Välkommen till Handbollskanalen Power rankings Handbollsligan med Ola Selby där prestationerna, inte poängen, ligger till grund för Handbollskanalens ranking. 

Handbollskanalen Power rankings är vår egna ranking för vilka lag som egentligen varit hetast under månaden som passerat. Med andra ord är det en egen tabell för vilka lag som egentligen varit bäst. Ett lag som förlorat en match kan till exempel vara bättre än ett lag som inte har förlorat, beroende på vilka lag de har spelat mot. Hänger ni med?

Här är Handbollskanalen Power rankings oktober!

1: IFK Kristianstad

Tabellplacering: 1

Ranking efter september: 1

IFK är inte uppe på den där läskiga nivån som jag egentligen är rätt trött på att ta upp. Ni vet, den där nivån de hade under guldåren med Ola Lindgren som tränare. Men de har aldrig varit så nära den nivån som de är nu. Nej, de spelar inte lika bra som då och de är inte heller lika överlägsna, men det Stian Tönnesens (vi får inte glömma Jonas Wille här heller) lag har gemensamt med de Lindgrenska upplagorna är förmågan att vinna trots att de inte spelar bra.

För IFK har inte tokimponerat i spelet under oktober. Men trots det har fyra segrar på fyra matcher spelats in och en solklar förstaplats i tabellen. Segrarna har kommit mot IF Hallby, IFK Skövde, Alingsås HK och Önnereds HK. Segern mot Hallby var inget att snacka om men såväl i matchen mot Alingsås som mot Önnered var IFK illa ute. Mot Alingsås krävdes ett sent avgörande signerat Markus Olsson och mot Önnered avgjorde IFK, som så många gånger under Lindgren-åren, under matchens fem sista minuter.

Mest övertygande i oktober var naturligtvis segern mot Skövde. Ett bortalag i kanonform och en jämn match långa stunder, men också en match där IFK satte ner foten och visade att de är bättre än Skövde i år. Och detta trots att Markus Olsson, Andreas Cederholm och inte minst Matias Helt Jepsen har mycket mer att ge.

IFK imponerar och är just nu en solklar guldfavorit, även om framförallt ett annat lag (mer om det senare) kommer att bli hyperfarligt.

2: IFK Skövde

Tabellplacering: 2

Ranking efter september: 2

Enda förlusten i oktober har kommit mot nämnda IFK Kristianstad och det är ju inte fy skam, framförallt inte med tanke på att brandgult skaffade sig en starkare trupp i år medan Skövde tappat ”alla” sina bästa spelare.

I övrigt då? Solklar seger mot jumbon Redbergslids IK, knapp seger borta mot ojämna Lugi och så höjdpunkten, uddamålssegern hemma mot finalkombatanten från förra säsongen tillika regerande mästaren Ystads IF. Jag tycker ändå att det är rätt starkt jobbat av Skövde att ta sex av åtta möjliga poäng den här månaden. Ingen hade klagat, åtminstone inte före säsongen, om Skövde hade tagit två-tre poäng färre i de matcherna.

Men varför vinner Skövde sina matcher? De gör det för att de har en av seriens bästa tränare i Henrik Signell, en av seriens hetaste (och bästa) målvakter i Victor Bang, ett utspritt målskytte (bästa målskytten Viktor Hallén ligger på delad 20:e plats i skytteligan) och ett ramstarkt försvar.

3: Ystads IF

Tabellplacering: 5

Ranking efter september: 14

Efter den katastrofala starten på säsongen där de länge låg sist i tabellen, och även lägst placerade i september månads Power rankings, har den regerande mästaren vaknat till liv i oktober. Spelet är inte på samma nivå som det var under SM-finalserien mot IFK Skövde, men kopiöst mycket bättre än det var under mörka september.

Visst, det går att argumentera för att matcherna YIF har vunnit i oktober (Hallby, Alingsås, Önnered och OV Helsingborg) är matcher de ska vinna. Absolut. Men jag gillar det jag har sett av YIF och framförallt av en spelare: Jonathan Svensson.

Det är lätt att glömma att han debuterade i Handbollsligan redan säsongen 2016-17 (!), men med den brutala påminnelsen på plats om hur fort tiden går är det ännu konstigare att vänsternian fortfarande spelar i Handbollsligan (även om han inte kommer att göra det särskilt länge till). Svensson är bättre än någonsin, vilket inte minst hans målskörd i oktober visar: 5, 5, 8, 8 och 3. Krydda det med mängder av assist och det är lätt att förstå varför YIF har kommit igång.

4: IK Sävehof

Tabellplacering: 3

Ranking efter september: 3

Oscar Sävinger, Felix Möller, Pontus Brolin, William Andersson Moberg, Marcus Lennernäs, Oli Mittun, Kelvin Roberts. Nej, det är inte primärt nyblivna studenter jag radar upp här utan spelare som varit bärande för Sävehof under den (i sammanhanget passande) unga säsongen. Jag vet att Möller, Brolin och Andersson Moberg är etablerade i Handbollsligan, men det är fortfarande unga pöjkar.

Sävehof har haft, och har, så mycket skador att det nästan är löjligt. Trots det hänger de med i toppen och trots det vann de tre matcher och spelade en oavgjord i oktober. Jag tycker att det är ruskigt imponerande av spelarna, men framförallt av Michael Apelgren och Linus Ekman.

Tänk det här gänget av unga spelare som nu får chansen att utvecklas i Handbollsligan med en av Sveriges bästa tränare och så krydda det gänget med flera stjärnor som är på väg tillbaka. Sävehof är redan nu väldigt bra – tänk så bra de kommer att vara när de blir samspelta och fulltaliga. Då börjar nog till och med de brandgula i nordöstra Skåne att darra.

5: Hammarby IF

Tabellplacering: 6

Ranking efter september: 9

Tidigare under oktober skrev jag att Hammarby har otroligt mycket mer att ge och att det bör få Bajensupportrar att känna tillförsikt. För faktum är att, trots att Bajen inte fått ut i närheten av det jag tror att de kan, i oktober har tagit sex av tio möjliga poäng. Det tycker jag är rätt bra jobbat.

OV har visat fin form i säsongsupptakten, men det struntade Hammarby i och vann med 26–22. Aranäs, detta svårspelade Aranäs som alltid presterar bättre än vad folk tror att de ska göra, där plockade Hammarby en poäng. Och så oavgjort mot HK Malmö i en match där motståndaren var ruggigt revanschsugen efter att bottennapp i omgången före. Dessutom avslutade Hammarby månaden med att slå Lugi på bortaplan med 30–27. Enda förlusten kom mot Sävehof i en match som Hammarby mycket väl kunde ha vunnit.

En stor anledning till varför det ser bättre och bättre ut för Bajen är försvarsspelet. Ludvig Lindeberg gör ett jättejobb som spets i 5-1-försvaret och där bakom är Alexander Morsten ett monster (även om han är ännu bättre i det offensiva spelet). Hammarby hade enorma problem i sitt försvarspel förra säsongen, men det verkar vara ett minne blott. Får de nu bara igång Martin Dolk och Gustav Davidsson fullt ut för att komplettera stekhete Edwin Aspenbäck (tolv mål senast mot Lugi) är det ett riktigt spännande lag.

6: IF Hallby

Tabellplacering: 7

Ranking efter september: 13

Vi får vara ärliga och säga att det inte såg särskilt bra ut för Hallby i september. Mängder av förluster och ett spel som inte såg ut att ha satt sig, varken framåt, bakåt eller helheten.

Anders Hallberg är som bekant ny tränare i klubben och vi får så klart ha överseende med att ta det tar tid att få in nya idéer i spelarnas ”Jesper Östlund-skallar”. Nu verkar åtminstone fler av Hallbergs idéer ha fallit på plats, för i oktober har det sett rejält mycket bättre ut för Jönköpingslaget.

Visst, de har förlorat två av fem matcher, men förlusterna kom mot Ystads IF och IFK Kristianstad. Segrarna har kommit i helt rätt matcher, vilket är en förmåga som verkar sitta i väggarna i Jönköpings Idrottshus, förmågan att vinna mot lagen som är på ungefär samma nivå som de själva. Hallby har nämligen besegrat RIK, Guif och Aranäs. Sex riktigt tunga poäng som har fått laget att lyfta rejält i tabellen.

Vill ni att jag nämner specifika spelare? Det brukar ni vilja. Då säger jag Albin Broman. Högernian ser spännande ut med sitt fina skott.

7: Lugi HF

Tabellplacering: 4

Ranking efter september: 4

Swingning Lugi, bla, bla bla. Men det är ju svårt att säga annat än att Lugi är otroligt ojämnt. Seger, seger, förlust, förlust, förlust, seger, seger, förlust. Där är Lugis resultatrad så här långt under säsongen. Men eftersom jag nu rankar prestationerna i oktober, en månad där Lugi har vunnit två matcher och förlorat tre, känns det logiskt att placera Lundalaget i mitten av tabellen. Högstanivån är skyhög men lägstanivån är nog inget som får Nemanja Milosevic att sova gott om nätterna.

Kan Lugi skylla på den unga truppen? Jag tycker inte det. Det finns fler lag som har unga trupper i Handbollsligan och ändå presterar på en jämnare nivå än vad Lugi har gjort. Missförstå mig inte, Lugi är (oftast) otroligt kul att titta på och när Casper Käll, Fredrik Olsson, Axel Månsson och de andra är igång är det svårt att välja någon annan match före de vinrödas.

Men en liten, eller stor, höjning av lägstanivån och Lugi kan vara ett semifinallag. Vill det sig riktigt illa kan de missa slutspel. Och så stor skillnad ska det inte vara i en klubb som Lugi. I övrigt? Fredrik Olsson leder både skytteligan och assistligan. Han spelar inte i Lugi nästa säsong.

8: HK Aranäs

Tabellplacering: 8

Ranking efter september: 12

Aranäs ligger alltså åtta i ligan och jag inser att orden som kommer att följa här inte är de smartaste med tanke på mina tidigare misstag kring Aranäs, men…Aranäs kommer inte att ligga åtta när grundserien är färdigspelad. Blir det annat än negativt kval är jag ruggigt imponerad.

Men Aranäs ska ha stort beröm för lagmoralen, som alltid, och förmågan att hitta sätt att vinna matcher. Sju mot sex-spelet har bitvis fungerat riktigt bra och så gör de mycket mål på kontring genom framförallt den formidable Robert Ladan.

I oktober har de spöat RIK och Guif, kryssat mot Hammarby och förlorat mot Sävehof samt Hallby. De har redan spelat ihop sju poäng i den jämna tabellen och roligast att följa har mittnian Mikkel Beck Jörgensen varit. Otroligt sevärd spelare, men det brukar ju danska mittnior vara. Man vet aldrig vad som ska hända när han har bollen och just därför blir det också fel ibland, hans medspelare verkar nämligen heller inte hänga med i hans tankemönster. Men när det funkar – wow!

9: Alingsås HK

Tabellplacering: 10

Ranking efter september: 7

Ett tag var det kris i Alingsås. Riktig kris. Och visst är tiondeplatsen inte bra nog. Men jag tycker mig ändå se positiva tendenser de tre senaste matcherna. Förlusten borta mot HK Malmö är bara att glömma för då var det nämligen ingenting som stämde i AHK.

Men efter det har AHK besegrat Lugi, förlorat knappt och surt mot IFK Kristianstad och krossat Redbergslids IK. Det är ändå en fullt rimlig utdelning och hade vi bara haft det underlaget tror jag nog att vi alla hade tänkt att Alingsås HK var ett slutspelslag. Nu är de inte det och det beror till större del på vad som hände i september.

Det största problemet för AHK så här långt har försvarsspelet varit. De har ändå seriens bästa målvakt, men trots det har bara tre lag släppt in fler mål än Mikael Franzéns lag. Jag saknar en riktig försvarsgeneral, även om Gustav Jönne gör vad han kan.

10: OV Helsingborg

Tabellplacering: 9

Ranking efter september: 6

Om inte OV Helsingborg drabbas av en jäkla massa skador kommer de att spela i Handbollsligan även nästa säsong. De bryter därmed en dyster trend av att åka ur högstaserien. Varför jag kan säga det redan nu? Därför att de har en helt annan stabilitet och tro i laget.

Oktober har sett sämre ut än vad september gjorde och det skulle kanske kunna oroa, men OV tar fortfarande sina poäng. Tre av tio poäng har det blivit under oktober, men då har de också mött Hammarby, Sävehof och YIF. Inga enkla matcher direkt.

Toni Johansson ska verkligen ha beröm för det han har byggt upp, och fortfarande bygger upp, i Helsingborg. För det är verkligen ingen supertrupp han förfogar över. Det blir ännu mer tydligt när OV:s bästa målskyttar heter Andreas Windahl och Jonathan Wilthorn, knappast några spelare som gjort succé i Handbollsligan tidigare. Men under Johanssons ledning verkar spelare kunna prestera.

11: Önnereds HK

Tabellplacering: 11

Ranking efter september: 5

Det mesta handlar om David Sandberg och hans fina skott. Kanske har för mycket handlat om vänsternian och därför har ÖHK varit rätt lättläst för sina motståndare. Sen spelar det å andra sidan ingen roll hur mycket mål Sandberg gör om ÖHK fortsätter att ha så svårt att få stopp på sina motståndare som de har haft.

I oktober vann ÖHK en match och förlorade tre. De släppte in 31 bollar mot HK Malmö, 36 mot Lugi, 30 mot YIF och 31 mot IFK Kristianstad. Visst, de två sistnämnda lagen ska ju vara absoluta topplag i år och Lugi är ett målglatt gäng, men alla förstår ju hur svårt ÖHK kommer ha att vinna matcher om de fortsätter att släppa in mål i den takten.

Försvarsspelet borde sitta bättre för det finns fina försvarsspelare i laget. Framåt verkar ÖHK inte ha några problem även om det som sagt blir lite väl mycket Sandberg i perioder. Nåväl, försvarsspel får tränare Pontus Ward Wiklund driva hårt, annars kan det bli en riktigt jobbig säsong i Önneredshallen.

12: HK Malmö

Tabellplacering: 12

Ranking efter september: 12

Handboll handlar mycket om att göra rätt saker i rätt tidpunkt och att vara kylig när det ska avgöras. Just där har HK Malmö slitit under säsongsupptakten. Inledde oktober med att besegra Alingsås HK med 27–25 och det var ju finfint, även om AHK knappast imponerande i den matchen.

Det följdes upp av en uddamålsförlust borta mot Önnered i en match Malmö definitivt inte borde ha förlorat, men som de slarvade bort på slutet genom konstiga beslut, taktiska genomgångar och allmänt slarv. Matchen efter? Ett riktigt bottennapp hemma mot OV där HK Malmö förlorade med tre mål. Sen åkte de upp till Stockholm och gav Hammarby en rejäl kamp, men när det skulle avgöras var de inte tillräckligt bra och fick nöja sig med en poäng.

Hemma mot ett skadeskjutet Sävehof då, gissa vad som hände då? Jo, HK Malmö spelade bra långa stunder, men kastade bort bollar och blev besegrade taktiskt av sin motståndare. Och det blev en ny förlust. Det måste vara tröttsamt för spelarna och för tränare Björn Sätherström. De gör en hel del rätt, men de måste göra rätt saker när matchen står och väger och framförallt inte kissa på sig när det ska avgöras.

Glädjeämnet? Magnus Persson, som har utvecklats till en riktig ledare. Och Max Santos prestation mot Sävehof – då var det ingen i Malmö som saknade Kassem Awad.

13: Redbergslids IK

Tabellplacering: 14

Ranking efter september: 13

På frågan om det går att placera RIK annat än sist den här månaden är mitt svar uppenbarligen ja (jag är själv lite förvånad). Det går av en enkel anledning och den är att RIK trots allt besegrade Guif när lagen möttes och ibland är det så enkelt. Såväl RIK som Guif har varit usla i oktober, men eftersom Marinko Kurtovic och hans lag vann matchen lagen emellan placeras de högre.

Men tro inte på något sätt att det här är beröm till RIK. Knappast. För herrejäklar vad usla de har varit i matcherna. Ingenting stämmer, varken framåt eller bakåt, och jag undrar vad som måste ske för att de ska hålla sig kvar.

Om inte Andreas Palicka, Linus Arnesson eller någon annan stjärna bestämmer sig för att flytta hem talar allt för att Redbergslid slutar sist i Handbollsligan i år.

14: Eskilstuna Guif

Tabellplacering: 13

Ranking efter september: 8

Guif har visserligen inte förlorat sina matcher i så stor stil som Redbergslid har förlorat sina. Guif har inte fallit samman totalt, men faktum är att de har förlorat tre av tre matcher i oktober och en av de matcherna förlorade de alltså mot Redbergslid.

Det säger det mesta, om inte allt, gällande vad för typ av månad Guif har haft. Förlust med två bollar mot RIK, förlust med tre bollar mot Aranäs och förlust med tre mot Hallby. Tre av lagen de slåss med där nere i tabellen dessutom, vilket så klart gör det extra tungt för Zoran Roganovic och hans gäng.

Vad är det då som inte har stämt för Guif? De inledde säsongen rätt så piggt, men har sedan fallit tillbaka. Det är svårt att peka på en sak som inte har fungerat eftersom det är så många saker som inte är bra. Försvarsspelet är inte stabilt nog och jag ser inga större förbättringar jämfört med förra årets svajiga spel. Framåt är det stundtals riktigt bra och kul att titta på, men långa stunder blir det för individuellt. Dessutom väntar jag ivrigt på när Guif ska få till både försvarsspel och anfallsspel i en och samma match, för det var längesedan nu.

Han har en del att jobba med, den gode Roganovic. Men det är jag säker på att han gör och att Guif kommer att ha klättrat i tabellen när jag sätter mig för att skriva Power rankings om sisådär en månad.