Handbollens 100 problem: Harris: ”Risk att färre orkar vara ideella ledare”

Förbundskapten Niklas Harris. Foto: Mathilda Ahlberg / Bildbyrån

Handbollens 100 problem på Handbollskanalen går vidare och en person som har koll på mycket är Niklas Harris, tidigare tränare i bland annat LUGI och H65 Höör och numera förbundskapten för U18-landslaget på tjejsidan. Niklas Harris tror att vi litar för mycket på det svenska systemet med ideella ledare och att det finns risk för kollaps, det berättar han för Handbollskanalen.

Vi lanserar nu ”Handbollens 100 problem” där vi tillsammans med er läsare, handbollsintresserade, näringsliv, kommuner och andra aktörer vill identifiera problem och hinder för svensk handbolls utveckling.

Vi kommer sedan sätta tänderna i problemen och systematiskt hitta förslag på lösningar. Tillsammans ska vi sedan skapa minst 100 hjältar som är med och ser till att det genomförs. Fantastiskt, eller hur?

Niklas Harris har varit med länge inom handbollen och säger så här till Handbollskanalen om ett problem inom svensk handboll:

– Jag tror att en risk inom svensk handboll, och då tänker jag inte bara svensk handboll kontra annan svensk idrott utan även utåt, är att anledningen till att vi är bra just nu i våra ungdomslandslag bygger på vår breda massa. Det är väldigt positivt med ideellt arbete och nu sätter jag ett konkret exempel här i och med att jag har coachat H65 internationellt och nu U-landslaget. Att vi är bra handlar om vår breda massa och inte egentligen om att vi har så mycket resurser kring våra landslag, säger Niklas Harris.

– Vi har en bred massa av ideella ledare som gör att vi får fram duktiga spelare och de i sin tur gör att det går bra. Där är jag lite rädd för att vi kommer att tappa den breda massan, eftersom den bygger på ideellt ledarskap längre ner i åldrarna. Internationellt betalar du som förälder den klubb du sätter dit barn att spela i när barnet är 8–9 år gammalt. Du betalar kanske 2000 kronor i månaden och då får du en välutbildad tränare som följd av det. I Sverige förlitar vi oss på att det finns goda ideella ledare och vi är det enda landet i världen som har det så utstuderat och som bas.

Niklas Harris jobbar själv som ideell ledare och menar att det vore jättebra om vi kunde fortsätta ha den här modellen, men att vi måste vara beredda och ha en plan för om förutsättningarna skulle förändras.

– Tittar man på trenden i samhället är risken att färre orkar vara ideella ledare och de som är det har ingen energi till att gå kurser. Har vi 10–15 procent ideella ledare som överhuvudtaget har gått någon kurs så sätter vi allt vårt hopp till föräldrar som ledare. Där ser jag en stor risk, tappar vi där kommer vi att tappa internationellt och då kommer handbollens värde att minska och vi får fram färre spelare till landslag och så vidare.

Tycker du att vi jobbar på fel sätt nu?

– Jag tror inte att det är fel, men vi behöver kanske strukturera om. Min son simmar en gång i veckan och vi betalar 2500 kronor per termin för att han ska vara där några gånger i månaden. De tränarna får mycket bättre betalt än handbollsledare får och jag tycker inte det är fel att avlöna en god och välutbildad tränare.

– Någonstans måste vi vakna för att vi inte plötsligt ska stå där med ett stort tapp. Innebandyn eller fotbollen kanske börjar med att heltidsanställa ungdomsledare och inom handbollen har vi redan det så i många länder.

Harris berättar om att ledare i utlandet knappt tror honom när han berättar att ledare jobbar ideellt i Sverige.

– I till exempel Ungern, Rumänien och Frankrike får ledare betalt. Vi har den breda basen och där imponerar vi oerhört på ledare utomlands. Jag hjälper ju till i H43 och berättar att klubben har drygt 70 ungdomslag och seniorlagen spelar i division 2. De tror inte på mig när jag berättar att ledarna i ungdomslagen inte får betalt och undrar varför ledarna går dit överhuvudtaget. Men vi gör ju det för att vi brinner för det och för att vi har den traditionen i Sverige.

– Kanske för ledare som har ungdomslag i åldrarna 6–10 år hade det behövts en utbildning som är hands on. Man kommer ut på fältet och hjälper ledarna helt enkelt. Det tror jag är en annan del i det här men vem ska äga den frågan? Är det förbunden, distrikten eller klubbarna? Men det är i den åldern första krisen kommer och därför behöver det tillsättas resurser.

– Nu litar vi för mycket på systemet och det har visat sig i alla system att det kan bli en kollaps. Det finns risk för det här om vi inte är vakna. Det kanske håller och är hur fantastiskt som helst, men om vi skulle se vikande deltagarantal måste vi agera per omedelbart och jag är osäker på om det sitter någon strateg någonstans och jobbar med detta.

Harris tar upp exempel på hur man jobbar utomlands med sina ungdomslandslag.

– Tar man Chile så har de en heltidsanställd förbundskapten för U16 och U18 och de samlas en gång i månaden där de ligger på internat och utbildar. Sydkoreas landslag träffas 100 gånger på ett år och utbildar. Om vi inte hänger på kommer vi att halka efter, den risken ser jag både internationellt men även nationellt mot andra sporter.

– En önskedröm är att de som är förbundskapten för spelare i åldrarna 16–18 deltidsanställs. Det är inte så viktigt för de som tränar 19–20-åringar som jag gör, men där innan behövs det. De har åtta riksläger och spelaromsättning på 50–60 spelare, då borde man åtminstone vara deltidsanställd för att kunna utbilda spelare och ha tid till det. Då går det ganska fort att få kvalitet i det. Men jag förstår att det handlar om pengar och finns det inga pengar så finns det inga, men det är en önskedröm, avslutar Niklas Harris.

Kommer du på något problem efter att ha läst den här artikeln, det kan vara vad som helst, fyll i formuläret nedan!

[ipt_fsqm_form id=”61″]

Läs mer: 
Vår största satsning genom tiderna
Problem 1 av 100: Handbollen har för få sponsorer
Problemen haglar in till 100-listan – skicka in du med! 
Handbollens 100 problem: Hallbäck om sju mot sex
Problem 2 av 100: Handbollen behöver nå ut längre, bättre och mer