Säsonger vi minns: HK Drott 1989–90

Säsongen 2019–20 fick ett snöpligt slut och handbollsabstinensen är stor på många håll. Handbollskanalen tar därför en titt i backspegeln i artikelserien vi kallar för ”Säsonger vi minns”. Del 13 handlar om HK Drott och säsongen 1989–90 då klubben vann SM-guld och gick till final i Cupvinnarcupen.

Med 20 SM-guld är HK Drott Sveriges näst mest framgångsrika klubb på herrsidan efter Redbergslids IK. När vi på Handbollskanalen skulle välja en av klubbens alla intressanta säsonger att berätta mer om fanns det naturligtvis flera alternativ, men vi valde att fokusera lite extra på säsongen 1989–90, ett år då HK Drott tog SM-guld och dessutom gick hela vägen till final i Cupvinnarcupen.

Det kryllade av profiler i och omkring det här laget, eller vad sägs om tränaren Ulf Schefvert, talangerna Ola Lindgren och Magnus Andersson som båda omgärdades av flyttrykten, eller riktigt skickliga spelare som Thomas Sivertsson, Tommy Souraniemi, Jörgen Abrahamsson och Magnus Weberg, med flera.

På den här tiden var det två klubbar som dominerade svensk handboll, det var Drott och det var antagonisten RIK. 1984 tog Drott guldet och fram till att Ystads IF vann 1992 var det inga andra klubbar än Drott och RIK som stod överst på prispallen. Under den perioden tog klubbarna fyra guld vardera och gjorde båda fina resultat i Europa.

Innan vi kan berätta mer om säsongen 1989–90 måste vi gå in på vad som hände säsongen före. Ulf Schefvert hade då ersatt Bengt Johansson som huvudtränare då ”Bengan” hade tagit över som svensk förbundskapten. Under Schefverts första säsong vann Drott grundserien på ett imponerande sätt, men förlorade finalserien mot RIK i tre raka matcher.

En missräkning så klart att det inte blev något SM-guld, men å andra sidan tog Drott verkligen för sig i Europacupen. Framförallt sticker de omtalade matcherna mot FC Barcelona ut, Drott vann nämligen både hemma och borta och Barcelona fick inkassera sin första hemmaförlust i Europaspel på sex år.

– På den tiden var det bara mästarlagen man mötte i Europacupen och vi tog oss till semifinal där Steaua Bukarest blev för svåra, berättar Ulf Schefvert.

På vägen till semifinal hade Schefverts Drott slagit ut BK-46 Karis från Finland och Györi från Ungern, två bra lag men avancemanget förbi de omgångarna var inga skrällar i sig. Men superskällen skulle komma och den kom mot FC Barcelona, två gånger om dessutom.

– Vi började hemma och gjorde en otroligt bra match, jag skulle påstå att vi sopade Barcelona av banan ett tag. De hade ett namnkunnigt lag med Vujovic och allt vad de hette, men vi vann med två bollar. När vi åkte ner till Spanien tror jag att Barcelona var rätt så segervissa, men vi gjorde en djävulskt bra match, höll nere Vujovic på något mål och låg inte under en enda gång. Efter en stund var det vi som fick applåderna, minns Schefvert.

– Efter matchen gick vi på en revy eller något liknande och jag minns att några i laget var uppe på scen. Det var en kul kväll.

Drotts tränare Ulf Schefvert.
Foto: Bildbyrån

Efter den fantastiska prestationen mot FC Barcelona väntade nästa storklubb – Steaua Bukarest, mästarlaget från Rumänien.

– Det roliga var när de kom till Halmstad och blev stoppade i tullen eftersom de hade med sig en jävla massa brännvin som de skulle sälja. Jag tror bara att de hade skor och brännvin med sig, skrattar han.

– Kvällstidningarna ringde mig och frågade om vi hade beställt spriten, men det var en vedervärdig konjak som man inte hade betalat många kronor för.

Drott gjorde bra ifrån sig i hemmamatchen, men förlorade trots det med ett mål och hade därmed ett ytterst svårt utgångsläge inför matchen i Rumänien.

– Vi åkte med propellerplan i sex timmar dit för att spela i en stad som jag aldrig minns namnet på, jag brukar säga att den ligger utanför Bukarest där motorvägen tar slut.

Matchen var tuff, Drott blev aldrig utspelat men var heller aldrig riktigt nära att upprepa skrällen mot FC Barcelona. Steaua vann på nytt och finaldrömmen försvann.

– De hade ett jäkligt bra lag, det var ju hela rumänska landslaget. När jag har sett matchen i efterhand kunde jag konstatera att det var inte vi som var dåliga, det var de som var otroligt bra. De var nog ett strå vassare än Barca.

Practical jokes hägrade i Drott

Ulf Schefvert minns en händelse på flyget ner till Rumänien som involverar Göran Bengtsson och Leif ”Biffen” Åsberg.

– Det hände något varje gång vi var iväg och Bengtsson var överjävlig på practical jokes, Ola var också rätt bra men han smög mer i bakvattnet av Göran. När vi skulle flyga ner flög vi inte så högt eftersom det var propellerplan och ”Biffen” var rätt flygrädd. Eftersom vi reste rätt mycket på den tiden lärde vi känna båda flygvärdinnor och kapten efter ett tag, så vi berättade att vi hade en i laget som var jävligt skraj.

– När ”Biffen” kom in till cockpit satt piloterna med fötterna i luften och kastade papper omkring sig undrandes var fan vi var någonstans. De höll på och Leif blev svettig, skrattar han.

På resan hem var det inte Åsberg som utsattes för ett practical joke utan Schefvert själv.

– Vi reste privat men behövde fortfarande ha boardingkort och jag hade mitt i backfickan trodde jag, men Ola hade tagit det. När jag skulle gå på stod där en soldat och bad mig visa boardingkort, men då hade jag inte det utan Ola satt och viftade med det där inne på planet. Det var tur att det bara var vi som skulle flyga.

Göran Bengtsson.
Foto: Bildbyrån

Det var med andra ord god stämning i laget även om det inte blev någon final den gången. Drott hade fortfarande gjort en kanonsäsong och spelare som Ola Lindgren och Magnus Andersson hade mycket kvar att visa, vilket de också gjorde under säsongen 1989–90.

Magnus Andersson hade kommit fram i RP och flyttade sedan till Saab och gjorde två säsonger där. Inför säsongen 1987–88 gick flyttlasset till Drott.

– Min sista match i Saab var mot Drott och vi var tvungna att vinna för att ha chans att hänga kvar, men vi förlorade. Då hade jag rätt så mycket anbud från svenska klubbar, men jag fastnade för Drott. Bengt ”Böna” Hansson, den store legendaren, skulle snart sluta och jag fick en stor roll tidigt av ”Bengan”, säger Magnus Andersson.

– Det var väldigt överraskande för många att vi vann SM-guld första året och för mig var det hur stort som helst, jag hade åkt ur Allsvenskan säsongen innan och sedan blev jag svensk mästare med Drott året efter. Det var där allt tog fart, jag fick spela med legendarer som Jörgen Abrahamsson, Tomas Gustavsson och alla andra.

Schefvert betydde mycket för spelgeniet

Magnus Anderssons välkända spelsinne var redan en faktor på den tiden och hans spelstil passade perfekt in i Drotts sätt att spela.

– Vi hade många lirare och spelade lite annorlunda än vad många andra lag gjorde. Vi hade flera olika kombinationer, men det var mycket frihet. Jag tog över efter ”Böna” och att helt plötsligt efter ett år bli jämförd med honom var otroligt smickrande. Det fick mig att växa som människa och som spelare.

Efter Magnus Anderssons första säsong i Drott blev det ett skifte på tränarsidan. ”Bengan” tog över landslaget efter OS i Seoul och in kom Ulf Schefvert.

– Det var en riktigt enkel övergång från ”Bengan” till Ulf och även om Schefvert var en annan typ av tränare en ”Bengan” passade han in bra. Han kände till hela klubben.

– ”Bengan” hade jag bara ett år i Drott, men lärde känna honom mer i landslaget. Schefvert hade jag i många år och han har betytt oerhört mycket för mig.

Hur gick det då under grundserien säsongen 89–90? RIK var snäppet vassare än Drott och tog hem förstaplatsen. Alla räknade med finalrepris från säsongen innan och Drott gjorde sitt genom att besegra Irsta HF i två raka matcher i semifinal. RIK däremot skrällföll mot Saab och därmed blev det en speciell final för Magnus Andersson.

– Jag minns att vi förlorade den första finalen på hemmaplan och vi blev rätt chockade. Jag tror att vi underskattade Saab rätt rejält, men det blev riktig tändvätska inför de kommande matcherna och de vann vi rätt enkelt i tre raka.

– Det var en lite konstig final att åka hem till Linköping och ha föräldrar, släkt och kompisar på plats. Det är något jag alltid kommer att komma ihåg.

Magnus Andersson och Tomas Gustavsson.
Foto: Bildbyrån

Drott hade givetvis många riktigt bra spelare, men de som stack ut mest var Ola Lindgren och Magnus Andersson. Den förstnämnde som vänsternia och så Andersson som mittnia.

– De bestämde sig för att bli riktigt bra och de var jäkligt drivande bägge två. De drev även de andra som var lite äldre, som Jörgen Abrahamsson, Göran Bengtsson och Tomas Gustavsson. Det kunde bli krig på träning när de spelade tvåmål och vissa träningar var bättre än en hel del matcher vi spelade i serien, säger Schefvert.

– Jag måste tacka Ola för hur han hjälpte mig. Han var vår stora stjärna på den tiden och tog hand om mig och våra familjer började att umgås. Jag kommer ihåg att både jag och Ola hade mycket anbud från utländska klubbar, men eftersom det inte fanns Bosman på den tiden kunde vi inte bestämma själva även om våra kontrakt gick ut. Drott skulle fortfarande sälja oss, men de ville inte göra sig av med oss, fyller Andersson i.

Ola Lindgren lämnade klubben efter säsongen 89–90 medan Magnus Andersson stannade kvar ytterligare en säsong. Men innan säsongen 89–90 var slut hade klubben två matcher kvar att spela – Cupvinnarcupfinalerna mot TEKA Santander. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg, för hur såg det egentligen ut på Drotts väg till final?

Ola Lindgren.
Foto: Bildbyrån

Först slog HK Drott ut isländska UHF Stjarnan, efter det Ionikos Aten från Grekland och sedan polska GKS Wybrzeze. Efter det väntade den tuffaste nöten så långt – tyska VfL Gummersbach – men Drott vann även semifinalerna.

– När du nämner de här lagen kommer jag ihåg resorna. Framförallt minns jag när vi skulle till Polen med färja och eftersom jag var väldigt sjuk var det tveksamt om jag kunde följa med. Men jag bäddade ner mig och när jag vaknade nästa dag var jag frisk. Jag hade dock inte märkt att det hade blåst orkanstyrka, säger Andersson.

– När vi mötte Gummersbach kommer jag ihåg att jag sköt Andreas Thiel i huvudet med en straff. Han var den stora stjärnmålvakten i tysk handboll och jag tror att jag hade gjort fem eller sex straffmål och fick till slut panik var jag skulle lägga bollen. Då försökte jag skjuta över huvudet på honom men träffade honom mitt ansiktet. Han blev förbannad och jagade mig över hela planen, jag blev livrädd och sprang iväg. Men vi lyckades vinna och det var stort, det var ändå Gummersbach vi slog ut.

Lång väntan på första finalen

Nästa match var den första finalen mot TEKA Santander, ett lag med spelare som Mats Olsson, Kristján Arason, Javier Cabanas, Chechu Villaldea och Jaume Puig. Dessutom var Manuel Cadenas tränare. Uppladdningen inför finalen var knappast optimal, det gick lång tid efter att sista finalen mot Saab var färdigspelad och innan den första finalen
i Halmstad.

– Som jag minns var SM-finalerna klara i april och första finalen i Cupvinnarcupen spelades inte förrän i juni, därför hade vi ganska svårt att hålla ångan uppe, berättar Schefvert.

– Jag tror att ”Bengan” skrapade ihop någon landslagsgrej där som vi spelade mot. Allt blir väldigt hypotetiskt, men om vi hade fått spela finalen lite tidigare under säsongen tror jag att vi hade klappat dit spanjorerna.

Men verkligheten blev en annan och Drott fick snällt vänta in i juni innan den första finalen skulle spelas i Halmstad. Storpublik måste det väl ha blivit, tänker ni säkert. Nja, inte riktigt så blev det.

– När vi mötte Saab var det helt hysteriskt och lapp på luckan flera dagar innan, det vill säga cirka 5000 på läktarna. Mot Santander var där inte ens 2000 personer på plats och det var en stor besvikelse, säger Andersson.

Den första matchen skulle egentligen ha spelats i Spanien, men flyttades till Halmstad. Anledningen? Ola Lindgren skulle bli pappa för första gången.

– Vi bytte matchordning eftersom Ola och hans dåvarande fru Lena skulle ha barn i den vevan. Alla säger att det är bättre att börja borta och avsluta hemma, men vi behövde verkligen Ola och samtidigt fick vi ett par extradagar i Santander då vi kunde spela golf och ha oss.

Konfetti förstörde Drotts kontringsspel

När den första finalen väl drog igång syntes det att det var ett ringrostigt hemmalag. Trots det vann Drott med 24–22 och var endast en halvlek från att kunna titulera sig europeiska mästare. Matchen i Spanien blev dock något helt annat, Santander vann med 23–18 och tog därmed hem titeln.

– Vi var väldigt besvikna på domarna. Bakom ena målet hade de rivit papper och kastat ut, så när spanjorerna sköt utanför kunde vi inte kontra fullt ut eftersom det var papper på bollen, säger Magnus.

Ulf Schefvert fyller i:

– De hade slängt ut en jävla massa konfetti och eftersom bollen blev full av papper kunde vi inte kontra. Naiva som vi svenskar är, eller var det bara jag, tänkte vi att i andra halvlek kommer de att ha samma problem, men då flyttade de pappret.

– Dessutom tror jag att de fick elva straffar, de fick straff för allt. Vi hade också haft oflyt då Leif Åsberg som var en straffspecialist hade skadat sig och inte kunde spela. Han fick jobba som radiokommentator istället.

Det var helt enkelt en del faktorer som inte stämde för Drott och Halmstad-klubben fick nöja sig med silver.

– Det var fortfarande en fantastisk säsong av oss och en stark prestation att både ta SM-guld och silver i Cupvinnarcupen, säger Magnus Andersson.

Precis som efter förlusten mot Steaua säsongen före tänkte Drott-spelarna inte deppa ihop. Istället njöt både spelarna och ledarstaben av några dagar i Santander.

– Det var bankett på något casino tror jag och när Santander-spelarna gick ut på balkongen med bucklan för att ta emot folkets jubel tror jag att några i vårt lag smög med och tog åt sig av hyllningarna, säger Schefvert.

– Sen vet jag inte om detta är sant men jag har hört att några av killarna kunde betala på barerna med hjälp av idolkort. Om det stämmer vet jag inte, men jag har hört det
i alla fall. Det var en trevlig avslutning på säsongen.

Efter säsongen lämnade Ola Lindgren Drott och blev proffs i tyska TSV Dutenhofen, som ersättare hämtade Drott in spelaren som av många kallas Elitseriens bästa import någonsin: rumänen Cristian Zaharia. Drott körde över allt motstånd i serien och vann SM-guld efter att inte ha förlorat en enda match under slutspelet.

– En eloge till alla som var med på den här tiden. Vi var jäkligt bra under de åren, avslutar Ulf Schefvert.

För den som vill se finalen i Spanien finns den på Youtube.

LÄS MER:
Del 1: Eslövs IK 2001–02
Del 2: Redberglids IK 2002–03
Del 3: Borlänge HK 1970–talet
Del 4: Lugi HF 1979–80
Del 5: Sävsjö HK 1994–99
Del 6: IF Guif 1996–97
Del 7: Skuru IK 2000–01
Del 8: IK Sävehof 2004–05
Del 9: H65 Höör 2012–13
Del 10: Lysekils HK 1995–96
Del 11: Tyresö HF 1986–87
Del 12: Malmbergets AIF 1975–76