OV Helsingborg vill öka konkurrenskraften ner i åldrarna. Förenlngens herrjuniorer har nyss fått in ett par bekanta ledare – Christoffer Hall och Linus Nileskog har gott om erfarenhet i den gröna tröjan att dela med sig av.
Nyheten kom ut tidigare i veckan genom klubbens hemsida. Förutom att tränarduon kommit på plats har målvakten Marcus Jönsson anslutit från H43 Lund.
– Det känns riktigt kul att vara tillbaka i klubben och jag ser fram emot att få vara delaktig i arbetet med att utveckla våra juniorer. Att ta steget från junior- till seniorspelare ställer krav på både handbollskunskaper och att ha en riktigt välutvecklad fysik; här hoppas jag kunna bidra med kunskap och ”jävlaranamma” i deras utveckling, säger Christoffer Hall till hemsidan.
Hall och Nileskog arbetar framöver på nära håll med Toni Johansson som styr elitlaget och David Löfstedt med huvudansvar för U-laget. På juniorsidan ökar kunnandet också ökat på planen när Jönsson, som synts i U-landslaget och Skånelaget, finns i truppen.
– Jag spelar handboll för det är en sport jag trivs med och har valt att gå till OV Helsingborg för att få en ny utmaning och möjlighet att utvecklas mer och bli en bättre handbollsspelare, säger han till klubbens hemsida.
Rebecca Järnholm tog en paus från idrottslivet när GT Söder prövade förmågan i SHE. Nu rapporterar klubbens hemsida att 22-åringen är aktuell för spel i Allsvenskan igen.
Järnholms inställning och kapacitet när det går undan på planen tog Stockholmsklubben långt för ett par säsonger sedan. Väl tillbaka med handbollsskorna tog det inte lång tid innan hon kunde leva upp på träningen.
— Till en början var jag lite tveksam, men efter att ha provtränat i några veckor kändes allt väldigt bra och jag blev påmind om hur kul det är att leka med en boll, säger Järnholm till klubbens hemsida och redogör för vad hon ägnat sig åt den senaste tiden.
– Jag bestämde mig för att prioritera annat, så hela vintern och början på detta året har jag rest runt i både Australien och Asien med mina vänner. Det blev ingen handboll, men mycket annat skoj.
Patrik Johansson som tagit över rodret på tränarsidan ser fram emot att få återvändaren i full form till seriestarten.
– Rebecca passar in i profilen och är en snäll och omtänksam tjej som har huvudet på skaft. På handbollsplan är hon en modig och tuff spelare med god speluppfattning och det kommer vara viktigt i våra defensiva delar, säger han till hemsidan.
Säsongen 2019–20 fick ett snöpligt slut och handbollsabstinensen är stor på många håll. Handbollskanalen tar därför en titt i backspegeln i artikelserien vi kallar för ”Säsonger vi minns”. Del 13 handlar om HK Drott och säsongen 1989–90 då klubben vann SM-guld och gick till final i Cupvinnarcupen.
Med 20 SM-guld är HK Drott Sveriges näst mest framgångsrika klubb på herrsidan efter Redbergslids IK. När vi på Handbollskanalen skulle välja en av klubbens alla intressanta säsonger att berätta mer om fanns det naturligtvis flera alternativ, men vi valde att fokusera lite extra på säsongen 1989–90, ett år då HK Drott tog SM-guld och dessutom gick hela vägen till final i Cupvinnarcupen.
Det kryllade av profiler i och omkring det här laget, eller vad sägs om tränaren Ulf Schefvert, talangerna Ola Lindgren och Magnus Andersson som båda omgärdades av flyttrykten, eller riktigt skickliga spelare som Thomas Sivertsson, Tommy Souraniemi, Jörgen Abrahamsson och Magnus Weberg, med flera.
På den här tiden var det två klubbar som dominerade svensk handboll, det var Drott och det var antagonisten RIK. 1984 tog Drott guldet och fram till att Ystads IF vann 1992 var det inga andra klubbar än Drott och RIK som stod överst på prispallen. Under den perioden tog klubbarna fyra guld vardera och gjorde båda fina resultat i Europa.
Innan vi kan berätta mer om säsongen 1989–90 måste vi gå in på vad som hände säsongen före. Ulf Schefvert hade då ersatt Bengt Johansson som huvudtränare då ”Bengan” hade tagit över som svensk förbundskapten. Under Schefverts första säsong vann Drott grundserien på ett imponerande sätt, men förlorade finalserien mot RIK i tre raka matcher.
En missräkning så klart att det inte blev något SM-guld, men å andra sidan tog Drott verkligen för sig i Europacupen. Framförallt sticker de omtalade matcherna mot FC Barcelona ut, Drott vann nämligen både hemma och borta och Barcelona fick inkassera sin första hemmaförlust i Europaspel på sex år.
– På den tiden var det bara mästarlagen man mötte i Europacupen och vi tog oss till semifinal där Steaua Bukarest blev för svåra, berättar Ulf Schefvert.
På vägen till semifinal hade Schefverts Drott slagit ut BK-46 Karis från Finland och Györi från Ungern, två bra lag men avancemanget förbi de omgångarna var inga skrällar i sig. Men superskällen skulle komma och den kom mot FC Barcelona, två gånger om dessutom.
– Vi började hemma och gjorde en otroligt bra match, jag skulle påstå att vi sopade Barcelona av banan ett tag. De hade ett namnkunnigt lag med Vujovic och allt vad de hette, men vi vann med två bollar. När vi åkte ner till Spanien tror jag att Barcelona var rätt så segervissa, men vi gjorde en djävulskt bra match, höll nere Vujovic på något mål och låg inte under en enda gång. Efter en stund var det vi som fick applåderna, minns Schefvert.
– Efter matchen gick vi på en revy eller något liknande och jag minns att några i laget var uppe på scen. Det var en kul kväll.
Drotts tränare Ulf Schefvert. Foto: Bildbyrån
Efter den fantastiska prestationen mot FC Barcelona väntade nästa storklubb – Steaua Bukarest, mästarlaget från Rumänien.
– Det roliga var när de kom till Halmstad och blev stoppade i tullen eftersom de hade med sig en jävla massa brännvin som de skulle sälja. Jag tror bara att de hade skor och brännvin med sig, skrattar han.
– Kvällstidningarna ringde mig och frågade om vi hade beställt spriten, men det var en vedervärdig konjak som man inte hade betalat många kronor för.
Drott gjorde bra ifrån sig i hemmamatchen, men förlorade trots det med ett mål och hade därmed ett ytterst svårt utgångsläge inför matchen i Rumänien.
– Vi åkte med propellerplan i sex timmar dit för att spela i en stad som jag aldrig minns namnet på, jag brukar säga att den ligger utanför Bukarest där motorvägen tar slut.
Matchen var tuff, Drott blev aldrig utspelat men var heller aldrig riktigt nära att upprepa skrällen mot FC Barcelona. Steaua vann på nytt och finaldrömmen försvann.
– De hade ett jäkligt bra lag, det var ju hela rumänska landslaget. När jag har sett matchen i efterhand kunde jag konstatera att det var inte vi som var dåliga, det var de som var otroligt bra. De var nog ett strå vassare än Barca.
Practical jokes hägrade i Drott
Ulf Schefvert minns en händelse på flyget ner till Rumänien som involverar Göran Bengtsson och Leif ”Biffen” Åsberg.
– Det hände något varje gång vi var iväg och Bengtsson var överjävlig på practical jokes, Ola var också rätt bra men han smög mer i bakvattnet av Göran. När vi skulle flyga ner flög vi inte så högt eftersom det var propellerplan och ”Biffen” var rätt flygrädd. Eftersom vi reste rätt mycket på den tiden lärde vi känna båda flygvärdinnor och kapten efter ett tag, så vi berättade att vi hade en i laget som var jävligt skraj.
– När ”Biffen” kom in till cockpit satt piloterna med fötterna i luften och kastade papper omkring sig undrandes var fan vi var någonstans. De höll på och Leif blev svettig, skrattar han.
På resan hem var det inte Åsberg som utsattes för ett practical joke utan Schefvert själv.
– Vi reste privat men behövde fortfarande ha boardingkort och jag hade mitt i backfickan trodde jag, men Ola hade tagit det. När jag skulle gå på stod där en soldat och bad mig visa boardingkort, men då hade jag inte det utan Ola satt och viftade med det där inne på planet. Det var tur att det bara var vi som skulle flyga.
Göran Bengtsson. Foto: Bildbyrån
Det var med andra ord god stämning i laget även om det inte blev någon final den gången. Drott hade fortfarande gjort en kanonsäsong och spelare som Ola Lindgren och Magnus Andersson hade mycket kvar att visa, vilket de också gjorde under säsongen 1989–90.
Magnus Andersson hade kommit fram i RP och flyttade sedan till Saab och gjorde två säsonger där. Inför säsongen 1987–88 gick flyttlasset till Drott.
– Min sista match i Saab var mot Drott och vi var tvungna att vinna för att ha chans att hänga kvar, men vi förlorade. Då hade jag rätt så mycket anbud från svenska klubbar, men jag fastnade för Drott. Bengt ”Böna” Hansson, den store legendaren, skulle snart sluta och jag fick en stor roll tidigt av ”Bengan”, säger Magnus Andersson.
– Det var väldigt överraskande för många att vi vann SM-guld första året och för mig var det hur stort som helst, jag hade åkt ur Allsvenskan säsongen innan och sedan blev jag svensk mästare med Drott året efter. Det var där allt tog fart, jag fick spela med legendarer som Jörgen Abrahamsson, Tomas Gustavsson och alla andra.
Schefvert betydde mycket för spelgeniet
Magnus Anderssons välkända spelsinne var redan en faktor på den tiden och hans spelstil passade perfekt in i Drotts sätt att spela.
– Vi hade många lirare och spelade lite annorlunda än vad många andra lag gjorde. Vi hade flera olika kombinationer, men det var mycket frihet. Jag tog över efter ”Böna” och att helt plötsligt efter ett år bli jämförd med honom var otroligt smickrande. Det fick mig att växa som människa och som spelare.
Efter Magnus Anderssons första säsong i Drott blev det ett skifte på tränarsidan. ”Bengan” tog över landslaget efter OS i Seoul och in kom Ulf Schefvert.
– Det var en riktigt enkel övergång från ”Bengan” till Ulf och även om Schefvert var en annan typ av tränare en ”Bengan” passade han in bra. Han kände till hela klubben.
– ”Bengan” hade jag bara ett år i Drott, men lärde känna honom mer i landslaget. Schefvert hade jag i många år och han har betytt oerhört mycket för mig.
Hur gick det då under grundserien säsongen 89–90? RIK var snäppet vassare än Drott och tog hem förstaplatsen. Alla räknade med finalrepris från säsongen innan och Drott gjorde sitt genom att besegra Irsta HF i två raka matcher i semifinal. RIK däremot skrällföll mot Saab och därmed blev det en speciell final för Magnus Andersson.
– Jag minns att vi förlorade den första finalen på hemmaplan och vi blev rätt chockade. Jag tror att vi underskattade Saab rätt rejält, men det blev riktig tändvätska inför de kommande matcherna och de vann vi rätt enkelt i tre raka.
– Det var en lite konstig final att åka hem till Linköping och ha föräldrar, släkt och kompisar på plats. Det är något jag alltid kommer att komma ihåg.
Magnus Andersson och Tomas Gustavsson. Foto: Bildbyrån
Drott hade givetvis många riktigt bra spelare, men de som stack ut mest var Ola Lindgren och Magnus Andersson. Den förstnämnde som vänsternia och så Andersson som mittnia.
– De bestämde sig för att bli riktigt bra och de var jäkligt drivande bägge två. De drev även de andra som var lite äldre, som Jörgen Abrahamsson, Göran Bengtsson och Tomas Gustavsson. Det kunde bli krig på träning när de spelade tvåmål och vissa träningar var bättre än en hel del matcher vi spelade i serien, säger Schefvert.
– Jag måste tacka Ola för hur han hjälpte mig. Han var vår stora stjärna på den tiden och tog hand om mig och våra familjer började att umgås. Jag kommer ihåg att både jag och Ola hade mycket anbud från utländska klubbar, men eftersom det inte fanns Bosman på den tiden kunde vi inte bestämma själva även om våra kontrakt gick ut. Drott skulle fortfarande sälja oss, men de ville inte göra sig av med oss, fyller Andersson i.
Ola Lindgren lämnade klubben efter säsongen 89–90 medan Magnus Andersson stannade kvar ytterligare en säsong. Men innan säsongen 89–90 var slut hade klubben två matcher kvar att spela – Cupvinnarcupfinalerna mot TEKA Santander. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg, för hur såg det egentligen ut på Drotts väg till final?
Ola Lindgren. Foto: Bildbyrån
Först slog HK Drott ut isländska UHF Stjarnan, efter det Ionikos Aten från Grekland och sedan polska GKS Wybrzeze. Efter det väntade den tuffaste nöten så långt – tyska VfL Gummersbach – men Drott vann även semifinalerna.
– När du nämner de här lagen kommer jag ihåg resorna. Framförallt minns jag när vi skulle till Polen med färja och eftersom jag var väldigt sjuk var det tveksamt om jag kunde följa med. Men jag bäddade ner mig och när jag vaknade nästa dag var jag frisk. Jag hade dock inte märkt att det hade blåst orkanstyrka, säger Andersson.
– När vi mötte Gummersbach kommer jag ihåg att jag sköt Andreas Thiel i huvudet med en straff. Han var den stora stjärnmålvakten i tysk handboll och jag tror att jag hade gjort fem eller sex straffmål och fick till slut panik var jag skulle lägga bollen. Då försökte jag skjuta över huvudet på honom men träffade honom mitt ansiktet. Han blev förbannad och jagade mig över hela planen, jag blev livrädd och sprang iväg. Men vi lyckades vinna och det var stort, det var ändå Gummersbach vi slog ut.
Lång väntan på första finalen
Nästa match var den första finalen mot TEKA Santander, ett lag med spelare som Mats Olsson, Kristján Arason, Javier Cabanas, Chechu Villaldea och Jaume Puig. Dessutom var Manuel Cadenas tränare. Uppladdningen inför finalen var knappast optimal, det gick lång tid efter att sista finalen mot Saab var färdigspelad och innan den första finalen
i Halmstad.
– Som jag minns var SM-finalerna klara i april och första finalen i Cupvinnarcupen spelades inte förrän i juni, därför hade vi ganska svårt att hålla ångan uppe, berättar Schefvert.
– Jag tror att ”Bengan” skrapade ihop någon landslagsgrej där som vi spelade mot. Allt blir väldigt hypotetiskt, men om vi hade fått spela finalen lite tidigare under säsongen tror jag att vi hade klappat dit spanjorerna.
Men verkligheten blev en annan och Drott fick snällt vänta in i juni innan den första finalen skulle spelas i Halmstad. Storpublik måste det väl ha blivit, tänker ni säkert. Nja, inte riktigt så blev det.
– När vi mötte Saab var det helt hysteriskt och lapp på luckan flera dagar innan, det vill säga cirka 5000 på läktarna. Mot Santander var där inte ens 2000 personer på plats och det var en stor besvikelse, säger Andersson.
Den första matchen skulle egentligen ha spelats i Spanien, men flyttades till Halmstad. Anledningen? Ola Lindgren skulle bli pappa för första gången.
– Vi bytte matchordning eftersom Ola och hans dåvarande fru Lena skulle ha barn i den vevan. Alla säger att det är bättre att börja borta och avsluta hemma, men vi behövde verkligen Ola och samtidigt fick vi ett par extradagar i Santander då vi kunde spela golf och ha oss.
Konfetti förstörde Drotts kontringsspel
När den första finalen väl drog igång syntes det att det var ett ringrostigt hemmalag. Trots det vann Drott med 24–22 och var endast en halvlek från att kunna titulera sig europeiska mästare. Matchen i Spanien blev dock något helt annat, Santander vann med 23–18 och tog därmed hem titeln.
– Vi var väldigt besvikna på domarna. Bakom ena målet hade de rivit papper och kastat ut, så när spanjorerna sköt utanför kunde vi inte kontra fullt ut eftersom det var papper på bollen, säger Magnus.
Ulf Schefvert fyller i:
– De hade slängt ut en jävla massa konfetti och eftersom bollen blev full av papper kunde vi inte kontra. Naiva som vi svenskar är, eller var det bara jag, tänkte vi att i andra halvlek kommer de att ha samma problem, men då flyttade de pappret.
– Dessutom tror jag att de fick elva straffar, de fick straff för allt. Vi hade också haft oflyt då Leif Åsberg som var en straffspecialist hade skadat sig och inte kunde spela. Han fick jobba som radiokommentator istället.
Det var helt enkelt en del faktorer som inte stämde för Drott och Halmstad-klubben fick nöja sig med silver.
– Det var fortfarande en fantastisk säsong av oss och en stark prestation att både ta SM-guld och silver i Cupvinnarcupen, säger Magnus Andersson.
Precis som efter förlusten mot Steaua säsongen före tänkte Drott-spelarna inte deppa ihop. Istället njöt både spelarna och ledarstaben av några dagar i Santander.
– Det var bankett på något casino tror jag och när Santander-spelarna gick ut på balkongen med bucklan för att ta emot folkets jubel tror jag att några i vårt lag smög med och tog åt sig av hyllningarna, säger Schefvert.
– Sen vet jag inte om detta är sant men jag har hört att några av killarna kunde betala på barerna med hjälp av idolkort. Om det stämmer vet jag inte, men jag har hört det
i alla fall. Det var en trevlig avslutning på säsongen.
Efter säsongen lämnade Ola Lindgren Drott och blev proffs i tyska TSV Dutenhofen, som ersättare hämtade Drott in spelaren som av många kallas Elitseriens bästa import någonsin: rumänen Cristian Zaharia. Drott körde över allt motstånd i serien och vann SM-guld efter att inte ha förlorat en enda match under slutspelet.
– En eloge till alla som var med på den här tiden. Vi var jäkligt bra under de åren, avslutar Ulf Schefvert.
Sannadals SK i division 2 norra kallar på förstärkning från nygammalt håll. Niometaren Fabian Birath kliver in i leden hos sin moderklubb från och med nästa säsong.
Birath hörde till laget i Söderort under ungdomstiden. Sedan dess har 23-åringen figurerat i olika klubbar (Huddinge, Silwing/Troja) och verkat som ungdomsledare i bland annat Hammarbys organisation.
– Det känns väldigt kul och lite nostalgiskt för mig att återvända, även om det tillkommit flera nya ansikten till klubben sen jag lämnade för snart 10 år sedan. Jag ser verkligen fram emot att komma in i föreningen igen, men kommer inte sakna att träna i Västbergahallen den här gången, säger han till Sannadals klubbsajt.
Tränaren Niklas Palmqvist vet vad han får med Birath i truppen.
– I Fabian får vi in mer längd och skyttekraft i laget. Där har vi inte haft så många alternativ tidigare och det kommer att ge oss ett nytt djup i det offensiva spelet och ytterligare alternativ defensivt.
– Han har också en inställning både till match och träning som jag tror, och hoppas, kommer att smitta av sig på resten av laget, fortsätter Palmqvist till hemsidan.
Linjekämpen Oriol Rey lämnar den franska ligan och syns på nytt i spanska klubbfärger. Efter att ha brutit kontraktet med Pauc leder spåret till ett tvåårskontrakt med Granollers i Katalonien, rapporterar klubben på sin hemsida.
Jakten på mer speltid tar den kraftfulle försvarskuggen till miljön i hemlandet. Rey är Granollers fjärde nyförvärv medan det finns större frågor om Pauc:s lagbygge inför 2020/21.
Handnews uppger att spelarnyheterna så här långt har handlat om de som lämnar klubben i Aix-en-Provence.
Förutom Rey har Vid Kavticnik, Noah Gaudin, Martin Larsen, Iosu Goni Leoz och Jordan Camarero meddelat sin avgång till olika franska och tyska lag.
Den planerade SM-veckan i Halmstad har fått nytt datum under 2021. Enligt svenskhandboll.se följer beachhandbollen med i programmet för nästa år.
Idrottsfesten i sommarversion ställde först in det planerade arrangemanget 2020. Nu har arrangörsstäderna för kommande upplagor kommit överens om en rockad, Halmstad tar istället hand om 2021 och lämnar vidare till Linköping 2022 och Umeå 2023.
Alltihop möjliggör för handbollen att vara med på ett hörn. Beachhandbollen förlägger sin kamp om SM-guld till Tylösand.
– Alla parter har visat stor förståelse och verkligen gjort sitt yttersta för att hitta den bästa lösningen för evenemanget i en tid när ingenting är som vanligt. Vi är väldigt ödmjuka och tacksamma inför den lösningsorienterade inställningen samtliga parter, såväl specialidrottsförbund som kommande värdstäder, uppvisat i en svår situation, säger Per Bergljung, evenemangsansvarig SM-veckan på Riksidrottsförbundet i ett pressmeddelande.
Den tidigare Kristianstadspelaren Johanna Hilli flyttar på sig i Finland. Nästa klubbadress innebär att niometaren återvänder till bekanta jaktmarker med Grankulla IFK, skriver YLE.
Hilli har hunnit med en säsong hos Helsingfors IFK efter äventyret med KHK i SHE. Hon tryckte in mål i parti och minut och toppade skytteligan med besked på vårkanten 2020.
Den okrönta skyttedrottningen och ligaprofilen tar karriären vidare till huvudstadens utkanter där Grankulla välkomnar återvändaren med glädje.
– Johanna Hilli har otaliga meriter i bagaget. Med sina 196 spelade FM-matcher och över 1200 mål är hon ett erfaret och starkt tillskott, skriver klubben i ett pressmeddelande.
Hilli har också agerat i stark skytt i Tumba och lite mer sparsmakat i Skara med svensk horisont.
Metz och Brest dominerar i den franska damhandbollen. Så också i All star-laget för LFH där åtta av elva priser gick till toppklubbarna.
Det vimlar av landslagslirare när ligans officiella hemsida presenterar alla individuella utmärkelser. Framförallt franska, Pauline Coatanea på högerkanten i Brest var en lika säker kandidat som playmakern Grace Zaadi hos Metz.
Även internationella stjärnor slog sig in, Sandra Toft stod för en mycket stark säsong när hon för första gången syntes i en klubb utanför Skandinavien medan Ana Gros tungskytte är väl anpassat till franska förhållanden.
Brasilianskan Bruna De Paula stack ut i Fleury Loiret och fick priset som MVP. Röstsiffrorna räknades ihop av 83 600 internetröster (30 procent) med viss övervikt för ligans tränare och lagkaptener (70 procent).
All star-laget i sin helhet Källa: handlfh.org Vänstersex: Chloe BOUQUET (ES Besançon Féminine) Högersex: Pauline COATANEA (Brest Bretagne HB) Vänsternio: Bruna DE PAULA (Fleury Loiret HB) Högernio: Ana GROS (Brest Bretagne HB) Mittnio : Grace ZAADI-DEUNA (Metz HB) Mittsex: Astride N’GOUAN (Metz HB) Målvakt : Sandra TOFT (Brest Bretagne HB)
MVP: Bruna DE PAULA (Fleury Loiret HB) Bästa talang (-23 år): Pauletta FOPPA (Brest Bretagne HB) Bästa försvararsspelare: Astride N’GOUAN (Metz HB) Bästa tränare: Laurent BEZEAU (Brest Bretagne HB)
Ute på planen tog säsongen slut väldigt abrupt. IFK Kristianstad satsar likafullt på en ordentlig avrundning och bjuder in de orangea fansen till en festkväll via webben.
Kristianstads hemsida berättar om arrangemanget med flera programpunkter lördag kväll. Från och med 19.00 finns tränarduon Ljubomir Vranjes beredda att snacka om prestation och insats och dela minnen från 2019/20.
Lite mer perspektiv ger det glödande mötet från 2012 mellan hemmalaget och Eskilstuna Guif. Semifinal nummer två höll till förlängning med matchvinnare som Johan Jepson och Henrik Nordlander. Åtta år senare visar storklubben matchen i repris med kommentarer och nostalgi.
Den gången fanns 4 834 personer på plats i arenan. TV-lösningen den här gången ger förutsättningar att slå de absoluta publikrekordet på 5 221 åskådare.
Hurtig håller en vakande blick över hela vänsterkanten. Oavsett om det handlar om Allsvenskan eller en lägre division lämnar 28-åringen ingenting åt slumpen.
– Han är väldigt noga med sin träning, kost och matchförberedelse vilket också smittar av sig på våra yngre spelare.
– Kenny hade ett fint föregående år och visade verkligen vilken stabil och duktig handbollsspelare han är. Han tog kliv i sin målproduktion och hade flera matcher där han hamnade i topp i målproduktionen, vilket är viktigt för en kantspelare, säger sportchefen Andreas Bamberg till klubbens hemsida med kontraktet klart.
Hurtig kliver in förberedelserna fullt ut och menar att VI är mentalt redo för nivåhöjningen.
– Lagets prestation föregående säsong var bra och det var en rolig resa, även fast vi gick obesegrade genom serien hade vi så pass högt i tak att vi efter vissa matcher diskuterade och kritiserade vad vi kunde gjort bättre då vi inte alltid var nöjda med enbart en vinst. Detta tillvägagångssätt tror jag kommer att gynna oss kommande säsong, att hela tiden ha detta utvecklande mindset och hela tiden sträva efter att bli mer enhetliga istället för att vara nöjda, säger han till klubbens hemsida.
Omröstningen i Handball-Planets regi pågår för fullt. Det handlar om att utse årets unga spelare på herrsidan, kantspringaren Valter Chrintz står för de svenska chanserna.
Det är sjunde gången som Handball-Planet uppmärksammar talanger upp till 22 år lite extra. Så här långt har nomineringen ringat in 28 spelare över alla positioner på planen.
Chrintz tampas med konkurrenter från klubbar i Kroatien, Spanien och Tyskland. För att vinna priset på högersex behöver Kristianstads orädde guldklimp som gjorde EM-debut i januari besegra Fran Mileta (RK Nexe), Dimitri Ignatow (MT Melsungen) och Gonzalo Perez Arce (Ademar Leon).
Omröstningen pågår till den 25 juni. IFK Kristianstad har fler möjligheter, även Teitur Einarsson är en kandidat från högernio.
Med det rådande läget finns färre markerade datum än vanligt i sommarens handbollskalendern. IHF vill råda bot på luckorna med ”International Handball Week” som kommer att äga rum 12–18 juli.
Förbundet har förstås noterat stiltjen i coronapandemins skugga. Röstningen och presentationen av årets spelare och tränare är ett av evenemangen som kommer att äga rum under juliveckan i idrottens tecken.
Tanken är att evenemanget ska återkomma årligen med speciella matcher och kurser. I väntan på att de dörrarna kan öppnas igen vill IHF se ökad aktivitet i sociala medier.
Ett av syftena med att få till International Handball week under 2020 ska vara att öka intresset för handboll globalt och online, meddelar IHF på sin hemsida.
Eskilstuna Guif värvar nytt från blivande seriekonkurrenten GT Söder. Flavia Johansson skjuter loss från högernio i två säsonger framöver, konstaterar klubben på sin hemsida.
Bolton, Tumba och senast nykomlingen i SHE har haft glädje av 20-åringens utveckling de senaste åren. Nu väntar istället ett steg utanför Stockholm, Johansson har haft ögonen på möjligheterna i Eskilstuna en tid.
– Skulle beskriva mig själv som någon som krigar till slutet. Är rätt mångsidig på planen, kan komma ett skott utifrån men även komma på genombrott och hopp igenom försvaret. Kollar vad jag har framför mig i försvar eller anfall och sen kör jag bara, säger hon till klubbens hemsida.
Under debutsäsongen i SHE förvaltade hon sina skott till 40 mål. GT Söder ramlade ur och niometaren stannar också kvar i Allsvenskan efter klubbytet.
– Ja det var en tung säsong men för min del var det kul och lärorikt att känna på SHE-ligan. Och tyckte jag gjorde ett bra jobb med den speltid jag fick och för att vara första året, säger Johansson till hemsidan.
Den väl ansedda sporttidningen Marca ger sig på att ranka atleter i nutid. Med på listan finns två stjärnor från handbollens värld – Nikola Karabatic och Mikkel Hansen.
Marca startar upp från giganterna Micael Phelps och Usain Bolt, närmast skuggade av tennisessen Roger Federer och Rafael Nadal.
På plats 24 hamnar Nikola Karabatic där tidningen framhäver tre utmärkelser som årets spelare i världen.
Skottstarke Mikkel Hansen med ett hav av år i Paris Saint-Germain rankas som nummer 85 av 100. ”Den bäst betalde handbollsspelaren i historien” är enda dansk på listan, Sverige kammar noll bland de mest framgångsrika idrottsmännen de senaste 20 åren.
IFK Skövde HK meddelar genom sin hemsida att klubben gjort klart med en ny fystränare inför den kommande säsongen. Det är Anton Claesson, som tidigare haft samma position i Eskilstuna Guif, som nu kommer att ansluta till klubben.
Anton Claesson, som själv har fina meriter på listan som aktiv handbollsspelare tidigare i livet, har varit fystränare för Eskilstuna Guif i tio års tid. Under den senaste säsongen har han utöver detta också varit fysansvarig för Montenegros herrlandslag. Inför den kommande säsongen väntar alltså en ny klubb och nya spelare för Claesson, som kommer att ansluta till IFK Skövde HK.
– Jag har mycket positiva känslor både när det gäller ledare, spelare och hela organisationen. Känner också att samarbetet med IFK:s medicinska team kommer att bli väldigt bra, säger Anton själv till klubbens hemsida.
Enligt IFK Skövdes hemsida ska Claesson redan nu vara i full gång med tester och övningar med truppen inför sommaruppehållet. Varje spelare ska sedan få ett individuellt anpassat sommarprogram att hålla sig till för att komma väl förberedda i slutet av juli.
