Handbollsligan herr 2023-24: IFK Kristianstads status – given repeat?

Var står din klubb när säsongen 2023–24 närmar sig? Handbollskanalens reporter Ola Selby går igenom samtliga 14 lag i Handbollsligan herr. Vilka är nyckelfigurer och vad står på spel under den kommande säsongen?

IFK Kristianstads spets var vassare förra säsongen än den varit sedan guldåren och det ledde till ett SM-guld under Stian Tönnesens första säsong som huvudtränare. IFK har knappt ändrat något i truppen sedan guldet och bär därför ses som given guldfavorit i år. Men klarar den något tunna truppen av att kombinera jakten på nytt SM-guld med spel i Europa? Det är kanske det enda frågetecknet för Tönnesen och gänget.

Hur tog sig IFK Kristianstad hit?

Vi tar en kort titt på hur förra säsongen såg ut för IFK Kristianstad.

Utropstecken: 

Kontringsspelet: Kontringsspelet gick från att vara ett frågetecken under Jonas Wille till att bli ett utropstecken under Stian Tönnesen. Den fart, fläkt och framförallt löpvillighet som IFK-spelarna visade förra säsongen har inte synts sedan Ola Lindgren skrämde spelarna till att springa. Men det handlar ju som bekant inte enbart om att springa utan att springa rätt och det gjorde IFK verkligen. Imponerande vändning!

Markus Olsson: Lagets utan tvekan bästa spelare för andra säsongen i rad. I grundserien gjorde Olsson, med hans mått mätt, något blygsamma 128 mål. I slutspelet gjorde han 500 mål, åtminstone kändes det så. Han avgjorde mot Bajen och han var, om den typen av utmärkelser hade funnits i finalserier (det borde det finnas) given MVP i finalserien mot IK Sävehof.

Helheten: IFK gjorde fler mål än något annat lag förra säsongen och släppte in färre mål. Dessutom hade de, tillsammans med tvåan Sävehof, seriens klart bästa omställningsspel. Det mesta satt där, åtminstone under långa perioder, och då är det heller inte så konstigt att IFK löste trippeln med serieseger, cupguld och SM-guld.

Frågetecken:



Bredden på nio meter: Förstauppställningen var otroligt bra, inget snack om saken. Och på kanterna hade IFK två bra spelare på varje position. Anton Hallbäck på högernio är kanske seriens bästa ”reserv” på den positionen. Men på mittnio och vänsternio var det rätt tomt bakom Olsson och Matias Helt Jepsen. Philip Henningsson (fortsatt ringrostig framåt även om det blev bättre ju längre säsongen led), Zoran Bozic (inte riktigt tillbaka än efter sin svåra knäskada) och Isak Larsson (fick inte chansen) rosade inte marknaden när de väl fick spela och i slutspelet handlade nästan allt i IFK:s anfallsspel om Markus Olsson.

Försvarsbytena: Under Jonas Wille bytte Vasja Furlan och Ludvig Jurmala Åström så fort IFK skulle spela försvarsspel. Till Tönnensens debutsäsong var det tänkt att Jurmala skulle spela mer försvar, men så blev det bara under korta perioder. Därför hade IFK fortsatt två byten anfall-försvar och det måste de nog försöka ändra till årets säsong för att motståndarna inte ska bli vassare på att straffa laget.

Förväntade nyckelfigurer 2023-24

Matias Helt Jepsen: Det blev aldrig den stora personliga succén som många, underskriven inräknad, hade räknat med. Det danska spelgeniet nådde inte riktigt upp i samma sanslöst höga nivå som han visade i IFK Skövde, men å andra sidan vann han IFK:s interna assistliga, blev bättre ju längre säsongen led och vann dessutom två av två titlar. I år måste mittnian vara ännu bättre om IFK ska fortsätta att utvecklas.

Philip Henningsson: En av seriens mest underskattade spelare. Få spelare i Handbollsligan är bättre bakåt och när Henningsson nu mer och mer fått igång sitt fruktade omställningsspel, där han älgar fram och bombar in bollar, är han en drömspelare för vilken tränare som helst. Har också utvecklat sina ledaregenskaper med åren och numera den som styr seriens bästa försvar.

Emil Frend Öfors: Är Emil Frend Öfors hela Handbollsligans mest kompletta spelare? Jag tycker det. Vänstersexan kan spela vänstersexa och vänsternia och bakåt kan han spela etta, tvåa och trea. Säg någon annan spelare som hade löst det lika bra som Frend Öfors? Det finns ingen i Handbollsligan åtminstone. IFK-ledningen borde vakna varje dag och nypa sig i kinderna över att en spelare av Frend Öfors kaliber fortfarande spelar i brandgult.

Förväntad MVP 2023-24:

Markus Olsson: Jag vet att jag hyllar Frend Öfors så att det står härliga till, men det finns ändå inget annat namn att sätta här. Markus Olsson är IFK Kristianstad och, om han inte blir skadad, kommer han att vara lagets viktigaste spelare även i år.

Förväntat genombrott 2023-24:

Gustaf Banke: Jag vet att jag skohornar in Banke här något, han gjorde trots allt debut i Handbollsligan säsongen 2017-18 och har varit en av två ordinarie målvakter sedan 2020-21. Men det där riktiga genombrottet som förstamålvakt och att bli en av seriens absolut bästa på positionen har ändå låtit vänta på sig. Högstanivån är där och då är han en av Handbollsligans bästa sista utposter, men svackorna har varit för många för att han ska etablera sig på allvar i toppen. I år är det dags för 24-åringen från Åhus.

Nytt ansikte att lära känna:

Victor Bang: Stod bakom suveräne Fabian Norsten under 2021-22 och visade väl egentligen inte särskilt mycket då. Förra säsongen däremot, och kanske framförallt under indelningen, visade dansken att han har potential att vara en toppmålvakt i Handbollsligan. Precis som Banke är han lite väl ojämn, men högstanivån är brutal. Har en del press på sig att leverera eftersom han ersätter guldmålvakten Espen Christensen, när IFK nu föryngrar på målvaktssidan.

Kommer IFK Kristianstad klara av att…

Kombinera spel i Handbollsligan med European League? Ystads IF imponerade stort I European League förra säsongen, men det kan också ha varit dödsstöten för laget i Handbollsligan. I semifinalserien mot Sävehof var det tydligt att det var betydligt piggare ben i Sävehof än i YIF. Kommer IFK att orka bättre än YIF gjorde? Med nuvarande trupp har jag svårt att se det. Just därför skulle det förvåna mig om IFK tar hem grundserien för andra året i rad. Men kan de hushålla med krafterna på ett bättre sätt än YIF är mycket vunnet.

Få ut mer av Zoran Bozic? De tror mycket på honom i IFK, men i ärlighetens namn har Bozic inte visat så mycket än i Handbollsligan. Hans otur med skador är givetvis en stor anledning till det, men inte heller under slutet av säsongen var det en särskilt vass mittnia vi fick se. Det känns alltjämt rätt valpigt när Bozic spelar, men å andra sidan är det svårt att hitta rytmen när speltiden är så sporadisk som den har varit. Ska IFK lyckas i både ligan och EL behöver de få ut mer av spelare som Bozic. Och ska Bozic lyckas i brandgult tror jag att det är sista chansen i år.

För att säsongen 2023-24 ska bli en framgång måste IFK: 

Ta SM-guld: Det finns inget annat i nordöstra Skåne. Varken Sävehof eller YIF har blivit bättre i år, utan snarare kanske något svagare, åtminstone på pappret. IFK däremot har inte blivit svagare utan Tönnesen får jobba vidare med i princip samma trupp. Det om något talar för IFK, även om de skulle kunna ”skylla på” Europaspelet om guldet inte spelas hem för andra året i rad.

Slutord

Stian Tönnesen kunde inte fått en bättre start på sin tid i IFK Kristianstad. Men han kom å andra sidan till dukat bord efter det fina jobb Jonas Wille hade gjort och dessutom toppnyförvärv i Andreas Cederholm och Matias Helt Jepsen. I år ställs det nya krav på Tönnesen, som kanske har lite mindre press på sig nu eftersom han redan åstadkommit så mycket. I år ska IFK:s resa i Handbollsligan inte bli för lidande på grund av spel i Europa. Där ligger nyckeln för den regerande mästarens säsong.

Övergångar

In: Victor Bang (IFK Skövde), Viktor Klöve (Aalborg, Danmark lån)

Ut: Espen Christensen (OV Helsingborg), Alfred Ehn (Önnereds HK), Trym Johnsen (Drammen HK, Norge), William Bengtsson (Önnereds HK), Besard Hakaj (Fjellhammer, Norge), Isak Larsson (HF Karlskrona, lån)