Sverige är utslaget ur EM och kommer inte att spela semifinal – men två matcher återstår för svensk del. Handbollskanalen fick en pratstund med Mikael Appelgren inför de avslutande kamperna mot Ungern och Island.
– Det finns extra motivation inför de här matcherna tack vare vår hemmapublik. Det är en ynnest att få vara med här – det får vi inte glömma, säger ”Äpplet”.

Sveriges prestation mot Norge var flera klasser bättre än den mot Portugal, men det räckte inte ändå. Norge är ett av EM:s bästa lag och trots att Sverige pressade norrmännen var känslan samtidigt att de hade full kontroll på matchen, en känsla Mikael Appelgren delar.

– Det var allt eller inget för oss och även om vi bara förlorade med tre bollar kändes det som att de hade kontroll och att vi hela tiden fick jaga. På slutet hade vi chansen att kunna vända med publiken i ryggen, men tyvärr gjorde Bergerud ett par räddningar som krossade vår dröm om EM-semifinal, säger han.

– Men vi är framförallt besvikna med prestationen mot Portugal, vi tog inte tillvara på chansen där. Man ska inte älta, men det är bitterhet i det.

Mästerskap på hemmaplan och Sverige tar sig inte förbi huvudrundan, vad vill du sätta för ord på det?

– Eftersom vårt mål var att komma så långt som möjligt är det så klart extrem besvikelse. Vi var inte riktigt där mot Slovenien, samtidigt som det är ett riktigt lag. Sen fick vi en extrachans i huvudrundan eftersom Danmark och Frankrike åkte ut. Det blev lite nytt hopp. Men det känns inte bra att inte komma längre i ett hemmamästerskap när vi ändå har en väldigt homogen truppsammansättning. Kronan på verket skulle ju bli att göra vår bästa turnering så här långt under våra år tillsammans.

– Nu måste vi hitta tillbaka till vår inslagna väg som vi har haft tidigare och precis därför blir de här två matcherna viktiga. Det handlar om att bygga för framtiden också.

Tappar du aldrig energi?

– Jo, det gör jag. Jag ogillar att förlora och även om det så klart hade varit tungt att förlora en semifinal eller final hade vi åtminstone nått topp fyra då och det är någonstans där vi tycker att vi ska vara. Att åka ut nu är en väldigt stor besvikelse.

– Efter Portugal var det mer eller mindre depression, jag vaknade och undrade om det var sant det som hade hänt eller om det var en mardröm. Tyvärr var det verklighet. Det var ett väldigt mörker samtidigt som man får bearbeta det, analysera det och ta ett steg vidare.

Hur är stämningen i laget nu?

– Den är så klart moloken, det är många som har funderat på vad vi kunde ha gjort annorlunda. Men vi är och har alltid varit en öppen grupp så vi pratar med varandra, både individuellt och i större grupper. Vi är fortfarande ett lag och står upp för det här allihopa.

Nu återstår två matcher, först mot Ungern och sedan den avslutande matchen mot Island.

– På något sätt blir det en utmaning både mentalt och fysiskt att spela de här matcherna, det är trots allt två matcher på två dagar. Det handlar om att hitta glädjen och stoltheten i att spela för ett svenskt landslag. Vi ska visa vilka vi är för våra fans, de har verkligen har ställt upp för oss i både Göteborg och Malmö, säger han och avslutar.

– Det är en ynnest att få vara med här – det får vi inte glömma.