Apelgren efter uttåget: ”Funderar mest på försvarsspelet”

Det blir ingen semifinal för Sverige, utan istället match om femteplatsen. Efter matchen mot Schweiz var det en dämpad förbundskapten.
– Det jag funderar mest på är hur vi inte kunde få ihop försvarsspelet bättre, säger Michael Apelgren.

Sverige inledde EM starkt, men sen följde ett par tyngre matcher med förlusten mot Island och den oavgjorda matchen mot Ungern. En poäng på de två matcherna innebar i slutändan att Sverige missade semifinal.

– Jag är väldigt besviken, så klart. Det har varit ett väldigt speciellt dygn och jag tror att alla märkte på oss efter matchen mot Ungern att chansen rök. Men så satte matcherna igång och helt plötsligt även om man inte ville hoppas var det plötsligt ganska nära i Kroatien-matchen. Och någon minut senare sa vi åt grabbarna att dra igång, säger Michael Apelgren.

Kroatien lyckades till slut göra det Sverige inte klarade mot Ungern, nämligen att vara som bäst när det gällde, i slutet av matchen.

– Det grämer oss, suckar han.

Försvarsspelet har hackat för Sverige under hela mästerskapet och det var precis det Apelgren själv tog upp som lagets stora bekymmer, och anledning till varför det blir match om femteplatsen och inte semifinal.

– Vi släpper in för mycket mål och gör man det får det andra laget spela med en god känsla. Vi har hela tiden varit tvungna att prestera under press eftersom vi legat under i matcherna. Det är för många matcher som det står 30 plus som vi släpper in.

– Det är det jag funderat mest på, hur vi inte kunde få ihop försvarspelet bättre. Att vi inte lyckades få till de svenska grunderna, det vi jobbat extremt mycket med i år. Men vi fick inte till tätheten och det är inte gott nog. Vi har ändå gjort ganska cyniska val och toppat laget genom att vi har gått runt på Darj, Bergendahl och Carlsbogård som treor. Trots det har vi inte fått till det försvarsmässigt som kollektiv, även om vi har väldigt bra individer.

Blev det för individuellt i försvarsspelet?

– Kanske att vi inte har lyckats stå tillräckligt tätt tillsammans.

Apelgren ser trots misslyckandet under EM ändå positivt på framtiden för det svenska landslaget.

– Om jag försöker hitta något positivt känner jag att vi har byggt upp något som är bra. Nu misslyckades vi med försvarsbiten och vi misslyckades mot Island och Ungern. Vi förlorade en match och det räckte. Men det är klart att jag har en klump i magen och att jag är väldigt besviken, säger förbundskaptenen.

Huvudrundan färdig – här är semifinallagen

Det blev ingen semifinal för Sverige. Blågult slarvade bort möjligheten till avancemang med två svaga insatser. I stället tog sig Kroatien och Island vidare, som nu ställs mot Tyskland respektive Danmark i semifinal.

Det var stor dramatik inför den sista omgången i huvudrundan. I Sveriges grupp kunde hela fyra lag ta sig vidare, med Kroatien och Island i förarsätet. Båda lagen behövde bara vinna sina avslutande matcher för att säkra avancemang.

För Islands del var det inga tveksamheter. Med hjälp av ett fanatiskt offensivt spel krossade man Slovenien med 39–31. Kroatien fick kämpa betydligt hårdare, men kunde efter en dramatisk avslutning besegra Ungern med 27–25.

I grupp två var Danmark sedan tidigare klara, och genom att besegra Norge i den sista matchen säkrade man gruppsegern. Tyskland och Frankrike gjorde upp om den andra semifinalplatsen i en direkt avgörande match.

Det blev en målrik historia där lagens stjärnor, Knorr och Mem, båda kom upp i tvåsiffrigt i målprotokollet. Tyskland var dock snäppet vassare för dagen och kunde till slut vinna med 38–34.

Nu väntar en dags vila för lagen innan det är dags för semifinaler. Där ställs Kroatien mot Tyskland och Danmark mot Island i en nordisk duell. För Sveriges del väntar en match om femte plats mot Portugal

EM Slutspel Fredag 30/1

Semifinaler

Kroatien-Tyskland 17:45

Danmark-Island 20:30

Placeringsmatch 5-6 plats

Sverige Portugal 15:15

Månsson mästerskapsdebuterade: ”Väldigt kul – varit segt att sitta på läktaren”

Med drygt tio minuter kvar av matchen fick han till slut mästerskapsdebutera, Axel Månsson. Och han gjorde det till stort jubel i Malmö arena. Och varje gång han kom in i på planen därefter var det till hyllningar från publiken.
– Det var väldigt kul att spela, det har varit segt att sitta på läktaren, säger han.

Axel Månsson fick, efter sex raka matcher på läktaren, till slut chansen i en mästerskapstrupp. Och på slutet fick han dessutom komma in och spela.

– Kul så klart. Det är tråkigt att vi är ute, men det finns inte mycket att göra. Vi hade chansen tidigare att sätta oss i en bättre position och det gjorde vi inte, säger Axel Månsson, som fick reda på att han skulle vara med i matchtruppen under eftermiddagen.

– Väldigt kul – det har varit segt att sitta på läktaren.

När han kom in på planen första gången möttes han av jubel av stora delar av publiken. Och så blev det varje gång därefter när han byttes in för svenskt anfall.

– Äh, jag vet inte. Det var kul det också. Jag försökte ta in kulissen så mycket som möjligt och njuta lite också.

Hur reagerade du när du fick besked på bänken att du skulle hoppa in?

– Lite nervöst så klart, men det ska det vara. Sen var det bara att veva igång, säger han.

Det egna spelet var han inte jättenöjd med. Men nu är mästerskapsdebuten avklarad för mittnian.

– Det var inget superlyckat inhopp, men kul att få spela lite, säger han.

3 punkter efter Schweiz-Sverige: ”Antiklimax, fiasko & framtiden”

Antiklimax, fiasko & framtiden – här är Ola Selbys tre punkter efter att Sverige besegrat Schweiz med 34–21.

Antiklimax

Låt mig börja lite kort vid kvällens festligheter. Oj, vilket sanslöst antiklimax det blev. Om det var deppigt i det svenska laget efter poängtappet mot Ungern måste känslan i omklädningsrummet, när spelarna fick reda på att Sverige var utslaget, varit på en ny nivå.

Därför blev också den här avslutningskvällen i Malmö, som det ju hade varit oavsett hur det gått för Sverige innan, ett antiklimax utan dess like. Och matchen mot Schweiz blev nästintill meningslös.

Efter matchen mot Ungern sa Felix Claar att det bara var för de svenska spelarna att packa väskorna. Och ja, nu kan de packa väskorna, för att åka till Herning för att möta Portugal i en match vem som slutar femma. Inspirerande!

Fiasko

Låt oss kalla detta för vad det är, ett stort fiasko. Att få en så gynnsam lottning, dessutom på hemmaplan, och inte ta sig vidare till semifinal, det är ett fiasko.

Det började ju så bra, med fyra raka segrar. Men sen gick det snabbt och rejält utför. Det svenska försvarsspelet var långt ifrån bra nog och Sverige som lag blev sämre och sämre under EM.

Och för andra mästerskapet i rad stod Sverige för ett fiasko.

Framtiden

Framtiden känns ju, paradoxalt nog, rätt ljus ändå. Flera av Sveriges bästa och viktigaste spelare har flera år kvar på den högsta nivån. Och underifrån kommer gott om intressanta spelare att fylla på med de kommande åren. Fabian Norsten, Felix Montebovi, Felix Möller, Eric Johansson, Axel Månsson och Edwin Aspenbäck är alla spelare (utöver stjärnor som Claar och Bergendahl) som kan bära det här laget i flera år. Och det finns fler spelare som säkert kommer få chansen de kommande åren. Det ser trots allt rätt ljust ut, även om det är mörkt just nu.

Sverige tog revansch – körde över Schweiz

Trots att matchen saknade betydelse stod Sverige för en betydligt bättre insats mot Schweiz. Efter en svag inledning levererade Blågult en fin andra halvlek och kunde ta en storseger 34-21

Stämningen i Malmö Arena var långt ifrån på topp inför avkast. Kroatiens dramatiska seger mot Ungern släckte Sveriges chanser att nå semifinal. Det märktes i den svenska uppladdningen där inledningen från de svenska spelarna var blek.

Dålig skärpa i avsluten kombinerades med en hel del slarv framåt. I försvarsspelet hade man svårt att få stopp, och det enda som höll Sverige kvar i matchen var att Andreas Palicka klev fram i mål.

Det dröjde över 20 minuter innan det blev liv i det svenska spelet. Michael Apelgren lade in timeout-kortet vid underläge 12–8, och efter det växlade Sverige upp rejält.

Halvleken avslutades med sex raka svenska mål, där man visade upp både starkt försvars- och anfallsspel. Momentumet höll i sig även i andra halvlek, där Sverige kunde spela ut hela sitt register.

Försvarsspelet var kompakt samtidigt som Andreas Palicka fortsatte att rädda bollar. Framåt spelade man med en helt annan fart än tidigare. Ledningen växte snabbt och Sverige kunde, trots besvikelsen, avsluta huvudrundan på ett bra sätt.

Glädjande för svensk del var att Axel Månsson som sutit på läktaren i tidigare matcher fick göra sin mästerskapsdebut under de avlsutande minuterna. Mittnian hann med två asssit och blir ett spännande framtidsnamn inför kommande mästerskap.

Trots att det inte blir någon semifinal är EM inte helt slut för Sverige. På fredag klockan 15.15 väntar match mot Portugal om femteplatsen i turneringen.

Selbys krönika: ”Världsklasspelare – men inget världsklasslag”

Så blev det ett nytt svenskt mästerskapsmisslyckande. Trots en oerhört gynnsam lottning slutar Sverige som bäst femma i EM, vilket är inget annat än ett fiasko.

Det svenska spelet, och i synnerhet försvarsspelet, har blivit för individuellt. Det är världsklasspelare från Barcelona, Berlin och Magdeburg som bär mittförsvaret, med Aalborg-spelare som hoppar in när det behövs, och därutöver två försvarstvåor som båda är erkänt skickliga försvarsspelare. Bakom dem: två extremt rutinerade och skickliga målvakter.

Med andra ord: det är inte spelarmaterialet det är fel på. Och jag är övertygad om att det inte är något grundläggande fel på ledarstaben heller. Men något är uppenbart fel, för Sverige släpper in för mycket mål. Match efter match. Och därför gick det som det gick i det här mästerskapet. Ett misslyckande. Ett fiasko.

Det mest rimliga är därför att peka på taktiken. På sättet Sverige vill spela sitt försvarsspel. För det har varit glest. Tajmingen har inte suttit. Samarbeten som borde vara självklara efter mängder av matcher tillsammans har inte fungerat. Allt fler situationer har sett ut som individuella lösningar i stället för kollektiva beslut. Sverige har otroligt skickliga försvarsspelare en och en, men försvarsspelet som lag, där verkar man ha tappat något på vägen.

Anfallsspelet? Bättre, men för individuellt där med?

Och framåt då? Det har varit ungefär samma problem där.

Felix Claar är en av världens bästa handbollsspelare, och det här är inte på något sätt ett försök att lägga allt ansvar på honom (snarare är det så att fler borde tagit större ansvar). Men Claar är en mittnia som i första hand är briljant på att själv ta lägen. Det skiljer honom från en mer klassisk playmaker som Jim Gottfridsson. När Sveriges ytternior inte har dagen blir det tunt med ”bara” Claar på nio meter som offensiv motor.

Jag förstår så klart att Sverige ska spela ett spel som passar spelartyperna. Det här är ett landslag fullt av skickliga attackspelare och man-man-specialister på nästan alla offensiva positioner. Men även här blir det i perioder för mycket individ och för lite struktur.

Nu ska det inte bara klagas. För spelmässigt såg det, åtminstone i de första matcherna, trots allt bättre ut under EM än under VM för ett år sedan. Det är visserligen svårt att hamna i ett lika bottenlöst mörker igen, men förbättringen fanns där. Å andra sidan var det nästan svårare att misslyckas den här gången än det var för ett år sedan…

Arbetet med att förenkla spelet, som Michael Apelgren pratat mycket om under EM, och som gjordes tillsammans med spelarna efter VM, har trots allt varit ett steg i rätt riktning, om än ett litet ministeg. Där finns en tanke, även om det verkar ta tid för det att sätta sig.

Det jag har svårare att förstå är hur Sverige kan flyga fram i de inledande matcherna, och sedan tappa nästan allt. Både bakåt och framåt.

Det har gnisslats kring målvaktsspelet. Att varken Palicka eller Appelgren kommit upp i sin normala nivå. Det stämmer. De kan bättre. Men det är också viktigt att komma ihåg hur svårt målvaktsspel är när försvaret gång på gång släpper till öppna och rena lägen. Målvakter är beroende av struktur. Den har inte funnits där tillräckligt ofta.

Jag undrar också varför en spelare som Nikola Roganovic inte fick mer speltid när exempelvis Eric Johansson (som var lysande i ett par matcher) hade det tungt. Är man uttagen i ett mästerskap måste man också kunna få chansen när det brinner. Har lagledningen bedömt Roganovic som tillräckligt bra för att tas ut före mer etablerade namn (vilket jag tycker de gjorde helt rätt i), då måste man också lita på honom nog för att ge honom viktiga minuter i stora matcher.

Apelgren borde få stanna

Det kommer säkert höjas röster om att Sverige ska byta förbundskapten. Och det är väl rimligt med tanke på resultaten i de här två mästerskapen. Men jag tycker i så fall att det ska finnas ett tydligt alternativ att ersätta Apelgren, och det tycker jag inte att det finns. Det finns ingen bättre svensk tränare där ute än Michael Apelgren, möjligen med undantag för Magnus Andersson och Per Johansson som är på ungefär samma nivå som ”Apel”. Alternativet är så klart att Sverige tar in en internationell coach, vilket så klart kan vara spännande.

Men det är klart att det här är ett gigantiskt misslyckande. Med den här lottningen, med det här utgångsläget, så ”enkel” väg har Sverige sällan haft mot semifinal. Och ändå misslyckas man. Det är under all kritik.

Ser vi till svensk handboll i stort är bilden ännu mörkare. Båda seniorlandslagen har två raka mästerskap utan att nå riktigt dit man vill. Okej, det är hårt att kalla damernas femteplats på EM 2024 för ett misslyckande, men faktum är att damlandslaget tappat enormt i nivå sedan fjärdeplatsen i OS sommaren 2024.

Just nu är svensk handboll inne i en tung period. Damlandslaget går svagt. Herrlandslaget går svagt. Flera ungdomslandslag går svagt. Och på klubbnivå halkar svenska lag allt längre ifrån.

Nåväl. Jag har fortfarande hopp. Framför allt på herrsidan, där det trots allt kommer gott om intressanta spelare underifrån. Men som helhet har svensk handboll inte haft ett så här tungt år sedan åren direkt efter Bengan Boys.

Och det om något borde oroa fler än bara oss som tittar på.

Sverige utslaget – Ungern och Kroatien gjorde jobbet

Det blir ingen semifinal för det svenska landslaget. Island och Kroatien klarade av att vinna sina matcher och avancerar i turneringen.

Sveriges likaresultat mot Ungern i går innebar att man var beroende av andra resultat för att kunna ta sig vidare till semifinal. Antingen Island eller Kroatien behövde tappa poäng i sina matcher.

Men så blev det inte. Efter en jämn första halvlek körde Island över Slovenien och vann till slut med klara 39–31. Det blev desto större dramatik mellan Ungern och Kroatien.

Matchen var jämn hela vägen till slutet och med mindre än en minut kvar på klockan hade Ungern bollen med chans att kvittera. Efter en hård satsning på utsida två tryckte Ungern in bollen i mål – men det dömdes bort för offensiv foul.

I stället för en kvittering kunde Kroatien sätta dit 27–25 och släcka Sveriges hopp om en semifinal. Blytungt för det svenska landslaget, som nu som bäst kan bli femma i EM.

Andy Schmid: ”När jag träffar Palicka och Äpplet är det som att möta mina bröder”

Andy Schmid har vunnit titlar, lett lag i Europas största arenor och nu tagit klivet in i tränarrollen på högsta nivå. När Schweiz ställs mot Sverige blir det dock något mer än bara en match, det blir ett återseende med gamla vänner.
– När vi ses i dag är det som att möta mina bröder, säger Schmid om relationen till Andreas Palicka och Mikael ”Äpplet” Appelgren.

När Schweiz ska möta Sverige finns det gott om sportsliga berättelser att ta fasta på. Men för Andy Schmid är matchen också laddad på ett personligt plan. På den svenska sidan finns två målvakter han delat både vardag, framgångar och konflikter med under åren i Rhein-Neckar Löwen.

Relationen till Andreas Palicka och Mikael Appelgren går långt bortom resultat och tabellplaceringar. Det handlar om år av gemensamma upplevelser, på och utanför planen.

– Vi har fortfarande kontakt. Jag träffade ”Äpplet” många gånger när han fortfarande spelade i Löwen, och Palicka och jag skriver ofta till varandra, berättar Andy Schmid för Handbollskanalen.

– Det är det fina med vår sport. Relationerna tar inte slut efter karriären, eftersom man delar så många bra och dåliga stunder tillsammans.

Rök ihop med Palicka i omklädningsrummet

Just de där stunderna har inte alltid varit enkla. Men i Schmids värld är det ofta motgångarna som skapar de starkaste banden.

– Jag och Palicka rök ihop ordentligt en gång i omklädningsrummet. Det kommer jag aldrig att glömma. Men det var också något jag lärde mig mycket av. Och det är därför vår relation fortfarande är stark.

Handbollskanalen frågar naturligtvis Andreas Palicka om det som hände i det tyska omklädningsrummet för flera år sedan.

– Jag och Andy är väldigt lika varandra i att vi är otroliga vinnarskallar båda två. Tyvärr spelades det in en dokumentär just då, och det var väl det enda intressanta med den dokumentären. Men det som hände var inte mer än en helt vanlig situation där vi hade olika åsikter där och då. Det är sånt som händer i elitidrottens värld, säger ”Palle”.

När den svenska lagkaptenen får höra att Handbollskanalen har pratat med Andy Schmid säger hans första reaktion något om vad för typ av relation de har.

– Hur många skämt drog han in?

– Vi upplevde fantastiskt roligt och framgångsrika år tillsammans och han var en otrolig spelare. Sen blir man vänner på köpet och relationen är densamma som med alla andra gamla kollegor i att vi hörs och snackas, och när vi väl ses är det som om vi hade träffats igår.

När Schmid i dag möter sina gamla lagkamrater är känslan omedelbar.

– När vi ses nu är det som att möta bröder.

Med vänskap kommer också humor – och i det avseendet är Mikael Appelgren en kategori för sig. Schmid skrattar när han får frågan om det ofta skojas mellan honom och ”Äpplet”.

– Ja, man måste skämta med honom. För om du inte gör det, då skämtar han med dig, säger Schmid.

– Det blir så efter ett tag, man får en jargong med varandra när man spenderat mycket tid tillsammans i omklädningsrum, kontrar ”Äpplet”.

”De där två riktiga gamla målvakterna”

När det gäller det rent sportsliga har Schmid stor respekt för Sverige och det de visat hittills i turneringen. Han beskriver ett lag som är tryggt, erfaret och svårforcerat.

– Spelare som Felix Claar och Albin Lagergren är väldigt säkra med bollen. Under hög press ser de ytorna, de vet vad de ska göra och gör väldigt få misstag.

Han pekar också ut försvaret som en nyckel, och kan inte låta bli att le när målvaktsparet kommer på tal.

– De har ett bra försvar. Och så de där två riktigt gamla målvakterna… tyvärr är de fortfarande väldigt bra, säger Schmid.

– Tillsammans är de ju runt 80 år nu. De ”gamla” svenska grabbarna. Men de gör laget komplett.

Palicka svarar:

– Det är klart att han håller på med sånt…Vi har börjat jämföra honom med Alfred Gislason när han står där och svajar vid bänken, säger han och ler.

Fortfarande ny som tränare

Samtidigt är matchen också en del av Schmids egen resa. Som relativt ny tränare på den här nivån ser han varje möte med toppnationer som en möjlighet att växa.

– Jag är fortfarande en ung coach. Varje match på den högsta nivån hjälper mig att utvecklas, precis som när jag var spelare. Mina mål är lika höga nu som då. Därför är det stort att få möta ett lag som Sverige, säger Andy Schmid.

Andreas Palicka tror att den schweiziske legendaren har alla förutsättningar att bli en riktigt skicklig och framgångsrik tränare.

– Han går att jämföra med Jim Gottfridsson – det är handbollsgenier som ser lösningar som ingen annan gör. Utmaningen är att portionera ut det till sina adapter och få de spelarna att ta efter ens egna erfarenheter. Jag ger honom alla förutsättningar att lyckas för det är en fantastisk person och ett handbollsgeni, säger Palicka.

Noam Leopold om effektivitet, förmågan att tävla och konsten att avsluta

Noam Leopold har blivit en av världshandbollens mest omtalade avslutare. Från vänsterkanten och strafflinjen sticker hans effektivitet ut – men bakom den mjuka handleden och de kliniska siffrorna finns en kompromisslös tävlingsmänniska med en besatthet av att göra mål när det betyder som mest. Handbollskanalen har träffat den schweiziske stjärnan för en exklusiv intervju.

Under de senaste säsongerna har Noam Leopold skaffat sig ett rykte som en av sportens mest effektiva vänsterkanter. Pålitlig från snäva vinklar, lugn från sju meter och allt oftare avgörande i viktiga lägen beskrivs han ofta som en renodlad avslutare. Men det är inte nödvändigtvis så han ser på sig själv.

– Hur ser jag på mig själv? Det är nog något som media eller andra människor avgör – hur de vill klassificera mina kvaliteter, säger Leopold.

– Jag vet vad jag är kapabel till, men jag vet också att jag fortfarande har mycket utrymme att utvecklas. Självklart tycker jag att jag är en bra avslutare, men jag ser mig också som en bra tävlingsmänniska. Jag älskar att tävla.

För Leopold är själva målskyttet befriat från estetik och ego. Det enda som spelar roll är resultatet, och laget.

– I slutändan är det viktigare att göra mål än hur du gör det. Mitt fokus är alltid på hur jag kan hjälpa laget att nå våra mål. Om det innebär att vara en av de mest effektiva målskyttarna som finns, då är det min uppgift. Och jag försöker bli bättre varje dag.

Resultatet av otaliga timmar av arbete

I Europa pratar tränare och kommentatorer ofta om Leopolds ”mjuka handled” – ett uttryck som används för spelare med ett naturligt skott och exceptionell touch. När han ombeds beskriva sina avslut skrattar Leopold.

– Jag har en riktigt bra arm och en bra axel också. Det är en mix av att vara avslappnad, men samtidigt ha mycket effektivitet, teknik och precision.

Den touchen är dock ingen slump. Den är resultatet av otaliga timmar ensam i hallen, där rörelser har upprepats och detaljer slipats.

– Jag har lagt timmar och åter timmar på att skjuta själv, med målvakter, för att försöka lista ut saker, förklarar Leopold.

– Jag älskar att göra det. Det är kul att skjuta på olika sätt – men det viktigaste är att göra mål. Det är fint att ha en bra handled, men om du inte gör mål spelar det ingen roll.

Det mentala arbetets betydelse

Avslut har alltid varit en del av Leopolds spel, men effektiviteten är något han själv menar har utvecklats rejält de senaste åren.

– Jag har alltid haft stor variation i mina skott. Men min effektivitet har förbättrats mycket de senaste åren. Ett mål måste vara ett mål – det spelar ingen roll hur. Att kunna skjuta på olika sätt gör dig mindre förutsägbar för målvakter, och det hjälper effektiviteten.

Så hur mycket av ett dina avslut är talang – och hur mycket är hårt arbete?

– Det är definitivt en blandning. Alla som spelar på den här nivån har talang, annars hade de inte varit här. Men jag kan säga att jag är en väldigt hårt arbetande person. Jag tillbringade timmar i hallar som barn, och det gör jag fortfarande i dag.

Han lyfter också fram en ofta underskattad del av målskyttet under press.

– Det mentala arbetet är verkligen undervärderat. Du kan ha alla olika typer av skott i världen, men om du inte kan använda dem i rätt ögonblick hjälper det inte. Om du tvivlar på dig själv spelar handleden ingen roll. Du måste lita på dig själv när det gäller.

Har du något favoritavslut från kanten?

– Det tänker jag inte säga, skrattar Leopold.
– Då kommer alla målvakter att veta det och vänta på det.

Ändå är hans filosofi enkel.

– Man har såklart preferenser, men inställningen är att göra mål, oavsett vilket skott det är. Alla mål räknas lika mycket. Jag älskar att klura ut saker, testa olika sätt att skjuta, men det som triggar mig mest är tävlingen.

På högsta nivå fattas beslut på bråkdelen av en sekund. För Leopold handlar avslut om en balans mellan att läsa målvakten och att lita på instinkten.

– Det går så fort att man ibland inte hinner tänka. Du förbereder dig, försöker läsa målvakten, men i slutändan måste du lita på din instinkt. När du börjar övertänka hamnar du i problem. Lita på dig själv. Tävla.

”Den lilla pojken som hade en dröm”

När han får frågan vilket råd han skulle ge unga spelare som drömmer om att göra mål som han själv är Leopolds budskap jordnära.

– Framförallt: ha kul när du spelar, säger han.
– Försök att lära dig så mycket som möjligt. Testa saker på träning. Tillbringa tid med bollen. Och till slut, lita på dig själv och din förberedelse. Gå ut och gör din grej.

Under uppväxten var Leopold en student av kantpositionen och studerade otaliga klipp på nätet.

– Jag kollade på varje kantavslutstutorial som fanns på YouTube. Jag försökte ta det bästa från varje kantspelare. Som många i min generation älskade jag att titta på Uwe Gensheimer – det han gjorde med handleden var otroligt.

Den lärande processen har aldrig tagit slut.

– Alla kantspelare har olika kvaliteter. De har alla stora repertoarer. Du måste hitta din egen identitet. Det är fortfarande en process för mig i dag.

Nu befinner han sig på andra sidan ekvationen, som en referenspunkt för nästa generation.

– Det är fint att veta att folk försöker kopiera saker jag gör. Att mitt arbete syns. Men jag gör det inte för det. Jag gör det för mig själv – och för den lilla pojken som hade en dröm.

Och den resan, insisterar han, är långt ifrån över.

– Det finns fortfarande mycket att förbättra. Jag ser verkligen fram emot att se vad som kommer härnäst, säger Noam Leopold.

Officielt: Gulldén ny huvudtränare i Sävehof

Isabelle Gulldén tar över huvudansvaret för IK Sävehof nästa säsong. Det meddelar Partille-laget på sin hemsida.
– Jag är oerhört stolt och glad över att få den här chansen.

Erkänd som en av världens bästa kvinnliga spelare genom tiderna avslutade Gulldén sin spelarkarriär förra våren. I höstas tog hon rollen som assisterande till Andreas Wallin i IK Sävehof, men redan nästa säsong får den före detta mittnian en större roll.

IK Sävehof meddalde idag att Gulldén tar över som huvudansvarig för damlaget från och med nästa säsong. Klubben där Gulldén själv gjort flera säsonger som spelare blir nu hennes första uppdrag som huvudtränare.

– Jag är oerhört stolt och glad över att få den här chansen. Efter ett år som assisterande har jag lärt känna laget väl, och det är ett fantastiskt gäng med stor potential. Jag ser verkligen fram emot nästa år – men också mot resten av den här säsongen, säger Gulldén.

Avtalet med Sävehof ska enligt Sportbladet löpa över tre år.

Manuel Zehnder: ”Bara att få spela handboll igen känns fantastiskt”

För bara några månader sedan befann sig Manuel Zehnder mitt i en lång rehabilitering, långt från rampljuset och fylld av osäkerhet. Nu är han tillbaka på en av handbollens största scener och presterar med självförtroende för Schweiz.
– Bara att få spela handboll igen känns fantastiskt, säger Manuel Zehnder i en exklusiv intervju med Handbollskanalen.

När man ser Manuel Zehnder tillbaka på planen under EM är det lätt att glömma hur nära hans resa var att ta slut helt. Tempot finns där. Självförtroendet finns där. Och viktigast av allt – glädjen finns där.

För Zehnder själv väger möjligheten att tävla igen tyngre än allt annat.

– Det känns riktigt bra, säger han när Handbollskanalen träffar honom på spelarhotellet i Malmö.

– Jag är bara väldigt glad över att få spela handboll igen. Bara att få prestera och spela handboll känns fantastiskt. Självklart är EM en av de största scenerna, så det ger det hela något extra.

Handboll har alltid varit mer än ett yrke för honom. Under de långa månaderna borta från planen blev det tydligare än någonsin.

– Det betyder allt för mig, fortsätter Zehnder.
– Efter min familj är handbollen den största delen av mitt liv.

EM fanns inte i tankarna

När knäskadan inträffade fanns tankar på ett EM inte med i bilden. Fokus låg på att ta sig igenom det, rehabiliteringen och att ta en dag i taget.

– I början var det egentligen aldrig planen. Jag sa aldrig till mig själv att jag var tvungen att spela EM. Jag fokuserade bara på min rehab och sa till mig själv: om jag känner mig 100 procent i december, då ska jag försöka.

Trots den inställningen var tvivel oundvikliga.

– Självklart fanns det tvivel, erkänner han.

Allvaret i skadan stod klart redan från första stund.

– Direkt, säger Zehnder när han får frågan om när han insåg att det skulle bli en lång rehab.

– Jag hade aldrig känt så mycket smärta på en handbollsplan tidigare. Jag visste direkt att det här var något annat.

”Kanske kan jag fortfarande spela handboll”

Veckorna som följde testade honom både fysiskt och mentalt. Men i stället för att fastna i frustration hittade Zehnder trygghet i struktur.

– Jag tycker att det fungerade okej överlag. De första dagarna var tuffa, känslomässigt. Men jag ställde om ganska snabbt. Jag hade en bra rehabplan, och det hjälpte mycket.

Längs vägen fanns avgörande ögonblick där tron långsamt kom tillbaka. Inga dramatiska genombrott – snarare små bevis på att kroppen, och spelet, var på väg tillbaka.

– Det första stora steget var mitt första sex-mot-sex-pass med Magdeburg. Det var då jag kände: kanske kan jag fortfarande spela handboll.

Nästa steg togs på största möjliga scen.

– Och så klart matcherna i januari. Den första matchen i EM var ännu ett stort steg.

Det som sticker ut är inte bara att Zehnder är tillbaka – utan hur han är tillbaka. Han ser självsäker, beslutsam och bekväm ut, något han själv ställde krav på under hela processen.

– Jag sa alltid till mig själv att om jag kommer tillbaka, då vill jag spela på 100 procent. Aldrig på 80 procent. Nu känner jag mig 100 procent igen, både i knät och i mina färdigheter.

Det fanns aldrig något intresse av att smyga sig tillbaka bara för att delta.

– Jag sa bara till mig själv: spela handboll, för det är det jag älskar.

Naturligtvis satte skadan sina spår i början. Vissa situationer krävde tålamod och mentalt arbete innan fullt förtroende var tillbaka.

– I början, under de första sex-mot-sex-passen och de första matcherna, tog jag kanske ett steg tillbaka i en-mot-en-situationer. Men nu känner jag att jag är tillbaka på 100 procent där också.

Den största delen? Den mentala

Det största arbetet, erkänner han, skedde i huvudet.

– Självklart jobbade jag mycket mentalt – hur jag vill reagera i matcher. Men nu är självförtroendet tillbaka till 100 procent.

Att gå igenom en så lång och osäker rehabilitering har också förändrat hans perspektiv. Det finns mer tacksamhet nu – och mer hunger.

– Det är inte lätt att komma tillbaka från en sådan här skada. Jag sa alltid till mig själv: ge 100 procent, kanske funkar det, kanske inte.

Den här gången gjorde det det. Ett år borta från tävlingsspel gav också utrymme för reflektion, inte bara kring handboll utan kring livet i stort.

– Jag lärde mig mycket. Jag hade nästan ett helt år på mig att fundera över vem jag är och vem jag vill vara, både som person och som spelare.

Resultatet är en spelare som inte bara ser återställd ut – utan också mer grundad.

– Jag har tagit några stora steg i mitt liv, avslutar han.

Blågult i prekärt läge inför sista omgången

EM:s huvudrunda avslutas i dag med sex matcher. Efter poängtappet mot Ungern är Sverige illa ute. Seger mot Schweiz är ett måste, samtidigt behöver man få hjälp av andra reslutat för att kunna nå semifinal.

Det blir en dramatisk handbollsonsdag när båda huvudrundagrupperna ska avgöras. Sverige hade semifinalplatsen i sina händer, men efter förlusten mot Island och krysset mot Ungern befinner man sig nu i ett tufft läge.

Schweiz väntar klockan 20.30 i kväll för blågult. Oavsett hur de andra matcherna slutar kommer en seger att vara nödvändig för att Sverige ska kunna ta sig till semifinal. På papperet är landslaget klart bättre på alla positioner och även om man har vacklat i prestationerna bör man kunna besegra Schweiz.

Men Sverige kan vara utslaget redan innan avkast i kvällens match. Om Island besegrar Slovenien och Kroatien vinner mot Ungern blir matchen mot Schweiz oväsentlig för utgången. Det lär bli en speciell uppladdning för de svenska spelarna, som måste hoppas på en överraskning i de tidigare matcherna.

I den andra gruppen är förutsättningarna enklare. Danmark är klara för semifinal, och vinner man sin match mot Norge går man vidare som gruppetta.

Bakom dem gör Tyskland och Frankrike upp om den sista semifinalplatsen. Nationerna möts i en direkt avgörande match som på förhand känns som EM:s hetaste hittills

15.30
Slovenien–Island, Viaplay & Viaplay Sport
Spanien–Portugal, Viaplay

18.00
Tyskland–Frankrike, Viaplay & TV10
Kroatien–Ungern, Viaplay & Viaplay Sport

20.30
Danmark–Norge, Viaplay & TV10
Schweiz–Sverige, Viaplay & Viaplay Spor