Inom svensk handboll finns det gott om exempel på spelare som vid ung ålder flyttar till storklubbar i Handbollsligan. Men det finns de som går andra vägar – Arvid Boquist är en sån. Trots lockrop från de största klubbarna i landet gick den nyblivna 20-åringen ett vanligt gymnasium, stannade länge i Enköpings HF och valde bort Handbollsligan för VästeråsIrsta.
– Jag har alltid prioriterat en stor roll, att jag har varit viktig i laget jag spelat för, säger Arvid Boquist till Handbollskanalen.
Arvid Boquist har alltid haft nyfikna handbollsögon på sig. Föräldrarna Martin och Jenny hade stora karriärer som spelare och Arvid själv målades tidigt upp som en lovande spelare, en av de mest lovande i 2005-kullen.
Han växte upp i Enköping, spelade sin handboll i stadens lag Enköping HF, och redan inför gymnasievalet hörde flera klubbar av sig för att locka Arvid till deras klubb och samarbetsgymnasie. Arvid? Han hade is i magen, stannade i Enköping och fick hela tiden mycket speltid. När han hade gjort en seniorsäsong i division 1 var det dags för första klubbytet, men då blev det inte IK Sävehof, Hammarby IF, IK Sävehof eller Ystads IF utan VästeråsIrsta i Allsvenskan. Till skillnad från många andra unga spelare tog Arvid det lugnt.
– Det har alltid haft att göra med speltid. Jag har alltid prioriterat en stor roll, att jag har varit viktig i laget jag spelat för. Och jag har alltid hamnat där jag ser att jag kommer att få en stor roll. Det var därför jag blev kvar i Enköping så länge och det var därför VästeråsIrsta var mest aktuellt när jag väl flyttade. Man kan aldrig vara garanterad speltid, men jag vill vara i en klubb där jag så nära som möjligt kan vara det, säger Arvid Boquist till Handbollskanalen.
Valde bort RIG och NIU
Det saknades inte möjligheter att göra som ”alla andra” lovande spelare i gymnasieåldern, framförallt spelare på orter där det saknas NIU, alltså att flytta till en större skola med mängder av handbollsträning på schemat. Men istället för Riksidrottsgymnasiet i Göteborg eller studier på ett av Sveriges 31 NIU stannade 16-åringen kvar i Enköping där han studerade på ett ”vanligt” gymnasium utan handbollsträning.
– Jag var väldigt inställd på att flytta, egentligen var jag det under hela högstadiet. Jag tror till och med att jag sökte RIG och NIU. Men när det väl kom till kritan kände jag att det var väldigt tidigt att flytta hemifrån, jag var inte redo. Så jag valde tryggheten. Sen har det alltid funnits bra lag i Enköping med bra struktur och mycket träning. Jag tränade inte lika mycket som de som gick på NIU gjorde, men jag tränade med lika mycket kvalitet. Och innan dess hade jag haft morsan och farsan som tränare. Det fanns tillräckligt med kompetens i Enköping, säger han.
Nu, 20 år gammal, har Arvid Boquist redan hunnit spela tre säsonger seniorhandboll, vilket är mer än många av hans jämnåriga i ungdomslandslagen har gjort.
– Jag tror att jag har blivit en riktig seniorspelare tack vare det. Det är något annat att möta vuxna, det spelar ingen roll om du är bättre på handboll för de vuxna är både tyngre och smartare. Så jag har definitivt blivit mer av en seniorspelare, även om jag har mycket kvar.
”Trivdes inte med den rollen”
Man behöver inte prata länge med Arvid Boquist innan man inser att det är en ovanligt lugn, klok och reflekterande 20-åring på andra sidan av samtalet. Bakom hans mogna beslut att ta sin tid och välja klubb efter speltid och miljö ligger hans eget sätt att vara, men även stöttning av föräldrar som förstår sig på handbollens värld.
– Jag har alltid fattat besluten själv, men det är klart att vi pratar mycket handboll hemma. Men när det gäller att flytta hemifrån har jag känt att det varit ett stort steg och att mycket annat måste klicka eftersom jag är så ung. Därför har det varit bättre för mig att fokusera på handboll och att bli serverad käk hemma.
– Det första ungdomsmästerskapet jag spelade, när vi blev tvåa, kände jag för första gången i mitt liv hur det var att inte vara så viktig. Och det hjälpte mig nog mycket i kommande val eftersom jag insåg att jag inte trivdes alls med den rollen. Då är det bättre att ta det sakta. Sen att det blev Västerås, det kunde ha blivit en annan klubb, var för att jag kunde bo hemma och ta det ett steg i taget, både på plan och utanför.
Hur mycket handlar om att ha tålamod och att tro på sin egen förmåga, sin väg?
– Mycket handlar om tålamod. Men också om att ha en förståelse att även om det på pappret ser bättre ut att vara spelare i Handbollsligan så är det bättre att spela i Allsvenskan än att sitta på bänken i Handbollsligan.
– Jag har hela tiden försökt tänka på vad som passar mig bäst som människa. Och mycket av det handlar om miljö. Jag förstår att om ungdomsverksamheten i föreningen där man spelar är lite knackig, då vill man flytta. Men jag har aldrig behövt det och då är det lätt att ha
Arvid Boquist ger onekligen intrycket av att vara en reflekterande person, en tänkande person. Men ibland är det precis de personlighetsdrag som kan ställa till det för honom, berättar han.
– Min största utmaning har varit att med alla de tankarna sipprar det lätt in tvivel. Framförallt eftersom jag har varit skadad en del och kanske inte alltid varit så bra som jag har velat. Det är lättare att tänka negativt än positivt tyvärr.
– Och jag slet med självförtroendet när jag gick från att vara ganska överlägsen som junior till att möta seniorer och inte kunna göra samma saker på plan.
Varför tror du att flera andra i din situation resonerar annorlunda vid klubbyten och flyttar till de största klubbarna i Sverige?
– Det är en bra fråga. Men jag tänker att det är klart att man vill spela i de största klubbarna, samtidigt är det upp till varje enskild person. Ibland kan det vara bättre att få träna i en bra miljö och att vara sämst på träningen är kanske det mest utvecklande. Men enligt mig hänger allt på vad klubben man pratar med har för plan, att man får lov att växa in i det de första åren.
Vilket är ditt råd till andra unga och ambitiösa spelare som vill mycket med sin handboll men kanske spelar i mindre föreningar likt Enköping?
– Träna bra. Se till att träningsmijön är bra. Och fortsätt ha kul, det behöver inte vara så allvarligt alltid utan man kan fortfarande tycka det är kul med handboll även om man satsar. Och försök hamna i en miljö där du är viktig i seniorsammanhang, avslutar Arvid Boquist.
LÄS MER: Kartläggning: Så ser selekteringen ut i Sverigecupen & i U-landslag
LÄS MER: SHF om selektering: “Av vikt att skapa medvetenhet”
LÄS MER: Norges nya modell: skjuter upp start för ungdomslandslag – byter från tre till två landslag
LÄS MER: Månsson tycker att för många barn och unga flyttar för tidigt: ”Är det bra för svensk handboll?”
LÄS MER: NIU-gymnasium om tidiga flyttar: “Inte säker på att det är det bästa”
LÄS MER: Wedberg om selektering: “En av de största frågorna”
LÄS MER: Lugis akademi – satsar på elit & bredd: ”Bredd föder spets”
LÄS MER: Så jobbar IK Sävehof med sin akademi: “Har uttagning för våra juniorer”
LÄS MER: Lödde Vikings-profilen: “Sverigecupen blir ett pubertetsmästerskap”
Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!