Anton Hallbäck om tiden i Ystad IF och framtiden i Önnered

Önnereds Anton Hallbäck. Foto: Jörgen Jarnberger, Bildbyrån

Anton Hallbäck tillhör en av Sveriges mest kända handbollsfamiljer, familjen Hallbäck. Där pappa Jerry har meriter som sju SM-guld (!), ett EM-guld och ett VM-brons. Där även mor Lena spelade handboll på elitnivå. Antons lillebror Ludvig är en av Sveriges mest lovande spelare och ett av Ystads starkaste kort i Handbollsligan. Man kan föreställa sig vilket samtalsämne som gäller vid familjeträffarna. Men nu splittras familjen när Anton flyttar från Ystad tillbaks till Göteborg för spel i Önnered.

Anton, du är född med en handboll i handen

– Haha, ja det har blivit mycket handboll i familjen. Men det finns några till kända handbollsfamiljer, Ekman i Guif och så har vi familjen Tollbring i Rimbo och landslaget bland annat.

Var det självklart för dig att börja med handboll?

– Ja, absolut. Jag började redan i förskoleåldern. Hade vissa perioder även min mamma som tränare.

Pappa Jerry har ändå de finaste meriterna?

– Ja så är det. Jag och Ludvig kan inte jämföra oss med honom.

Ludvig är fyra år yngre, innebär det att han kommit underifrån och hetsat dig?

– Han har alltid hetsat mig. Vi spelade ihop i Ystad i två år.

Under de två åren hade ni Jerry som tränare. Hur är det att ha pappa som tränare, finns det risk att bli gynnad eller missgynnad??

– Nej, det har aldrig varit ett problem. Men visst är det en speciell situation, men inget som stör. Spelarna i laget respekterar det hela.

Men det måste bli mycket handbollssnack på familjemiddagarna?

– Nu bor jag inte hemma längre men för pappa och Ludvig blir det säkert en hel del.

Och ni stöttar varandra? I Önnereds träningsmatch nyligen i Göteborg så var ni alla samlade?

– Ja då träffades vi allihop, även mamma. Tur vi vann träningsmatchen… Självklart följer och stöttar vi varandra.

Men snart möts ni i match!

– Ja då stöttar vi inte varandra. Jag har aldrig mött Ludvig annat än på träning, men pappa som motståndarnas tränare har jag mött. Denna säsong ska jag möta både pappa och Ludvig, det blir lite speciellt. Hoppas mamma håller på mig…

Har du ägnat dig åt andra sporter?

– Jag spelade fotboll tills jag var fjorton, men det var ett givet val att sen välja handbollen. Annars hade jag blivit agad…

Har du ett brett idrottsintresse?

– Jo, men det är handbollen som kommer först. Är en aning nörd vad gäller handboll, följer så mycket jag kan. Men Ludvig är nog ännu nördigare.

Aranäs är din moderklubb. Hur gammal var du när du fick spela i A-laget i högsta serien?

– Jag var bara 17 år. Men det var oerhört kul och utvecklande. Jag fick gå direkt från A-pojkar till matcher på högsta nivå.

Efter Aranäs blev det Ystad och du flyttade hemifrån?

– Ja Ystad värvade mig, det blev totalt fyra år. De två sista åren kom ju även pappa och Ludvig dit.

Var det du som lockade dom till Ystad?

– Nej Ystad ville ha de två, pappa hade ju lyckats bra som tränare i Aranäs och Ludvig är ju en enorm talang så Ystad såg väl oss som ett bra paket.

Och nu blir det Önnered?

– Ja, jag har ett tvåårskontrakt med klubben. Nu har jag fått komma hem till Göteborg igen, det känns jättebra. Jag älskar Göteborg.

Du spelar mest på nio meter?

Det har blivit så. Men sista året i Ystad testade jag att spela på högerkanten, jag är ju snabb och vänsterhänt vilket är fördelaktigt som högersexa. Jag gav det en chans men insåg snart att jag inte var tillräckligt bra, men framförallt var det inte tillräckligt kul. Istället för att gå upp på nio meter igen i Ystad kände jag ett behov av ombyte. Så när Önnered hörde av sig blev det en jättebra lösning, nu är det högernia som gäller. I defensiven kommer jag nog spela etta i en 5-1 uppställning.

Önnered möter Skövde borta i första matchen?

– Det är ju en match vi inte ska ro hem, åtminstone inte på pappret. Så vi har allt att vinna.

Ola Selby på Handbollskanalen och Andreas Stockenberg har tippat utgången av Handbollsligan och spår att Önnered hamnar sist!

– Båda har fel! Dom kan ringa mig en bit in på säsongen så kan vi prata ut om detta!

Om du jämför Ystad med Önnered, hur är styrkeförhållandet?

– I en sådan match har Önnered allt att vinna och Ystad har pressen på sig. Ystad är ett starkare lag, de tillhör ju de bästa fyra lagen i Sverige. Där är inte Önnered än.

Inte så konstigt kanske när Ystad har en stjärna som Kim Andersson till exempel. Vad har du lärt dig av honom?

– Jag fick spela med honom i fyra år, det är klart man tar efter en spelare som han. Det var sjukt lätt och bra att spela där bak med honom. Han gjorde det enkelt för mig.

Tränar Önnered och Ystad lika hårt?

– Ja, det är ungefär samma. Skillnaden är att här i Önnered är det många som jobbar eller studerar så det blir ett annat tidsschema. Alla i Önnered tränar stenhårt, inte minst tack vare vår fystränare Agne Bergvall.

Vilken är den bäste spelaren du spelat med?

– Det är Lukas Nilsson, jag fick spela med honom ett år i Ystad. Och så Kim Andersson förstås.

Vem är den bäste spelare du spelat mot i Handbollsligan?

– Det är svårt att säga, men Felix Claar i Alingsås kan det mesta.

Daniel Blomgren?

– Han är fantastisk och är naturligtvis en tung förlust för Önnered. Vi är flera som får försöka göra alla de mål han ensam gör.

Önnereds andra nyförvärv, mittsexan Max Santos, verkar lovande.

– Han satte 100 procent i senaste träningsmatchen, åtta mål på åtta avslut. Vi har bra spelare på mittsex, inte minst Victor Rhodin, de underlättar mitt spel.

En del tränare är högljudda och springer upp och ned längs linjen, andra står mest stilla och kanske ryter till någon gång?

– Jag har bara haft de som skriker och springer. Jag gillar det, då vet man vad som förväntas av en.

Kommande säsong spelar Önnered i den norra poolen, det blir många derbyn?

– Ja det blir sjukt kul. Nu möter vi Göteborgslagen och Alingsås tre gånger.

Vad gör du utanför handbollen?

– Jag ska börja plugga event- och projektledare, en tvåårig utbildning. Har redan tillsammans med Ludvig startat en verksamhet inom området