Nedanstående text är en insändare.
När ska det bli adekvata konsekvenser vid huvudskott och en attitydförändring?
Nuvarande regelverk i svensk handboll säger att en spelare ska utvisas två minuter om hen i fritt läge skjuter en målvakt i huvudet. Ett vanligt missförstånd verkar vara att det skulle vara skillnad om målvakten rör på sig, men så är det alltså inte. Domaren kan också enligt regelbokens riktlinjer och tolkningar, vid extremt riskfyllda och allvarliga ageranden som utsätter motståndarens hälsa för fara, utdöma ett rött kort. Rött kort gäller vid straff på stillastående målvakt.
För tredje gången den här säsongen fick jag i söndags som tränare se en av mina målvakter skjutas i huvudet av helt fri, av yttre omständigheter opåverkad spelare. Konsekvensen i samtliga fall har varit två minuters utvisning. Som regelverket ser ut kan jag inte säga att konsekvensen eller domarens bedömning i dessa fall varit fel. Men bidrar denna konsekvens alls till att komma närmare en lösning på problemet med skott mot huvudet?
Jag säger nej. Två minuters utvisning kan man få om man himlar med ögonen mot fel domare. Konsekvensen för målvakten vid ett skott i huvudet är två till fyra veckors vila och valet och kvalet om man ska våga ställa sig där igen, alls. Ett andra huvudskott kan vara riktigt farligt och ett tredje, ja då är det sannolikt slut på det man kanske brinner för och älskar och dessutom får man i vissa fall fundera på vad man alls kan göra på sin fritid i framtiden.
För att komma till rätta med, eller för att reducera risken på ett sätt som betyder något, är det vi tränare och spelare som bär det största ansvaret. Som tränare är det vår skyldighet att försöka automatisera hos spelarna att lobba, flippa (om man besitter kunskapen), skruva mot attackerande målvakter och bredda sin repertoar vad gäller att finta bort målvakter genom att hänga längre, hoppa åt sidan och träna på fler avslutsalternativ. Inte bara skjuta. Det är alltså ett förändrat beteende i grunden som krävs.
Jag vill påstå att idag är incitamentet för litet för både ledare och spelare att ta problemet på tillräckligt allvar och den största bidragande anledningen är den alltför begränsade konsekvensen. Ett omedelbart införande av en regel som ger rött kort och automatisk avstängning en match är konsekvenser som skulle betyda att både ledare och spelare måste arbeta aktivt med problemet. Jag har gjort en snabbenkät under veckan med tränare i allt från högsta ligan till lägre divisioner och det är entydigt att om konsekvensen var rött kort och avstängning, skulle alla omedelbart arbeta mer aktivt med att träna på hur man ska avsluta mot attackerande målvakter. Man vill inte riskera att en spelare blir otillgänglig resten av en match och en match till.
Ett handbollsmål är 2×3 meter och ett ganska vanligt huvud ca 20×30 cm. Det är således cirkaa en procent av sex m2 där man absolut inte får skjuta medan man givetvis ska försöka undvika så mycket som möjligt av målvakten om man ska försöka göra mål. Jag är övertygad om att det går att träna mer på detta och framför allt få till ett ändrat beteende.
Jag har tyvärr inte någon statistik på om någon förändring skett sedan två minuters utvisning för huvudskott infördes men om det finns någon sådan statistik är det sannolikt från SHE eller Handbollsligan. Jag vågar dock påstå att det inte är i dessa ligor som problemet är som störst eftersom spelarna där i regel är skickligare och tränar mer på olika varianter av avslut.
Vilka nackdelar skulle då en sådan regeländring ha? Jag kommer inte på några. Någon kan invända att man lägger en stor börda på domarna som ska ta ställning till en mycket större konsekvens än en två minuters utvisning. Här måste vi väl lita på våra domare ändå och dessutom skulle det sannolikt underlätta för dem att inte behöva göra någon bedömning av om ett skott var extremt riskfyllt och utsatte målvaktens hälsa för fara. Alla bör redan vara överens om att huvudskott i fritt läge är extremt riskfyllt och utsätter målvakternas hälsa för fara – konsekvensen för målvakten är normalt två-fyra veckors vila vid en lätt hjärnskakning och betydligt längre och dessutom svårt med skola och jobb under rehab om det är lite mer än lätt hjärnskakning. Bedömningen för domare skulle begränsas till om det är fritt läge eller inte och den bedömningen litar jag på att våra domare klarar av.
En annan invändning kan vara att utespelare begränsas i sin repertoar om man inte kan eller vågar skjuta nära eller över huvudet. Detta är givetvis ytor där det ofta finns luckor, men även det handlar ju också om skicklighet och övning. Jag själv skulle träna mina spelare mer på att göra mål på andra ytor om regeln fanns och de spelare som idag behärskar bäst att skjuta nära men förbi huvudet, är förmodligen de som snabbast skulle hitta några andra avslut i sin repertoar och vara lika effektiva samtidigt som vi reducerar risken för våra målvakter.
En viktig poäng är att jag inte är ute efter utespelarna, det finns inte någon vettig människa som avsiktligt skulle skjuta en målvakt i huvudet. Olyckor kommer fortsatt att hända och målvakter kommer att få bollar i huvudet i situationer där utespelare får tacklingar, med mera. Men de senare skotten är ofta reducerade i hastighet pga tackling och i sådana situationer har de flesta målvakter ofta registrerat vad som hänt och reflexmässigt skyddat sig eller vänt sidan till. Skotten i huvudet i fria lägen dock, vi utgår från att alla är oavsiktliga men där målvakten måste kunna lita på att utespelaren gör sitt bästa för att göra mål, bör få en konsekvens som motsvarar den fara som målvakten utsätts för och i handbollsvärlden tycker jag att direkt rött och avstängning en match är rimligt. Det bör inte vara samma konsekvens som för osportsligt beteende genom att himla med ögonen.
Det står inte någonstans i regelboken, om jag tolkar det rätt, att handlingen skulle behöva vara avsiktlig för att ge rött och avstängning där fara framkallats. Jag frågar mig på vilket sätt en målvakt som får ett skott i huvudet från spelare i fritt läge, utsätts för mindre fara, än när en beryktad försvarsspecialist stoppar ett kantinspring med en armbåge och får rött kort och tio matchers avstängning. Det är en stor skillnad i uppsåt här men faran är minst lika stor för offret och det ligger nära till hands att dra paralleller till straffrätten, där en del handlingar får svåra konsekvenser även om de är helt oavsiktliga.
Vi måste göra något mer nu, om vi ska säkerställa återväxten bland kanske en av världens bästa målvaktstraditioner men framför allt för att väsentligt färre tjejer och killar ska konvaleceras eller behöva sluta med sporten, när en regelförändring skulle kunna förändra beteendet tämligen omedelbart.
Varför vänta på ännu fler huvudskott i helgen?
David Sjöstrand
Ansvarig tränare Dam och Damjunior
Sollentuna Handboll
