Ola Månsson riktar kritik mot elitklubbarnas och NIU-gymnasiernas sätt att locka unga spelare från andra föreningar. Handbollskanalen tog därför kontakt med tre stora NIU-gymnasier, starkt sammanlänkade med elitföreningar, och bad dem berätta om hur de jobbar.
Av Sveriges 31 olika NIU-gymnasier är det få som pratar öppet om några officiella samarbeten med elitföreningar. Även elitföreningarna är i mångt och mycket försiktiga när de uttalar sig kring samarbeten. Men faktum är att det i majoriteten av de här 31 gymnasierna finns samarbete med föreningar – åtminstone finns det en tydlig koppling mellan vilket gymnasium spelarna studerar vid och vilka föreningar de representerar.
Ola Månsson har i en tidigare artikel på Handbollskanalen riktat kritik mot det han upplever som en hets från klubbarnas sida, och i viss mån även från NIU-gymnasierna, att locka spelare till verksamheterna inför att spelarna ska börja gymnasiet.
Handbollskanalen tog därför kontakt med tre ansvariga på stora handbollsgymnasium i landet: Torbjörn Johansson från Alströmergymnasiet i Alingsås, Pierre Hammarstrand från Ystad gymnasium och Erik Larholm som är involverad i Midsommarkransens gymnasium och Sjölins gymnasium i Stockholm.
I vår intervju med Ola Månsson pratar tränarprofilen bland annat om de risker som finns med att spelare flyttar hemifrån när de bara är 15-16 år gamla. Även Johansson, Hammarstrand och Larholm ser riskerna, men även fördelarna.
– Fördelen kan vara att man flyttar ifrån en miljö där fokus på handbollsutvecklingen kanske inte är tillräckligt stort. I de större verksamheterna får man träna och spela ihop med spelare som förhoppningsvis är på samma nivå, vilket ofta är utvecklande. Men det är klart att det kan vara för tidigt att flytta hemifrån när man är 15 år. Och där har vi på NIU och i föreningarna ett stort ansvar i att hjälpa spelarna, säger Torbjörn Johansson från NIU i Alingsås.
– Spelarna kanske har flyttat 60-70 mil till en ny stad och har ingen support hemifrån. De ska städa, tvätta och fixa mat. Det blir mycket på en gång. I Alingsås har vi dessutom ett problem där vi inte längre har vårt elevhem. Elevhemmet gav en väldigt bra start eftersom folk i liknande position kunde stötta varandra där. Men det är kommunens lokaler och de behövde helt plötsligt de lokalerna till annat.
Rätt mottagande betyder mycket
Pierre Hammarstrand är inne på samma linje, att det handlar mycket om hur spelarna blir omhändertagna när de väl har flyttat.
– Mottagandet är viktigt och även hur vi jobbar under tiden de är här. Både skola och klubb har en stor roll där. Från skolan har vi ansvar under skoltid och sen har klubben ansvar resten av tiden. Men det är en svår fråga eftersom alla inte är redo att flytta när de är 16 år – jag själv var inte det. Men är man förberedd på att gå de tre åren ser jag det som en jättemöjlighet, inte bara för handbollen utan som människa där man kan lära sig många nya saker, säger han.
Erik Larholm fyller i:
– Jag vet inte om jag ser så många fördelar egentligen med att be spelare flytta. Det enda som skulle motivera att lämna ditt hem i den åldern är att du inte kan få den träningen i den miljön där du bor. Det finns också en promille som har haft det tufft i sin hemmamiljö.
– Hjälpen om du blir skadad eller sjuk finns inte på samma sätt som det gör hemma. Och vem säger till dig om du är uppe två på natten och kollar Netflix fast att du ska upp klockan 06 för att träna? Det finns flera risker utanför handbollsplanen, säger Larholm.
Om vi pratar generellt, finns det då en risk (som Ola Månsson är inne på) att det läggs för mycket kraft på att ta spelare från andra jämfört med att försöka utveckla den egna verksamheten?
– Ja, den risken finns säkert. Men jag tycker samtidigt att många är mycket vettigare numera, åtminstone i området där jag jobbar, säger Larholm.
– Det är svårt. Men jag tycker att man först och främst ska satsa på sin egen verksamhet. Men ibland saknas det kanske spelare på någon position och då vill man testa den spelaren, det ser jag inga problem med, fyller Hammarstrand i.
Torbjörn Johansson tar upp en annan intressant poäng:
– I år hade vi över 100 sökande till vårt gymnasium och vi ska ta ut 16 stycken. Med andra ord är det cirka 85 stycken som drömmer om att få chansen här som vi säger nej till. Det känns aldrig kul, och vem är vi att säga att spelare inte är tillräckligt bra?
Sverigecupen blir på många sätt en sorts uttagning till gymnasiet. Detta eftersom såväl klubbar som de olika NIU-gymnasierna är på plats i Nyköping, något spelarna så klart är medvetna om. Men det har också, enligt flera personer Handbollskanalen pratat med, skapat en hets kring spelarna.
– Den hetsen finns där, säger Torbjörn Johansson.
– Tanken är att vi som NIU inte ska ge oss på spelare utan bara dit och titta. Men det är kanske inte alla som följer det som de borde göra. Min personliga åsikt är att det har blivit alldeles för stort med Sverigecupen. Det finns spelare i min närhet som i princip har slutat spela efter att de tagit medalj där och som tycker att deras resa är klar. Det är en fullständig katastrof enligt mig. Sverigecupen handlar om att utveckla spelare.
”Vi har ett jättestort ansvar”
Pierre Hammarstrand menar att han har en tydlig inriktning när han åker till Sverigecupen å Ystad gymnasiums vägnar.
– Jag kollar enbart på spelare som har sökt till vår skola, så jag har ingen glädje av att kolla på andra spelare. Vi har vår uttagning till gymnasiet under en dag och i vissa lägen kan det vara för lite – då är de tre dagarna på Sverigecupen ett jättebra komplement.
Oavsett vad är det mycket som tyder på att spelare kommer fortsätta att flytta hemifrån för att studera på ett gymnasium långt hemifrån. Men vad har NIU-gymnasierna för ansvar i form av stötteapparat? Larholm ger sin syn på saken:
– Vi har ett jättestort ansvar tycker jag, kombinationen av skola och klubb. De är i den åldern de är och då måste vi hjälpa dem och finnas där. Vi måste visa att vi bryr oss om personerna.
Har det blivit mer eller mindre av varan att spelare flyttar hemifrån innan gymnasiet?
– Mer, tror jag. Vi hade rekord på sökande i år och det finns anledning att fundera över varför det är så. Det är lätt att romantisera att gå på handbollsgymnasium eftersom du tränar tre-fyra gånger i veckan med klubben och tre gånger på gymnasiet. Dessutom har du ett par matcher på det. Det blir extremt mycket. Och den som behöver lägga mycket tid på fys har väldigt lite utrymme att gå all in på det, säger Torbjörn Johansson.
– Det är verkligen inte bra att fler spelare samlas på färre ställen för sin handbollsutbildning. Jag tror att det skulle gynna svensk handboll på sikt om alla som verkligen vill ge handbollen en chans kan göra det, men så ser det inte ut idag. Jag känner mig inte överlycklig över att vi har fått de två-tre bästa spelarna från samma förening till vår klubb. Vi blir bättre, men vad händer med deras verksamhet? Lägger de ner på grund av spelarbrist?
Pierre Hammarstrand från Ystad gymnasium avslutar:
– Eftersom det finns 31 NIU i hela Sverige ska så många som möjligt kunna vara kvar där de kommer ifrån. Det är en skola vi bedriver och då är utvecklingen i fokus och att spelarna ska träna på saker som de inte hinner med på kvällarna. Alla blir inte spelare på hög nivå, men då är det fantastiskt om vi kan få dem att satsa på att bli tränare eller domare istället, så att vi har kvar dem i idrotten. Och det gör vi genom att ha bra verksamheter.
LÄS MER: Kartläggning: Så ser selekteringen ut i Sverigecupen & i U-landslag
LÄS MER: SHF om selektering: “Av vikt att skapa medvetenhet”
LÄS MER: Norges nya modell: skjuter upp start för ungdomslandslag – byter från tre till två landslag
LÄS MER: Månsson tycker att för många barn och unga flyttar för tidigt: ”Är det bra för svensk handboll?”
Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!