Handbollskanalen kommer i en artikelserie under vintern bjuda på en härlig resa bakåt i tiden inom damhandbollen. Genom skribenten Annette Anderssons ögon ska vi få förstå hur det såg ut igår och varför det ser ut som det gör idag.
Det här kapitlet tänkte jag inleda med en annan vinkel. En höstdag i oktober för några år sedan hade jag bestämt träff med ”Sportarna” på Idrottsmuseet i Göteborg. Där satt ett gäng kvinnor i åldrarna 50+ och väntade på mig och vilka historier de kunde berätta. Jag fick ett par härliga timmar tillsammans med dem och en helt annan förståelse för hur det var att spela handboll på 1950- och 60-talet. De hade alla spelat i Kvinnliga IK Sport, Kv IK Sport, och haft den legendariske Rustan Pettersson som tränare. Kv IK Sport dominerade damhandbollen framför allt på femtiotalet.
Någon gång under mötet med sportarna fick jag frågan ”Menar du ute- eller innehandboll?” och då gick det för första gången upp för mig hur viktig utomhushandbollen var på den tiden. Sommaren som vi idag (2017) betraktar som en period för ungdomsturneringar på gräs eller i sand hade en helt annan betydelse för 50 år sedan.
Damhandbollen ökade ordentligt i popularitet i början av 1950-talet mycket tack vare de representanter som åkte land och rike runt. I mitten på årtiondet var antalet spelare uppe i 15 000. Målsättningen att vara den största idrotten för kvinnor/flickor hade mer än infriats, om man räknar bort gymnastiken, kunde förbundets damkommitté nöjt konstatera.
Första SM-turneringen 1951
Populariteten gav också möjlighet att starta en inne-SM-turnering 1951 och ganska många lag anmälde sig. Turneringen inleddes i februari med en kvalificerande omgång för norrlandslagen. Sedan följde första omgången, andra omgången, kvartsfinaler, semifinaler och final. I den allra första SM-finalen möttes Kv IK Sport och IFK Lidingö. Kv IK Sport vann med 5-0.
Man fortsatte med SM-turneringen utomhus. Den spelades i augusti med en första omgång, kvartsfinal, semifinal och final. Kv IK Sport tog hem dubbeln det året efter seger över IF Thor med 4-1. IF Thor är från Uppsala och gick upp i HK71 för att sedan bli Uppsala HK.
Det där med dubbeln är något många av de äldre handbollsspelarna fortfarande pratar om. För oss som växt upp senare med enbart SM-slutspel inomhus är det svårt att förstå vilken prestige det låg i att vinna även utomhus.
Distriktsförbunden fortsatte att arrangera DM och lokala serier, framför allt på sommarhalvåret. Någon nationell serie för damer fanns varken på sommar eller vinterhalvåret.
Blev tillåtet att dribbla med en hand
1954 testade förbundet att låta damerna spela med en mindre boll än herrarnas. Den främsta orsaken var att försöka få ett mer variationsrikt spel och öka attraktionen för damernas mindre fysiska variant av sporten. Något som också hände generellt i sporten under årtiondet var att enhandsdribblingen blev tillåten igen och att man fick två domare på inomhusmatcherna.
Säsongen 1955-56 skapades en nationell damserie på försök. Den bestod av regionala serier och klubbarna fick själva anmäla sitt intresse för att delta. Tre enkelserier med sju lag i varje blev resultatet. Det visade sig vara en fullträff i allt utom publiktillströmningen. Men å andra sidan spelades matcherna som förmatcher till herrarnas seriematcher. Speltiden var den samma som för herrjuniorerna 2×20 min och förlängning 2×3,5 min.
Handbollen fick växtvärk – hallbrist redan på 50-talet
I samma veva fick sporten växtvärk. Det blev problem med att hitta ledare och spelplatser. Nya klubbar startades, men brist på pengar och motståndare gjorde att de försvann igen. Trots det så valde förbundet att etablera den nationella serien. Säsongen 1957/58 bestod den av fyra stycken – norra, södra, östa och västra med tio lag i två och sju lag i två.
Våren 1958 möttes de fyra seriesegrarna för första gången i ett slutspel där alla mötte alla. Klubbarna fick själva bekosta resa och uppehåll i Göteborg. Vann gjorde överraskande Kalmar AIK med Kv IK Sport på andra plats, Kv IK Artemis (senare: Stockholmspolisens IF) trea och IS Sierra (Ängelholm) fyra.
När man läser matchreferat från den här tiden används beteckningar som fortfarande påminner en hel del om fotbollens. Centerhalv, långskott, forwardstjärna, positionsspel, yttrar och bakåtskott. Däremot var linjespringare och passningar med båda händerna (som i basket) specifikt för handbollen.
En annan sak som blir tydlig är att man redan 1954 kunde läsa ”Pressen har så lätt att stirra sig blinda på de fysiska företräden en flicka kan ha, vilket kan få förlöjligande inverkan och inte vad ledare och utövare önskade sig.”
Dominanten Kv IK Sport och Rustan Pettersson
Kvinnliga IK Sport, Kv IK Sport, dominerade som jag skrev tidigare damhandbollen hela 1950-talet. Man tränade inomhus i mässhallarna och barnen sprang intill och lekte under träningarna. Några blev hämtade med bil när de slutade på kontoret kl 17, för att missa så lite tid som möjligt av träningen i Sveriges då främsta förening. Det var fortfarande dåligt med träningstider inomhus för damlagen och alla minuter var viktiga. Kv IK Sport vann 9 inne- och 4 ute-SM-tecken och flera av spelarna var samtidigt med i landslaget.
Klubbens legendariske tränare Rustan Pettersson hade tagit över redan 1945 och kom med många nya idéer. Han ökade träningsdosen till 2 gånger i veckan. Hela truppen fick också regelbundet cykla ut till Askim för att träna dåtidens korgboll (= basket).
Varje spelare la regelbundet en viss summa för att klubben skulle ha råd att betala halltiderna. När man varit iväg och spelat en match gällde det att hitta närmaste telefonkiosk på vägen hem. För att matchresultaten skulle komma in i tidningen stannade man och ringde sportredaktionen på en ofta knastrig linje.
Landslagsuppdrag fick man ibland tacka nej till på grund av arbetet. Det var inte alla som hade möjlighet att ta tjänstledigt från jobbet utan ersättning. 1955 begav sig Kv IK Sport ner till Tyskland och möttes av rester från krigsåren när landet fortfarande höll på att byggas upp igen. Spelarna bodde i familjer under knappa omständigheter och umgicks så gott det gick.
Första VM spelades 1957 i Belgrad
1957 spelades det första VM:et för damer med sju spelare. Det var i Belgrad i Jugoslavien i juli och intresset var stort. 55 000 åskådare gick på matcherna. Tjeckerna besegrade ungerskorna i VM-finalen. Svenskorna deltog i mästerskapet och blev åtta av totalt nio deltagande nationer. Den andra skandinaviska deltagaren Danmark kom på femte plats.
Här i länken kan ni se rörliga bilder från Belgrad sommaren 1957:
PLAY: Svartvita bilder från damernas VM 1957
När vi avslutar 1950-talet går det att konstatera följande på landslagsnivå avseende landskamper:
- Herrlandslaget: 101 inomhus och 69 utomhus
- Herrungdomslandslaget: 15 inomhus
- Damlandslaget: 15 inomhus och 35 utomhus
Det var fortfarande många diskussioner om det skulle bli sju eller elva spelare på damsidan. Dominanten Tyskland var för elva liksom Österrike och Rumänien.
Antal damspelare i de olika länderna i IHF var följande (1959):
- Västtyskland 38 000
- Jugoslavien 32 200
- Danmark 26 392
- Japan 23 400
- Sovjet 19 000
- Östtyskland 14 010
- Ungern 12 120
- Holland 8 712
- Rumänien 8 532
- Polen 2 216
- Tjeckoslovakien 1 558
- Frankrike 1 101
- Österrike 915
- Sverige 900 *
- Spanien 683
- Finland 540
- Island 477
- Belgien 19
* denna siffran speglar inte hur många som var aktiva i sin helhet på damsidan i Sverige.
Profiler
Britta Nordholm (målvakt), Birgit Kihlström (ordförande i GUIF, landslagsflicka)
Klubbar i seriesystemet
Björkholmens IF, Enköpings HF, GUIF, Göteborgs Kv IK, Halmstads Idrottsflickor, IF Elfsborg, IF Hallby, IF Thor, IFK Eskilstuna, IFK Karlshamn, IFK Karlskrona, IFK Kristianstad, IFK Malmö, IFK Norrköping, IFK Nyköping, IFK Trelleborg, IK Göta, IK Heim, IK Tellus, IK Vinco, IK Ymer, IOGT Hällefors, IS Sierra, Kalmar AIK, Kalmar BIOS, Kalmar FF, Kalmar SK, Karlstads BIK, KFUM Trollhättan, Kv IK Sport, Kv SK Artemis, Lundaflickorna, Lundens BK, Långö AIK, Mariestads AIF, Mönsterås GoIF, Näsby IF, Partille IF, Redbergslids IK, Rödeby AIF, Sanna IF, Uddevalla IS, Wasaiterna, Västerviks HF, Västerås HF, Älvsjö AIK.
Norrländska klubbar som enbart deltog i SM-turneringarna: Domnarvets HK, IF Älgarna, Ludvika HF, Sollefteå GoIF.
Svenska mästare utomhus
1951 IF Thor – Kv IK Sport 1-4
1952 IFK Lidingö – Kv IK Sport 1-3
1953 Redberslids IK – IFK Lidingö 3-4
1954 Älvsjö AIK – Kv IK Sport 3-5 (1-2) Älvsjö Idrottsplats 29 augusti
1955 Göteborg KIK – Älvsjö AIK 2-5 (0-2) Slottskogsvallen 4 september
1956 GUIF Eskilstuna – Redbergslids IK 4-1
1957 Kv IK Sport – Kalmar AIK 7-2 Slottskogsvallen 23 juni
Svenska mästare inomhus
1951 Kv IK Sport – IFK Lidingö 5-0
1952 Kv IK Sport – Älvsjö AIK 3-1
1953 IF Thor – Kv IK Sport 1-4
1954 Kv IK Sport – Älvsjö AIK 10-2 (4-1) Mässhallen 14 mars
1955 Kv IK Sport – SK Artemis 5-2 (2-1) Mässhallen 6 mars
1956 Kalmar AIK – IF Guif 6-7 (4-4) Kalmar 25 mars
1957 Älvsjö AIK – Kv IK Sport 4-6 Eriksdalshallen 24 mars
1958 Kalmar AIK – Kv IK Sport 4-5 (4-3) Kalmar 23 mars
1959 Kv IK Sport – KV IK Artemis 10-5 (4-1) Göteborg 15 februari
Seriesegrare
1956 Östsvenska: GUIF Eskilstuna. Västsvenska: Kv IK Sport. Sydsvenska: Kalmar AIK
1957 Östsvenska: GUIF Eskilstuna. Västsvenska: Kv IK Sport. Sydsvenska: Kalmar AIK
1958 Norra: Kv IK Artemis. Södra: Sierra. Östra: Kalmar AIK. Västra: Kv IK Sport
1959 Norra: Kv IK Artemis. Södra: Kv IK Sport Västra: Kalmar AIK
Damlandslaget
1951 ?
1953 Nordiska mästare (spelades i Leksand inför 3 765 åskådare)
1955 Nordiska mästare
1957 Deltog i VM som spelades utomhus. Sverige blev åtta.
1959 Fjärde plats i nordiska mästerskapen
