SHS – Spelarföreningen Handboll Sverige, har inte varit aktiv den senaste tiden. Fredrik Brokopp, organisationens senaste ordförande, hoppas att spelarföreningen kan ta fart igen, med spelarnas hjälp.
– Det är svårt att försäkra huset när det redan har brunnit, säger Fredrik Brokopp till Handbollskanalen.
SHS bildades och drevs från början av Arne Johansson, men profilen slutade 2021 och då tog Fredrik Brokopp, med stor erfarenhet av fackligt arbete inom Polisen, över som ordförande. I september 2021 gick SHS ut med ett meddelande på Facebook där styrelsen presenterades, en styrelse som då såg ut så här: Fredrik Brokopp (ordförande), Angelica Wallén (ledamot), Johanna Ahlm (ledamot), Jim Andersson (ledamot), Mikael Appelgren (ledamot) och David Wattström (ledamot).
Men under förra säsongen hände det inte mycket från SHS sida.
– Där var inte någon egentlig verksamhet då. Det ringde folk som känner mig sedan tidigare och ville ha svar på frågor och var både högt och lågt. Men det var egentligen allt, berättar Fredrik Brokopp.
Varför flyger det här inte riktigt med en spelarförening inom handbollen?
– Ligaföreningen har haft svårt att förstå vad Spelarföreningens roll ska vara i förhållande till Unionen, som ju är fackförbundet som tecknar kollektivavtalet. Reaktionen från Ligaföreningens håll har varit typ, varför ska vi prata med er. Tanken med en spelarförening är att vi som sitter där ska kunna hantera mycket av det vardagliga, där Unionen varken kan, vill eller har möjlighet att agera.
– Sen tror jag att många av de unga spelarna kanske inte har vuxit upp på samma sätt, de tar saker för givet på ett helt annat sätt. Många inser inte problemen innan skiten har träffat fläkten.
Men handbollen har sina utmaningar. Till skillnad från den fackliga bakgrund som Brokopp har inom Polisen, där han handskats med ett fackförbund och en arbetsgivare, är det inom handbollen betydligt fler aktörer. Och därmed blir det betydligt mer komplicerat att verka för att förbättra spelarnas arbetsmiljö.
– Vi har föreningarna, spelarföreningen, förbundet, landslagsverksamheten i viss mån, Unionen och spelaragenterna. Det är en mycket rörigare situation att förhålla sig till och där har Spelarföreningen gått lite vilse. Och ett annat problem är att det inte har funnits någon ekonomi i det här. Arne drev det här som pensionär.
– Men ett av de främsta argumenten till varför jag hoppas hålla liv i det är att det finns ett bra och etablerat samarbete med Sport Pro Sverige (paraplyorganisation för att tillvarata professionella idrottsutövares rättigheter i Sverige, reds. anm.) där i nuläget både fotbollen och ishockeyn är med. De har naturligtvis helt andra verksamheter, men där finns ändå ett lok.
Brokopp berättar att han under Final Four i Köln i våras träffade representanter för Spelarföreningen i Danmark. Där är Spelarföreningen stark på ett helt annat sätt.
– Spelarna i Danmark har en väldigt positiv bild av sin spelarförening och där har de verkligen sett vikten och värdet av en fungerande spelarförening.
– Handbollen i Sverige är lite härligt oförstörd fortfarande, vilket å ena sidan är charmigt, men ibland känner man att hur fan kan vi inte ha kommit längre med vissa bitar.
Är ambitionen att dra igång Spelarföreningen igen?
– Fotbollen och hockeyn vill inte tappa oss. Det finns en ambition att få igång verksamhet för isbandy, innebandy och basket. Jag har framfört åsikten att de mindre idrotterna skulle kanske på något vis kunna slå sig samman och på så vis skapa en ekonomi i det.
– Planen är att fotbollen och hockeyn ska kunna hjälpa till med någon form av digital enkät för att kunna nå ut till spelarna och på något vis inventera det allmänna intresset, men också scanna av, som ni på Handbollskanalen redan har gjort med er enkät, vilka frågor som är av intresse.
Varför behövs spelarföreningen?
– Jag tror att man som handbollsspelare i Sverige är i en situation just nu där det finns stora ambitioner bland spelare, föreningar och liga. Men vi ser också att där finns en hel del mörka moln, inte minst i form av ekonomiska problem i föreningarna. Allt sånt riskerar i slutändan att drabba den enskilde spelaren, säger Fredrik Brokopp och avslutar:
– Genom att spelarna sluter sig samman och hjälps åt så stärks deras roll. De behöver gå samman för att deras röst ska bli värd att lyssna på och det är ett förebyggande arbete, inte när något illa redan har hänt.