Jennie Linnéll: ”Väldigt hög belastning i en sport som går snabbare och snabbare”

Jennie Linnéll. Foto: Claus Meyer

Jennie Linnéll är en mångsysslare på hög nivå. Stjärna i Skuru IK, TV-expert, instruktör och forskare är bara delar av vad hon ägnar sig åt. Vem är då bättre att prata med vad gäller ”Handbollens 100 problem”?

Vi lanserar nu ”Handbollens 100 problem” där vi tillsammans med er läsare, handbollsintresserade, näringsliv, kommuner och andra aktörer vill identifiera problem och hinder för svensk handbolls utveckling.

Vi kommer sedan sätta tänderna i problemen och systematiskt hitta förslag på lösningar. Tillsammans ska vi sedan skapa minst 100 hjältar som är med och ser till att det genomförs. Fantastiskt, eller hur?

Jennie Linnéll har spelat elithandboll i många år och med tiden tagit mer och mer plats i TV-rutan där hon hyllats enormt för sina insatser de senaste åren. Handbollskanalen har pratat med 29-åringen om de problem som finns inom svensk handboll och bett stjärnan välja ut ett. Utan att tveka svarar Skuruspelaren: ”Den ökade skaderisken inom handbollen”.

– Framförallt när vi pratar om yngre spelare tror jag att det är ett problem. Om vi pratar om damhandboll kommer spelare upp i A-lag så himla tidigt samtidigt som folk i min ålder lägger av helt med handbollen. Det är väldigt hög belastning i en sport som bara går snabbare och snabbare och spelarna bara blir starkare och starkare, säger Jennie Linnéll till Handbollskanalen.

– Vi är inne i en rätt så farlig mix där.

Vad har skapat det här problemet?

– Det är ju dels belastningsskador, men jag skulle säga att man bland dagens ungdomar inte borde specialisera sig så tidigt. Mer stillasittande och mobiltelefoner gör att spelarna inte är lika redo för högre belastning som vi var, plus att belastningen är högre nu än det var då. 

Vad anser du vara en bra ålder att börja rikta in sig på en specifik idrott?

– Förbundet pratar ju om i senare ungdomsåren, att det är då man mer seriöst ska rikta in sig på en idrott. På min tid kunde man göra valet upp till att man var 17–18 år, men det förstår jag är en utopi idag. Men 15 år är en bra ålder tycker jag.

Jennie Linnéll är själv forskare och berättar om två stora forskningsprojekt som finns just nu inom det här ämnet.

– Båda handlar om rehabilitering, problemet är att det handlar mer om fotboll och även om vi så klart kan ta saker därifrån är våra idrotter rätt så olika. Vi behöver forskning kopplat till vår idrott och kanske framförallt forskning inom rehab som är gjort efter våra förutsättningar. 

– Tittar man på friidrotten så är det en helt annan kultur där. De börjar varje pass med att värma upp, för att sedan hoppa höjdhopp eller vad det nu kan vara. Inom handbollen finns inte den kulturen, vi går in på plan och leker lite som uppvärmning och sen ska vi börja kasta direkt. Och så är det högre belastning i de yngre åldrarna än det var när min generation var barn. Där tror jag att vi måste ändra vår kultur. 

Linnéll menar att man skulle kunna titta på hur man jobbar i Norge.

– Där kör de tio minuter mobilitet och skadebyggande träning före varje pass. Jag tror att vi måste förstå att vi måste värma upp för att vi ska kunna hålla på med handboll. I den bästa av världar kan vi göra det och ändå ha en rolig uppvärmning. I Norge har Nora Mörk och Stine Oftedal sålt in det hos ungdomar och då är det inga problem. 

– I Norge har de en hemsida som heter skadefri.no som ligger öppen för alla. Vi har liknande material i Sverige men det är rätt så gammalt, så vi ligger verkligen efter på den fronten.

Hur har du märkt av den ökade belastningen?

– Det är svårt att uttala sig om eftersom jag bara är del av ett lag, men jag märker det främst när jag är ute och jobbar som instruktör. Vi har tjejer i mitt lag som kommer upp som haft två diskbråck redan och det var vi aldrig i närheten av när vi var i den åldern. Om de ska spela topphandboll i förhoppningsvis minst tio år till så ska de kunna leva med ryggskadorna. De kanske inte reflekterar över det som jag gör men spelare i min ålder blir chockade över allvarlighetsgraden på skadorna de här unga tjejerna har. 

– Vi skadade oss också, jag opererade axeln första gången när jag var 18 år gammal, men det är så mycket mer nu och så mycket allvarligare. Så upplever jag det åtminstone.

Har du något förslag på hur vi löser det här problemet?

– Jag tror dels att föräldrar har ett jätteansvar att låta deras barn hålla på med flera idrotter. Och så är det upp till ungdomstränarna att erbjuda mer varierad träning med tanke på att barnen kanske inte rör på sig i övrigt som vi gjorde. 

– Det andra är att öka belastningen successivt och där har elitverksamheterna ett stort ansvar. Från förbundets sida är det bra om man, som nu, är delaktiga i forskningsprojekt och använder sina landslagsspelare som förebilder för de här grejerna. Och jag vet hur det här låter, men vi måste börja springa mer i vår handboll. Bra kondition är otroligt viktigt när det kommer till återhämtning och det får inte glömmas bort, framförallt inte när vi blir starkare och starkare. Vi ligger lite efter med tanke på att det är en tuff sport vi håller på med utan skydd, det smäller rätt bra. 

Kommer du på något problem efter att ha läst den här artikeln, det kan vara vad som helst, fyll i formuläret nedan!

[ipt_fsqm_form id=”61″]

Läs mer: 
Vår största satsning genom tiderna
Problem 1 av 100: Handbollen har för få sponsorer
Problemen haglar in till 100-listan – skicka in du med! 
Handbollens 100 problem: Hallbäck om sju mot sex
Problem 2 av 100: Handbollen behöver nå ut längre, bättre och mer
Handbollens 100 problem: Harris: ”Risk att färre orkar vara ideella ledare”
Jasmin Zuta listar fem problem inom handbollen: ”Vi nästan förkastar utbildning”