Aranäs ställdes mot Ystads IF i den sjätte åttondelsfinalen av Svenska cupen. Det var gästerna, tillika favoriterna, som fick åka hem med två poäng och ett fint läge inför returen.
Åttondelsfinalerna i Svenska cupen rullar på, och idag var det dags för Ystads IF och Aranäs att kliva in i slutspelet. I Kungsbacka Sporthall bjöd hemmalaget in de regerande svenska mästarna på den första av två matcher i dubbelmötet.
Båda lagen startade matchen med tre shoot-outs var, där Aranäs satte tre av tre och Ystads IF två. Därefter väntade en något målfattig inledning på matchen. Robert Ladan gjorde 4-2 efter två minuter och när klockan visade åtta spelade minuter hade lagen endast lyckats göra fem spelmål tillsammans.
Målskyttet kom igång bättre efterhand, och lagen följdes åt under en period. Men med tio minuter kvar av halvleken hade Aranäs några jobbiga minuter, där Ladan och Tobias Ljungmark missade varsin straff inom loppet av knappt två minuter. Därefter gjorde gästerna fyra raka mål och behöll ledningen fram tills pausvilan (16-13).
Aranäs fick däremot en flygande start på andra halvlek och vann de första fyra minuterna med 5-1, där Ladan fick revanschera sig från straffpunkten när han satte 16-17. Ystads IF vaknade sedan till liv och tog tillbaka greppet om matchen.
Efter att gästerna kommit tillbaka in i matchen var det aldrig något snack om saken, och med två sekunder kvar på klockan säkerställde Linus Fernebrand slutresultatet 32-25.
Dagens vinst innebär att Ystads IF har ett gyllene lägen inför returen på hemmaplan på fredag.
Hampus Karlsson och Philip Jonsson var målbäst på plan med sju fullträffar vardera.
Ledarduon Rasmus Wremer och Robert Arrhenius väljer att förlänga respektive avtal med IFK Skövde.
– Det känns som en förmån att få fortsätta att vara en del av elitverksamheten, säger Wremer till klubbens hemsida.
Rasmus Wremer och Robert Arrhenius är två stora profiler i IFK Skövdes historia, som nu förlänger sina respektive ledarkontrakt med klubben.
Wremer har spelat i IFK Skövde i sjutton säsonger, där han under de sista tio åren av karriären (2011-2021) var en viktig kugge i laget. 40-åringen är den spelaren som har spelat flest matcher för IFK Skövde (470) och har dessutom gjort flest mål (1879).
Robert Arrhenius har spelat i Skövde under två perioder, där 2012-2014 var den senaste. Under karriären var Arrhenius en viktig kugge i det svenska landslaget, där han gjort imponerande 192 landskamper.
Wremer arbetar som technical coach åt kantspelarna och Arrhenius för linjespelarna.
Wremer ser en stor potential i Skövdes kantspelare.
– Några har ju kommit långt i sina karriärer och håller hög klass, andra har stor utvecklingspotential, säger han till klubbens hemsida.
Arrhenius ser framemot att få fortsätta arbeta med lagets linjespelare.
– Det känns bra att fortsätta på den resa vi startade förra säsongen. Att få jobba med våra linjespelare känns spännande. Vi har dessutom ett mycket bra samarbete i ledarteamet, säger Robban och tror på en stark säsong, säger han till klubbens hemsida.
– Vi initierade det här förra säsongen med gott resultat. Nu ska vi försöka komma vidare i den här processen med Rasmus och Robbans hjälp vilket är väldigt glädjande. De har enorm erfarenhet och kunskap i ämnet. Detta sätt att arbeta ligger dessutom i tiden och i framkant, säger IFK Skövdes sportchef Ulf Nyström.
Tomas Axnér har tagit ut 18 ordinarie spelare och två utvecklingsspelare till dubbelmötet mot Brasilien om knappt en månad. Mest anmärkningsvärt är att Carin Strömberg inte är med i truppen.
Sverige och Brasilien möts i ett dubbelmöte om knappt en månad. Den första av två matcher spelas i Uppsala den 29 september, medan returen avgörs i Eskilstuna den 1 oktober.
Tomas Axnér har tagit ut truppen till dubbelmötet och det är många rutinerade spelare med i truppen. Jamina Roberts har spelat flest landskamper av de uttagna med 199 stycken, tätt följt av den nära vännen Nathalie Hagman på 187. Tillsammans med Johanna Bundsen, Linn Blohm och Anna Lagerquist bildar de stommen i det svenska lag som ställs mot världsmästarna från 2013.
– Vi har med semifinalplatsen i OS och femteplatsen i VM visat att vi kan vara med och slåss om topplaceringarna i mästerskapen och stommen från de senaste mästerskapstrupperna är fortfarande med här, säger Axnér till Handbollslandslaget.
De senaste årens lagkapten, Carin Strömberg, saknas i truppen.
– Jag har valt de tillgängliga spelare som jag anser är bäst just nu, men vi har ett par veckor kvar innan EM-truppen ska tas ut och den är på inget sätt spikad än. Det finns fortfarande möjlighet för de som inte är uttagna den här gången att visa att de ska ta en EM-plats. Säsongen har precis inletts och flera spelare har bytt till bättre klubbar eller ligor och har potential att ta ytterligare kliv i sin utveckling, säger Axnér till Handbollslandslaget.
Även kanttrion Oliva Mellegård, Clara Lerby och Mathilda Lundström saknas, men i deras fall handlar det om att de rehabiliterar skador och inte är tillgängliga för matchspel.
Var står din klubb när säsongen 2022–23 närmar sig? Handbollskanalens reporter Ola Selby går igenom samtliga 14 lag i Handbollsligan. Vilka är nyckelfigurer och vad står på spel under den kommande säsongen?
Upp och ner, ner och upp. Så har melodin gått för OV Helsingborg. Ekonomin sägs vara väldigt bra, men det har inte visat sig på plan där felrekryteringar och felsatsningar ofta har ställt till det. Men nu verkar OV bygga mer långsiktigt och paradoxalt nog kanske det kan ge resultat redan i år.
Hur tog sig OV Helsingborg hit?
Vi tar en kort titt på hur förra säsongen såg ut för OV Helsingborg.
Utropstecken:
Segersviten: Om vi bortser från den sista omgången då redan uppflyttningsklara OV förlorade hemma mot Kungälv spelade OV Helsingborg 16 raka seriematcher utan att förlora. Ännu mer imponerande var att OV vann samtliga matcher från november och fram till den där hemmaförlusten mot Kungälv.
Toni Johansson: En lagbyggare av rang som, trots misslyckandet i Handbollsligan, byggde vidare i lugn och ro för att nå resultat på rätt sätt. Och så blev det ju. OV vann de viktiga matcherna i Allsvenskan (bland annat en riktigt tung bortaseger på slutet av säsongen mot Amo) och Johanssons coachning var avgörande i flera av matcherna.
Toni Johansson, tränare OV Helsingborg. Foto: Avdo Bilkanovic/Bildbyrån.
Helheten: Starten på säsongen var lite skakig och faktum är att fyra av OV:s fem förluster under säsongen kom då. Men i övrigt var det få saker som inte fungerade. Laget gjorde näst flest mål och inget annat lag släppte in så få mål som Toni Johanssons gäng.
Frågetecken:
Tunn trupp: Truppen höll väl i Allsvenskan, men nu blir det något helt annat. Tidigare har OV förstärkt med namnkunniga spelare men ändå åkt ut ur Handbollsligan. Nu verkar strategin snarare vara att bygga vidare med i princip samma gäng som tog laget upp till finrummet. Frågan är om den tunna truppen håller.
Förväntade nyckelfigurer 2022–23
Toni Johansson: Ska Toni Johansson bli tränaren som bryter OV Helsingborgs dystra trend av att vara ett jojolag? Han har definitivt kvalitet nog att vara en tränare i högstaserien, men frågan är om hans trupp håller samma klass. Oavsett måste stockholmaren få ut max av sitt lag för att sejouren i högstaserien ska vara längre än ett år den här gången.
Mattias Thynell: Skadedrabbad, men fortfarande en skicklig spelare när han är hel. Naturligtvis inte samma fart i benen längre, men skottet har han fortfarande och spelsinnet är intakt. Dessutom en pådrivare och kravställare som OV verkligen behöver.
Michael Andersson: En härlig målvaktstyp som bjuder på annorlunda räddningar, otroliga utkast och kvicka ben. Har inte presterat på topp tidigare i Handbollsligan, men jag tycker att Andersson har ett par fina säsonger bakom sig och bör därmed bli en kraft att räkna med för nykomlingen.
Michael Andersson. Foto (arkiv): Christoffer Borg Mattisson/Bildbyrån.
Förväntad MVP 2022–23:
Eric Westergren Malmberg: Inte den flashigaste spelaren, men bara det faktum att han har tagit sig tillbaka från knäskador på det sätt han har gjort är värt enorm respekt. Otroligt bra förra säsongen och kanske OV:s viktigaste spelare. Han syns inte så mycket, men gör aldrig en dålig match.
Eric Malmberg Westergren, OV Helsingborg. Foto: Niclas Jönsson/Bildbyrån.
Förväntat genombrott 2022–23:
Miguel Mbumba: Är det dags nu för den forne ungdomslandslagsmannen? Jag tycker det. Fysiken, skottet och farten har han. Nu gäller det att få förtroende så att han på allvar kan blomma ut. Jag tror att Mbumba kommer att göra en riktigt fin säsong och kanske bli OV:s bästa anfallsspelare på köpet.
OV Helsingborgs Miguel Mbumba. Foto: Avdo Bilkanovic / BILDBYRÅN
Nytt ansikte att lära känna:
Ásgeir Snaer Vignisson: En ung och utvecklingsbar islänning som är användbar på flera positioner i försvaret och dessutom är mångsidig i sitt anfallsspel. Det låter ju fint, det. Dessutom kommer han att kunna komplettera den något ojämne Emil Andersson på högernio (som visserligen har en kanonsäsong bakom sig).
OV Helsingborgs Asgeir Snaer Vignisson. Foto: Christoffer Borg Mattisson / BILDBYRÅN
Kommer OV Helsingborg klara av att…
Hitta ett spel som håller i Handbollsligan? Det tror jag. Men de vinner inte några 16 matcher i rad inte utan de får kanske vara nöjda om de vinner fler än 5-6 matcher totalt. Toni Johansson är som redan nämnt taktiskt skicklig, men är spelarna tillräckligt bra för att spelet ska fungera på den högre nivån? Kanske måste OV spela primitivt och enkelt för att det ska hålla.
För att säsongen 2022–23 ska bli en framgång måste OV:
Klara sig kvar utan darr på ribban: Lagen de kommer att slåss med för att undvika nedflyttning är framförallt Aranäs, Redbergslid och Hallby. Jag tycker inte att det är bra nog av OV om de bara klarar sig kvar efter en tajt kvalseriehistoria. Nej, ska säsongen vara en framgång ska OV nå plats nio eller tio, det vill säga ingenmansland. Det kanske är höga krav på en nykomling, men OV har misslyckats så många gånger förr att nu måste det vara dags att prestera.
Slutord
Det är inte ett namnstarkt lag OV ställer på banan. Inte alls lika namnstarkt som under de senaste sejourerna i Handbollsligan. Jag tror att det kan vara bra för OV. Nu har de mindre press på sig att leverera och det tror jag passar Toni Johansson och hans lag alldeles utmärkt. Men det kommer att bli en kämpig säsong för OV, var så säkra.
Övergångar
In: Carl Lindqvist (uppflyttad), Felix Spross (IFK Ystad), Ásgeir Snær Vignisson (IBV Vestmannaeyjar, Island), Fabian Nygren (Lugi HF)
Ut: Victor Hedin (Bækkelaget, Norge), Magnus Rasmussen (klubb ej klar), Christoffer Grindheim (Anderstorps SK)
Det är dags för den sjätte åttondelsfinalen i Svenska cupen för herrar. Aranäs tar emot Ystads IF i Kungsbacka Sporthall klockan 19:00 ikväll.
Åttondelsfinalerna i Svenska cupen rullar på och idag är det dags för den sjätte av totalt åtta. Aranäs bjuder in Ystads IF till hemmaborgen Kungsbacka Sporthall till den första matchen i dubbelmötet.
Aranäs slutade tvåa i grupp tre i gruppspelet, medan Ystads IF vann grupp fyra.
”Läget i laget är bra, de som tidigare varit småskadade eller sjuka är åter igen på bana och grymt sugna på match. Målvakterna har delat på det friskt i dessa Svenska Cupen matcher och så kommer det att bli även i dessa två matcher, försvar och anfall har gnuggats, där tycker vi att saker börja falla på plats och många har bidragit på ett grymt sätt.”, skriver Aranäs på klubbens hemsida.
I fjol åkte Aranäs ut redan i gruppspelet av Svenska cupen, och nu ställs laget mot de regerande svenska mästarna – som dock inte lyckades ta sig vidare från åttondelsfinalerna förra året. Det är alltså två lag som har chansen att förbättra fjolårets placeringar om man går vidare från åttondelsfinalen.
Mors-Thy Håndbold väljer att förlänga kontraktet med talangen Victor Norlyk. Det nya kontraktet gäller till sommaren 2026.
– Mors-Thy Handboll ville förlänga, och det har varit helt rätt för mig, säger han till klubbens hemsida.
2021 skrev Victor Norlyk på ett tvåårigt kontrakt med Mors-Thy Håndbold, där tanken var att han framför allt skulle spela i U19-laget. 19-åringens utveckling gick sedan spikrakt uppåt och nu är han en given del av ligatruppen.
Det nya avtalet med Norlyk sträcker sig till sommaren 2026.
– Jag är bara otroligt glad över att vara en del av det här laget, som har välkomnat mig, och det är fantastiskt att vara med i ligatruppen. Det har varit fantastiskt med den speltid jag har haft, och det har varit fantastiskt att göra bra ifrån sig med det stora förtroende som tränarna har visat mig, säger han till klubbens hemsida och fortsätter:
– Som de flesta drömmer jag om att åka utomlands och spela, men just här och nu drömmer jag om att vinna så många matcher som möjligt och om att spela slutspel och Final4 med Mors-Thy.
Lagets huvudtränare, Niels Agesen, är nöjd över att Norlyk har förlängt sitt kontrakt.
– Det har varit tydligt för de flesta i många år att Victor är en stor talang, och med sina prestationer i uppstarten och nu senast mot TTH Holstebro har han övertygat alla om att han kan prestera på serienivå. Trots att han inte är den största spelaren kan han faktiskt göra lite av allt. Han har ett suveränt öga för spelet, han är bra på att tajma saker både för sig själv och sina lagkamrater och bra på att analysera ett försvar, säger han till klubbens hemsida.
– Vi ser fram emot att se Victor utveckla sin stora talang under de närmaste åren i Mors-Thy Handboll, avslutar Agesen.
Den evigt unga Heidi Løke är tillbaka på handbollsplanen efter det tredje barnafödandet. Comebacken skedde mot de norska dominanterna Vipers Kristiansand, och det blev en tydlig förlust för Løkes Larvik.
Heidi Løke är 39 år gammal och har spelat topphandboll i två decennier, men har trots det inga planer på att avsluta karriären. I helgen skedde comebacken efter det tredje barnafödandet och det blev tuffast möjliga motstånd direkt. På andra sidan planen stod en rosa mur – världens bästa klubblag.
Vipers Kristiansand var totalt dominanta mot Løkes Larvik och ledde med 18-9 efter första halvlek. Efter pausvilan fortsatte de rosaklädda att ösa in mål och matchen slutade 35-18, vilket är ett resultat som pekar på att Vipers kommer fortsätta dominera norsk handboll även i år.
– Vi visste att vi stod mot det bästa laget i världen, så vi visste att det skulle bli tufft, sa Løke till TV2 efter matchen.
Løke spelade 40 minuter av matchen och stod för ett mål, men hoppas på att bidra med flera mål i kommande matcher.
– Kroppen har svarat riktigt bra på träningen de senaste veckorna, så det kommer att bli bättre och bättre för varje dag som går, säger hon till TV2 efter matchen.
På andra sidan planen stod en annan norsk legendar – Katrine Lunde. Løke och Lunde har spelat tillsammans i det norska landslaget sedan 2006 och har tillsammans 27 internationella mästerskapsmedaljer med Norge.
Løke och Lunde har inte bara spelat i det norska landslaget tillsammans, utan har vid flera tillfällen varit en del av samma klubblag också. Mellan 2011 och 2015 spelade båda i Györ och i tre år var de båda en del av just Vipers Kristiansand (2019-2022, Løke lämnade laget efter förra säsongen).
Matchen mellan Larvik och Vipers Kristiansand spelades i den första omgången av den norska ligan, vilket innebär att de rosaklädda tog hem säsongens första fullpoängare.
Aalborg Håndbold förlänger kontrakten med den norska kantduon, Sebastian Barthold och Kristian Björnsen. Kontrakten gäller till 30 juni 2025.
Den norska kantduon, Sebastian Barthold och Kristian Björnsen, har spelat i Aalborg Håndbold i fem respektive ett år. Och nu blir det ytterligare tre år för båda spelarna. Klubben har förlängt kontrakten fram till 30 juni 2025.
Sebastian Barthold kom till den danska stjärnklubben redan 2017, och har sedan dess hunnit med 234 matcher i den röda tröjan. Vänstersexan har under åren tagit hem titlar i både Santander cup och supercupen. Barthold har spelat 47 matcher för det norska landslaget, där han bland annat var en del av det lag som kom femma under EM 2022.
– Jag är otroligt glad över att få förlänga mitt avtal med klubben. Jag har redan varit här i fem år och det är galet hur mycket som har hänt på den tiden. Jag känner fortfarande att vi blir bättre dag för dag, och jag är glad att jag nu ska vara här i minst tre år till och vinna ännu fler titlar med klubben, säger Barthold till klubbens hemsida.
Kristian Björnsen, som spelar på den andra kanten, kom till Aalborg Håndbold 2021. Innan året i Danmark spenderade han fem säsonger i Bundesliga och HSG Wetzlar. Björnsen har många års erfarenhet av handboll på världsnivå. 33-åringen har varit en del av det norska landslaget sedan 2012, där han tagit hem tre internationella mästerskapsmedaljer (silver VM 2017, silver VM 2019, brons EM 2020).
– Jag tycker det första året i Aalborg har varit fantastiskt. Både jag och min familj känner oss bekväma, och det var därför inget svårt beslut att förlänga avtalet – och då behöver jag ändå försöka vinna det danska mästerskapet. Med det stödet och det här laget skulle det kunna passa redan den här säsongen, säger Björnsen till klubbens hemsida.
Även klubbens ledning är glada över att få behålla den norska kantduon.
– Vi är otroligt stolta över att både Björnsen och Barthold har förlängt sina avtal. Både på och utanför planen gör de stor skillnad, och det är fantastiskt att de båda vill stanna i Aalborg Håndbold de kommande åren, säger regissören Jan Larsen till klubbens hemsida.
Björnsen och Barthold har inte bara klubbadressen gemensamt, utan killarna är dessutom svågers till varandra.
Var står din klubb när säsongen 2022–23 närmar sig? Handbollskanalens reporter Ola Selby går igenom samtliga 14 lag i Handbollsligan. Vilka är nyckelfigurer och vad står på spel under den kommande säsongen?
”Alla” trodde att IK Sävehof skulle ta SM-guld. För egen del tippade jag att gulsvart skulle gå rent i såväl kvartsfinal som semifinal och sedan spöa IFK Skövde i finalen utan större problem. Så blev det inte – istället åkte Sävehof ut med dunder och brak och Michael Apelgrens guldfacit bröts av blivande mästarlaget Ystads IF. Vad gick egentligen fel? Och kan Sävehof ta sig tillbaka till toppen i år? Garanterat topplag så klart, men Sävehof är inte längre en given guldkandidat, vilket i förlängningen kanske kan hjälpa laget.
Hur tog sig IK Sävehof hit?
Vi tar en kort titt på hur förra säsongen såg ut för IK Sävehof.
Utropstecken:
Elias Ellefsen a Skipagötu: Seriens bästa spelare, utan tvekan. Det finns ingen spelare i serien (Kim Andersson får ursäkta) som har det som den färöiska mittnian har. Inför säsongen ställde jag frågan om han kunde fortsätta att ta enorma kliv och överträffa folks förväntningar – vilket naturligtvis var precis det han gjorde. Otroligt skicklig och tillsammans med en viss målvakt var Skipagötu utan tvekan Sävehofs viktigaste spelare.
Sävehofs Elias Ellefsen Á Skipagøtu. Foto: Michael Erichsen
Betram Obling: Med en viss målvakt syftar jag naturligtvis på Bertram Obling. Dansken som tog Handbollsligan med storm och direkt var med och tog tillbaka Sävehof till toppen. En vinnare ut i fingerspetsarna som dessutom utvecklades under sina två säsonger i Partille. Profilen, vilket man verkligen får säga att han var, kommer att saknas i Handbollsligan.
Bertram Obling, IK Sävehof. Foto: Jörgen Jarnberger / BILDBYRÅN
Högstanivån: Inget annat lag var i närheten av Sävehofs högstanivå. Inte IFK Skövde, inte IFK Kristianstad och inte heller Ystads IF. När Obling hade dagen i mål, försvarsspelet satt där med Vetle Eck Aga och Felix Möller i spetsen och Skipagötu kunde styra och ställa, då var Sävehof helt överlägset.
Frågetecken:
Niometersspelarna: Rune Schröder var för ojämn, Gzim Salihi för skadebenägen, Jonathan Stenbäcken mer mittsexa än vänsternia, Olle Ek inte tillgänglig och Pontus Brolin utan riktig spetsegenskap. Den niometersspelare som presterade bäst bredvid överlägsne Skipagötu var Emil Berlin, och då hade högernian inte en supersäsong. Den största anledningen till varför Sävehof åkte ut redan i semifinal, utöver att YIF fick till en riktig fullträff, var att Skipagötu var på tok för ensam att prestera av niometersspelarna.
Hungern: Var det samma glöd i ögonen på Sävehofspelarna som det var säsongen före? Jag tycker inte det. Var det samma glöd i ögonen på Sävehofspelarna som var det hos YIF-spelarna? Inte det heller. Kanske saknades det där lilla extra i form av desperation att ta SM-guld.
Förväntade nyckelfigurer 2022–23
Felix Möller: Går jag för långt när jag säger att förra säsongen var lite av ett mellanår av Felix Möller? Han blev trots allt uttagen i EM-truppen och var en av seriens bästa mittsexor, men jag tycker nog att Möller var lite skarpare säsongen som föregick den förra. Eller har jag kanske bara för höga krav på den unga linjestjärnan. Oavsett tror jag att han måste vara ännu bättre i år då han inte längre har lugna och trygga Vetle Eck Aga bredvid sig i mittförsvaret.
Felix Möller i IK Sävehof. Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN.
Michael Apelgren: Det finns mängder av skickliga och spännande tränare i Handbollsligan, men jag håller fortfarande Michael Apelgrens taktiska kunskaper som vassast. Förra säsongen gick inte som varken Sävehof eller Apelgren hade räknat med, men räkna med att Apelgren har skruvat på en del saker till årets säsong som kommer att göra laget bättre när det gäller. Det skulle inte förvåna mig om Sävehof är det lag som utnyttjar de nya reglerna bäst.
Sebastian Karlsson: Seriens bästa högersexa kommer med all säkerhet att vara det även i år. Missar sällan och har en förmåga att göra de viktiga målen för sitt Sävehof. Skulle kunna utnyttjas ännu mer i uppställt anfallsspel, även om motståndarlagen så klart gör vad de kan för att stänga den landslagsmässige Karlsson.
Sävehofs Sebastian Karlsson. Foto: Avdo Bilkanovic / BILDBYRÅN.
Förväntad MVP 2022–23:
Elias Ellefsen a Skipagötu: Att jag utnämner Skipagötu som Sävehofs MVP är väl ungefär lika oväntat som att vi minst en gång den här säsongen kommer att få se golvtorkare i Partille Arena som inte hinner av planen innan en spelare och/eller boll kommer farande. Färöingen är, som nämnt tidigare, hela seriens bästa spelare. Passa på att njuta av honom – i år blir sista gången han spelar i Handbollsligan.
Förväntat genombrott 2022–23:
Simon Möller: Genombrott för en spelare som debuterade i Handbollsligan 2017 (!) är kanske lite väl ”skohorningt”, men det är ju läge för ett riktigt genombrott nu. Möller har enorm potential, men har aldrig riktigt fått vara förstamålvakt i sin moderklubb. I år kommer han få vara det och jag är säker på att han kommer att ta stora kliv i och med det.
Sävehofs målvakt, Simon Möller. Foto: Michael Erichsen, Bildbyrån
Nytt ansikte att lära känna:
Lasse Pedersen: Kommer från GOG:s fina ungdomsverksamhet och ska nu gå in och ersätta Rune Schröder på vänsternio. Schröder, som bekant har flyttat till den franska ligan, har så klart kommit längre i sin utveckling än 20-årige Pedersen, men högstanivån är skyhög i den 196 centimeter långa vänsternian. Pedersen har varit en nyckelspelare i det danska 02-landslaget och mycket talar för att han blir en attraktion i Handbollsligan.
Kommer IK Sävehof klara av att…
Vara mindre beroende av Skipagötu? Tveksamt. Skipagötu är ju överjävligt bra och då blir det lätt så att andra spelare reagerar mer än de agerar, att de är reaktiva istället för att vara proaktiva runt honom. Men jag tror att det är en av de stora nycklarna om Sävehof ska lyckas i år – fler spelare måste kliva fram runt honom för att göra laget mindre lättläst.
Ersätta Vetle Eck Aga? Norrmannen är brutalt underskattad. En genomgående skicklig försvarsspelare och dessutom laglojal och oförmögen att göra en svag prestation. Jag tror att han kommer att saknas mer än vad många utifrån har förutspått och även om det finns andra skickliga försvarsspelare (Felix Möller och Pontus Brolin för att nämna två) är det ingen som håller samma klass som den norske landslagsmannen.
För att säsongen 2022–23 ska bli en framgång måste IK Sävehof:
Ta SM-guld: Jepp, så enkelt är det. Det är inget annat som gäller i Partille och även om truppen kan tyckas lite svagare i år jämfört med förra året måste Sävehof ta guld. Olle Ek är snart tillbaka och de unga spelarna, med Skipagötu i spetsen, bör bli ännu bättre. Det finns inget mellanting i ett Michael Apelgren-lett Sävehof.
Slutord
En av seriens största plånböcker, check. Seriens bästa tränare, check. Seriens bästa spelare, check. Seriens bästa högersexa, check. Där är fyra parametrar som talar för Sävehof. Men sen då? Mängder av skickliga spelare och dessutom ett internationellt spel, men sanningen är att Sävehof inte var bra nog i semifinalen mot Ystads IF och det finns mycket att jobba med för att Partillegänget inte ska halka efter mot framförallt YIF och IFK Kristianstad. Tur då för Sävehof att de tickar i fyra av de ovanstående boxarna.
Övergångar
In: William Andersson Moberg (Alingsås HK), Óli Mittún (H71, Färöarna), Lasse Pedersen (GOG, Danmark), Tryggvi Thorisson (UMF Selfoss, Island), Lukas Rådberg (uppflyttad), Philip Karlefäldt (uppflyttad)
Ut: Vetle Eck Aga (Kolstad Håndball, Norge), Rune Schrøder (Cesson Rennes, Frankrike), Bertram Obling (HC Erlangen, Tyskland), Theodor Claesson (Amo HK), Jonathan Stenbäcken (slutar)
SHE startar på onsdag, veckan med den efterlängtade seriestarten drog igång med traditionsenligt upptaktsträff. Ett lika säkert premiärtecken är tränarnas tips. Samtliga SHE-coacher tror på IK Sävehof som vinnare av grundserien, enligt ligans officiella hemsida.
Sävehof har sett om sitt hus med blad annat Johanna Bundsen, Olivia Mellegård och Carmen Martin. Något som tillsammans med de befintliga kapacitetsspelare inte gått elittränarna förbi.
Elva av tolv tippare satte dessutom Sävehof som guldkandidat.
– Vi har det bästa laget om man ser spelare till spelare. Sen är inte det ett likhetstecken att det ska gå av sig självt och leda till SM-guld. Så tänker inte jag. Men jag köper på förhand att vi ska vara favoriter, säger Jesper Östlund inför sitt nya uppdrag i Partille.
Östlund lanserar själv H65 Höör som den tuffaste motståndaren långt fram i slutspelet.
Längst ner får BK Heid bekymmer att klara kontraktet i tränarnas ögon.
Tränarna tippar SHE Källa: she.se
1) IK Sävehof (snittplacering 1,00)
2) H65 Höör (2,33)
3) Skuru IK (3,50)
4) Lugi HF (3,83)
5) Önnereds HK (4,33)
6) Kungälvs HK (6,83)
7) Skövde HF (7,83)
8) Skara HF (8,16)
9) VästeråsIrsta HF (8,33)
10) Kristianstad HK (9,33)
11) IF Hallby (10,75)
12) BK Heid (11,75) Tränarna tippar egna laget
1) IK Sävehof
2) H65 Höör
4) Lugi HF
5) Skuru IK, Önnereds HK
6) Kungälvs HK, Skövde HF
7) Kristianstad HK
8) VästeråsIrsta HF
9) BK Heid, Skara HF
10) IF Hallby Tränarna tippar all star team (antal röster)
Målvakt: Johanna Bundsen, IK Sävehof (11)
Vänstersex: Stella Huselius, IK Sävehof & Linn Hansson, Önnereds HK (3)
Mittsex: Johanna Forsberg, IK Sävehof (6)
Högersex: Carmen Martin, IK Sävehof (11)
Vänsternio: Isabelle Andersson, H65 Höör (9)
Mittnio: Bella Gulldén, Lugi HF (6)
Högernio: Nina Koppang, IK Sävehof (5)
Försvarare: Alma Skretting, H65 Höör (3)
Tränare: Jesper Östlund, IK Sävehof (4)
Skyttedrottning: Isabelle Andersson, H65 Höör (4)
MVP: Alexandra Bjärrenholt, Skuru IK (6)
Var står din klubb när säsongen 2022–23 närmar sig? Handbollskanalens reporter Ola Selby går igenom samtliga 14 lag i Handbollsligan. Vilka är nyckelfigurer och vad står på spel under den kommande säsongen?
Jag tycker att Önnered har haft ett bättre lag på pappret än de har presterat på plan. Åtminstone de senaste säsongerna. Vad är det då som har saknats? Framförallt en tydlig spelidé. Kanske kan handbollsnörden Pontus Ward Wiklund få fart på ÖHK.
Hur tog sig Önnereds HK hit?
Vi tar en kort titt på hur förra säsongen såg ut för Önnereds HK.
Utropstecken:
Målskyttet: 737 mål förra säsongen var slutspelsklass, inget snack om saken. Endast fyra lag gjorde fler mål än ÖHK under grundserien och det är naturligtvis ett imponerande facit. Önnered hade dessutom hyfsad spridning på målskyttet och hade faktiskt åtta spelare över 40 mål.
Markus Thorbjörn: Såg spännande ut under åren i Redbergslid, men känslan då var att Thorbjörn hade mer att ge. Första säsongen i Önnered gjorde högersexan 87 mål, något han följde upp med 137 mål förra säsongen. Onekligen en fin utveckling från en spelare som säkert är intressant för utländska klubbar.
Markus Thorbjörn. Foto: Michael Erichsen/Bildbyrån.
David Sandberg: Gör man näst flest mål och dessutom överlägset flest assist i ett lag som var bra just på att göra mål – ja, då är man bra. Sandberg har i flera år stått i Marcus Norrbrinks skugga, men faktum är att Sandberg är betydligt längre fram i sin utveckling än den hårdskjutande Norrbrink.
David Sandberg. Foto: Michael Erichsen/Bildbyrån.
Frågetecken:
Bristen på spelidé: Det har tjatats om det här tidigare och jag inser att det är lite märkligt att klaga på brist på spelidé när Önnered trots allt gjorde så pass mycket mål. Men jag tycker fortfarande att det snarare går ut på att olika spelare tar bollen och skjuter eller går på genombrott än att det ligger något genomtänkt anfallsspel bakom det.
Frånvarande spelare: Christoffer Brännberger spelade åtta matcher under grundserien, Fredrik Teern tolv och Kjartan Johansen 18. Det var tre av lagets mest meriterade spelare det och när det gäller de två första var det inte ens hälften av matcherna.
Förväntade nyckelfigurer 2022–23
Pontus Ward Wiklund: Ett aktat namn inom handbolls-Sverige och en fin rekrytering av Önnered. Ward Wiklund gjorde ett kanonjobb i Kungälvs HK och kan han fortsätta på samma sätt i ÖHK kan laget lyfta flera snäpp.
Christoffer Brännberger: Säga vad man vill om Christoffer Brännberger, men han berör åtminstone. Jag behöver inte gå in närmare på allt dumt han har gjort på planen genom åren, men när han håller sig på rätt sida gränsen kan han bidra med hur mycket som helst till ÖHK. Eller vad sägs om tuffhet, vinnarskalle och (faktiskt) målskytte.
Christoffer Brännberger. Foto: Bildbyrån
Sebastian Abrahamsson: Nästan kriminellt underskattad. Abrahamsson levererar säsong efter säsong i ett bottenlag, men just eftersom det är i Önnered nämns han sällan i snacket om vilka bra målvakter vi har i Handbollsligan. Faktum är att Abrahamsson inte hade gjort bort sig i en toppklubb.
Sebastian Abrahamsson, Önnereds HK. Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN
Förväntad MVP 2022–23:
Mishels Liaba: Senast norrmannen spelade i Handbollsligan var säsongen 2018-19. Då slog han till med 118 mål och 50 assist, vilket så klart är väldigt starkt. Alingsås lyckades inte behålla vänsternian, som flyttade vidare till danska ligan. Nu har ÖHK signat en spelare som bör kunna bära deras offensiv.
Förväntat genombrott 2022–23:
Pelle Segertoft: På de tio matcher han spelade förra säsongen hann Segertoft den yngre visa att han är en oerhört spännande spelare. Kvick, spelsmart och med ett lurigt skott tog han direkt för sig i ÖHK. I år bör Segertoft vara ännu bättre, vilket han visade under sommarens U18-EM.
Önnereds Pelle Segertoft. Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN
Nytt ansikte att lära känna:
Hugo Forsberg: Ännu ett tungt nyförvärv av Önnered. Då menar jag inte att Hugo Forsberg är tung, det är snarare med fjäderlätta steg han dansar fram på handbollsplanen. Däremot tungt i bemärkelsen att Forsberg var riktigt vass i Lugi förra säsongen. Kommer att höja ÖHK:s anfallsspel flera klasser.
Kommer Önnereds HK klara av att…
Sluta spela så individuellt? Det tror jag. Inget ont om Tommy Atterhäll, men Pontus Ward Wiklund har bevisat i flera år att han kan få sitt lag att spela tillsammans. Krydda det med fler skickliga spelare, framförallt Liaba och Forsberg, och Önnered kommer att bli svårare att handskas med i år.
Hitta ett vägvinnande försvarsspel? Det bygger på att Christoffer Brännberger får vara skadefri och att han inte blir utvisad och avstängd för ofta. Det finns fler bra försvarsspelare i ÖHK, men Brännberger måste bli en general om stabiliteten i försvarsspelet ska öka.
För att säsongen 2022–23 ska bli en framgång måste Önnered:
Gå till slutspel: Så bra lag som Önnered har i år har de förmodligen aldrig haft. Abrahamsson, Thorbjörn, Berg, Sandberg, Brännberger, Forsberg och Liaba håller alla hög klass i den här serien. Krydda det med ytterligare intressanta spelare och det vore ett misslyckande om ÖHK inte knep en av de åtta främsta platserna.
Hitta ett tydligt grundspel: Det får vara slut på det chansartade spelet nu. Men det tror jag att Pontus Ward Wiklund har löst under sommaren.
Slutord
Slutspel vore en fin framgång för en klubb som allt som oftast tvingas kriga för överlevnad. Det känns inte alls omöjligt heller med tanke på truppen och den kvalitet som trots allt finns. Men ska ÖHK lyckas krävs det att det mesta stämmer och att Ward Wiklund verkligen får ut max av sitt lag.
Övergångar
In: Mishels Liaba (Fredericia HK, Danmark), Jonathan Wiklund (Anderstorps SK), Kristian Tind Kristensen (HC Odense, Danmark), Frederik Torp (Vendsyssel Håndbold, Danmark), Hugo Forsberg (Lugi HF), Arvid Skoog (uppflyttad), Elias Lundstad (uppflyttad), Rasmus Lenzi (uppflyttad), Adrian Källhage (uppflyttad), Rasmus Thomsen (uppflyttad)
Ut: Victor Rhodin (HK Aranäs), Marcus Norrbrink (Mors-Thy, Danmark), Anton Hedberg (Torslanda HK), Gustav Skagerling (slutar), Fredrik Teern (Redbergslids IK), Erik Rudvall (Amo HK), Theodor Heier (Kärra HF), Kjartan Johansen (klubb ej klar), Mirko Vicentijevic (Fjellhammer IL, Norge), Isak Süssly (klubb ej klar)
Olafur Gudmundsson hamnade i centrum efter kvalhelgens stora upphämtning. GC Amiticia Zürich vred sig ur åtta bollars underläge och islänningen tryckte in 32–23 för stort jubel och avancemang.
Gornik Zabrze med Patrik Liljestrand vid bänken och Casper Liljestrand mellan stolparna var försvarsstarkt i sin hemmahall men något helt annat på resande fot.
Stort tryck på keepern och kollegan Piotr Wyszomirski när Amiticia Zürich ökade ledningen i söndagsmatchen och kröp allt närmare i totalen.
Med de relativt nya reglerna lutade det åt straffläggning när Gudmundsson klev fram för frikast. Efter slutsignalen sköt Gudmundsson förbi muren och placerade avslutet nära kryssribban.
– Vi gav aldrig upp och vi belönades för det, sade han efteråt.
Storsatsande Kolstad mötte lika norska Drammen HK i Europa och var överlägset i match två, 29–21 när Torbjørn Bergerud räddade hälften av Drammens skottförsök.
Stormötet mellan Logrono La Rioja och TBV Lemgo Lippe slutade med att det tyska laget raderade ut varje ryckförsök till likaläge och kunde leva på fem plusmål från förra helgen.
Riihimäki Cocks uddamålsseger betydde inget på på portugisisk mark och Aguas Santas susade vidare. Det gjorde också IFK Kristianstad och IK Sävehof, de sistnämnda dessutom med flest mål totalt över dubbelmötet i den första kvalronden.
Ludvig Hallbäcks Bjerringbro-Silkeborg klarade sig lätt till nästa omgång, precis som Ferencvaros som numera har Mate Lekai på lönelistan.
European League Bjerringbro-Silkeborg–BM Cuenca 33–22
BSH: Ludvig Hallbäck 1. Bjerringbro-Silkeborg vidare med 64—48 sammanlagt. Dobrogea Sud Constanta–Chambery Savoie 23–22 Chambery Savoie vidare med 50–45 sammanlagt.
Potaissa Turda–IK Sävehof 30–34 Sävehof vidare med 79–51 sammanlagt.
RK Trimo Trebnje–IFK Kristianstad 31–36 Kristianstad vidare med 69–64 sammanlagt.
Logrono La Rioja–TBV Lemgo Lippe 28–28 Lemgo vidare med 67–62 sammanlagt. Aguas Santas–Riihimäki Cocks 30–20 Aguas Santas vidare med 51–42 sammanlagt. Amiticia Zürich–Gornik Zabrze 32–23 Amiticia Zürich vidare med 51–50 sammanlagt. Ferencvaros–Minaur Baia Mare 38–22 Ferencvaros vidare med 74–49 sammanlagt.
Eurofarm Pelister 2–Alpla Hard 24–27 Alpla Hard vidare med 51–45 sammanlagt.
Drammen HK–Kolstad HB 21–29 Kolstad vidare med 57–47 sammanlagt.
Telekom Veszprem och PPD Zagreb stod på var sin sida planen i den väntade SEHA-finalen. Veszprems slutliga seger var heller ingen överraskning, Zagreb ledde i 58 minuter innan den regerande mästaren kom med en tung replik till 32–30.
Lagkaptenen, den danske niometersprofilen Rasmus Lauge fick in Veszprem på rätt väg efter paus. Det krävdes dock en genomgång halvvägs för att Veszprem skulle kunna hämta sig i drabbningen.
– Det var en otroligt tuff match för oss, Zvonimir Sina såg ut att vara ostoppbar. Halvtid ändrade det hela, vi kom ut ur omklädningsrummet och såg mycket bättre ut. Vi kämpade hela vägen till slutsignalen och är riktigt glada just nu, sade Lauge på den efterföljande presskonferensen.
Veszprem fick mycket riktigt stopp på Zagrebs storskytt Srna och hade själv vapen som Omar Yahia, Kentin Mahé och inte minst duellspelaren Lauge.
Två lyckade genombrott i slutskedet gav resultat, i kombination med att Veszprem stängde till med Dino Slavic i spetsen.
Veszprem lämnade evenemanget i Zadar med sin femte titel, Zagreb fick nöja sig med silver och Eurofarm Pelister redde ut bronsprestationen mot RK Nexe.
SEHA, final PPD Zagreb–Telekom Veszprem 30–32 (19–13)
Veszprem: Andreas Nilsson 1. Match om tredje pris
RK Nexe–Eurofarm Pelister 23–27 (10–12)
Lugi HF blandade och gav en del i den första åttondelen mot IF Hallby, På pappret ser det otvetydigt bra ut för Lundalaget, 32-29 och hemmamatchen kvar i dubbelmötet.
Tränarmötet i Jönköpings Idrottshus hade verkligen vinröda vibbar. Anders Hallberg och Nemanja Milosevic gjorde en handfull säsonger tillsammans på planen i Lugi, men stod i olika läger vid sidlinjen under söndagseftermiddagen.
I stort hade Hallby bra starter på båda halvlekarna men tappade kommandot undan för undan. Hampus Dahlgren visade till exempel vägen till 10–8 efter 15 minuter, Lugis löfte Axel Månsson jobbade in flera fullträffar och bortalaget hade vänt till knapp pausledning, 15–14.
– Han är en framtidsman både för Lugi och svenska landslaget. Jag blir mer och mer övertygad efter varje match att han redan är redo för spel i Handbollsligan och kan bidra där, sade Milosevic till Sydsvenskan.
Lugi hade mer än sjumålsskytten, till exempel fin närvaro från Theo Übelacker och Fredrik Olsson när matchen var inne på upploppet.
Vid det laget hade Hallby blivit straffade för flera utvisningar och tappat 22–20 till 25–30. Hallby hann närma sig något med tanke på fredagens retur men den första duellen var redan körd, 29–32 till slut.
Supercupen var en lovande tävlingsdebut för Eric Johansson i zebratröjan. Ligapremiären fyllde på intrycken av att niometerslöftet kommer att lyfta än mer i den ny, högklassig omgivning. Johansson valde ofta rätt och sköt säkert när Kiel krossade TBV Stuttgart.
Kiel hade uppvisning i sikte inför hemmapubliken, seger med 13 bollar innebär också att fjorårets vicemästare toppar den väldigt tidiga tabellen, en av 34 omgångar avklarad.
Johanssons egna siffror, sex mål på sex försök var mer intressanta. Karl Wallinius förbättrade också prestationen jämfört med cupbakslaget med rött kort, fyra av fem gick in från niometaren.
Patrik Wiencek med fem fullträffar lyste också för vinnarlaget medan det gick tyngre för Oscar Bergendahl, Adam Lönn och kompani i Stuttgart.
Hans Lindberg toppade skytteligan i våras och tog vid där den förra säsongen slutade med tolv skarpa avslut mot Frisch Auf Göppingen. Füchse Berlins målspruta hade som vanligt gott stöd av strafflinjen för att utöka flödet, linjeliraren Mijajlo Marsenic hjälpte också Berlin med åtta mål.
Titelförsvararen SC Magdeburg var aldrig hotad av ASV Hamm-Westfalen, även om den första kvarten var tajt.
Linus Arnesson såg till att Bergischer HC höll jämna steg med GWD Minden i 50 minuter. Vänsternian Noah Beyer utmärkte sig i bortarycket som följde och Isak Persson bidrog med 27–23 när Bergischer avgjorde med viss marginal.
Bundesliga 4 september SC Magdeburg–ASV Hamm-Westfalen 31–23 (16–11)
Magdeburg: Daniel Pettersson 1. Füchse Berlin–Frisch Auf Göppingen 34–27 (17–13)
Berlin: Max Darj 1. THW Kiel–TBV Stuttgart 36–23 (17–11)
Kiel: Eric Johansson 6, Karl Wallinius 4, Niclas Ekberg 2 (2); Stuttgart: Oscar Bergendahl 2, Adam Lönn 1. GWD Minden–Bergischer HC 25–28 (14–15)
Bergischer: Linus Arnesson 6 (2), Isak Persson 1.
