Lördagskrönikan eller Det där med skador stora som små

"Jag1?". Lika roligt att se gesten varje gång på alla nivåer när domaren håller upp två fingrar i luften. Foto: Viktor Ljungström

God lördagsmorgon! Så var det helg igen. Paus i damernas högsta serie och EM i Frankrike på ingång på TV-kanalerna. Jag tillhör de där lyckliga som kan följa två landslag samtidigt – Sverige och Danmark. Både tur och otur att de hamnat i samma grupp. I vanliga fall kan jag följa två grupper. Nu blir det samma grupp och samma halva av slutspelet.

ANNONS
ANNONS
ANNONS

Båda trupperna har småskador på sin playmaker/spelfördelare/mittnia (kärt barn har många namn). Bella Gulldén har vadproblem medan Stine Jørgensen är nyopererad i ett knä. Även viktiga försvarsspelare i båda lagen har haft en tuff höst med skador. Sabina Jacobsen är knäopererad, spelar igen, men med ett knä som saknar stötdämpning då den yttre menisken är borta. Line Haugstedt har haft en skadad stortå, kan spela, men den håller enligt klubbens sjukgymnaster inte för ett intensivt mästerskap. Hon håller sig dock redo som back up fast på hemmaplan.

Dessutom har Sverige plockat med Jessica Ryde som reserv ifall förstemålvakten Johanna Bundsen inte hinner tillbaka efter sin andra hjärnskakning. Danmarks förstaval Sandra Toft har även hon varit borta pga hjärnskakning. Det hände under VM 2015 när Cristina Neagu sköt henne rakt i ansiktet i ett anfall. Sandra Toft var tillbaka på allvar igen ett år senare till EM 2016.

Man kan ju fråga sig när regeln kommer med att det blir direkt rött kort varje gång en spelare träffar en målvakt i huvudet. Utan diskussion. I mina ögon enda sättet att få bort det här oskicket och alla onödiga hjärnskakningar på alla nivåer.

Sedan kan man fråga sig hur det egentligen står till med alla andra skador inom handbollen? Varför sker de? Många skyller knäskadorna på att golven inte längre är de sviktande trägolv som fanns i handbollens barndom. Plus att skorna inte längre kan glida på golvet. Stämmer det? Vad vet vi egentligen om varför så många handbollsspelare i alla åldrar får problem med sina knän och drar av både korsband och skadar sina menisker?

Handen på hjärtat – hur många av alla tränare, ledare och spelare finns det som vet vad knäkontrollen är? Jag hade själv ingen aning om att den ens fanns under mina sju år som tränare. Klubben höll aldrig någon gemensam genomgång för oss ungdomstränare. Jag använde i stället mina kunskaper från många år med hård baletträning, som liksom både gymnastik, yoga och budosporterna ger en genomtränad kropp med bra kropps/rumsuppfattning.

En som bestämt sig trots tuff uppvaktning. Handbollshjärtat på rätta stället. Foto: Viktor Ljungström

Jag tillhör dem som inte tror på för tidig specialisering. Viktigare för kroppen att få göra olika saker i rörelse. Ännu viktigare i en tid då alldeles för många sitter stilla framför datorn eller TVn. Dessutom tycker jag att uppvärmning och nedvärmning både vid träning och match är minst lika viktigt som handbollsträningen. Slarvar du med den så kommer småskadorna som ett brev på posten eller ett mejl i din inbox. Men det fick jag bråka mig till hos tränarkollegor, föräldrar (ofta fd handbollsspelare) och spelare. För den allmänna synen på uppvärmning/nedvarvning är att den är såå tråååkig och bara stjäl tid från handbollen.

Vad svarade jag på det? Jo jag använde bollen i uppvärmningen konsekvent. Jag la in handbollsmoment tyst och stilla. Tränade koordination genom att t ex låta spelarna gå på bänkar och studsa en boll bredvid med fel hand. Eller upp och ner i trapporna. Gärna i så hög fart som möjligt utan att det blev farligt. Nedvarvningen brukade jag avsluta med någon avslappningsövning. Favoriten var ofta den där alla får lägga sig ner i en cirkel med fötterna inåt. Sedan är uppgiften att resa sig upp när man tror att det gått en minut. Totalt tystnad råder. Mycket intressant att se att ju fler gånger övningen gjordes desto bättre tidsuppfattning fick spelarna.

Jag skulle vilja avsluta med att få dig som läst såhär långt att fundera över följande. Varför får en målvakt direkt rött kort när hen är utanför målgården och stoppar en spelare/tar bollen. Medan en spelare som kommer ut direkt från bänken eller som stannar upp i hemspringet och stoppar en spelare/tar bollen på sin höjd får ett gult kort. I de allra flesta fall blir det dömt stürmerfoul. Det är samma farliga spel med stor skaderisk för den anfallande spelaren i båda fallen. Hen är oftast totalt omedveten om vad som kommer att ske och kan få alla möjliga skador i kollisionen.

Han nu en skön lördag. Själv ska jag avnjuta matchen Danmark-Norge på TV lite senare ikväll.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here