I början av 2018 bestämde sig Albana Arifi för att ta steget till Kosovos landslag. Ett och halvt år senare var Lugispelaren klar för sina första tävlingsmatcher. – Det var nervöst, men först och främst väldigt roligt, säger hon till Handbollskanalen.
EM-kvalveckan är över. Arifi återvänder till klubbvardagen i Lund och smälter många intryck på vägen.
Trots allt fick hon vänta halvannat år i landslagskarantän innan nationsbytet kunde träda i kraft. Borta mot Slovenien kom så den efterlängtade debuten.
– Man representerar ett land, oavsett vilket land det handlar om är det en mäktig känsla, säger Arifi med 45 tidigare U-landskamper för blågult på meritlistan.
– Jag spelade min senaste landskamp för Sverige 2016, därför var det extra roligt att äntligen komma igång igen. Tiden var kommen, fortsätter hon och beskriver ett landslag under utveckling.
– Vi är inte jättesamspelta i laget. Kosovo har inte varit självständigt så länge och det är mycket nytt i handbollen.
– Mer än halva laget ansluter från utlandet, det är kul att få vara med och bygga upp handbollen, säger hon.
Hur ser handbollsvillkoren ut?
– Man har ju hört många olika historier. Toppklubben i Kosovo tränar på halv bana, på 20 meter och är tvungna att rita mål på väggen.
– Det handlar ändå om ett lag som spelar Europacup, det säger mycket om förutsättningarna men det som är intressant är hur det går framöver, säger Arifi.
Hennes handbollsresa började i OV Helsingborg, 2011 väntade Lugis ungdomslag. Under åren i Team Eslöv (2015-18) kom en motgång med korsbandsskada, Arifi fick tid till funderingar om att vidga landslagsvyerna,
Sedan förra säsongen syns hon åter i vinrött, nu har 23-åringen tagit plats som en av kulturbärarna bland yngre landslagskollegor.
– Jag är ändå bland de äldsta, har spelat i landslaget innan. Det gäller att komma in med lugn och rutin, hitta en balans och bidra med det man själv kan.
Vad är nästa steg i utvecklingen?
– Just nu kör vi mest på en uppställning. Vi som tar oss till landslaget från utlandet kommer med en annan handbollskultur. Det är fotbollen som gäller och damhandboll är inte så jättestort, att man kan säga att det kommer spelare från utlandet gör att intresset ökar, säger hon.
Arifi växlade flexibelt mellan kant och distans mot Slovenien borta och Tyskland hemma. Debuten blev lyckad med åtta mål, hemmapremiären där hon placerade en boll i nät hade fler värden i inramningen.
– Tyskland var mycket tuffare motstånd men det var mäktigt att spela. Mina föräldrar kommer från Prishtina och jag hade mycket släkt och vänner som hejade på mig. Att de där nere kan få se mig spela betyder mycket.
Två förluster – ett steg framåt
Efter förlusterna, 22–31 och 15–34 väntar Kosovo alltjämt på sin första kvalseger. Med blicken längre fram än poängkolumnen går landslaget framåt med en Lugispelare i främsta led.
– Ibland är det dåligt tålamod, vissa vill bara vinna och vinna. För oss gäller det att bli bättre som lag, vi inte har jättemycket rutin och där faller det mot de andra lagen. Men vi är på rätt väg, säger Arifi.
