När hon var i tonåren var det allsvenskt spel i Kroppskultur som gällde. När laget sen åkte ur serien blev det Kungälv och SHE-spel. Idag är hon en av landets mest lovande handbollsmålvakter. Möt Sofie Börjesson som ska inleda sin fortsatta karriär, nu i mästarlaget Sävehof.
Hur kom det sig att du valde att bli handbollsmålvakt, en av de tuffaste sporterna?
– Minns bara att vi inte hade någon som stod i mål när jag spelade mittnia med Kroppskultur i Junicupen. Jag var väl 11-12 år och fick hoppa in som målvakt. Det gick bra och sen dess har jag varit fast i den positionen.
Har du sysslat med någon annan idrott?
– Nej, i princip har det bara handlat om handboll. Men jag kollar gärna andra idrotter, framförallt lagsporter som fotboll och hockey.
Det är ju en mycket utsatt position när motståndarna kommer i full fart och in i målområdet och bränner iväg bollen så hårt de kan. Kan du känna dig rädd ibland?
– Nej, jag blir faktiskt aldrig rädd. Jag har fått några smällar men aldrig något allvarligt.
Det diskuteras ju ändå en del kring en regeländring som skulle tillåta huvudskydd för målvakter, ett skydd av den typ amatörboxarna har? Idag är det endast tillåtet med ett litet skydd av typ pannband.
– Jag håller med om att det behövs bättre huvudskydd, förr eller senare får man en kraftig smäll, det är bara så.
Du har haft en karriär som hela tiden gått rakt uppåt, fått mycket beröm och i vintras blev du Månadens spelare. När du nu tar steget upp till mästarlaget Sävehof så ökar förväntningarna och kanske även pressen på dig?
– Så klart vill jag alltid leverera men jag tycker inte att det skapar någon press, det är mera att jag vet hur bra jag kan vara och vill hela tiden se det framför mig.
Jämfört med tiden i Kungälv så blir det betydligt fler resor och matcher i Sävehof. Orkar du med det?
– Ja, det är bara roligt.
Även om ni till exempel har en cupmatch i Tjeckien och torskar med tio mål. Hur kul är den hemresan?
– Vi får väl se… Det viktiga är ändå att vi är ett gött gäng, goa kompisar. Oavsett resultatet så har vi varandra. En vetskap som gör att vi också spelar bättre.
Många handbollsmålvakter studerar motståndarnas skytte innan match. Hur gjorde du i Kungälv?
– Jag kollade mycket på video hur motståndarna skjuter, deras rörelsemönster och kroppsspråk. Inte så att jag går efter det till hundra procent, det handlar ju mycket om känsla också.
Kan du ge konkret exempel på hur du kan använda kunskap om en motståndare?
– Har man studerat en spelare kan det underlätta att se om denne kommer att vända på skottet eller inte.
Du styr försvaret?
– Ja jag försöker i alla fall…
När du i Kungälv förra säsongen mötte Sävehof så ställdes du mot Johanna Forsberg, en av landets bästa målskyttar. Hon skjuter inte speciellt hårt, de flesta skjuter nog hårdare. Ändå sätter hon i vissa matcher hundra procent av sina avslut. Vad är det som gör henne till målvakternas skräck?
– Hon är så lurig, har ett speciellt kroppsspråk och gör allt på ett annat sätt än andra. Därför är hon svår, men nu slipper jag ju henne…
Finns det någon annan skytt som du har svårt för?
– De flesta är trots allt ganska lika varandra. Men vissa spelare skjuter ju hårdare än andra och då måste jag agera ännu snabbare. Mikaela Mässing och Ulrika Olsson till exempel, de skjuter kanonhårt men det gör även Linnea Pettersson i vårt Sävehof.
I Kungälv fick du mycket speltid. I Sävehof får du kanske tuffare konkurrens?
– Vi är bara två målvakter i Sävehof, jag och Wilma Kroon-Andersson. Visst är det hög konkurrens, både jag och Wilma vill spela.
Målvakter byter man gärna ut efter några baklängesmål, hur känns det att ana att nu byts jag nog snart ut.
– Det viktigaste är ändå att det går bra för laget. Byts jag ut så är det inga hard feelings. Blir jag utbytt och vi vinner, så känns det ändå helt OK.
Kan man känna inför en match att nu är jag i kanonform, det här kommer att gå bra?
– Ja absolut, man känner om man är snabb och lätt. Det känns tydligt.
Säger du det till tränaren ”idag är jag hur bra som helst”?
– Tränaren räknar med att man alltid är på topp, så det gör detsamma vad man säger…
Är det tuffare träning i Sävehof än det var i Kungälv?
– Ja, fysträningen är tuffare i Sävehof och vissa dagar har vi två träningspass om dagen. Så jag upplever nog kvaliteten som högre här. Speciellt nu under försäsongen när vi bygger en grund för att klara av tätt matchande längre fram.
När ni ska möta Kungälv i serien, kommer det att skapa vissa känslor?
– Jo, man möter ju sina kompisar, det är speciellt. Självklart har jag kvar en del av mitt hjärta i Kungälv. Vi möttes i en träningsmatch nyligen, Kungälv vann. Men då hade dom spelat fler träningsmatcher än vi.
I Kungälv hade du Pontus Ward Wiklund som tränare med en oerhört engagerad stil under matcherna. I Sävehof får du en motsatt karaktär med Rasmus Overby.
– Jo, det är stor skillnad mellan de två. Båda vill få ut så mycket som möjligt av laget, men på sina egna sätt. Det är svårt att säga om den ena stilen är bättre än den andre.
Under en match ser man ofta, vid ett spelavbrott för straff till exempel, att målvakterna pratar med varandra. Vad snackar ni om?
– Dels om känslan, hur det ser ut på plan. Man kanske inte har koll på en spelare och behöver rätta till något eller fräscha upp minnet kring hur en viss spelare rör sig eller placerar skotten. Lite tips och råd där man fokuserar på det som är bra och peppar varandra.
Handbollen är bra på statistik, av den framgår att du gjorde hela 13 stycken målassist förra säsongen.
– Ja, det är något jag tränar på extra mycket. En viktig del av spelet som kan avgöra en match.
Gjorde du några mål?
– Ja faktiskt, två stycken under en och samma match. När motståndarna tagit ut målvakten.
Nu har du tagit tre rejäla steg, från Kroppskultur, via Kungälv till Sävehof. Vad kan nästa steg bli?
– Målet nu är att det ska gå bra i Sävehof. Sen vore det kul att bli proffs, men det vill ju alla.
