Svenska handbollsklubbar klagar ofta på att sporten inte syns tillräckligt i media. Men när bevakningen verkligen riktas mot något allvarligt, som arbetsmiljöproblem i Skuru IK, då blir det tyst.
Lagkaptenen Rebecca Nilsson väljer att strejka, och när jag ringer både huvudtränare Magnus Oscarsson Söder och ordförande Jonas Johansson för kommentarer möts jag av… tystnad.
Är det verkligen så att (vissa) klubbar är så naiva att de bara accepterar medial uppmärksamhet när det skrivs positiva saker? Tystnad föder spekulationer, och spekulationer föder misstro. Oscarsson Söder, ofta talför och en skicklig ledare med imponerande resultat, säger ingenting.
Samtidigt vet jag att han tidigare varit en av de största kritikerna av vårt enkätverktyg Report cards, som mäter bland annat arbetsmiljö i klubbarna. Ironin är påtaglig: nu står klubben inför just den typ av problem som Report cards försöker belysa, men väljer tystnad framför dialog.
Som jag skrivit tidigare är Report cards inte ett verktyg för oss själva, det är ett verktyg för spelarna. Poängen är att ge dem möjlighet att uttrycka sin upplevelse av arbetsmiljö, tränare och klubb på ett säkert sätt, utan att det filtreras eller tystas. Det som händer nu i Skuru är precis ett bevis på varför det behövs. Spelarnas intresse måste komma först, inte klubbens prestige eller ledningens bekvämlighet.
Oscarsson Söder har själv tagit till Facebook tidigare för att kommentera en av våra artiklar om varför Skuruspelarna inte deltar i Report cards:
”Som jag förklarat för er på Handbollskanalen tidigare så finns det en enkel förklaring på detta. Laget har tillsammans kommit överens i våra ramar om att vi inte lyfter feedback som gäller klubben, tränare eller spelare, i media. Det har vi mer direkta och effektiva kanaler för.
Vi ser inte vinningen i att föra dialog via en privat utomstående andrapart som sätter sina egna intressen i första rummet och inte nödvändigtvis har spelarnas eller föreningens bästa som högsta prioritet. Precis som alla andra aktörer inom media har ni all rätt att prioritera er egen verksamhet först, inget märkligt med det.
Vi gör också flertalet egna utvärderingar där spelarna får vara med att ta fram frågor. Svaren redovisas sedan för spelarna, tränarna och damelitkommittéen, tillsammans med åtgärder.
Vi har också, som många andra, en öppen dialog under säsongen där spelarna har möjlighet att uttrycka sina tankar kring verksamheten.
Att några ändå svarar beror på att vi inte hindrar någon att svara om de verkligen vill det, det är frivilligt.
Personligen ser jag det som mer märkligt att så många klubbar väljer den andra, publika vägen, men det står ju fritt för alla att göra som de vill.
Vill till sist också poängtera att jag tycker ni på HK gör väldigt mycket bra för vår sport och att vi i Skuru alltid ställer upp på intervjuer och dylikt för att hjälpa till att skapa intresse för handbollen men just kring detta har vi valt en annan väg.”
Trots Skurus arbete – spelare som strejkar
Här sätter ju Skurutränaren fingret på exakt det jag menar. Han berömmer Handbollskanalen för arbetet som görs, och menar att Skuru alltid ställer upp för intervjuer. Men när det blåser lite, vad händer då? Då ställer varken Oscarsson Söder, som är direkt involverad i kontakten med spelarna, eller ordförande Jonas Johansson upp.
Och ändå, trots alla dessa ”direkta kanaler” och interna utvärderingar som tränaren beskriver, står vi nu här: en spelare vägrar spela, spekulationerna är många och tystnaden är total. Nilsson beskriver dessutom i vår intervju att hon vid flera tillfällen lyft sin oro internt. Och Nilsson ska så klart ha beröm för att hon vågar agera – jag tolkar hennes strejk som en sista desperation när hennes påpekanden för klubben om problematiken inte har förändrat något.
Jag förstår att klubben och spelare är mitt uppe i en process. Men spekulationerna hade kunnat minskas med en enkel dialog. Att inte kommentera från klubbens sida leder bara till fler frågor: Hur allvarliga är problemen? Hur många är berörda? Och varför vågar ingen prata öppet?
Tystnad må vara guld i vissa sammanhang. Men i elitidrott där både prestation och trivsel räknas, talar den högre än spelet på planen. Och i Skuru IK talar den just nu högre än handbollens bästa intentioner.
LÄS MER: Skuru duckar frågor om arbetsmiljöproblem: ”Vill inte uttala mig”
LÄS MER: Rebecca Nilsson strejkar från Skuru: ”Jag har vid flera tillfällen lyft min oro internt”
LÄS MER: Skuru IK – enda laget med för få svar för Report cards
LÄS MER: Svaren – därför är vissa klubbar inte med i Report cards: ”Något vi bör prioritera framöver”
LÄS MER: Selbys krönika: Dags att lyssna på spelarna – på riktigt