande säsong, både för Cecilia som för hela laget, säger tränaren till klubbens hemsida.
Den tunisiska landslagsmannen Wael Jallouz verkar ha kommit fram till ett trist beslut om karriärslut. L´Equipe skriver att skador och sjukdom ligger bakom att 29-åringen spelat sin siats match.
Vänsternian praktiserade sina rejäla avslut i THW Kiel 2013-14 och fortsatte till Barcelona med flera goda år och CL-titeln 2015.
I slutet av 2017 den första motgången, när Barca våren 2019 lånade ut Jallouz till Chartres slog en allvarlig virussjukdom till.
Istället för debut i det franska ligalaget hamnade han på sjukhus i fyra månader och tappade kraft. Sjukdomen släppte greppet, men en fingerskada ska ha blivit sista droppen, uppger L´Equipe som lusläst lokala medier i Katalonien.
Enligt tidningen byter Jallouz bransch och satsar på fastigheter i hemstaden Hammamet.
OV Helsingborgs nya assisterande tränare behöver få minuter för att bekanta sig med interna förhållanden. Oskar Hansson tar jobbet och byter från många år i den gröna spelartröjan, kommunicerar klubben på sin hemsida.
Joel Tulldahl lämnar uppdraget efter två säsonger och tränargruppen för OV 2020/21 har tagit form. In med Hansson som dels satsar på en civil utbildning, dels får en roll som håller honom kvar inom handbollen.
– Efter att tyvärr behövt avsluta min aktiva spelarkarriär så kände jag när OV erbjöd mig rollen som assisterande tränare, att det var en rolig möjlighet för mig att vara kvar inom handbollen och laget i Helsingborg.
– Jag ser verkligen fram emot att få börja arbeta med Toni och grabbarna i min nya roll. Jag har mycket att lära men förhoppningsvis kan jag nyttja mina kunskaper och utvecklas i rollen under kommande säsong, säger han till klubbens hemsida.
Toni Johansson är huvudtränare och såg tidigt ett värde till att ha en klubbkunnig nära medarbetare.
– När vi pratade om assisterade lade jag direkt fram Oscar Hansson som förslag. Han har alltid stått för goda ledaregenskaper på plan och jag är helt övertygad om att de också kommer synas som ledare. Jag ser också att det är ett stort plus att han redan känner laget och föreningen vilket kommer vara oerhört värdefullt, säger Johansson till hemsidan.
Balkan-mästarna fortsätter på det inslagna spåret att bygga ett starkt lag inför kommande säsong. Idag bekräftades övergången av Allison Pineau från Paris 92.
31-åringen såg kanske ut att varva ner karriären något hack i och med spel i Paris men nu varvas det upp igen. Budocnost går hårt på spelarmarknaden och har även gjort klart med:
Bárbara Arenhart, (MV) från Váci NKSE
Valeriia Maslova, (H9) från Rostov-Don
Andrea Lekić, (M9) från CSM București
Itana Grbić, (M9/V6) från CSM București
De tappar förvisso Durdina Jaukovic till Brest och Emily Stang till Bietigheim men här finns underlag för att hota om en plats i Final Four nästa vår.
Exakt var Pineau står idag är svårt att avgöra men vinnarskallen, rutinen och killer-instinkten är tidlösa. Kan coach Dragan Adzic tända lågan kan det bära långt.
Säsongen 2019–20 fick ett snöpligt slut och handbollsabstinensen är stor på många håll. Handbollskanalen tar därför en titt i backspegeln i artikelserien vi kallar för ”Säsonger vi minns”. Del 10 handlar om Lysekils HK och säsongen 1995–96.
– Den säsongen kommer upp med jämna mellanrum och vi blir påminda vid jubileum, vilket alltid är lika kul. På den tiden tänkte vi inte så mycket på hur stort det var, men nu i efterhand inser man hur stor bedriften var att gå upp med 15 egna produkter och där den 16:e spelaren var Benny Abrahamsson som hade spelat i klubben i sex-sju år. Det är en enorm glädje och stolthet när man tänker tillbaka på den tiden, säger Michael Franzén till Handbollskanalen.
LHK firar. Foto: Lysekils HK
Vad definierar en riktigt stark säsong? Är det ett SM-guld? Är det att hålla sig kvar i en högstaserie mot alla odds? Svaret på båda de frågorna är givetvis ja, men när vi pratar om stora prestationer måste givetvis Lysekils HK och säsongen 1995–96 nämnas.
Det här var ett år då klubbens herrlag bestod av 16 spelare, 15 av spelarna var egna produkter och den 16:e spelaren hade tillhört klubben i sex–sju år. Det i sig är redan otroligt imponerande, men att sedan ta sig hela vägen till Elitserien med den här truppen, då snackar vi en riktigt stor prestation.
För det var vad Lysekils HK lyckades med. Bakom framgången ligger givetvis många personer, men allt tog fart på riktigt när bröderna Franzén anslöt och ordnade succé.
– Jag är född och uppvuxen i klubben och precis som alla andra började jag spela
i Lysekil som ung pojke, handboll var trots allt den största sporten i staden, berättar Franzén.
– När jag var 17 bast flyttade jag ner till Göteborg, eller utanför rondellen som vi brukar säga. 1991 flyttade jag hem igen för då hade vår dotter kommit till världen.
Inför säsongen 1995–96 tog Michael över som tränare, då tillsammans med sin bror Thomas.
– Brorsan hade flyttat hem året innan mig och var tränare i damlaget innan vi tog över herrlaget tillsammans. Jag var spelande tränare och han tränare, så jag var som hans förlängda arm på planen.
Talangfull årskull födda 1969
Michael berättar att klubbens storhetstid egentligen startade under slutet av 1980-talet och då var det en kombination mellan att etablerade spelare hade vänt hem igen och att klubbens talangfulla 69:or hade tagit sig fram.
– Det fanns en dröm och en vilja att gå upp till Elitserien, men av olika anledningar fick vi inte ihop det. Vi var med och nosade på det något år, men det var aldrig en renodlad satsning på att vi skulle gå upp.
Klubben har alltid varit duktiga på ungdomssidan och inte nog med att 69:orna gick till final i pojkallsvenskan så var där några årskullar från 1970–72 som var högt upp
i Sverige-eliten.
– När de spelarna växte till sig började vi sakta men säkert att bli bättre. Vi hade en väldigt go mix som inte var planerad. Vi som hade varit utanför rondellen och spelat på högre nivå och så de unga och talangfulla spelarna.
Vad gjorde du och din bror för förändringar när ni tog över som tränare?
– Vi såg till att det blev en ökad träningsmängd, eftersom vi hade varit på högre nivå tyckte vi att det behövdes. Vi hade ingen målsättning vad gäller hur säsongen skulle gå rent resultatmässigt, men däremot ville vi att alla skulle bli 20 procent bättre. Spelarna skulle skjuta 20 procent hårdare och hoppa 20 procent högre, för att ge exempel.
– Det var lite naivt naturligtvis, men vi fick killarna att köpa det.
Thomas Franzén, tränare Lysekils HK Foto: Bildbyrån
Michael Franzén berättar om ett minne från försäsongen, där klubben ordnade ett så kallat överlevnadsläger.
– Normalt brukade vi åka iväg någonstans i krokarna eller till Norge för att köra lite handboll och ha det bra tillsammans. Men den här gången gjorde vi lite annorlunda och åkte upp till några sjöar i närheten. Vi sa till killarna att endast packa kläder i sina ryggsäckar, de fick inte ha med något annat. Normalt sett brukade de ta med sig bland annat öl, men det var inget sånt den här gången.
– På fredagen när vi samlades undrade de vad vi höll på med, vi hade nämligen hyrt kanoter och åkte ut för att paddla. Innan dess fick vi dock packa ur ölen som de trots allt hade tagit med sig. Men det var tufft, vi hade 16 killar som efter ett tag blev väldigt hungriga och på kvällen började de att palla potatis från ett ställe i närheten där det fanns odlingar. När vi kom fram på kvällen blev de hungrigare och hungrigare, men de fick ingen ordentlig mat förrän på söndagen då ett par ledare hade gjort lasagne. Jag har aldrig sett någon äta så mycket eller så snabbt som spelarna gjorde då, skrattar han.
Långa resor till och från Stockholm
Inför säsongen fanns det inte några större förväntningar på Lysekil, varken inifrån klubben eller utifrån. Visst, att laget skulle vara med och kriga i toppen var det en del som trodde, men Lysekil var knappast en given kandidat för uppflyttning.
– Vi hade rutin från kvalspel, men det var för att hänga kvar, skrattar Franzén.
– Känslan var ändå att vi hade potential, men det var nog många som blev överraskade hur bra det gick. Kroppskultur är klubbens ärkerival och de hade alltid tittat ner på oss. När vi började göra resultat var det en del som lyfte på ögonbrynen och sa att det aldrig skulle hålla hela vägen.
Varför gick det hela vägen då?
– För det första var det många saker som föll i våra händer, bland annat att vi spelade
i norrettan som ansågs vara lite svagare än söderettan.
Norrettan innebar dock att det skulle bli många och långa resor till Stockholm, varpå klubben tog en diskussion med förbundet kring bortaresorna.
– Vi menade att det är mycket för en liten klubb på landsbygden att åka 100 mil tur/retur så många gånger och därför frågade vi om vi kunde få åka upp en helg och ta två matcher då, men vi fick som svar att så gör vi inte på elitnivå.
– Sedan kom den stora kommunstrejken och idrottshallar stängdes, det innebar att vi för att få ordning på schemat fick åka upp en helg ändå och möta BK Söder på lördagen och Tyresö på söndagen. Det var sådana saker som svetsade oss samman – det blev vi mot världen.
Men det var knappast så att Lysekil dominerade matcherna och vann med stora siffror. Flera matcher var otroligt jämna och avgjordes inte förrän i slutskedet.
– Vi var otroligt bra tränade och därför vann vi matcherna på slutet. När matchen stod och vägde hade vi känslan att vi var starka och att vi skulle vinna.
Efter nyår blev det slutspel och tidigare år hade Lysekil tappat ungefär då, men den här gången fortsatte laget att vinna matcher. Avancemanget till Elitserien säkrades borta mot Västerås.
– Det var den näst sista matchen för säsongen och vi var beroende av andra resultat för att kunna säkra avancemang. Det hade åkt upp en hel buss med supportrar och media för att följa oss. När vi vann matchen och de andra resultaten gick i hamn blev det naturligtvis ett jäkla kalas och supportarna som åkte buss upp fick åka med hem i vår dubbeldäckare, vilket var perfekt eftersom de hade förfriskningar med sig, skrattar han.
– Jag minns att vi stannade i Mariestad för att fylla på lagret och där var det både fri handel och dans, det var hur kul som helst.
Foto: Lysekils HK
Kroppskultur – den stora antagonisten
När laget anlände till Lysekil var klockan efter tre på natten, trots det var mottagandet fantastiskt.
– När vi körde i land med färjan stod där ett par brandbilar med blåljus på och sprutade vatten. Kommunen hade fixat så att vi blev eskorterade in till stan och dessutom öppnat en restaurang så att det kunde bli partaj för alla som orkade.
– Och jag tror att alla orkade.
En härlig bonus var att Lysekil hade säkrat avancemang före Kroppskultur, den stora antagonisten.
– Matcherna mot Kroppskultur var alltid tuffa och de brukade dessutom vinna allt som oftast. Per Johansson var tränare för Kropps då och det var en del trashtalk i både tidningar och radio. Kropps gick också upp den säsongen, men det viktiga var att vi säkrade avancemanget en omgång före.
Det blev spel i Elitserien och där väntade giganter som Redbergslids IK, som hade massvis med landslagsspelare på den tiden. Lysekil hade en tuff säsong, men hotade många av de stora klubbarna.
– Vi tog åtta poäng och på den tiden spelade vi bara tolv matcher fram till jul, sedan blev det en form av kvalspel för att hålla oss kvar. Hoppet levde fram till näst sista omgången tror jag, då mötte vi Kropps inne i Uddevalla och förlorade. Men det var inte långt borta att vi klarade det, jag tror att Kropps klarade sig kvar på tolv poäng.
Efter det blev det kvalserien, men Lysekil räckte inte riktigt till.
– Det stod mellan oss och Stavsten och jag tror att vi förlorade i den tredje och avgörande matchen. Men det låter nog närmare än det var i verkligheten, för vi var helt slutkörda, säger Michael Franzén och avslutar.
– Oavsett var det ett kvitto att även en landsortsklubb kan röra sig med de stora drakarna. Än idag kommer folk fram på stan och vill prata om den tiden och det säger en del.
Det blev bara ett år i Elitserien för Lysekils HK – men sättet klubben tog sig dit är en mäktig bedrift och något för andra klubbar att inspireras av. Det går att lyckas med egna produkter, det har Lysekils HK visat.
Försvarsspelarna i den spanska andradivisionen är här med varnade. CB Los Dólmenes har lyckats övertyga Rafael Baena om ett kontrakt.
I februari mejslade Handbollskanalen ut ”Handbollens spelartyper”. Det var allt från Spralleman till Halvdistansarna och Fiskaren i 5-1. Bland mittsexorna fanns kategorin ”Stycket” där det utöver Andreas Nilsson nämndes namn som Jannik Kohlbacher, Kari Kristjansson, Stojance Stoilov. Och Rafael Baena.
Den kraftfulle spanjoren har gäckat mittförsvar på allra högsta nivå där han vunnit både Bundesliga, tyska cupen och tyska supercupen med Rhein-Neckar Löwen. Han var även med och vann EM-silver 2016 med spanska landslaget.
De två senaste säsongerna har han delat på linjespringandet med Max Darj i Bergischer, men nu blir det inget mer med det. Istället vänder 37-åringen hem till Spanien igen för spel med CB Los Dólmenes. I andradivisionen.
Baena sluter där med cirkeln som började ritas 2008 då han som 26-åring började spela professionellt för BM Antequera. Klubben gick dock i konkurs 2012 och har i staden nu ersatts av Los Dólmenes. Så det blir en flytt hem till regionen Andalusien och den spanska sydspetsen för Baena som kommer från staden Estepa utanför Sevilla.
Bertram Obling får bästa möjliga avsked när han i sommar lämnar Halden för spel i Sävehof. 24-åringen har nämligen röstats fram till norska ligans bästa målvakt.
Redan före jul säkrade IK Sävehof signaturen från Bertram Obling. Den 24-årige dansken ska ersätta August Eli Björgvinsson mellan stolparna i Partille Arena. Och kanske var det tur att Sävehof var så på tå för nu har Obling-aktien stigit i kurs.
För när spelarna i norska ligan fick rösta fram seriens bästa målvakt hamnade hela 57,3% på Bertram Obling. Han har under säsongen blivit utsedd till matchens bästa spelare 10 gånger, har en räddningsprocent på 40,43% och har räddat 23 av 69 straffar. Ruggiga stats!
Nu skruvas förväntningarna upp på dansken som fostrades i lilla Geved IF innan han som 14-åring anslöt till den mäktiga ungdomsakademin i Skanderborg. Där avancerade han snabbt i leden och blev redan som 18-åring uppflyttad i A-laget. Det var samma sommar som Linus Persson lämnade klubben för Bjerringbro-Silkeborg.
Under ungdomsåren hann Obling även med att spela U18-EM för de danska killarna födda P94/95 och delta i European Open i Göteborg 2013. Vi misstänker även minst ett guld i Partille Cup då Skanderborg vann Boys 15 i upplagan 2010.
Det blev bara en säsong i Halden men ett stort avtryck lämnades. Återstår att se vad 2-årskontraktet med Sävehof renderar i för historier i efterhand.
