Föräldrar tar kontakt med föreningar i en ambition att hjälpa sina barn. Föräldrar läser om föräldrar till framgångsrika idrottare och deras uppoffringar och vill göra samma sak själva. Har föräldrar och deras inverkan på barn och unga hamnat snett? Handbollskanalen har pratat med PG Fahlström, forskare och universitetslektor, och flera representanter för elitföreningar inom handboll, för att försöka reda ut föräldrarnas roll.
– Idrott har blivit ett familjeprojekt, säger PG Fahlström.
Selektering existerar inom svensk handboll, såväl i Sverigecupen som i USM och i ungdomslandslag. Samtidigt riktas kritik, bland annat från Ola Månsson, mot storklubbarnas och i viss mån NIU-gymnasiernas iver att locka de största talangerna till sina verksamheter. Men vilken roll har föräldrar i det hela? Hjälper de? Skapar de en större hets och en annan norm för vad som förväntas av en förälder när det kommer till att ”göra allt för sitt barn”?
PG Fahlström, erfaren forskare och universitetslektor, menar att det finns både fördelar och nackdelar med det ökade trycket från föräldrar.
– Ska man uttrycka det snällt kan man säga att idrott idag är ett familjeprojekt. Familjen lever ofta runt barnens idrottande och det är positivt på många sätt. Jag har bott i Jönköping i 20 år efter att tidigare ha bott i Umeå, men flyttade till Malmö när min äldsta grabb kom in på gymnasie där. Sen blev det Jönköping igen när han spelade för Husqvarna. När jag åker till Umeå nu träffar jag folk på stan som jag var på olika idrottscuper med för längesen. Det är fantastiskt att lära känna och bli vän med ens barns kompisars föräldrar. Så mycket är positivt, säger Fahlström.
– Jag har heller aldrig träffat någon förälder som säger att de ångrar tiden de la ner, utan alla som trodde att deras barn skulle bli bäst, de flesta blir ju inte det, säger ändå att det var kul och att de gärna skulle göra om det.
Föräldrar – huvudsponsorer i föreningar
Fahlström menar dock att väldigt mycket, framförallt i de dyrare sporterna, handlar om ekonomi. Det är inte alla som har råd att lägga en vecka eller en helg på hotell eller camping och att det därför blir en socioekonomisk fråga.
– Och frånser vi pengarna kan vi säga att det så kallade familjeprojektet blir mer och mer tydligt. Familjelivet anpassat även efter att man ska sitta i sekretariatet, sälja kaffe eller vad det nu kan vara. Och alla har inte den möjligheten att gå ifrån jobbet för att hjälpa till med det. Men det är föräldrar som är huvudsponsorer i alla föreningar.
– Egentligen borde det stå mamma och pappa på alla matchtröjor eftersom det är de som är huvudsponsorer.
Vilka potentiella problem kan uppstå i situationer med engagerade föräldrar?
– Jag tror att de flesta föräldrar är vettiga och stöttar sina barn. Sen finns det de som med all välmening i världen vill hjälpa sina barn för mycket. De köper extraträningar och de tycker att de har rätt att lägga sig i tränarens jobb om de lägger massa pengar på laget. Jag har hört från personer inom tennis att om en tjej är duktig på tennis blir hennes pappa expert på tennis. Det finns många ledare inom idrotten som blir frustrerade över att ledarna inte litar på att de kan bäst. Föräldrarna tror att de kan bättre.
I Patrik Brennings bok ”Så vinner vi igen” nämns fenomenet ”uppoffringsinflation” i relation till alla historier i media om föräldrars extrema uppoffringar för att deras barn ska lyckas. Och att det i förlängningen skapar förväntningar och press på andra föräldrar att följa det exemplet. Fahlström skriver under på det.
– Man tar rygg på de personerna, det är lätt hänt. Jag tror att det blir en form av kapprustning, att om andra gör så måste jag också göra så. Men jag tror samtidigt att det är mycket svårare att vara idrottsförälder idag än det någonsin har varit, understryker han.
– Men det förekommer så klart att föräldrar tror att de vet bäst själv och att de pressar sina barn att satsa på en sport. Mycket handlar om gymnasiet, men ska barn flytta hemifrån måste verksamheten vara bra. Träningen och miljön måste vara väldigt mycket bättre, annars är det bättre om barnen blir kvar hemma.
Så ser de stora föreningarna på frågan om föräldrar
Men hur ser det egentligen ut i några av Sveriges största handbollsföreningar? Emme Adébo är klubbchef i Lugi HF och har personligen jobbat med att utbilda idrottsföräldrar när han jobbade på Svenska handbollförbundet och närmare bestämt HF Syd.
– Min erfarenhet är att de allra flesta idrottsföräldrar är väldigt sunda och sköter sig bra, de sätter lagom press på sina barn. Jag har jobbat ganska mycket med att utbilda idrottsföräldrar och man ser avarter ibland med föräldrar som kan bli uppstressade av selektering och att det är viktigt att deras barn blir uttagna i distriktslag, att det är viktigt att ha en agent, att det är viktigt att bli uttagen i ungdomslandslag och att få A-lagskontrakt. Det finns också föräldrar som försöker tjata in sina barn i olika sammanhang, föräldrar som ställer orimliga krav på sina barn och på föreningar och tränare, säger Adébo.
– De flesta beter sig hur bra som helst, men det är tyvärr de andra som sticker ut. Här behöver vi alla tänka till hur vi ska få folk att ta det lugnt och inte stressa.
Adébo, som jobbat mycket med de här frågorna genom åren, tänker vidare:
– Vi behöver fundera kring frågan om det stärker motståndskraften i en att inte bli vald. Frågan är om barnet själv är starkt nog när föräldrar hela tiden plöjer upp fåran. Frågan är om det är bättre att låta barnet själv bygga upp sin styrka och mentala drift. Är det barnets driv och motivation att spela eller är det föräldrars egna drömmar eller egna misslyckade spelarkarriärer som ligger till grund? Det måste vi jobba med.
I Lugi försöker klubben utbilda föräldrarna när det gäller ett flertal olika saker, något Adébo menar är en stor och viktig del av ungdomsverksamheten.
– Vi försöker utbilda och stötta när det gäller bra föräldrarskap, hur man beter sig mot domare, egna spelare och motståndare. Men även i energidrycker, doping, matchfixning och allt möjligt. Man måste våga klippa navelsträngen, för om vi vill ha starka ungdomar kan vuxna inte gå före hela tiden.
– Vi jobbar också med aldrig ensam-organisationen som utbildar våra ledare och våra lag i förmågan att kunna prata med sin omgivning när man mår dåligt. Allting hänger ihop.
Föräldrar får inte kontakta ledare i Önnered
Men hur vanligt är det egentligen att föreningarna blir kontaktade av föräldrar som gärna vill att deras barn ska spela i deras klubb? Det är så klart olika från klubb till klubb. I Sävehof, världens största ungdomsförening är det enligt herrlagets huvudtränare Linus Ekman ”ganska vanligt”.
– Men det är inte alltid föräldrar, det kan vara andra personer runt spelaren som tränare, vänner eller någon som har känningar i vår klubb. Men jag tycker att Stefan (Albrechtson) har byggt upp något bra, att det aldrig får bli klubbar inom klubben. Sävehof är klubben och det är klubben som bestämmer vilka cuper vi åker på. Det är inga lag som köper in egna träningsoveraller eller jackor och inga lag inom klubben har egna lagkassor, säger Ekman.
– Cuperna vi åker på är förbestämda och allt material är förbestämt. När spelarna blir lite äldre och föräldrarna vill hjälpa sina barns lag ekonomiskt brukar vi föreslå att det är bättre att de hjälper verksamheten istället, till exempel genom att köpa lyftarskor till gymmet, pulsklockor eller vad det nu kan vara.
I Önnereds HK, en annan stor ungdomsförening inom svensk handboll, får föräldrar inte kontakta ledare.
– Det är en regel vi har för att skydda våra tränare. Vi tar gärna diskussioner med föräldrar, men då får de höra av sig till mig, säger Önnereds sportchef Christoffer Lind.
– I vårt område är det vanligt att mammor och pappor jobbar som vd och därmed vana vid att få som de vill, vilket vi kan märka av ibland när de är vana vid att bestämma. Men i slutändan är det viktigt att både barnen och föräldrarna känner förtroende för oss.
LÄS MER: Kartläggning: Så ser selekteringen ut i Sverigecupen & i U-landslag
LÄS MER: SHF om selektering: “Av vikt att skapa medvetenhet”
LÄS MER: Norges nya modell: skjuter upp start för ungdomslandslag – byter från tre till två landslag
LÄS MER: Månsson tycker att för många barn och unga flyttar för tidigt: ”Är det bra för svensk handboll?”
LÄS MER: NIU-gymnasium om tidiga flyttar: “Inte säker på att det är det bästa”
LÄS MER: Wedberg om selektering: “En av de största frågorna”
LÄS MER: Lugis akademi – satsar på elit & bredd: ”Bredd föder spets”
LÄS MER: Så jobbar IK Sävehof med sin akademi: “Har uttagning för våra juniorer”
LÄS MER: Lödde Vikings-profilen: “Sverigecupen blir ett pubertetsmästerskap”
LÄS MER: Boquist stod emot lockropen från storklubbarna: “Prioriterat en stor roll”
LÄS MER: PG Fahlström: ”Byt ut talangmiljö till utvecklingsmiljö”
Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!