Lördagskrönikan eller det intensiva spelschemat

Jim Gottfridsson hjälps av planen i den sista gruppspelsmatchen i VM 2019. Photo: Ludvig Thunman / BILDBYRÅN

I december avverkades damernas EM och redan då kom det tajta matchschemat upp. Att det var den primära orsaken till skadorna under mästerskapet – Daniela Gustin, Cristina Neagu och många fler. Nu får vi uppleva samma scenario under herrarnas VM i januari. Nyckelspelare i flera olika länder faller som plocke-pinn eller käglor. Senast var det Jim ”Gotte” Gottfridsson och René Toft Hansen.

ANNONS
ANNONS
ANNONS

Det är så man häpnar i TV-soffan. Hur kunde det bli så här galet? När att vinna mästerskap handlar om att ha spelare som undviker att skada sig i stället för laget med det bästa spelet? Att det börjar spekuleras i att de bästa spelarna kommer att prioritera bort landslaget till förmån för klubblag med serie- och Europacupspel? För annars blir vardagen orimlig och kroppen tar för mycket stryk.

Varför kan inte ett handbollsmästerskap få hålla på i fyra veckor? Med en speldag mellan varje match? Varför finns där snack om fler matcher i seriespel samtidigt som de klubbar som är aktiva i Europacupspelet redan har för mycket? Hur tänker de som bestämmer?

Niklas Landin, Danmark. Arkivbild. Foto: V Michel

Jag har tillbringat några dagar i Danmark hos goda vänner. Där är handbollen snudd på nationalsport och fyller mycket i media. I en intervju med världsmålvakten Niklas Landin kom man in på varför han gör ett bättre mästerskap 2019 jämfört med 2018.

– Då kom jag in halvskadad. I höst har jag suttit i TV-soffan och tittat på när de andra spelat i Champions League. Det är skönt att få vila både hjärna och kropp och enbart fokusera på seriespelet.

En annan dag var där ett reportage med förbundskapten Nikolaj Jacobsen som parallellt är klubbtränare för Rein Neckar Löwen. Vi får följa med under en helt vanlig arbetsvecka. Där spelas två viktiga matcher på tre dagar – en i serien och en i Champions League. Båda lika viktiga.

Nikolaj lägger av med klubblaget efter den här säsongen och flyttar hem till Danmark för att komma närmare sina barn. Ja för familjelivet tar stryk när den som håller på med handboll i topplag och landslag är så sällan hemma. Tackochlov pratas det allt mer öppet om detta.

Den danske förbundskaptenen väljer att avsluta med Rein Neckar Löwen för att slippa dubblera. Nu ska den svenske pröva sina vingar i den situationen. Intressant. Foto: Fredrik Varfjell, Bildbyrån

Hur har det blivit så här? Med allt fler matcher under en säsong som dessutom inkluderar ett årligt mästerskap – EM eller VM och vart fjärde år ett OS. Möjligheter till vila för både kropp och själ blir färre och färre. Är det så vi vuxna vill att våra barn och ungdomar ska få det om de vill satsa på en idrottskarriär?

Tänker makthavarna i idrottens finrum någonsin på skaderisken för spelarna när de beslutar om spelscheman i mästerskap och cupspel? Finns där någon naturlig länk mellan forskningen kring skador och beslutshavarna? Eller är det bara målet att synas i media och tjäna pengar som gäller?

Kanske ses spelarna som utbytbara? När en skadar sig är det någon annan som får chansen i rampljuset? Hur skadan drabbar den individuella spelaren och dennes familj är kanske ointressant? Är det så cyniskt i toppen? Om det är så hoppas jag verkligen att den inställningen inte spritt sig ner i seriesystem eller ungdomsidrott (inklusive deras mästerskap) världen över.

Det är dags att börja arbeta för ett annat synsätt. Ett som ger plats för restitution. Nedanstående stycke har jag saxat ur ”Styrketräningens sex grundprinciper” på styrkeprogrammet.se

”Restitution är ett vetenskapligt ord för återhämtning. Restitution består av vila, sömn, kost och restitutionsträning mellan träningspassen och det är under restitutionen som glykogenförråden fylls på, muskelcellerna repareras och byggs upp samt att slaggprodukter transporteras bort. Restitution är således en grundläggande förutsättning för att få en träningseffekt av styrketräning. För att en prestationsökning skall kunna ske måste det råda en bra balans mellan träningens nedbrytande effekt och restitutionstiden.”

Dags att kavla upp ärmarna och arbeta för att vända den här spiralen med fler och fler matcher. Ge både nuvarande idrottare och de kommande generationerna andra förutsättningar. Att de ska få tid för restitution om de väljer att satsa fullt ut på sin idrott. Och kunna behålla sin glädje under hela karriären.

Avslutningsvis hoppas jag på en VM-final mellan Sverige och Danmark. Tyvärr utan min favorit Gotte. Han som oskadad får det att se så enkelt ut att spela handboll.

Jim Gottfridsson. Foto: Fredrik Varfjell, Bildbyrån

Mina andra lördagskrönikor

12/1 2019 Drömmen om guld
15/12 2018 Det får mig att se rött!
8/12 2018 Den underskattade glädjen
1/12 2018 De allra mest ifrågasatta
24/11 2018 Det där med skador stora som små
17/11 2018 Har du också ett handbollshjärta?
10/11 2018 På läktarplats?
3/11 2018 En handbollstränares vedermödor

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here