God lördagsmorgon! Gråmulet, blött eller isgator bjuder den här årstiden på. Det är mörkt ute om morgonen och redan på eftermiddagen. Motivationen att kliva upp och ge sig iväg till en kall idrottshall är väl ärligt talat inte av den större sorten nu när det lackar mot jul. Att ligga kvar i sängen och drömma om julmat och julklappar är mer lockande. Eller hur?

Fast kanske har du så pass mycket disciplin att du kliver upp, häller i dig en kopp kaffe, te eller choklad och ger dig iväg i alla fall? Slänger i dig en macka med ost på vägen ut. För att dina kompisar väntar eller spelarna du är tränare för. Det står en buss någonstans beredd att köra iväg till en match just den här lördagsmorgonen.

Ja vad är det som gör att man går upp och iklädd pyjamas skjutsar iväg sitt barn till en väntande buss? Vad är det som gör att man som spelare eller tränare står ut med flera timmar på resa? Bara för att spela eller coacha en match i en dryg timme och sedan åka lika länge tillbaka hem igen? Egentligen.

Vad är det för magi som gömmer sig därbakom? Den som alla andra utanför idrottens värld har så svårt att förstå. Den som kallas för så tråkiga saker som att motionera, vara hälsosam eller röra på sig. Det som ingen bryr sig om som träffats av handbollens magiska trollspö.

Jag har intervjuat många spelare och nästan lika många tränare på den översta hyllan. Frågat om vad det är som driver dem, vad som gör att de kliver upp en iskall lördagsmorgon och tillbringar nästan hela dagen på resa. Bara för att spela eller coacha en enda match. En match på två gånger trettio minuter plus paus.

De brukar titta förvånat på mig att jag överhuvudtaget ställt frågan. Där är så mycket annat runt en match som är minst lika viktigt. Att umgås med kompisarna som ofta blir vänner för livet. Glädjen i att få spela handboll de där minuterna. Bubblorna som far runt i blodet när matchen är vunnen. Eller den delade besvikelsen över en förlust. Människor man möter på bortaplan. Möjlighet att få tid att plugga i lugn och ro.

Skälen är nästan lika många som det finns människor. Du som läser har säkert ännu fler skäl än de jag skrivit ovan till varför det känns helt naturligt att kliva upp tidigt en råkall ledig lördagsmorgon. Sätta dig i en buss och åka iväg till en hall i en annan del av det här avlånga landet. Det jag vet är att just du träffats av handbollens magiska trollspö. Å jag hoppas att glädjen magin skapat aldrig försvinner ur ditt liv. Glöm inte bort att komma ihåg att där väntar ett helt smörgåsbord med olika roller och aktiviteter att pröva. En av dem kan vara att följa damlandslagets väg under VM i Japan. Läge att njuta av handbollsgodis på den allra översta hyllan.

Mina övriga lördagskrönikor
hittar du under Mer Handboll/Krönikor

9/11 2019 Vad är du nyfiken på?
2/11 2019 Omöjligt finns det?
19/10 2019 Voffor då då?
12/10 2019 Låt glädjen va’ me’
5/10 2019 Tänk på vad du säger så att du inte säger vad du tänker
8/6 2019 Hur modig är du?
18/5 2019 Vem vill ha mig?
11/5 2019 Handboll året runt är det ok?
23/3 2019 Dags att byta ut gammal skåpmat?
16/3 2019 Javisst ja de ska ju också vara med!
9/3 2019 Att våga gå sin egen väg
2/3 2019 Vad väljer du?
23/2 2019 Alla dessa matcher
16/2 2019 Hur får du ihop ekvationen?
9/2 2019 Rastar du också din mobil?
2/2 2019 En katt bland hermelinerna
26/1 2019 Vinna till varje pris?
19/1 2019 Det intensiva spelschemat
12/1 2019 Drömmen om guld
15/12 2018 Det får mig att se rött
8/12 2018 Den underskattade glädjen
1/12 2018 De allra mest ifrågasatte
24/11 2018 Det där med skador stora som små
17/11 2018 Har du också ett handbollshjärta?
10/11 2018 På läktarplats?
3/11 2018 En handbollstränares vedermödor