En av personerna inom svensk handboll som känt sig trygg med att prata öppet om sin psykiska ohälsa är Toni Johansson. En annan person är hans före detta spelare i OV, Eric Westergren Malmberg. Handbollskanalen har nu pratat med 25-åringen, som bland annat berättar varför han valde att prata ut, om han märkt någon skillnad efter intervjun och hur han tog sig ut på andra sidan.
– Jag kände en skam över hur jag mådde och det var därför jag ville prata om det, för att visa att det inte är en skam, säger Eric Westergren Malmberg till Handbollskanalen.
Eric Westergren Malmberg flyttade till Göteborg för att gå på handbollsgymnasium och att utvecklas i IK Sävehof. Framtiden såg ljus ut, men skador satte flera gånger stopp för honom i hans önskan att ta nästa kliv. Mittsexan flyttade vidare till Skåne och till OV Helsingborg, men även där fick han ofta titta på när hans lagkamrater spelade, istället för att bidra med det alla sett att han kan på handbollsplanen. Och det var där Eric började må dåligt.
– För egen del handlade mitt mående mycket med att min kropp inte riktigt var överens med min hjärna och mitt hjärta. Stora skador ledde till att min kropp inte lät mig utöva min handboll till 100 procent, det var alltid som mest 90 procent. Och det tror jag många kan känna igen sig i, att det är en sak att man inte presterar bra handboll för att man varit dålig och en annan sak att inte tillåtas prestera på grund av sin kropp, säger Eric Westergren Malmberg till Handbollskanalen.
Eric gick runt i nästan ett helt år och mådde, som han själv beskriver det, ”jättedåligt”. Det var då han bestämde sig för att prata ut om det, vilket ledde till en fin intervju med HD.
– Jag kände en skam över hur jag mådde och det var därför jag ville prata om det, för att visa att det inte är en skam. Man måste våga sätta måendet först och dra i bromsen. Jag vågade inte först, men när jag väl hade gjort det insåg jag att det är det bästa jag har gjort, både inom handbollen och i livet i stort, berättar han.
Vågade inte bromsa på grund av tabun som finns
I intevjun med HD berättade mittsexan om hur allt började, att han inte vågade bromsa eftersom det är tabu att göra det i sportens värld och att han inte riktigt hade någon att bolla sina tankar och känslor med.
– Skammen låg i att jag var fan elitidrottare och ända sedan man varit liten har man fått höra att det ska göra ont att syssla med elitidrott, det ska kosta och man ska inte ge upp. Det hade etsat in sig, men till slut gav psyket upp.
När OV hade haft ett långt uppehåll kände Eric att han inte längtade tillbaka till handbollen, på grund av ångest att hans kropp inte skulle hålla. Han började trots allt träna igen eftersom ”handboll är det bästa jag vet och det jag älskar mest i livet”, men det skapade ångest inför varje träning och match.
– Min kropp sa ifrån och jag fick ont på konstiga ställen, inte bara i knät som tidigare utan i leder, fingrar och händer. Så här i efterhand har jag insett att det var kroppen som skrek att nu måste du bryta det här, Eric.
– Jag kunde sitta i bilen utanför hallen och hyperventilera inför en träning. Jag hade en ångestattack och ville inte in på träningen. Då fick jag fajtas med mig själv i 20 minuter, hjärtat ville ju in och träna, men kroppen och hjärnan sa nej. Det var de mörkaste stunderna. När jag väl drog i bromsen fick jag konstaterad depression och i det läget tyckte jag inte att något var kul överhuvudtaget. Med facit i hand borde jag ha lyssnat på kroppen tidigare.
På vilka sätt märkte du skillnad efter att du i våras gick ut och pratade om vad du gick igenom?
– Jag har märkt enorm skillnad, inte minst att en av de jobbigaste bitarna före intervjun med HD var att allting var så oklart utåt. Jag var sjukskriven av personliga skäl och alla frågade vad det var, inte för att de menade något illa, och då blev det jättejobbigt att behöva berätta hela tiden.
– När jag väl hade gått ut med det kunde jag istället äga det mer – vara stolt över att det hade hänt och över mitt eget val. Det är ingen skam att prata om det.
Mängder av personer hörde av sig med sina historier
25-åringen berättar att det var många som hörde av sig, både folk i hans närhet och folk han inte kände sedan tidigare.
– Polare från Stockholm skrev och ville dela med sig av sina egna historier efter att de märkt att det finns andra som pratar om det. Det var så jävla fint.
– Senare hörde även andra personer, alltså ”randoms” av sig och skrev till mig att de läst artikeln och att de också ville dela med sig av tunga historier. Jag kommer ihåg den första personen som skrev, det var en kille som spelade fotboll någonstans i Sverige och som ville dela med sig och även bolla tankar. Då insåg jag verkligen att det berör när folk jag inte känner hörde av sig. Det gjorde mig stolt över att jag hade gått ut med det och det hjälpte verkligen.
Eric berättar att han mår bättre idag, men är samtidigt tydlig med de utmaningar som finns för honom framöver.
– Jag tror inte att det här kommer vara över under min karriär utan det kommer hänga med mig. Men jag har samtidigt blivit starkare av det. Mycket handlar om första steget att prata om det, oavsett hur läskigt det än låter. Det behöver inte vara med en psykolog eller tränare utan man kan börja med att prata med en kompis, en mamma eller vem som helst, kanske en sjukgymnast man är trygg med. Man måste bara våga lyfta det.
– Man behöver inte ens komma fram till en lösning utan det handlar om att förstå att det är okej att känna att saker är jobbiga kopplat till sin idrott och våga lyfta det.
Den stora vändpunkten kom för Eric när han insåg att han kunde äga det han varit med om istället för att skämmas.
– Då blev det enklare och enklare att prata om det. Det viktigaste för mig var att jag var ärlig mot mig själv, vilket var det läskigaste i början. Jag trodde att alla i laget tyckte att jag svek dem och att jag gav upp, men det var det ju ingen som tyckte.
”Min relation till handbollen är så jävla mycket starkare”
Inför årets säsong lämnade 25-åringen OV Helsingborg för att istället spela för Vinslövs HK i Allsvenskan, samtidigt som han pluggar vid sidan av handbollen. Och, det viktigaste av allt, han mår mycket bättre och trivs bättre med livet.
– Jag trivs enormt bra i Vinslöv och att jag har kommit så här långt handlar väldigt mycket om att jag har backat några steg och funderat varför jag spelar handboll. Vad är det viktigaste för mig för att kunna prestera bra handboll? Jag har kommit fram till att jag gör det för att jag älskar handboll och för att jag tycker att det är kul. Och allt som gör att det inte är kul är inte värt det. Det viktigaste är att trivas på träningar, ha kul med grabbarna och tycka det är roligt att komma till varje träning.
– När man väl har hittat det inser man att det finns ganska mycket som är sekundärt och att man inte behöver lägga så mycket vikt vid saker som egentligen inte är viktiga.
Den här säsongen har Eric Westergren Malmberg inte missat en enda träning med Vinslöv. Han har inte haft ont i kroppen och kroppen har inte sagt ifrån. Därmed inte sagt att allting är enkelt för honom. Men vem har sagt att allt behöver vara enkelt alltid?
– Jag jobbar fortfarande extremt mycket med mig själv och jag går fortfarande på antidepressiva, det har jag gjort i över ett år nu. Men min relation till handbollen är så jävla mycket starkare och bättre. Det jag har kommit fram till tillsammans med min idrottspyskolog är att det viktigaste är att min karriär blir hållbar, säger han.
– Oavsett om jag spelar handboll i 15 år till eller lägger av om ett år ska den vara hållbar. Den ska spelas på mina premisser och jag ska må bra i det jag gör. Och jag tror att jag har hittat en väldigt bra plats just nu för det.
Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 1: Örjan Gruden om sonen Love & att ge unga verktyg att hantera motgångar
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 2: Drömmen togs ifrån Mellegård: ”Tappade kontrollen”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 3: Idrottspyskologen: ”Handbollen ligger långt efter”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 4: Fogelström & Wedberg om hur SHF jobbar
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 5: Linnéll om tränarutbildningen & SHF:s nya innovativa app
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 6: Hallbäck om Riksidrottsgymnasiet: ”Belastningsfrågan är superviktig”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 7: SEH:s roll: ”Försöker stötta så gott det går”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 8: Så jobbar elitklubbarna: ”En helt avgörande fråga”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 9: Per Johansson: ”Man mår aldrig riktigt bra i tränaryrket”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 10: Watson om domarperspektivet: ”Det handlar om förståelse”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 11: Ekengren: ”Ledarskap & miljö är enormt viktigt”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 12: Wallter om Idrottshoppet: ”Förebyggande för att förhindra självmord”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 13: Toni Johansson: ”Lärt mig leva med min sjukdom”
Hit kan du vända dig om du behöver hjälp:
Vårdguiden 1177: Sjukvårdsrådgivning samt uppgifter om närmsta psykiatriska akutmottagning. Tel: 1177. www.1177.se
Bris, Barnens rätt i samhället: Tel: 116 111. Alla dagar, dygnet runt. Vuxentelefon om barn: 0771-505050, vardagar kl 9–12. Chatt, alla dagar, dygnet runt: www.bris.se
Spes – suicidprevention och efterlevandes stöd: Tel: 020-18 18 00. Telefonjour varje dag 19–22. www.spes.se
Pratamera.nu: För råd, stöd och behandling av specialister på psykisk ohälsa. Kostnadsfritt om du är under 20 år.
Suicide zero: Här finns fakta och information kring självmord. www.suicidezero.se/fakta-och-rad
Mind Självmordslinjen 90101: Stödlinje för personer med tankar på självmord. Öppen dygnet runt varje dag. Tel: 90101. Chatt: chat.mind.se
Jourhavande kompis: Stödchatt för barn och unga upp till 25 år. Öppettider måndag-fredag klockan 18-21 samt lördag-söndag klockan 14-17 www.jourhavandekompis.se
Jourhavande medmänniska: Tel: 08-702 16 80, alla dagar kl 21–06. Chatten är öppen söndagar kl 21–24.
