Säsonger vi minns: Tyresö HF 1986–87

Säsongen 2019–20 fick ett snöpligt slut och handbollsabstinensen är stor på många håll. Handbollskanalen tar därför en titt i backspegeln i artikelserien vi kallar för ”Säsonger vi minns”. Del 11 handlar om Tyresö HF och säsongen  1986–87, klubbens första SM-guld. 

Mellan 1987 och 1989 vann Tyresö HF tre raka SM-guld. De gjorde det dessutom med en stomme som bestod av egna spelare och genom att vara överlägsna på den fysiska biten. Samma tjejer födda 1964 som var med och vann flickallsvenskan var även med och spelade hem klubbens första SM-guld säsongen 1986–87.

En av spelarna som var med på hela resan är Pia Carlsson, från att ha spelat sin första A-lagsmatch 1978 som 14-åring avslutade hon karriären med några match för Tyresö 1996. Där emellan blev det flera uppflyttningar genom seriesystemet och sedermera även tre SM-guld.

– Två delar är spännande kring Tyresö HF under den här tiden: först och främst framgångssagan där vi gick upp varje år hela vägen från division 4 till Allsvenskan utöver att vi hade två säsonger i den näst högsta serien. Vi gjorde dessutom det här med mestadels egna produkter, berättar Pia Carlsson.

– Det andra är naturligtvis SM-gulden och där är det första det mest minnesvärda, framförallt eftersom vi tog hem trippeln det året och dessutom gjorde bra ifrån oss ute
i Europa.

För att kunna berätta om Tyresö HF och framgångarna i slutet på 1980-talet måste vi berätta om laget med spelare födda 1964. Tjejerna vann flickallsvenskan samt Swedish Open och var med i Sverigetoppen år efter år med spelare som Anna Cyrus, Christina ”Kicki” Pettersson, Camilla Häverby, Kerstin Neuman och Pia Carlsson.

Pia Carlsson.
Foto: Bildbyrån

De här spelarna var sedan stommen i en klubb som redan byggde upp något i division 4. Göran Holmqvist hade kommit in som tränare från Tyresö IF och Tyresö HF tog direkt steg med sin unge tränare.

– Göran betydde oerhört mycket och jag vill verkligen framhålla honom eftersom han var med under hela uppbyggnaden. Sedan kom Tomas Ryde in och förädlade det när vi tog våra SM-guld, men det är viktigt att komma ihåg Göran som vi dessutom hade under alla ungdomsframgångar.

Talangfull stomme – dessutom in med Hermansson och Forsell

Ett talangfullt lag fanns på plats och dessutom en tränare som verkligen brann för det. Det blev uppflyttning varje år fram till att det tog stopp ett år i den näst högsta serien. Första säsongen i Allsvenskan blev därmed 1982–83, men de första åren i finrummet var inte någon succé – Tyresö slutade åtta första säsongen, sexa säsongen efter och trea säsongen efter det. Det var först 1985–86 som det tog fart på allvar, då en redan stark trupp hade spetsats till med Mia Hermansson. Några år tidigare hade dessutom stjärnan Britt Forsell anlänt.

– Vi hade tränat oerhört hårt redan som flickspelare och det var där vi la grunden. Många lag hängde med i första halvlek men nästan aldrig hela matchen. Vi var oerhört starka fysiskt för att ha varit på den tiden, berättar Carlsson Thörnqvist.

Säsongen 1985–86 vann Tyresö HF grundserien efter imponerande 17 segrar på 18 matcher, men något SM-guld blev det inte. Irsta HF Västerås vann finalserien i två raka matcher och Tyresö fick börja om igen.

– Vi var topptippade, men vi lyckades inte riktigt knyta ihop det i slutspelet och hade för lite rutin jämfört med Irsta.

Träningarna fortsatte att vara tuffa och Pia Carlsson Thörnqvist minns tillbaka till försäsongen inför säsongen 1986–87.

– Vi åkte på ett träningsläger till Sandefjord i Norge, jag tror att vi var där i en vecka. Det är en resa som går under namnet ”Kastrullresan”. Vi åkte buss dit och det var knappast någon lyxresa, vi hade med oss kastruller på bussen för att vi skulle kunna laga all mat själva i det klubbköket där vi mer eller mindre bodde.

– Vi tränade två–tre pass varje dag och skötte allting själva. Vi var ju inget lingongäng, men vi skulle minsann inte bo flashigt utan det blev på det sättet. Det är något vi fortfarande pratar om då och då, den där kastrullresan. Det var inte jättekul då och vi var helt slut, men vi var ju tvungna att laga mat för att få någonting i oss.

Christina Pettersson, här i en landskamp.
Foto: Bildbyrån

Trots det tuffa lägret gick det riktigt bra – Tyresö tog nämligen hem träningsturneringen efter att ha vunnit finalen efter dubbla förlängningar och straffar.

Palmemordet inträffade

– Det blev ett väldigt bra avslut, men träningsveckan där visade hur tufft det var och så var det under hela året. På den tiden var många tveksamma till hur vi skulle orka. Vi tränade som vi gjorde och det var Europaresor och mycket matcher med landslaget för många i vårt lag. Men vi klarade av det.

– Vi hade en väldigt tydlig målbild under flera år och när vi hade förlorat SM-finalen säsongen tidigare är det klart att vi var otroligt taggade på att gå hela vägen.

1986 var ett speciellt år av många anledningar. Olof Palme blev skjuten till döds den 28 februari och det påverkade även Tyresö HF, men kanske framförallt Pia eftersom hennes pappa Ingvar blev ny statsminister.

– Eftersom polisutredningen pågick i allra högsta grad blev det en del restriktioner för oss som vi inte var vana vid. Om någon ringde till klubben för att fråga hur vi skulle ta oss till matchen eller om jag skulle vara med i laguppställningen fick ingen lämna ut den typen av information. Jag var också tvungen att alltid meddela om jag skulle resa utanför Sverige, så det var lite pådrag och vi hamnade i ett visst ljus och fick hantera frågor på ett visst sätt eftersom pappa fick uppdraget han fick.

– Vi i laget var ändå i en bubbla och påverkade inte mycket i övrigt, det blev mer som ytterligare en ingrediens den säsongen.

Utåt verkade det åtminstone inte påverka Tyresö, laget mer eller mindre manglade allt motstånd i Allsvenskan och gick dessutom starkt i Europa där de spelade Cupvinnarcupen.

– Vi slog ut ett lag från Schweiz och sedan Engelskirchen från Köln, ett lag ingen trodde vi skulle slå ut. Vi började på hemmaplan och de första från vårt lag som sprang ut på plan var Camilla Häverby och Christina Pettersson, två ganska små tjejer. De har berättat att de stora tyskorna hade tittat och skakat på huvudena, förmodligen tänkte de att det här blir en munsbit.

– Sedan gick vi ut och dominerade totalt, vi vann med 26–19. Vi förlorade bortamatchen, men det räckte ändå för att vi skulle ta oss vidare till semifinal.

Där blev det en långresa för Tyresö-gänget – för motståndet stod nämligen ryska Krasnodar.

– Vi hade inte en chans, de var verkligen otroligt bra. Men det var en speciell resa där vi hade fått låna in förbundskapten Lars-Erik Säll som tränare eftersom Tomas skulle bli pappa. Dessutom hade vi med oss SVT Sport-profilen Bo Gentzel som överledare.

– De här otroligt duktiga tjejerna i Krasnodar spelade sina matcher i en ombyggd industrilokal och jag minns att Lars-Erik, som hade ett speciellt sätt att uttrycka sig på, sa att i den här miljön spelas ändå världshandboll. Lite filosofiskt sådär.

Tyresö höll sedan på att inte komma iväg till Moskva för att kunna ta sig vidare hem till Sverige.

– De påstod att det inte gick något flyg till Moskva och ville att vi skulle åka buss dit. Då var det underbart att ha med en så rutinerad person som Gentzel, han kollade upp att det gick ett nattflyg till Moskva och det kom vi med. Sedan fick vi tillbringa många timmar på flygplatsen där, men det roliga var att vi mötte upp USA:s hockeylandslag som var på väg hem från någon turnering och vi hade kul ihop.

Europaäventyret tog slut där, men oavsett var det en otrolig säsong. Semifinal i Europa, serieseger i Allsvenskan och sedan SM-guld på det.

– Det var stort i Sverige att vi hade lyckats även internationellt.

Vad var det, utöver er fysiska kapacitet, som gjorde er så bra under den här säsongen?

– Vi hade otroligt bra spelare. Ingrid Pinet, Kicki Pettersson, Mia Hermansson och Britt Forsell för att bara nämna några. Nivån på träningarna var otroligt hög, det var nästan ingen skillnad på en träning med landslaget och med Tyresö.

Efter det första guldet tappade Tyresö skyttedrottningen Mia Hermansson som flyttade till norska Byåsen. Trots det blev det guld även säsongen efter.

– Det är klart att det var ett tungt tapp, hon var ju en otroligt duktig spelare. Men vi hade en så pass bred trupp att vi löste det ändå, trots att vi endast hade fem spelare kvar från det första guldlaget.

Mia Hermansson, landslagsstjärna.
Foto: Bildbyrån

Gång på gång under samtalet återvänder vi till hur starka Tyresö-spelarna var fysiskt. Det var enligt Pia den största anledningen till de tre gulden. Därför passar det bra att avsluta med en anekdot kring just den hårda träningen.

– Det var på den tiden när Tomas var tränare och Mia var kvar i laget. Vi skulle möta Stockholmspolisen med alla deras stjärnspelare och inför matchen fick vi springa ett tungt distanspass och jag minns att Mia var jäkligt förbannad över att vi fick göra det inför en så viktig mach. Men jag tror att vi vanna matchen ändå, avslutar Pia Carlsson.

LÄS MER:
Del 1: Eslövs IK 2001–02
Del 2: Redberglids IK 2002–03
Del 3: Borlänge HK 1970–talet
Del 4: Lugi HF 1979–80
Del 5: Sävsjö HK 1994–99
Del 6: IF Guif 1996–97
Del 7: Skuru IK 2000–01
Del 8: IK Sävehof 2004–05
Del 9: H65 Höör 2012–13
Del 10: Lysekils HK 1995–96