God lördagsmorgon! Jag hoppas solen skiner på dig också oavsett om det är snö eller bar backe. Idag går mina tankar till alla dem som vågat och vågar gå sin egen väg. Och använder kärleken till sin idrott som drivkraft eller motivator som en del skulle kalla den.
Mitt första minne från ett sådant möte var i Paris för länge sen när en kompis hemifrån använde volleyboll som ett sätt att lära känna andra i denna bitvis ganska hårda storstad. Under årens lopp har jag haft turen att träffa på fler som haft modet att gå sin egen väg och tagit sin idrott till hjälp.
Ett annat minne är spelarna som startade upp Botulfsplatsens BK ”En handbollsförening som grundades 2009 av handbollsintresserade studenter. Föreningen är under ständig utveckling och har som vision att handboll skall vara roligt och kunna kombineras med studier samt arbete.”
I det laget möts människor från hela världen runt den där runda bollen som vi kallar handboll.
Sen finns där förstås de som flyttat utomlands som Daniela Gustin. Tjejen som inledde med spel i en av de lägre divisionerna i Tyskland och flyttade vidare till satsande Füchse Berlin. Laget hon var med och tog upp till högsta serien. Det gav proffskontrakt i danska högstaligan med Randers och en plats i damlandslaget. Numera är hon tillbaka i Tyskland i toppklubben Bietigheim och jobbar sig tillbaka från den korsbandsskada hon fick i EM i december.
I Norge finns en annan tjej som testar att göra något liknande. Hon heter Yasminee Gluić, är målvakt med IFK Tumba som moderklubb. Hon flyttade till Norge i 2014 och började andra året på Toppidrettsgymnasiet i Telemark. Första säsongen spelade hon för Gjerpen, sen Follo och i somras kom hon till drömklubben Larvik HK. Just nu är Yaseminee utlånad till Byåsen för resten av säsongen.
Andra tar sig till London för jobb eller studier och passar på att spela i Olympia. Där får man chansen att delta i Challenge Cup oavsett om du är kille eller tjej. Det finns fem handbollsklubbar bara i London – hade du koll på det?
Det finns såklart andra vägar att följa sitt handbollshjärta. En av dem är i rollen som domare. Den kan mycket väl ta dig utomlands eller så trivs du med att ha den som hobby på hemmaplan. En roll du kan ta med dig oavsett var du flyttar i det här avlånga landet. Jo visst riskerar du att bli utskälld på plan, men utanför plan finns det andra, trevliga handbollare att lära känna.
När jag flyttade tillbaka till Lund för 15 år sedan gick jag och tittade på en eller annan match i Lunds (ur)gamla idrottshall. Den som är ihopbyggd med Högevallsbadet. Jag hade fullt upp på min fritid med en valp som växte upp till vuxen och vann på hundutställningar. Hon gjorde att jag engagerade mig ideellt i styrelsearbete i hundvärlden. Men på min arbetsplats fanns det gott om handbollsintresserade och rätt som det var hade de lockat mig att börja hjälpa till runt handbollsmatcher.
Där och då såg jag handbollen som ett smörgåsbord fyllt med olika aktiviteter. Jag provade och testade att vara funktionär och hjälpa till i olika roller under Lundaspelen. Jag blev så småningom ungdomstränare. Det passade mig och varade i sju säsonger och jag hann starta ett eget juniorlag som tränade en gång i veckan. Parallellt började jag också skriva om handboll och insåg plötsligt hur få kvinnor där fanns på mediaplatserna. Det är det fortfarande, men på nationell nivå inom idrotten har de kvinnliga sportjournalisterna blivit markant flera.
Jag hoppas att du som läst såhär långt blir inspirerad att ta med dig ditt handbollshjärta vart än i världen du flyttar oavsett om du är kvinna eller man. Och vågar gå din egen väg med den kärleken. Kanske genom att ta kontakt med en klubb och bli lite aktiv. Att kasta en boll tillsammans med andra är fortfarande bland det roligaste jag vet. Tack och lov älskar husets hundar bollar, så jag får chansen att öva min kastteknik när de springer lösa och går för fullt. Vi har ”mini-greyhounds” eller whippets som de mer korrekt kallas. Båda våra tikar springer snabbare än världens snabbaste man på 100m. De är ju skapta för att plocka en eller annan kanin till fattiga familjer i England för över 100 år sedan. Så det gäller att kasta smart när vi leker med bollar.
Ha nu en fortsatt fin lördags vartän i vårt avlånga land som du befinner dig. Kanske ses vi på läktarplats i helgen. Man vet aldrig 😉
Mina övriga krönikor
hittar du under Mer Handboll/Krönikor
2/3 2019 Vad väljer du?
23/2 2019 Alla dessa matcher
16/2 2019 Hur får du ihop ekvationen?
9/2 2019 Rastar du också din mobil?
2/2 2019 En katt bland hermelinerna
26/1 2019 Vinna till varje pris?
19/1 2019 Det intensiva spelschemat
12/1 2019 Drömmen om guld
15/12 2018 Det får mig att se rött
8/12 2018 Den underskattade glädjen
1/12 2018 De allra mest ifrågasatte
24/11 2018 Det där med skador stora som små
17/11 2018 Har du också ett handbollshjärta?
10/11 2018 På läktarplats?
3/11 2018 En handbollstränares vedermödor