Lördagskrönikan eller Det får mig att se rött!

Lagkamrater under EM. Motståndare i SHE. Mikaela Mässing och Elin Hallagård. Foto: Christoffer Borg Mattisson.

God lördagsmorgon! Har du pepparkakor och lussekatter till frukost så här nio dagar före julafton? Igår förlorade Sverige stort mot de detroniserade mästarna från Norge. Idag är det massor av matcher runt om i hela vårt avlånga land.

ANNONS
ANNONS
ANNONS

Jag undrar hur många målvakter som kommer att bli träffade i ansiktet? I onsdags blev det danska landslagets målvakt Sandra Toft träffad tre (!) gånger och vår svenska Filippa Idéhn en. Hjärnskakningar har blivit vardagsmat för målvakterna på den översta hyllan. Är det verkligen ok?

Ärligt talat blir jag så jävla förbannad över att herrarna i kostym som sitter i EHF eller IHF inte har kurage nog att förbjuda huvudskott. En ny regel som säger att det blir direkt rött kort varje gång en spelare träffar en målvakt i huvudet. Utan diskussion. I mina ögon enda sättet att få bort det här oskicket och alla onödiga hjärnskakningar på alla nivåer.

Ja varför inte? Handbollen får ändå nya regler hela tiden. En hel del onödiga, som den med att allt ska se enhetligt ut med färger på kläder och skydd. Vilken spelare skyddas fysiskt av den regeln?

Är bollen på väg mot huvudet? Annie Linder. Foto: Viktor Ljungström

Jag har läst vidare i Albin Tingsvalls nya bok ”Allt jag förlorade genom att vinna”. Där finns sådant jag känner igen som nära anhörig till en som varit involverad i elitidrotten. Fast inte som spelare utan i lagledningen. Men det blir mycket som är samma. Fyra kvällar i veckan med träning. Matcher på helgerna eller i veckorna. Utlandsresor på helgerna när det spelas Europacupspel. Sen tillkommer hämta mat till bortamatcher, handla det som behövs till medicinlådan och en hel massa annat. Det gäller att acceptera att ett helt lag flyttar in i familjen annars håller inte relationen. Oavsett hur idrottsintresserad du är. Det är ju helt galet egentligen allt man avstår som anhörig utan att få något erkännande.

Det jag inte känner igen är hur de kvinnliga spelarna smyger in i sitt omklädningsrum. Det är snarare så att herrspelarna var så respektlösa att de inte hade vett att stänga dörren. Ja för vänd på scenariet. De kvinnliga spelarna har dörren öppen och går omkring halvnakna med stor självklarhet. Medan de manliga smyger in i sitt omklädningsrum för att störa så lite som möjligt. Har det någonsin hänt att manliga spelare behövt ta hänsyn till kvinnliga på det sättet? Nej det kan jag inte tänka mig.

I rollen som sportjournalist och kvinna får man också uppleva ojämställdheten. Du ska intervjua en manlig spelare efter match för första gången. Du ser att dörren till omklädningsrummet är öppen och sticker in huvudet för att kolla om den du vill intervjua är där. Vad du får se är både hel- och halvnakna spelare. Jag blev inte chockad utan jävligt förbannad. Vilken brist på respekt. Det jag fått höra från andra kvinnliga sportjournalister är att handbollsspelarna är mest anständiga…. Det får mig att se rött! Håll dörren stängd för helvete och behandla alla med respekt oavsett vem du möter.

Efter EM tar den franska, tyska, norska och danska ligan paus och återstartar före eller efter nyårshelgen. Medan den svenska kör på med matcher redan på måndag. Man kan ju fråga sig varför inte spelarna på den översta hyllan kan få julledigt fullt ut här också?

Två mittsexor i allsvenskan. Vilde Hansen Steinlund och Emma Olsson. Foto: Christoffer Borg Mattisson.

Förra helgen unnade jag mig två matcher i nästa högsta serien på damsidan. Det var roligt. Jag kunde konstatera att mycket hänt spelmässigt sedan den första säsongen 2010-2011. Vi i publiken bjöds på helplanspress mitt i den ena matchen, offensiva försvar, 7 mot 6 spel och långa utkast från målvakterna. För att bara nämna några av de förändringar som skett. Det är inte längre en självklarhet att stå statiskt 6-0 i försvaret. Anfallsspelet har blivit mycket snabbare och mer attraktivt. Det jag fortfarande saknar överlag i Sverige är kantspelare med stor variation i sina skott och målvakter med stor repertoar. Man kan ju fråga sig varför det finns drösvis med herrmålvakter som trollar mellan stolparna. Medan de på damsidan är en bristvara.

För egen del tar jag handbollspaus idag. Men ser på både brons- och finalmatch imorgon. Sedan är det nedräkning inför julfirandet med all sin röda prakt. Jag vill passa på att tacka för alla kommentarer, mejl, FB-kommentarer och delningar som mina lördagskrönikor hittills gett upphov till. Nästa lördagskrönika kommer efter årsskiftet. Jag hoppas att du får en rolig jul på svenska eller danska 😉

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here