Jasmin Zuta listar fem problem inom handbollen: ”Vi nästan förkastar utbildning”

Jasmin Zuta. Foto: Viktor Ljungström

Anton Hallbäck har redan berättat om vad han tycker behöver ändras inom handbollen och Niklas Harris har fyllt på. Nu har det blivit dags för Jasmin Zuta – och Redbergslids tränare skräder inte med orden när han berättar vad han anser att svensk handboll har för problem. 

Vi lanserar nu ”Handbollens 100 problem” där vi tillsammans med er läsare, handbollsintresserade, näringsliv, kommuner och andra aktörer vill identifiera problem och hinder för svensk handbolls utveckling.

Vi kommer sedan sätta tänderna i problemen och systematiskt hitta förslag på lösningar. Tillsammans ska vi sedan skapa minst 100 hjältar som är med och ser till att det genomförs. Fantastiskt, eller hur?

Jasmin Zuta är en av Sveriges skickligaste handbollstränare och är en av personerna som, trots väldigt små medel, ligger bakom Redbergslids framgångar de senaste åren. 36-åringen är dessutom en man som vet vad han tycker och när Handbollskanalen ber honom formulera problem i svensk handboll levererar han flera punkter.

Problem nummer 1: Hallbrist

– Om man använder Göteborgs stad som exempel och tittar på en elitförening som RIK så blir vi utskickade från vår egen hall, trots att vi är en förening som har vuxit till 37 lag. Vi håller till i Rosendalshallen och den har inte ens fullmått. Många hallar som byggs är inte fullmåttsplaner och det innebär att vi flyttas runt, vilket skapar mycket problem. 

– Det gäller både ungdomslag och seniorlag. Vi i seniorlaget åker runt till Kortedal, Serneke Arena och ibland Lisebergshallen. Det är ju ett problem som storstäderna har med för få hallar, man har har man inte rätt förutsättningar drabbar det lagen eftersom de tappar anhängare.

Ser du en lösning på det här?

– Jag tror inte att det finns någon lösning så här på kort sikt. Vi kan ta Lisebergshallen som exempel, där rivs arenan trots att det inte en finns någon påbörjad plan för att bygga en ny, trots att den rivs om fem månader. De sätter en 100-årig klubb i en sits där vi inte vet var vi ska hålla till. Och då har ändå Redbergslid en elitverksamhet som har genererat mycket för Göteborg. 

– Göteborgs politiker har inte förstått hur viktig idrott är för unga människor, det kommer att bli ett sorgligt kapitel av det om de inte har en lösning på det inom en snar framtid. Många jag har vuxit upp med blev räddade av handbollen och därför är det sorgligt att Göteborgs politiker inte kan se vilken nytta idrotten kan göra. Folk kommer att välja andra vägar om inte rätt förutsättningar finns.

Problem nummer 2: Handbollen i förorten

– Problemet är att så många klubbar ute i förorterna knappt finns kvar. Jag växte upp i Frölunda och den klubben har bara ett seniorlag kvar. Warta var jättestora på 80-talet och det är en storklubb som i princip har försvunnit, detsamma gäller Wasaiterna. Grunden för att handboll i förorten ska finnas kvar är att det finns människor som är där ute och försöker se till så att klubbarna lever. 

– När eldsjälarna försvinner har stadsdelarna bara försvunnit på handbollskartan. De människor som alltid fanns där när min generation var barn, de finns inte längre. Problemet idag är att om folk inte får anställning eller arvode som är hyggligt, då kommer de inte att jobba på klubbnivå utan på ställen där det finns pengar att tjäna. Eldsjälarna kan tänka sig att tjäna mindre för att klubben ska finnas kvar, men så många eldsjälar är borta. 

Hur jobbar ni i Redbergslid för att hjälpa handbollen i förorten?

– Under ett bra tag har vi försökt väcka de stadsdelarna till liv och kanske framförallt Kortedala som finns så nära oss. Jag tror problematiken är att någon måste driva det. Vi är många handbollsidioter som kämpar för det men det är jäkligt tufft. Kanske har glöden i förorten försvunnit lite, den finns kvar i länder som Frankrike och Kroatien där folk slåss för sina liv. 

Hur löser man det här?

– Lojaliteten som fanns förr finns inte kvar, så det enda sättet att rädda det på är att bli mycket bättre organisatoriskt. Då kan vi klara av att generera pengar så att det går att anställa. Största inkomstkällan i RIK är våra ungdomar, de är grunden för allting och därför lägger vi nu ett jättearbete för att komma ut och sköta klasser och skolhandboll. 

Problem nummer 3: Kunskap hos ledare i yngre åldrar

– Jag tittar mycket på hur det ser ut i andra länder. Den svenska modellen är oerhört charmig och väldigt bra utifrån det vackra i att det finns ideella ledare. Det har vi byggt upp i vårt samhälle och det ska inte kosta extrema pengar för att ha ledare där utan de drivs att viljan att hjälpa ungdomar. Men på något sätt tror jag att det är på väg utför.

– Jämför man med andra länder, som till exempel gamla Jugoslavien där jag kommer ifrån, så får ungdomsledarna bra betalt redan i unga åldrar. Även i Frankrike lägger de extremt mycket resurser på att sätta utbildningsstegen från ung ålder, medan vi i Sverige tänker nästan tvärtom och har mer pengar till seniortränare. Sedan har det blivit bättre här, men jag tror att klubbarna borde börja investera mer pengar på ledare när ledarna är yngre. I andra länder är du tvungen att ha en viss ledarutbildning för att träna tioåringar, man är tvungen att ha gått ett visst antal steg för att ens vara aktuell för tjänsten. Jag tror vi måste dit, framförallt eftersom trycket från föräldrar är enormt och det är inte lätt för ideella ledare att stå emot jämfört med om man är utbildad och har mer kött på benen.

Problem nummer 4: Utveckling av spelet tillsammans med domare och förståelse för varandras positioner

– Det som jag tycker är intressant är att det finns vad man kallar för domarkonferenser där kanske tre–fyra klubbar av 14 är intresserade av att sitta med. Sen hör man kritiken och man hör åsikterna och man tycker väldigt mycket saker, men jag förstår inte vad man gnäller om när man faktiskt har chansen att påverka men inte dyker upp på träffarna. Då får jag uppfattningen att tyckandet handlar mer om deras eget bästa än om handbollens bästa. Det känns inte som att det finns något intresse av att utveckla sporten utan handlar om att sätta sig själv i centrum och tjäna på det. 

– Det genererar bara ledare, spelare och domare som är långt ifrån varandra. Vi behöver ett bra samarbete för att få fram så bra spelare som möjligt. Domarna är beroende av oss och vi är beroende av domarna. Vårt mål är ju att utveckla spelare till svenska landslaget och till proffslivet.

Med tanke på allt domare utsätts för under och efter matcher, varför skulle man vilja bli domare 2018?

– Istället för att bråka behöver vi sträcka ut handen och hjälpas åt att ta oss framåt. Självklart kan det bli meningsskiljaktigheter, men om man diskuterar saker kommer det att bli bättre. Vilken 17-åring idag vill döma och få en jäkla massa skit från folk som bara har åsikter? Vad ger det för sporten? Fortsätter det så här kommer det bara att bli färre och färre som vill bli domare.

Problem nummer 5: Utbildningar på nationell och regional nivå

– Det som är oerhört intressant om man tittar på hela samhället är att du kommer ingenstans om du inte har rätt utbildning, du har väldigt svårt att ta dig in på arbetsmarknaden om du inte har utbildning eller om du råkar känna rätt personer. Så generellt sätt är utbildning väldigt viktigt i Sverige. Men i handbollens värld förkastar vi nästan utbildningen. Tittar man utomlands finns det en jäkla vilja att utbilda sig och en vilja att lära som vi inte riktigt har anammat i Sverige.

– Sen blir det så klart svårt om vi inte har förbund som driver på och det tycker jag inte riktigt att vi har i väst, men det finns å andra sidan i till exempel Skåne där Emme Adébo gör ett bra jobb. Klubbarna behöver hjälp med det här, men förbunden måste inse värdet i det.

Kommer du på något problem efter att ha läst den här artikeln, det kan vara vad som helst, fyll i formuläret nedan!

[ipt_fsqm_form id=”61″]

Läs mer: 
Vår största satsning genom tiderna
Problem 1 av 100: Handbollen har för få sponsorer
Problemen haglar in till 100-listan – skicka in du med! 
Handbollens 100 problem: Hallbäck om sju mot sex
Problem 2 av 100: Handbollen behöver nå ut längre, bättre och mer
Handbollens 100 problem: Harris: ”Risk att färre orkar vara ideella ledare”