Lördagskrönikan eller Har du också ett handbollshjärta?

Uppvärmning med boll för åttaåringar med massor av glöd och handbollshjärta. Foto: Annette Andersson

God lördagmorgon! Jag antar att det blir lite handboll den här helgen också. Mötte en handbollskompis på affären i veckan. Inte setts på ett tag så först blev det kramkalas (varför förstår ni karlar aldrig det?). Vi började prata om hennes dotter som bodde i Norge när vi snackade senast.

ANNONS
ANNONS
ANNONS

Hon har flyttat tillbaka till Sverige och tagit upp handbollen igen. Spelar i ett lag i de lägre divisionerna och stormtrivs. Svårigheterna att kombinera heltidsjobb och handbollsträning har fått henne att fundera på att sluta igen. MEN. Hennes arbetskamrater vägrar låta det ske ”Du är mycket gladare när du gör det du älskar (= spelar handboll).”

Vi skrattade gott åt det båda två. Min kompis har spelat i den högsta serien och sedan tillbringat många år på bänken i olika roller. Numera blir det läktarplats för henne och hennes man när någon av alla de spelare de fostrat finns på plan. Men att släppa handbollen helt går liksom bara inte. Känner du igen dig?

Handbollsvardag under säsongen. Träning eller match kan väl kvitta lika så länge hjärtat är med eller hur? Foto: Annette Andersson

Någon dag tidigare hade jag själv varit i en liten idrottshall och tittat på en match i division III. Lokalderby. Det var fullt med folk en helt vanlig helgeftermiddag. Trevligt. Nära och kära i alla åldrar plus kompisar till dem på plan. Själv känner jag en av tränarna och var nyfiken på vilken typ handboll hans lag valt.

Det var den där snabba med mycket kontringar eller omställningsspel som det heter mer korrekt. Motståndarlaget hade valt samma spelidé så vi fick avnjuta en kamp som böljade fram och tillbaka i sextio minuter. Härligt. Som vanligt med duktiga spelare på niometer och helt ok på linjen. Det jag aldrig har förstått är varför man i Sverige aldrig lär kantspelarna till lirare från tidig ålder?

Har de tur träffar de på en Tomas Axnér, Pär Jilsén eller Martin Frändesjö som själva kunde variera sina skott i det oändliga till målvakternas fasa. Utan att för den skull skjuta dem rakt i ansiktet. De lär ut knepen också. Jag har själv sett herr Axnér finslipa detaljer på träningar. MEN. Om vi haft samma kultur som på andra sidan Öresund så hade vi haft drösvis med läckerheter från de blixtrande snabba kantlirarna redan i ungdomsturneringarna. Det drömmer jag fortfarande om efter att ha sett danska ungdomslag i Lundaspelsturneringen år efter år.

Jaja. Nog tjatat om det. Dagens tema är ju handbollshjärtat. Det där som gör att man bara inte kan sluta med handboll. För även om man gör det ett tag så kan man inte låta bli att komma tillbaka. Liksom. Man kanske gör som Ann-Britt Furugård (Ampan). Vårt första damproffs och en av de allra bästa handbollsspelarna i världen i slutet av sjuttio- och början av åttiotalet. Hon startade Svenska handbollsfans, Sveriges trevligaste supporterklubb för alla dem som följer våra seniorlandslag.

Eller så blir man funktionär och får betalt för att göra något av det roligaste som finns = kolla på handboll! Som extra bonus får du nörda ner dig i reglerna, lyssna på snacket vid bänkarna och en hel massa annat. Jag vet för jag är själv gift med en av dem 😉

Andra hjälper till i arrangemangen av matcherna. Klistrar reklam på golven, ordnar med en lite mer festlig inramning till inspringet oavsett nivå. Minns hur vi fixade med sånt till ett USM-steg. Spelarna fick för första gången dessutom uppleva en speaker till matcherna. Mycket uppskattat och omtalat efteråt. ”Riktigt pirrigt” tyckte de flesta om att bli presenterade med namn innan match. Att få känna sig som en av sina idoler var ”coolt typ”.

”Sju grymma kämpar sprang upp å ner å upp å ner mot vindsnabba Skövde. Nu är vi inne i tempot” Saxat från Café Lillan HFs twitterkonto fter matchen. Foto: Viktor Ljungström

Ytterligare andra gör som min kompis dotter och fortsätter att spela handboll fast på en lägre nivå. Bara för att det är så jäkla kul att spela match. Hittade ett sånt lag när jag letade efter bilder till min krönika. Café Lillan HF. Känner du till dem?

”Handboll med lidelse, ödmjukhet och kamratskap, i vinröd tappning sedan 1934. Numera i div 2 med herrarna och div 4 med damerna. Vinnare av TRIM SM 2016 o 2017” står det på deras twitterkonto. I matchen mot HK Skövde bestod herrlaget av sju spelare, äldst född 1977 och yngst 1990. Medan motståndarna hade 14 spelare med äldste född 1999 och yngste 2001. Massor med kämpaglöd och hjärta. Det är då handbollen är som allra bäst.

De kan få en till mycket de där spelarna med handbollshjärtat på rätta stället ;-) Foto: Richard Nörrelökke

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here