God morgon mitt i Halloween eller Allhelgona. Hur mycket handboll tänker du hålla på med idag? Är du en av alla tusentals handbollstränare som finns i vårt avlånga land? Man kan ju fråga sig varför du håller på. Egentligen. Vad är det som gör att just du ska iväg på någon match någonstans i Sverige idag? För att du har turen och får betalt för att vara handbollstränare? Eller för att dina barn spelar i det lag du tränar? Eller är det helt enkelt så att handboll är så jäkla kul att det blivit en livsstil att vara handbollstränare?
Ja för visst kan det kännas segt att kliva upp en lördagsmorgon. Tidigt. Resten av familjen sover. Du kliver i träningsoverallen, tar bilen och kör iväg till hallen för att möta upp med resten av laget. Ute är det råkallt och disigt. Eller kanske snömodd och halt till och med. Funderar du på hur det ska gå i den kommande matchen? På om alla som lovat ställa upp och skjutsa kommer? Eller är du helt enkelt så morgontrött att du vaknar under färden till hallen?
Under de år som jag själv var ungdomstränare kunde det känns precis sådär. Ibland. Lite segt och förhoppningsvis var inte telefonen fylld med meddelanden som ”kommer sent”, ”kör direkt” eller ”Lisa/Kalle har blivit sjuk så vi kommer inte”.
De finaste morgnarna var när jag möttes av uppspelta barn eller ungdomar och glada föräldrar. För just idag skulle vi ju få spela match. Mina tränarkollegor drogs liksom jag med i denna glädjeyra. Resan för vår del var aldrig längre är 10 mil. Men truppen i regel stor med runt 35 barn som skulle få spela i tre olika lag. Eller juniorlaget som tog sig själva till och från matcherna och fick känna sig som vuxna med lagom mycket eget ansvar.
Jag kom att tänka på alla dessa tusentals tränare när jag lämnade en av hallarna här nere i Skåne senast. På att motståndarlaget kom från Stockholm och hade först åkt iväg tidig morgon och skulle komma hem sent på lördagskvällen. Att livet som handbollstränare med ett heltidsjobb dessutom skapar en egen livsstil.
Har du ett yngre lag är det inte träningar så ofta och matcherna spelas i sammandrag över en dag. Men du åker på många cuper runt om och det kräver en hel del planering. Sen ska du helst ha en plan för att utveckla dina spelares förmåga att spela handboll och ha roligt tillsammans både på och utanför planen. Förmåga att hantera föräldrar med alla sina krav och synpunkter. Förhoppningsvis är ni flera tränare som kan hjälpas åt med både föräldrar och det administrativa som klubben kräver.
Med ett äldre lag blir det i stället pusslande för att tillräckligt många ska ha möjlighet att spela matcher. Många spelare har helgjobb som sina första uppdrag. Eller så är du tränare för ett lag i någon av de två högre divisionerna med träningar 4-5 gånger i veckan plus matcher. Här är man alltid 3-4st som delar på arbetsuppgifterna. Ett eget litet minilag. Eller så kanske du till och med har ett landslag med allt vad det innebär av utlandsresor och att hålla koll på spelare runt om i landet, kanske till och med utlandet.
Men som sagt vad är det som gör att just du har valt att hålla på med handboll en dag som idag – Allhelgona afton?
Jag vet vad mitt svar var i alla år som tränare – glädjen. Både för idrotten och den där glöden i spelarnas ögon jag möttes av till varje träning och alla matcher. Det är en mäktig känsla.