25 säsonger – två OS-guld, fem VM-titlar och tre EM-triumfer. Bland annat. Begreppet levande legend passar allra bäst på den franske fantomen. Under torsdagkvällen spelar Thierry Omeyer sin allra sista match.
– Idag är jag nöjd med att lägga av, stunden är inne, säger han till L´Equipe.
Den stora franska sporttidningen ger välförtjänt utrymme till mirakelräddningarnas mästare inför match nummer 1 264 i karriären.
Omeyer slutar, efter ännu en ligatitel med Paris Saint-Germain.
De avgörande ögonblickens mästare stod inte främst när han började. Däremot gick han snart om i keeperkonkurrensen, hävdade sig framför andra som bedömdes ha mer talang.
Han nådde landslaget och uppnådde allt av framgång under ett magiskt decennium.
En match återstår, där Omeyer får chansen att som så många gånger förr nästla sig in i motståndarskyttarnas hjärna, förutse avslut och vinklar.
– Det kommer att bli känslor, säger 42-åringen inför epilogen mot Cesson-Rennes.
– Under hela min karriär har jag fått drivkraft från tanken att få övertag på motståndaren. Jag kommer ihåg en match med Cernay, för att bli kvar i tredjeligan, mot mer erfarna killar.
– En motståndare sköt mig i huvudet med första straffen för att få bort mig från matchen. Jag kom tillbaka, blodig med bomull i näsan och vi klarade oss kvar, säger Omeyer till L´Equipe.
Han ger sig också tid att reflektera över många minnen.
– För några dagar sedan kom jag på min dotter med att se finalen 2001 (Frankrike–Sverige, 28–25) som spelades innan hon ens var född. Det var roligt att se bilderna från den tiden.
– Sen är jag inte nostalgisk. Jag är stolt och väldigt glad, hade aldrig föreställt mig att få en sån karriär. I Montpellier, Kiel, Paris och i franska landslaget fanns jag under nästan tjugo år i lag med mycket höga mål. Det drev även mig att eftersträva total perfektion, fortsätter Omeyer till tidningen.
– Idag är jag nöjd med att lägga av, stunden är inne.
