Är spontanhandbollen, och spontanidrotten i stort, på väg att dö ut? Den organiserade idrotten selekterar allt tidigare och kraven på träningsnärvaro och att ”satsa” ökar. Innebär det att barn och unga har allt mindre tid över till spontanrörelse?
– Jag tror att spontanrörelse skapar bättre spelare i längden, säger Jennie Linnéll, konceptansvarig för Hand the Ball, till Handbollskanalen.
Fanns det större möjligheter ”förr i tiden” till att spontanidrotta? Håller den organiserade idrotten på att kväva spontanrörelse? Barn och unga som idrottar organiserat har idag, generellt sett, högre krav på träningsnärvaro. Dessutom sker selektering på många håll tidigare än det gjort förr.
Jennie Linnéll är konceptansvarig för Hand the Ball, ett pedagogiskt rörelsekoncept som spridit sig inte bara inom handbollen utan även utanför sporten.
– Det var under 2020 som Hand the Ball kom in i Svenska handbollförbundet utifrån att vi hade jobbat med ett projekt kring att få igång handboll som aktivitet i Tensta, Hjulsta och Rinkeby där handboll kulturmässigt var icke-existerande. Istället för att göra som vi brukar med traditionell träning upplevde Ingemar (Linnéll, som låg bakom projektet, reds.anm.) att det är svårt att lära sig handboll på en skolgård, säger Jennie.
– Sen har det vuxit till att idag är en del av SHF:s ordinarie verksamhet och ett verktyg för våra föreningar att gå på utbildning i pedagogik. Och ett sätt för föreningarna att göra handbollen mer lättillgänglig.
”Öppna upp rörelseformen”
Handboll, som ju är en svår sport att lära sig jämfört med till exempel fotboll, är inte alltid det som barn och unga väljer när de spontanidrottar.
– Fotboll har en mycket större kulturmässig styrka i att kunna spela i oorganiserad form på skolgården. Där har vi inom handbollen våra begränsningar att vi behöver vara inomhus, det behöver finnas linjer, regler och uppstyrd träning med tränare eller domare. Det skulle man kunna jobba mer med, att öppna upp rörelseformen.
Tror du att den organiserade idrotten är på väg att kväva spontanrörelse?
– Det beror helt på vilken samhällsgrupp man kollar på – det är polariserat. För en del barn i samhället har det blivit mer strukturerat med träning ner i åldrarna och det skapar så klart inte förutsättningar för att kunna hålla på med allsidig rörelse vid sidan om.
– Samtidigt har vi en hel del andra barn som är mer inaktiva än någonsin och i de fallen är det inte idrottens strukturer som gör att de inte rör på sig. Så för mig, om vi pratar om barnen som är fast inom idrottsrörelsens system, tror jag att det idag skapas strukturer som tar bort möjligheten att hålla på med fler idrotter samtidigt. Det ser jag inte som positivt – jag förespråkar snarare multiidrottande och miljöer där barnet själv får styra vad den vill.
Hand the Ball är inte det enda projektet som kommit till för att öka möjligheterna för barn och unga att röra på sig. Idrottsklivet är en satsning från regeringen som går ut på att ge fler barn och unga möjlighet att delta i föreningsledd idrottsverksamhet. Projektet syftar till att stärka idrottsrörelsens närvaro i de områden som Polismyndigheten definierar som utsatta. Handboll är en av sporterna som har engagerats i initiativet som leds av Riksidrottsförbundet.
– När vi summerar 2024 har de föreningar som var aktiva under året tillsammans erbjudit nästan 4600 aktivitetstillfällen och engagerat över 35 000 barn, varav 17 749 killar och 17 389 tjejer, vilket är fantastiskt, säger Cecilia Vestman, SHF:s projektledare för Idrottsklivet, i ett pressmeddelande.
– Genom projektet har föreningarna fått en chans att utvecklas på flera sätt, exempelvis genom att pröva nya aktivitetsformer, hitta nya samarbetspartners och rekrytera samt utbilda ledare. Det viktigaste för svensk handboll nu är att skapa långsiktiga strukturer som gör att verksamheten kan leva vidare även när projektperioden är slut. Det handlar om att skapa förutsättningar för att få fler barn och familjer att bli medlemmar i föreningarna.
Så jobbar några föreningar med spontanrörelse
Men hur ser det ut i några av föreningarna inom svensk handboll? Emme Adébo är klubbchef i Lugi HF, en gigantisk barn- och ungdomsförening:
– Det är superviktigt att möjligheterna finns till spontanrörelse. När man hör om undret på Färöarna så är en av hemligheterna att de har nyckel till hallen. Vi har ett problem inom handbollen att vi uppmuntrar ungdomar att träna extra själva, men så är hallarna stängda på kvällar och helger. Forskningen är ju inne på att det inte räcker med organiserad träning utan man måste träna själva för att bli elitidrottare. Man måste leka med bollen också, inte bara träna på gymmet, säger Adébo.
– Vi måste uppmuntra det lekfulla. Därför håller vi i Lugi nu på att bygga ett projekt som vi kallar för Öppen hall, där vi vill att folk kan komma dit och hänga som på en fritidsgård. De som vill spela minihandboll gör det och de som vill skjuta gör det. Vi har säkrat medel för att dra igång, så vi är i startgroparna.
Rustan Lundbäck är en legendar inom svensk handboll, numera huvudtränare för HK Aranäs damlag. Även Rustan har funderat på det här kring balansen mellan strukturerad träning och spontanspelande.
– Jag brukar säga till tjejerna att de ska passa på och träna knorrar och allt sånt. Det spontana är jätteviktigt. Frågan är om inte Kim och Larholm, som ju är födda 1982, började med minihandboll, och den delen är fantastiskt viktig. När jag var barn och ungdom var jag alltid ute och kickade boll – man måste bli sin egen och träna på det, att leka, säger Rustan.
Tillbaka till Jennie Linnéll, som utvecklar varför spontanrörelse är så viktigt.
– Det är otroligt viktigt att bygga en kultur kring spontanrörelse, att hålla alla barn och ungomar aktiva. Alla kommer ju inte ha råd att vara med i en förening. Hand the Ball är inspirerat av skateboard och parkour där du inte har ledare och där nivåanpassning saknas, utan det bygger på att utmana dig själv utifrån din egen vilja och egen motivation.
– Och för att bygga idrottare tror jag mycket på olika typer av rörelsemönster. Att skapa atleter snarare än fotbollsspelare eller handbollsspelare. Det tror jag skapar bättre spelare i längden.
Numera är det gott om föreningar och skolor som är anslutna till Hand the Ball. Faktum är att totalt 67 skolor och 139 föreningar använder sig av Hand the Ball på olika sätt. Men vad innebär det egentligen att vara ansluten?
– Det innebär att man bedriver verksamheten på den nivån man vill och att Hand the Ball är ett verktyg för att pedagogiskt skapa rörelseaktivitet. Föreningarna jobbar väldigt olika med det här.
Vad mer kan handbollen och idrotten i stort göra för att underlätta för spontanrörelse?
– Jag tror att idrottsrörelsen behöver gå ihop och se två viktiga uppgifter. En är att utveckla sin egen idrott och skapa spelare, gärna till landslag. Den andra delen är att ta hand om rörelsen för barn och unga i stort. Jag tror jättemycket på samarbete mellan idrotter och på att tänka utanför boxen, säger Jennie Linnéll.
LÄS MER: Kartläggning: Så ser selekteringen ut i Sverigecupen & i U-landslag
LÄS MER: SHF om selektering: “Av vikt att skapa medvetenhet”
LÄS MER: Norges nya modell: skjuter upp start för ungdomslandslag – byter från tre till två landslag
LÄS MER: Månsson tycker att för många barn och unga flyttar för tidigt: ”Är det bra för svensk handboll?”
LÄS MER: NIU-gymnasium om tidiga flyttar: “Inte säker på att det är det bästa”
LÄS MER: Wedberg om selektering: “En av de största frågorna”
LÄS MER: Lugis akademi – satsar på elit & bredd: ”Bredd föder spets”
LÄS MER: Så jobbar IK Sävehof med sin akademi: “Har uttagning för våra juniorer”
LÄS MER: Lödde Vikings-profilen: “Sverigecupen blir ett pubertetsmästerskap”
LÄS MER: Boquist stod emot lockropen från storklubbarna: “Prioriterat en stor roll”
LÄS MER: PG Fahlström: ”Byt ut talangmiljö till utvecklingsmiljö”
Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!