ANNONS

Lördagskrönikan eller Hur modig är du?

Juni. Den allra första sommarmånaden. Sommarlov. Fysträning i stället för handbollsträning. Åka iväg på en eller flera cuper. Semester. Sol och bad. Denna efterlängtade period på året som ska ge oss alla en paus i vardagslunken. I vardagsslitet. I vardagsstressen.

Tid för att umgås med kompisarna. Tid att måla om i sommarstugan eller fixa i trädgården. Tid att grilla. Att äta gott och må gott som de brukar säga härnere i Skåne. Extra tid till att göra vad just du har lust med under några ljusa och varma sommarveckor.

Fast vänta lite nu. Extra tid. Vad då extra tid? Hur ska du kunna växla ner i tempo? Du som har så mycket att hinna med just den här sommaren. En massa roliga saker och några måsten. Nej det får bli en annan sommar som du tar dig ”riktigt ledigt” eller bokar in dig på den där retreaten.

Idag krävs det mod för att våga göra saker i ett lugnare tempo på sommaren. Slå av på takten i vardagen. På semestern. När du målar om sommarstugan eller fixar i trädgården. Glömma mobilen inne och inte vara nåbar när du är på stranden eller slappar i hängmattan. Törs du det? Törs du låta bli att vara nåbar dygnets alla timmar när du har ledigt?

För några år sedan gav jag mig själv löftet att lämna mobilen hemma när jag gick ut med hunden. Det blev ett jäkla liv från hela min omgivning. Både från jobbet och alla vänner. De som var vana att få tag i mig på direkten. Hur gjorde jag? Jo jag fortsatte att lämna mobilen hemma. Sms, besked på messenger, mejl eller meddelande på mobilsvar tog jag hand om när vi kom in igen.

Kanske klarade jag av det för att jag växte upp utan mobiler med alla dessa lockande appar och det vi idag kallar sociala medier? Eller så klarade jag av det för att jag bestämde mig. På samma sätt som man som spelare bestämmer sig för att ta smällarna på plan och göra mål eller kliva ut på en anfallare eller rädda ett friläge.

Min utmaning till dig som läst såhär långt är:  Är du modig nog att unna dig att slå av på takten under sommaren 2019? Kanske sätta dig på kajkanten och titta på det som händer runtomkring dig. Leka med handbollen och bara ha roligt själv, med kompisar eller hela familjen. Låta mobilen få stanna kvar i fickan. Det svåraste är att våga när ”alla andra” inte gör det. Att våga vara tjejen/killen/gubben/kärringen-mot-strömmen i alla fall en liten stund. Kanske rentav varje dag. Lycka till önskar jag dig.

Avslutningsvis skulle jag vilja tacka för alla reaktioner, delningar, kommentarer, mejl och sms som jag fått i samband med mina lördagskrönikor hela säsongen. Det har blivit 21 st med denna. Mest populära i antal läsare blev ”Det får mig att se rött” och ”Den underskattade glädjen”. Medan de mest delade blev ”Att våga gå sin egen väg” och ”Vem vill ha mig?”.

Divorna i solen. Foto: Kirsten Halling.

Önskar dig en riktigt fin sommar vart du än kommer att vara. Nu tar jag sommarlov och återkommer med en ny lördagskrönika när skolorna satt igång igen.

Mina övriga krönikor
hittar du under Mer Handboll/Krönikor

18/5 2019 Vem vill ha mig?
11/5 2019 Handboll året runt är det ok?
23/3 2019 Dags att byta ut gammal skåpmat?
16/3 2019 Javisst ja de ska ju också vara med!
9/3 2019 Att våga gå sin egen väg
2/3 2019 Vad väljer du?
23/2 2019 Alla dessa matcher
16/2 2019 Hur får du ihop ekvationen?
9/2 2019 Rastar du också din mobil?
2/2 2019 En katt bland hermelinerna
26/1 2019 Vinna till varje pris?
19/1 2019 Det intensiva spelschemat
12/1 2019 Drömmen om guld
15/12 2018 Det får mig att se rött
8/12 2018 Den underskattade glädjen
1/12 2018 De allra mest ifrågasatte
24/11 2018 Det där med skador stora som små
17/11 2018 Har du också ett handbollshjärta?
10/11 2018 På läktarplats?
3/11 2018 En handbollstränares vedermödor

ANNONS
ANNONS