Hur bra är egentligen arbetsmiljön för elitspelare i Handbollsligan Dam, sett inifrån? Idag inleder vi årets publiceringar av Report Cards, där spelarna själva sätter betyg på klubben, anonymt, ärligt och ofta överraskande. Först ut är H65 Höör och HK Aranäs.
I Höör finns det flera starka sidor, men också ett par tydliga lågvattenmärken. Spelarna vittnar om bra kommunikation med tränare och goda möjligheter till rehabilitering. Samtidigt är omklädningsrummen så undermåliga att de knappt existerar, med kommentarer som: ”Det är isbad när man duschar.”
Aranäs visar upp ett resultat som ligger nära ligasnittet men även här finns utropstecken. Lönefrågan väcker starka känslor, lokalerna upplevs som otillräckliga och kommunikationen från klubbledningen ifrågasätts: ”De har inte pratat med en under hela säsongen.”
Men det finns också ljuspunkter. I båda lagen uttrycker spelarna stark framtidstro och högt förtroende för tränarstaben.
Läs hela rapporterna, ta del av siffror och citat, och bilda dig din egen uppfattning. De kommande veckorna publicerar vi Report Cards för alla klubbar med tillräckligt många svar i Handbollsligan Dam och Herr.
Theodor Uliana Starck kan känna förtroendet över tid i Elverum. I kraft av ett förlängt kontrakt tillhör försvarsklippan den norska klubben över 2028.
Uliana Starck tog farväl av AIK när Elverum tog kontakt 2023. Han lär knappast ha ångrat det tidiga karriärvalet med tanke på alla utvecklande år och toppmatcher i det internationella cupspelet som avlöser varann i svartvitt.
– Då jag fick frågan om att skriva under ett nytt kontrakt med Elverum, kändes det helt självklart. Min tid i Elverum har gett mot en stor kärlek till klubben och kulturen som finns här är svår att hitta på andra ställen i Europa, säger han till klubbens hemsida.
Statistiken skvallrar om att Uliana Starck framförallt fått en tung roll i defensiven. Med ytterligare ett år finns det all grund att tro på ett lyft framåt för 21-åringen.
– Elverum är rätt plats för mig och jag vill vara en del av den ljusa framtiden som finns för klubben, säger han till klubbsajten.
Elverum gästar ØIF Arendal för en toppmatch i premiärrundan, 3 september. Dessförinnan väntar BM Torrelavega i ett viktigt dubbelmöte för att nå gruppspelet i European League, hemmamatchen spelas 31 augusti.
Kantesset Johanna Östblom prioriterar om. Så sent som i våras gjorde hon landslagsdebut i VM-kvalet, nu tackar vänstersexan för sig som 22–åring.
– Det är kul med handboll, men man får offra väldigt, väldigt mycket, säger hon till Bohusläningen.
Östbloms satsning från och med hösten gäller en mastersutbildning i marknadsföring. Tiden får utvisa om Uddevallalöftet har mer att uträtta på handbollsplanen.
– Det är ju inte något som fattats över en natt och det grundas på att jag vill testa ett liv utan handboll. Inte ha någon tid att passa, att åka vart jag vill, äta vad och när jag vill, ha ledigt, kunna fokusera på skolan och ha ett vanligt jobb, fortsätter hon till Bohusläningen.
Klubbmässigt tappar H65 Höör i kapacitet när Östblom kliver ur truppen efter fyra säsonger.
Svenska cupen inviger helgen med tre drabbningar. Det är tävlingspremiär för tre av de inblandade herrlagen medan Kungälvs HK och HK Aranäs är redo för gruppfinal i sin damgrupp.
HF Karlskrona förlorade knappt mot Amo HK men har ondagstempot i benen inför besöket hos HK Drott. Derbyt mellan IFK Ystad och HK Vinslöv upprepas också i Allsvenskan till hösten, det blev bortasegrar båda gångerna under 2024/25.
Aranäs och Kungälv har ryckt ifrån och det är bara rangordningen ovanför strecket som står på spel med start i Mimershallen klockan 19.00.
– Det blir en värdemätare som visar var vi står för tillfället. Aranäs har visat fin form på försäsongen och det är en lagmaskin där kanterna, står ut mycket i avsluten, säger KHK-tränaren Johan Petersson till klubbens hemsida.
Tablån 22 augusti Svenska cupen, dam
(19:00) Kungälvs HK–HK Aranäs Svenska cupen, herr
(19:00) HK Drott–HF Karlskrona
(19:00) IFK Ystad–Vinslövs HK
Alla matcher sänds i Handboll Play
En nyhet med årets Report cards är det vi kallar ett specialfokus. Tanken är att i framtiden alltid ha med ett sådant tema för att se över någon övrig aspekt kring hur det är att vara elithandbollsspelare i Sverige. I år valde vi ämnet psykisk ohälsa. Henrik Lundvall berättar mer.
Under hösten 2024 genomförde Handbollskanalen en stor artikelserie om psykisk ohälsa inom svensk handboll. Därför tyckte vi att det var passande att till Report cards, enkäten som skickats ut till samtliga spelare i Handbollsligan dam och herr, och syftar till säsongen 2024-25, följa upp med just psykisk ohälsa som specialfokus.
Samtliga spelare som svarade på Report cards hade därför möjligheten att, utöver att svara på den ”vanliga” delen av Report cards, också svara på en medföljande mindre enkät om psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är ett brett och mångfacetterat fenomen, och Report cards avser alltså att mäta en delmängd av fenomenet, nämligen ångest och nedstämdhet.
För att alla ska vara så tydligt som möjligt rekommenderar vi att läsa vår artikel om metoden och metodiken bakom den här delen av Report cards.
I Report cards används samma procentuella intervallfördelning som motsvarande kliniska självskattningsformulär, men det kommer alltså att göras separat för fråga 1-4, respektive 5-8. Följande intervall används:
Ångest/Oro: 0-2 = Inga tecken på symptom, 3-5 = Möjligt att symptom föreligger, 6-8 = Mer möjligt att symptom föreligger, 9-12 = Antyder på symptom. Nedstämdhet: 0-4 = Inga tecken på symptom, 5-6 = Kan föreligga symptom, 7-12 = Antyder på symptom.
Även om dessa summeringar och kategoriseringar görs så är det av yttersta vikt att poängtera att på grund av ovan nämnda metodologiska avvikelser från de kliniska självskattningsformulären så hävdas det inte att de intervall som används i Report cards är detsamma som respektive kliniska kategorisering.
Till sist, efter självskattningsformuläret fick även respondenterna möjligheten att rapportera, om de ville, någon egen upplevelse/aspekt/etc kopplat till psykisk ohälsa som de kände var värd att rapportera. Det tål att poängtera att ingen av oss som analyserar resultaten från vårt omgjorda självskattningsformulär från GAD-7 och PHQ-9 är psykologer. Följaktligen kommer vi inte att försöka uttala oss och dra slutsatser om saker som går utanför vår kompetens.
Med andra ord, när det kommer till avsnittet om psykisk ohälsa kommer det inte förekomma några vidare slutsatser, utan vi kommer enbart presentera det kvantitativa data på sammanslagen nivå tillsammans med eventuella utsagor som vi anser väcker intresse/tankar/förtjänar uppmärksamhet.
Övergripande statistik
Följande är lite övergripande statistik från Report Cards specialfokus. Notera väl att för att svara på den mindre enkäten om psykisk ohälsa behövde spelarna först svara ”ja” på frågan: “Har du i samband med ditt handbollsutövande under denna säsong besvärats av nedstämdhet eller ångest?”
Det betyder alltså att även om man får intrycket att det är många spelare som har besvär med relevanta problem på grund av vad som kommer att presenteras, så ska man inte glömma bort att en större andel, för både dam- och herrspelare, enligt dem själva inte besväras av dessa problem.
Antal ja-svarande damspelare: 64 st. Antal ja-svarande herrspelare: 51 st. Andel svarande damspelare av alla svarande damspelare på Report Cards: 47 procent. Andel svarande herrspelare av alla svarande herrspelare på Report Cards: 38 procent.
Vad som följer är de kvantitativa resultat enkäten om psykisk ohälsa gav, först i vad som ibland kallas för ”rådata”. Svaren från tre herrspelare respektive en damspelare var tvungna att tas bort eftersom dessa spelare inte svarade på enkätens alla frågor. För den kvantitativa enkätdelen gällande ångest/oro blev det följande resultat:
Vad finns det att säga om dessa resultat? På den här sammantagna nivån finns det två mindre saker att nämna. För det första, av de handbollsspelare som visar små eller mindre tecken på antingen ångest/oro eller nedstämdhet, så tycks ett större antal spelare visa dessa tecken vad gäller ångest, jämfört med de som visar tecken på nedstämdhet.
För det andra, av de spelare som uppvisar tecken som antyder på faktiska symptom, så är det fler spelare som gör detta relativt nedstämdhet jämfört med det ganska låga antalet personer som uppvisar tecken som antyder på symptom av ångest/oro. Alltså, om någon tycks besväras av antingen ångest/oro eller nedstämdhet, så är det snarare nedstämdhet som tycks vara problemet. Däremot om någon besväras av något vid enstaka eller fåtal tillfällen så är det rimligare att tro att denne besväras (möjligen endast för tillfället) av något som påminner om ångest/oro, istället.
Om man istället tar hänsyn till variabeln kön och fördelar data så får man en något annan fördelning. Nedan syns en sammantagen jämförelse av den procentuella fördelningen mellan damspelare och herrspelare för respektive del av enkäten.
Detta betyder att den genomsnittliga herrhandbollsspelaren på elitnivå som under föregående säsong upplever att den har besvärats av nedstämdhet och/eller ångest summerar ett resultat på ångest/oro- delen av enkäten med ett medelvärde på 4,65 (median 4), och skulle därför hamna i intervallet 3-5. På nedstämdhet-delen av enkäten är samma siffror för den genomsnittliga herrspelaren 4,96 (median 4), och därmed i intervallet 0-4.
Enligt exakt samma resonemang fast för den genomsnittliga damhandbollsspelaren på elitnivå summeras ett medelvärde på ångest/oro-delen av enkäten på 6,13 (median 6), och skulle därmed hamna i intervallet 6-8. För nedstämdhet-delen av enkäten får den genomsnittliga damhandbollsspelaren ett medelvärde på 5,87 (median 5) och hamnar därför inom 5-6 intervallet.
Vad kan man dra för slutsatser från detta? En generell slutsats som gäller både när könsvariabeln tas hänsyn till och när den inte tas hänsyn till angår reliabiliteten i att mäta dessa fenomen i slutet av säsongen. Att anta att spelare tillförlitligt kan reflektera hur deras psykiska mående såg ut så pass långt bak i tiden som sex, sju eller ibland åtta månader är inte trivialt. Det är fullt möjligt att spelare misstolkar sina egna upplevelser och därmed över- eller underskattar sin situation.
Fler herrspelare än damspelare visare tecken på oro/ångest
Hur som helst, med könsvariabeln beaktad finns ytterligare ett par mindre poänger att göra. För det första kan man se att angående ångest/oro så visar en större andel herrspelare, jämfört med damspelare, tecken på vad som möjligtvis eller ibland kan antyda på oro/ångest, utan att för den saken skulle uppvisa tecken som antyder på ångest/oro.
Damspelare, däremot, tycks mer ofta visa tecken på vad som kan vara ångest/oro. För det andra så är det ungefär samma bild som visas angående nedstämdhet: En större andel damspelare uppvisar tecken som antyder eller skulle kunna antyda på något som kan ses som nedstämdhet, medan en mindre andel herrspelare uppvisar samma tendenser.
Som nämnt tidigare, de svarande spelarna hade också möjligheten att i text berätta om något de för ämnet ansåg vara relevant att berätta. Syftet med att ge den möjligheten till spelarna var att se om det tycks finnas några mer generella mönster i utsagorna som spelarna väljer att lämna. Syftet är alltså inte att rapportera enstaka händelser/upplevelser/etc., då det i denna kontext inte finns någon avsikt att belysa specifika och unika fall/situationer.
Av att ha analyserat de utsagor som spelare har delat finns det framför allt två fenomen som kan anses ha någon form av systematik bakom sig. Den typ av besvär som flest spelare nämner är en form av ångest, nämligen prestationsångest. Ungefär hälften av alla spelare som beskriver och utvecklar vad det är för typ av besvär som de har nämner explicit att det (bland annat) är prestationsångest eller prestationsrelaterade besvär.
Så här skriver en spelare:
”Upplevt att jag och min prestation inte blir lika sedd som för många andra. När jag kommunicerat detta också så finns ingen förklaring och säsongen fortsätter på samma sätt oavsett om man tar upp det.”
Viktigt att skilja på prestationsångest och vardaglig nervositet
Psykisk ohälsa relaterad till prestation uttrycker sig i de flesta fall i termer av just prestationsångest. I den kvantitativa analysen kunde det konstateras att ett större antal spelare (både dam- och herrspelare) visar tecken på vad som möjligen kan tolkas som antydan på symptom på ångest/oro (jämfört med antydande av andra besvär). Alltså råder det en korrelation mellan antalet spelare av just dessa typer av antydan på symptom av prestationsångest och andelen självrapporterade utsagor som handlar om prestationsrelaterad ångest.
När vi talar om prestationsångest så behöver detta skiljas från vardaglig nervositet. Det är exempelvis fullt naturligt att vara nervös inför en viktig handbollsmatch, men det behöver inte betyda att man har prestationsångest. Den problematik som kallas prestationsångest uppstår istället när ens självkänsla – den subjektiva uppfattningen man har om sitt eget värde som människa – baseras på ens prestationer i en alldeles för snäv utsträckning.
Om ens egenvärde enbart baseras på hur man presterar (exempelvis på handbollsplanen) är det lätt att glömma bort att man också gör andra saker (som inte nödvändigtvis behöver vara handbollsrelaterade) som är värdefulla och således dömer sig själv som misslyckad. Att vara medveten om detta kan hjälpa en undgå att knyta ens självkänsla för mycket till specifika prestationer, även om det såklart är lättare sagt än gjort.
En spelare tycks vara väl medveten om detta, men kämpar ändå med att separera sin självkänsla från sina prestationer:
”Mycket angående prestation. [Jag] tror många elitidrottare har svårt att inse skillnaden kring sina prestationer och sitt värde som människa.”
En framtida mer djupdykande analys av psykisk ohälsa i sammanhang av handboll (eller annan elitidrott) kan också titta närmare på just den prestationsbaserade ångestformen, för att förhoppningsvis förstå det bättre och eventuellt föreslå lösningar.
Den andra typen av besvär som är återkommande nämns av ungefär en fjärdedel av spelare som har valt att dela med sig: Förhindrande av att spela handboll genom antingen skador och/eller sjukdom. Ibland är det ganska uppenbart att besvären i fråga kommer från att vara skadad/sjuk, och därmed inte kunna delta på det sätt man vill.
En spelare förklarar:
”De är ju just min långtidsskada, ibland undrar jag varför jag tar mig bort varje dag till arenan. Det är väldigt jobbigt att vara långtidsskadad och det mesta kopplat till träningen känns tråkigt. Detta tror jag däremot inte är unikt för mig utan att många med långtidsskador känner såhär.”
Besvär som sträcker sig över en längre tid – långtidsskador eller längre sjukdom – leder ibland till känslor av just nedstämdhet. Man kan börja tappa tron på det man gör, eller på det syfte man en gång såg i utövandet av en viss aktivitet (exempelvis handboll).
En annan spelare tycks uppleva precis detta och ha ovan nämnda tankar.
”… I svaren på dessa frågor menade jag liksom att i vissa stunder förlorar man glädjen för handbollen och undrar om det verkligen är värt att lägga alla timmar i hallen när man är skadad. Det känns som man bara står o[ch] trampar när skadan långsamt blir bättre och man behöver göra nya operationer osv. … det är ju min skada som påverkar mina tankegångar och att det är väldigt tråkigt och känns meningslöst att bara kolla på.”
Men ibland tycks det också vara tal om en rädsla för att bli skadad/sjuk, vilket också kan leda till besvär av psykisk ohälsa. Medvetenheten kring vad en skada kan betyda för ens framtida handbollskarriär kan i sig själv orsaka ångest/oro. Ångesten/oron kan också komma från att man tidigare har varit skadad eller sjuk, upplevde sig därför gå miste om tillfällen som anses vara meningsfulla för en, och därför orsakas en rädsla för att, igen, hamna i samma motbjudande situation.
En spelare förklarar:
”… Men när jag mått dåligt har det varit mycket för att t.ex stress gör mig hypokondrisk, och då inför viktiga matcher eller tillfällen kan jag hamna i onda spiraler och katastroftankar. ”Vad händer om jag blir sjuk och missar matchen”. Detta har att göra med att jag också mått dåligt innan, men blivit bättre under denna säsong.”
Meningsfullhet trots skada
Det är fullt naturligt, och ofta ofrånkomligt, när man drabbas av långtidsskada att få tankar kring vad man gör sitt liv och huruvida det är meningsfullt att fortsätta spela handboll. När man inte kan delta i den kollektiva träningen och tävlingen är det också fullt naturligt att känna sig utanför. Följden av dessa tankar och känslor är ofta en form av nedstämdhet.
I längre tider med dessa tankar och känslor brukar det generellt rekommenderas från psykologiskt håll att finna andra sysselsättningar, aktiviteter eller relationer. Sådana komplement kan delvis få en att (ibland tillfälligt) släppa de ångestfyllda eller nedstämda tankarna eller finna mening i annat istället.
Sett från ett klubb- eller lagperspektiv föreslår detta att människor i handbollsklubbar och/eller lag bör försöka vara uppmärksamma på spelare som visar tendenser på att besväras av tankar och problematik som ovan nämnda. Istället bör man, vid långvarig sjukdom och/eller skada, försöka hjälpa spelaren i fråga att bli involverad i något annat som för denne känns meningsfullt (och detta ”annat” kan givetvis också vara kopplat till handboll). Skälet för en sådan syn är, såklart, att inte ”tappa” dessa människor som med största sannolikhet kan bidra (tillfälligt?) på något annat sätt.
Som avslutning är det värt att tänka tillbaka på den poäng som ovan beskrevs angående hur det vid läsning av en undersökning som denna är lätt att få ett intryck av att psykisk ohälsa är ett signifikant problem. Hur man generellt bör se på problemet psykisk ohälsa tycks vara en fråga i sin egen rätt, och olika infallsvinklar på fenomenet existerar.
Låt oss avsluta med en spelares kritiska tanke på fenomenet psykisk ohälsa som just ett generellt fenomen.
”Jag tycker [att] när man snackar om mentala bitar [så hoppar] man väldigt snabbt till psykisk ohälsa istället för att fokusera på mental träning. Man behöver inte vara deprimerad eller ångestfylld för att ha det jobbigt mentalt. Hjärnan behöver tränas på samma sätt som alla lag tränar i gymmet. Men jag tror att istället för att vara nyfiken på vad mental träning kan ge en verkar många tro att man bara ska ta tag i det när man är på botten eller när hemska händelser inträffar. Mental styrka är inget man bara föds med utan man kan träna upp det. Och det behöver belysas mer och oftare.”
Elithandbollsspelarna har talat. Frågan är om klubbarna lyssnar?
Årets Report cards visar, precis som tidigare år, att det finns en hel del att vara stolt över inom svensk handboll. Spelarna rapporterar om meningsfullhet, glädje och, i flera fall, bra träningsmiljöer. Men det betyder så klart inte att allt är bra. Och det är dags att klubbarna slutar nöja sig med att saker ”fungerar bra”.
För mitt i alla medelvärden och diagram hörs ett rop från spelarna mellan raderna: ”Vi behöver bli lyssnade på – och tagna på allvar”.
I princip varje damlag (nu generaliserar jag lite eftersom inte alla spelare tycker exakt lika) pekar ut liknande svagheter: otydlig kommunikation från sportchef, undermålig service och för låga löner sett till tiden som läggs ner. Flera vittnar om att grundläggande resurser som träningskläder, varmvatten (!) och lokaler för styrketräning inte är självklarheter. Samtidigt växer frustrationen över skillnaden mellan dam- och herrsidan.
Men de mest ögonöppnande och otäcka vittnesmålen finns i de öppna svaren, där spelare berättar om sexuella trakasserier, tystnadskultur och maktmissbruk.
Det är inte bara ett arbetsmiljöproblem.
Det är ett ledarskapsproblem.
Ett trovärdighetsproblem.
Så, vad krävs nu?
För det första: sluta att behandla den här typen av undersökningar som symbolhandlingar. Gör Report cards till startskottet för årliga förbättringar (som jag vet att vissa föreningar redan gör) – där klubbar, förbund och ansvariga för dialog med spelarna och agerar på svaren.
För det andra: Se över maktstrukturerna. Det är inte hållbart med sportchefer som är osynliga, nepotism eller för den delen att spelare tvingas driva egna frågor i motvind.
Och för det tredje: Ta vittnesmålen på allvar. Gör det lättare att anmäla övergrepp och skapa en trygg struktur för stöd – med extern hjälp där det behövs.
Spelarna har sagt sitt. Nu är det upp till resten av handbollssverige att visa att man lyssnar – på riktigt.
Efter konkurskaoset i tyska Ludwigsburg har Jenny Carlson hittat en ny klubbadress. Den svenska landslagsmittnian är klar för norska Molde Elite.
Bakgrunden är dramatiken i tyska HB Ludwigsburg, där Carlson spelade den gångna säsongen. Klubben lämnade i slutet av juli in en konkursansökan och kunde inte säkra nytt kapital inför säsongen 2025/26. Samtliga spelare, däribland svensktrion Carlson, Johanna Bundsen och Sofia Hvenfelt, friställdes därför från sina kontrakt.
För Carlson är ovissheten över. Hon fortsätter nu karriären i Molde Elite, som de senaste åren etablerat sig som en av Norges mer ambitiösa klubbar.
– Först och främst är jag tacksam att Molde dök upp nu i den situation jag var i Ludwigsburg. Jag ser fram emot att vara en del av laget och hjälpa med det jag kan. Det är ett härligt gäng, där alla har tagit emot mig bra. Klubben vill mycket och det vill jag gärna vara en del av, så jag hoppas jag kan bidra jag också! Det ska bli kul att spela handboll igen och nu även testa på den norska ligan, säger Jenny Carlson.
Hela 16 matcher i damernas Svenska cup avgjordes under onsdagen. Skara HF var överlägsna, Skövde HF växlade upp tempot och Kristianstad HK visade att de regerar i Skånederbyt.
I Skara blev det aldrig någon jämn historia. Rasmus Overbys gäng fortsätter att vara laget alla vill slå. Under onsdagen besegrade de Tyresö med klara 39–20.
Skövde HF bjöd på en överraskning när de besegrade Skuru IK med nio bollar. Hemmalaget fick en stark start och drog snabbt ifrån. Skuru lyckades aldrig vända trenden och fick se sig besegrade med 26–35.
Skånederbyt visade tydligt vilket lag som är starkast just nu. Kristianstad HK visade sin styrka i den andra halvleken och ryckte ifrån. Eslövs HK pressade hemmalaget i första halvlek, men fem snabba Kristianstad-mål tidigt i den andra halvleken punkterade matchen. Kristianstad HK vann till slut med 35–24.
Svenska cupen, resultat från 20 augusti Dam: Boden Handboll–VästeråsIrsta 25–24
HF Karlskrona–H65 Höör 21–39 Skara HF–Tyresö Handboll 39–20
Eskilstuna Guif–AIK 21–26 Alingsås HK–BK Heid 38–25 Skövde HF–Skuru IK 35–26
Hammarby IF–Skånela IF 19–28
HK Drott–Önnereds HK 22–38 Lugi HF–HK Malmö 31–26
Ystads IF–OV Helsingborg 31–31
GF Kroppskultur–IF Hallby 26–31 Kristianstad HK–Eslövs HK 35–24
KvIK Sport–Kungälvs HK 23–30
Kärra HF–IK Sävehof 29–37
Uppsala HK–Huddinge HK 18–35
IF Hellton–HK Aranäs 29–39
Svenska cupen fortsätter att rulla på. Tyresö Handboll chockade, IFK Skövde fick slita hårt och Amo HK avgjorde i sista sekund.
Det var nära att bli en ren överkörning när Tyresö tog emot Sävehof. Tyresö satte sina lägen effektivt och gick upp i en tiomålsledning i andra halvlek. Sävehof hämtade in något och lyckades putsa siffrorna, men kom aldrig upp i nivå.
Torslanda HK pressade IFK Skövde länge, men i den andra halvleken skapade handbollsligalaget ett övertag. Hemmalaget avslutade starkt med tre raka mål men segern gick ändå till Skövde.
Det blev en riktig nagelbitare i derbyt mellan HF Karlskrona och Amo HK. Lagen följdes åt hela vägen och avgörandet kom först i den sista sekunden när Arnar Hálfdánsson satte 29–28.
Svenska cupen: resultat från 20 augusti Herr: Tyresö Handboll–IK Sävehof 39–37 HK Varberg–H43 Lund 28–25
HK Torslanda–IFK Skövde 32–35
IK Lågan–HK Malmö 30–41
HF Karlskrona–Amo HK 28–29
Elithandbollsspelare i Sverige ger ett betydligt lägre omdöme på kommunikationen med sina sportchefer/elitansvariga än med sina tränare. Det visar årets Report cards, som kartlagt arbetsvillkor och förutsättningar i Handbollsligan.
Frågan där spelarna svarar med lägst medelvärde i hela enkäten är:
”Jag anser att klubbens sportchef/elitansvarige är tydlig i sin kommunikation till mig”.
Damerna ger den i snitt 4,1 i betyg (där sju är högsta möjliga) och herrarna 4,5. Det är det lägsta betyget på hela frågeområdet kring service, och ligger långt under kommunikationen med tränarna, (5,3 respektive 5,4).
Varför är det så? Det kan vi bara spekulera i, men en anledning kan vara otydliga roller i föreningen, att förtroendet mellan spelare och klubbledning haltar eller att kommunikationen främst sker via tränare.
I årets enkät har påståendet kring sportchef/elitansvarig dessutom brutits ut från tränarkommunkationen. I förra årets enkät var tränare och sportchef och kommunikation därifrån med i samma påstående.
Vi gav även spelarna i år möjlighet att svara i form av fritext och där kom flera vittnesmål:
Här är några exempel:
”Vet ej vem som är vad.”
”Kommunikationen är bristande i hela klubben.”
”De har inte pratat med en under hela säsongen, först i mars på eget initiativ togs snacket upp angående nästa säsong!”
”En frånvarande sportchef som dessvärre är sämre på återkoppling.”
”Tyvärr är kommunikationen mellan sportgrupp och spelare inte den bästa [för] alla spelare. De som är ”viktiga” prioriteras, medan dem andra glöms bort.”
”Vi saknar sportchef och är svårt att veta vem som är ansvarig i olika frågor.”
”[Sportchefen] gör sitt bästa, men borde ha hjälp/stöd av fler för inte att stå ensam i den rollen. Man får alltid höra det man vill höra, men om det finns sanning i orden är inte lika självklart.”
Och ännu fler:
”Generellt är kommunikationen dålig. Ofta sägs det saker som låter bra i stunden men finns ingen vidare eftertanke i vad det leder till. Slirar oftast på sanningen. Säger saker på impuls.”
”Kommunikation, proffsigheten m.m har varit allt för dålig. Jag känner mig inte trygg med sportchefen som har varit den här säsongen.”
”Halaste sportchefen jag varit med om. Är inte ärlig.”
”En sportchef som har utvecklingspotential i sin kommunikation med spelarna.”
”Det skulle behövas någon i sportgruppen som kommer utifrån. Alla känner alla och [det är] för mycket ryggdunkande.”
”Ingen kommunikation och en väldig konflikträdsla. Många personliga relationer som gör att proffsigheten inte blir 100.”
Onsdagens handbollstabell bjuder på tävlingsaction även på herrsidan, med fem spännande matcher i Svenska cupen.
Allsvenska Tyresö tar emot IK Sävehof klockan 18.30, och en halvtimme senare drar tre matcher igång samtidigt: HK Varberg möter H43 Lund, HK Torslanda ställs mot handbollsligalaget IFK Skövde och IK Lågan tar emot HK Malmö.
Klockan 20.00 väntar även ett hett derby mellan handbollsligalagen HF Karlskrona och Amo HK.
Svenska cupen: Herr:
(18.30) Tyresö Handboll–IK Sävehof
(19.00) HK Varberg–H43 Lund
(19.00) HK Torslanda–IFK Skövde
(19.00) IK Lågan–HK Malmö
(20.00) HF Karlskrona–Amo HK Samtliga matcher sänds i Handboll Play.
Onsdagens handbollstabell bjuder på tävlingsaction på flera fronter för damerna. Inte mindre än 16 matcher i Svenska cupen väntar, med deltagande lag från Handbollsligan och neråt i seriesystemet.
På damsidan inleds spelprogrammet redan klockan 16.30 när Boden Handboll tar emot VästeråsIrsta. Därefter möts allsvenska HF Karlskrona och handbollsligalaget H65 Höör, och en timme senare gästar allsvenska Tyresö topplaget Skara HF.
– Vi tycker att den svenska cupen är rolig och vi satsar absolut på att förbättra oss från fjolåret då det slutade i åttondelsfinalen, säger Skaras tränare Rasmus Overby.
Det vankas även flera heta derbyn, bland annat Skånederbyn mellan Lugi HF och HK Malmö, Ystads IF mot OV Helsingborg samt Kristianstad HK mot Eslövs HK (f.d. Eslövs IK).
Svenska cupen Dam:
(16.30) Boden Handboll–VästeråsIrsta
(18.00) HF Karlskrona–H65 Höör
(19.00) Skara HF–Tyresö Handboll
(19.00) Eskilstuna Guif–AIK
(19.00) Alingsås HK–BK Heid
(19.00) Skövde HF–Skuru IK
(19.00) Hammarby IF–Skånela IF
(19.00) HK Drott–Önnereds HK
(19.00) Lugi HF–HK Malmö
(19.00) Ystads IF–OV Helsingborg
(19.00) GF Kroppskultur–IF Hallby
(19.00) Kristianstad HK–Eslövs HK
(19.15) KvIK Sport–Kungälvs HK
(19.30) Kärra HF–IK Sävehof
(19.30) Uppsala HK–Huddinge HK
(19.30) IF Hellton–HK Aranäs Samtliga matcher sänds i Handboll Play.
Handbollen marknadsför sig gärna som en jämställd sport, men när det gäller Handbollsligan riktar flera damspelare stor kritik mot ligan och enskilda klubbar när det kommer till jämställdhet mellan damer och herrar.
”Det är fortfarande brutala skillnader,” skriver en spelare i Report cards.
Massor av damspelare identifierar problem kring jämställdhet mellan dam- och herrhandboll på elitnivå i Sverige, det konstateras i Report cards. Att det inte råder jämställdhet mellan damer och herrar i form av löner är förmodligen något de flesta inom svensk handboll är medvetna om, men i Handbollskanalens enkät vittnar flera damspelare om att bristen på jämställdhet sträcker sig till andra aspekter.
När det gäller liganivå uttrycker sig några spelare så här i vår anonyma enkät (där vi bad spelarna berätta om saker det inte pratas tillräckligt om inom svensk handboll):
”Jämställdheten mellan könen, fortfarande brutala skillnader, löner, domare, förutsättningar.”
”Jämställdhet och utnyttjande av maktposition inom kvinnoidrott.”
”Göra Handbollsligan dam och herr likställda med antal lag, kvalplatser och därmed antal spelade matcher under säsong. … Konceptet Handbollsligan bygger på att det ska vara likadant på dam- och herrsidan, när ska detta ske i praktiken?”
Inte enbart på liganivå
”Se över hur herrspelare som slutar tackad[s] av jämfört med damspelare som slutar.”
”Jämställdhet mellan damer och herrar … gällande löner, pr, evenemang och domslut.
Fotnot: Det var inga herrspelare som rapporterade om brist på jämställdhet.
Den mediala styrkan, handbollens utveckling och ett spelschema som inte fungerar – från herrspelarna i Handbollsligan var det spridda skurar när de i Report cards tog upp ämnen de ville rikta strålkastarljus mot.
När Handbollskanalen bad samtliga spelare i Handbollsligan att ta upp något ämne som de tycker att det inte fokuseras tillräckligt på var det från damspelarna inriktat på framförallt psykisk ohälsa, sexuella trakasserier och tystnadskultur.
Från herrspelarna var det betydligt mer spridda skurar, men ett ämne som får anses vara något övergripande bland herrspelarna (åtminstone jämfört med vad damspelarna rapporterade) var elithandbollens upplägg och mediala styrka. Och med medial styrka syftar vi till till exempel matchsändningar, evenemangsförsäljning och marknadsföring medan ”upplägget” har att göra med hur säsongen, lag, och regler påverkar sporten och dess spelare.
Kort och gott verkar herrspelarna intresserade av frågor som rör hur elithandbollen kan utvecklas, i form av synlighet, tillgänglighet och upplägg.
En spelare nämner att det finns mer att önska kring:
”Samarbete mellan utvecklingslag och a-lag.”
Medan en annan spelare också påpekar systematiken bakom elitklubbars användande av olika lag:
”Tycker strukturen på när man får ”dubbla” med [A] och B lag är extremt intressant då det påverkar att vissa spelare inte får speltid i A laget för att de ska kunna spela kommande match med B laget. Varför ska man sätta en åldersgräns, kanske [är det] lägligt att höja den eller ändra till hur många minuter man spelar istället[?]”
Spelschemat ifrågasätts
I en liknande anda påpekar en annan spelare att själva spelschemat som elithandbollen följer är problematiskt:
”Spelschema utifrån att göra sporten mer attraktiv. Det är för konstig rytm i matchande. … Spela matcher ex torsdagar eller lördagar och med jämn rytm. [Jag] tror det skulle öka kvaliteten på ligan när återhämtning och uppbyggnad blir mer jämn. Börja säsongen lite tidigare och avsluta lite senare.”
Just upplägg av spelschema tycks vara något som delvis har med spelarnas egen spel- och skadesituation att göra, men som också anses spilla över på tillgängligheten och intresset av elithandboll från supportrars synvinkel.
”Vem vill betala för ett lag för 1 år när vi knappt syns under 6 mån?”
Och så finns det de herrspelare som istället vill att mer fokus ska riktas mot mer rena marknadsföringspoänger:
”Alla klubbars marknadsföring framför allt, [och] sociala medier samt roligare arrangemang kring match. Varför kan inte handbollen sälja god dricka i större utsträckning likt ishockeyn eller fotbollen?”
”Jag tycker det borde uppmärksammas mer om hur dåligt handbollsligan.live har varit och deras sändningar. Enorm prissumma (som iofs ska sänkas nu) men ändå så dålig och fantasilös kvalité.”
Två av Eslövs handbollsklubbar går samman. Eslövs IK (EIK) och Eslövs Handbollsförening (EHF) har beslutat att bilda en gemensam förening under namnet Eslövs Handbollsklubb (EHK).
I ett pressmeddelande beskriver föreningen att syftet är att samla dam- och herrverksamheten under ett gemensamt namn och skapa bättre förutsättningar för både bredd- och elitidrott.
Målet är att bygga en stark, inkluderande och framtidsinriktad handbollsmiljö med verksamhet för både barn, ungdomar, motionärer och elitspelare.
