Hjärnskakningar i fokus – en artikelserie i tre delar

Inledning

För en tid sedan fick jag en förfrågan från Naaz Sultani, skribent för Handbollskanalen, om jag ville skriva en artikel om hjärnskakningar. Naaz som även tränar Kärra HFs F01 har själv varit med om att flera av hennes spelare drabbats och enbart under den gångna hösten har laget råkat ut för minst fyra hjärnskakningar. Handbollskanalen vill nu göra vad de kan för att sprida kunskaper om detta område och det var inte svårt att bestämma sig för att tacka ja. Efter det att min yngsta dotter, Ella, drabbats av två hjärnskakningar inom loppet av tre månader, har jag under det senaste året behövt lära mig mer om hjärnskakningar än jag någonsin hade kunnat ana.

Det är nu drygt ett år sedan min dotter drabbades av sin första hjärnskakning. Hon var då 12 år. Det var i samband med en handbollsmatch som hon hoppade för att blocka ett skott. Av en olyckshändelse träffade det hårda skottet henne rakt i ansiktet. Ella föll handlöst bakåt och blev liggandes på golvet. Det var först senare vi förstod att hon då även hade förlorat medvetandet för en kort stund. Ingen insåg just då att hon hade drabbats av en hjärnskakning och efter att ha vilat en liten stund var hon åter ute på plan och spelade. Tre månader senare, i samband med en ny handbollsmatch, fick Ella en ny hård smäll i huvudet när hon stod i försvar. Efter några timmar skulle det visa sig att hon hade drabbats av ytterligare en hjärnskakning. Denna gång betydligt allvarligare än den första. Det har nu gått mer än tio månader sedan den sista smällen och hon är ännu inte helt återställd.

Det är mot bakgrund av dessa erfarenheter som jag och min dotter bestämt oss för att dela med oss av det vi lärt oss om hjärnskakningar under året som gått. För även om det är ett område som allt mer kommit att uppmärksammas, kanske då framförallt inom ishockeyn, saknas det på många håll både kunskaper och insikter om hur hjärnskakningar identifieras och hur de bör hanteras. I en snabb minienkät (utan några som helst anspråk på att vara vetenskaplig) ställde Handbollskanalen frågan: ”Känner ni till vad begreppet ’hjärntrappan’ innebär?” Av de 197 personer som svarade uppgav 15 % att de hade hört talas om den och var tredje (32 %) svarade att de visste precis vad det var. Samtidigt uppgav drygt hälften (53 %) att de inte alls visste vad ”hjärntrappan” var för något. Vår förhoppning är att denna artikelserie ska bidra till ökad kunskap inom detta område.

Jag älskar handboll! Det är en helt fantastisk sport, fylld av fart och fläkt, fysisk kamp och samtidigt präglad av fair play. Det är dock bara att konstatera – handboll är en oskyddad kontaktsport. I en artikel på Svensk Handbolls hemsida framkommer att skador på hals och huvud är relativt vanligt förekommande inom handbollen och att de beräknas utgöra nästan en tredjedel av alla skador [2].

”I handboll har rapporterats att skall- och nackskador utgör upp till 30 % av alla skador. Dessa höga siffror kan förklaras av att handboll är en relativt oskyddad kontaktidrott, där slag mot ansiktet, kollisioner och fall med huvudet mot golvet är vanligt förekommande.” [2]

Mitt bestående intryck är att det på många håll saknas kunskaper om hur man bör agera när en spelare drabbats av hjärnskakning. Det känns därför både självklart och angeläget att dela med mig av de kunskaper jag nu har. Min dotter resonerar på samma sätt och hon hoppas att hon, genom att dela med sig av sina egna erfarenheter, faktiskt kan göra skillnad för någon annan som drabbats av hjärnskakning.

Förhoppningen är att fler tränare, ledare, föräldrar och spelare blir medvetna om riskerna med en hjärnskakning och inser vikten av att rehabilitering och återgång till träning/spel sköts på ett bra sätt. Kanske kan det leda till att någon spelare som fått en hjärnskakning har lite extra tålamod och tar det lugnt ett tag innan återgång till spel, att en tränare som misstänker att det kan röra sig om en hjärnskakning tar det säkra före det osäkra och ser till att spelaren inte får spela mer den dagen, eller att en förälder försäkrar sig om att barnet verkligen får den hjärnvila hemma som behövs och därefter sedan stegvis får återgå till sitt handbollsspelande.

Denna artikelserie är uppdelad i tre delar. Den första delen inleds med fakta om hjärnskakningar och handlar om vilka tecken man som ledare ska vara extra uppmärksam på hos en spelare som drabbats av en smäll (direkt eller indirekt) mot huvudet. Här behandlas även vad man bör göra när man konstaterat att det sannolikt rör sig om en hjärnskakning, dels i ett omedelbart skede, dels under den efterföljande tiden så länge symptomen kvarstår. I anslutning till detta beskrivs de rekommendationer som gäller för rehabilitering och återgång till spel utifrån rådande riktlinjer och aktuell forskning inom området. Samtliga referenser anges inom klamrar och återfinns i slutet av texten, där även länkar till källorna finns angivet för den som vill fördjupa sig.

Den andra delen handlar om de två hjärnskakningar som min dotter drabbats av under året som gått, vad som hände och vilka insikter det har gett oss. Även i detta avsnitt vävs resultat från aktuell forskning in.

I den tredje och sista delen berättar min dotter Ella själv om vad som hände, hur hon har mått efter sina båda hjärnskakningar, vilka problem hon har stött på och hur hon mår idag ett år efter att hon drabbades av den första hjärnskakningen.

För den som är intresserad har jag skrivit flera inlägg om hjärnskakningar på min blogg Livets Guldkorn. Kika gärna in om du är intresserad av att läsa mer. Jag kommer fortsätta att uppdatera med nya inlägg inom detta angelägna område.

Del 1. Fakta om hjärnskakningar – symptom, hjärnvila och rehabilitering.

Hur ska man då kunna veta om det sannolikt rör sig om en hjärnskakning och vad bör man som ledare göra om någon spelare drabbas? Hur länge ska den som drabbats av en hjärnskakning vänta innan denna kan återgå till spel och hur bör rehabiliteringen gå till? Vad säger forskningen om faran med upprepade hjärnskakningar? Dessa frågor kommer jag att försöka besvara med utgångspunkt i de riktlinjer som för närvarande gäller samt utifrån aktuell forskning inom området.

Hjärnskakning uppstår genom antingen direkt eller indirekt våld mot huvudet och definieras som:

”… en komplex patofysiologisk process som påverkar hjärnan och som igångsätts genom yttre traumatiska biomekaniska krafter” [1, s.1220]

I samband med två symposier (Wien 2001, Prag 2004) fastslogs nya riktlinjer för hur skallskador inom idrotten ska handläggas och rehabiliteras. Ett år efter mötet i Prag bestämdes att dessa riktlinjer även ska gälla inom svensk idrott.[1]

Vad ska man som ledare göra om en spelare drabbas av en smäll mot huvudet?

Är spelaren/idrottsutövaren medvetslös gäller de klassiska ABC-reglerna (kontroll av andning, blödning samt eventuell chock). Det är viktigt att i dessa fall vara observant på att det samtidigt kan vara fråga om en skada på halsryggraden. Är den skadade medvetslös ska halsryggraden alltid fixeras med stel halskrage innan förflyttning sker.[1]

En hjärnskakning kan resultera i ett antal olika kliniska symptom och de allra vanligaste symptomen är huvudvärk, yrsel, desorientering och illamående. Den kan, men behöver inte innebära förlust av medvetandet. Kunskapen om hjärnskakningar har ökat med åren enligt Yelverton Tegner som är professor i hälsovetenskap med inriktning mot idrottsmedicin vid Luleå tekniska universitetet. Han är också, sedan ca 40 år, lagläkare för Luleå hockey. Han berättar att förr ställdes diagnosen enbart om spelaren ifråga drabbats av medvetslöshet. [1, 5]

I en intervju i ”P1 Sommar” berättade Börje Salming om hur det var att spela i NHL under 1970-talet och hur man då förhöll sig till bland annat hjärnskakningar. Han konstaterar att de spelare som nu för tiden har fått en hjärnskakning måste göra ett rejält uppehåll för att undvika men i framtiden, något som definitivt inte var fallet när han spelade. Salming berättar:

”… då satte lagets läkare upp handen. Såg man två av de tre fingrar han höll upp så var det bara att åka ut på isen igen.” [9]

Vid varje hjärnskakning, även om den uppkommit av ett lättare slag mot huvudet, ska spelaren omedelbart avbryta pågående aktivitet och förflyttas till en lugnare plats, t ex omklädningsrummet, för vidare observation. Viktigt att notera är att personen ska hållas under uppsikt den närmaste tiden. Om den skadade har varit medvetslös eller har en längre tids amnesi (ung minnessvårigheter) ska personen ifråga föras till närmaste akutmottagning för undersökning och datortomografi.[1,2]

I de uppdaterade riktlinjerna poängteras att vid misstänkt hjärnskakning (det räcker med att spelaren uppvisar ett enda symptom) ska spelaren undersökas av medicinskt kunnig person. Om någon sådan inte finns att tillgå på plats ska sjukvården kontaktas.[8]

Viktigt att notera är att intrakraniella blödningar ibland kan ge symptom som kommer först en tid efter skadan. Symptomen kan dyka upp så länge som 48 timmar efter själva olyckstillfället. Om den skadade drabbas av sänkt medvetandegrad, neurologiska bortfallssymptom, tilltagande huvudvärk, kräkningar, förvirring eller kramper ska personen ifråga så snabbt som möjligt föras till sjukhus för observation och utredning. [1]

Symptom på hjärnskakning

Vid symposiet i Wien konstaterades att symptomen vid hjärnskakning inte är enhetliga. Det innebär att en hjärnskakning inte är den andra lik och att symptombilden varierar. I artikeln ”Hjärnskakning och idrott – nya riktlinjer för handläggning” som publicerades i läkartidningen (2007) har man valt att dela upp tecknen på en hjärnskakning i kognitiva tecken, typiska symptom samt objektiva fynd. [1]

Kognitiva tecken på att en person har drabbats av en hjärnskakning kan vara att personen t ex förlorar medvetandet, uppträder förvirrat, är omedveten om aktuella händelser, har drabbats av minnesluckor eller tappat orienteringen i tid och rum. [1]

Typiska symptom på att en spelare drabbats av en hjärnskakning är att personen ifråga drabbas av huvudvärk, yrsel, desorientering eller illamående. Dessa, nyss uppräknade symptom, är de som är vanligast förekommande. En hjärnskakning kan även ge symptom som svårigheter med balansen eller en känsla av ostadighet. Likaså kan känslor av overklighet eller att man ”sett stjärnor” uppkomma. Även symptom som tinnitus eller olika former av hörselstörningar, trötthet och trögtänkthet kan uppstå. Likaså kan olika former av sömnstörningar vara ett tecken på hjärnskakning. [1]

Objektiva fynd som tyder på hjärnskakning kan vara att personen ifråga uppvisar sänkt medvetande, nedsatt koncentrationsförmåga, svarar på frågor med viss fördröjning, har svårt att utföra kommandon och är lätt distraherad. Likaså är nedsatt balansförmåga/ostadig gång, initiala kramper, kräkningar, känslomässig obalans (i form av t ex skratt- och gråtattacker), frånvarande blick eller sluddrigt tal tecken som indikerar hjärnskakning. Avslutningsvis kan även ett inadekvat beteende, som t ex att personen ifråga sparkar/kastar bollen åt fel håll eller uppvisar allmänt nedsatt fysisk prestationsförmåga vara tecken som tyder på hjärnskakning. [1]

Om en eller flera av dessa komponenter finns närvarande ska hjärnskakning misstänkas och hanteras som en sådan. Det kan röra sig om somatiska symptom som huvudvärk, fysiska tecken som t ex plötsliga humörsvängningar, kognitiva nedsättningar som t ex försämrad reaktionstid eller t ex dåsighet. Det är även angeläget att notera att symptomen mycket väl kan visa sig först flera timmar senare.[8]

Sanna Neselius har i sin avhandling “Diagnosis and monitoring of sport-related concussion. A study in amateur boxers” (2014) utgått från en uppdelning av symptomen i akuta respektive fördröjda symptom som visar sig först efter några dagar. Hon konstaterar att symptomen kan variera, men om en person uppvisar en eller flera av dessa symptom ökar misstanken om att det rör sig om en hjärnskakning.[3]

Akuta symptom: huvudvärk, balansproblem, yrsel, illamående, dimsyn, nacksmärta, problem med minnet, känslor av att vara omtöcknad.[3]

Fördröjda symptom: trötthet, irritabilitet, ångest, sömnstörningar, känslighet för ljus, nervositet, personlighetsförändring.[3]

Värt att notera är att i Pashtun Shahims avhandling ”Blood Biomarkers for Traumatic Brain Injury” (2015) tas förutom ljuskänslighet även ljudkänslighet upp som ett symptom på hjärnskakning. Shahim delar upp dem i fysiska, beteende/emotionella respektive kognitiva symptom. Bland annat tas depression samt ökat sömnbehov upp som exempel på emotionella symptom.[4]

Det är enligt de nya uppdaterade riktlinjerna viktigt att vårdnadshavare är uppmärksamma på affektiva symptom som t ex depression, eftersom det inte är ovanligt bland de spelare som drabbats av hjärnskakning.[8]

Försök att klassificera hjärnskakningar

Så länge jag kan minnas har man pratat om olika grader av hjärnskakningar. Det talades om att någon hade drabbats av en lätt/lindrig eller av en allvarlig/svår hjärnskakning (benämningar som för övrigt fortfarande syns och hörs mycket frekvent i media). I samband med att de nya riktlinjerna togs fram (2001, 2004) bestämdes dock att hur allvarlig en hjärnskakning är inte kan bedömas i ett inledande skede utan först då personen i fråga har tillfrisknat. Man valde därför att införa begreppen enkel respektive komplex hjärnskakning. Flera olika faktorer togs då i beaktande som t ex hur länge personen eventuellt varit medvetslös, hur lång tid rehabiliteringen tog och om personen i fråga hade drabbats av upprepade hjärnskakningar inom kort tidsrymd.[1]

I samband med en tredje internationell konferens som hölls i Zürich 2008 kom man emellertid fram till att denna uppdelning skulle överges. Istället betonas numera att behandlingen av hjärnskakning är individuell och beroende av olika faktorer och omständigheter som är specifika för varje enskilt fall. [8]

I de uppdaterade riktlinjerna (2009) konstateras att det finns ett antal faktorer (eng modifying factors) som kan vara med och påverka både utredning och rehabilitering av hjärnskakning. Dessa faktorer är viktiga att ta hänsyn till när man går igenom en persons individuella hjärnskakningshistorik. Till viss del kan information om dessa även användas för att förutsäga risken för förlängda och bestående symptom.[8]

De faktorer som man kommit fram till kan vara av betydelse är bland annat: hur många hjärnskakningar personen i fråga har haft, förlängd tid med symptom (längre än 10 dagar), eventuell längre medvetslöshet eller eventuella krampanfall. Vidare har tiden som gått mellan hjärnskakningarna betydelse, samt om de uppkommit trots förhållandevis mildare våld eller då återhämtningstiden efter varje hjärnskakning blir allt längre. Likaså har man även kommit fram till att personer som tar psykofarmaka eller antikoagulantia (medicin som hämmar blodets koagulering) samt personer som lider av t ex migrän, inlärningssvårigheter, hyperaktivitet, depression och sömnstörninger kan vara extra utsatta. Vidare är åldern en faktor då barns och ungdomars hjärnor är känsligare än vuxnas. Avslutningsvis har det visat sig att en farlig/uppoffrande spelstil samt typ av sport (kontakt/kollisionssport) bör tas i beaktande.[8]

Rehabilitering med hjälp av hjärntrappan

Rehabiliteringen ska följa ett bestämt schema som innebär en stegvis ökad belastning av hjärnan enligt den så kallade ”Hjärntrappan”. Den beskriver hur man som spelare steg för steg återgår till normal träning och match. Värt att notera är att de tidsangivelser som uppges gäller vuxna spelare. För barn och ungdomar (upp till 17 år) finns ännu inga generellt accepterade riktlinjer, men det råd som ges är att man bör vara försiktigare och låta rehabiliteringen och återgången till idrott ske i långsammare takt jämfört med vuxna [2].

Viktigt att notera är att alla som drabbas av en hjärnskakning ska ordineras hjärnvila fram till dess att individen är helt symtomfri. Det innebär att man ska avstå från t ex TV-tittande, datorarbete, läxläsning och liknande hjärnpåfrestningar. Under denna tid ska även all fysisk aktivitet som resulterar i pulsstegring undvikas, men lugna promenader är tillåtna.[1]

 Hjärntrappan innebär i korthet [2]:

1. Hjärnvila (både fysiskt och psykiskt, gäller ända fram till dess att spelaren varit helt symptomfri i minst 24 timmar)*
2. Aerob träning (30-60 min lätt träning, t ex promenad eller motionscykel)
3. Grenspecifik träning (teknikträning i form av att t ex öva på finter, passningar och stegisättningar)
4. Träning utan kroppskontakt (kan delta i ordinarie träningen, men undvika moment med kroppskontakt, styrketräning kan införas succesivt)
5. Full träning (återgång till full träning och maxintensitet, tillåtet med kroppskontakt)
6. Återgång till match

För en preciserad och utförlig lista med förslag på övningar som är anpassade till handbollen och dess olika positioner, hänvisas till de medicinska råden på svensk handbolls hemsida. [2]

För samtliga steg gäller att det ska ha gått minst 24 timmar mellan varje steg och att spelaren hela tiden är symptomfri. Steg två med lätt träning får således inte påbörjas förrän spelaren inte längre visar några tecken på hjärnskakning. Uppstår några symptom under eller efter något steg krävs återigen vila i minst 24 timmar och därefter en upprepning av föregående steg. Det är dock viktigt att notera att om symptom uppstår vid två tillfällen i samband med rehabiliteringen ska denna avbrytas och en ny medicinsk bedömning genomföras.[1]

*Här vill jag dock tillägga att det tidsspann som anges i dessa riktlinjer emellertid kan vara allt för snålt tilltagna enligt en ny svensk avhandling [3] Sanna Neselius är specialist inom ortopedisk kirurgi, medlem i IOC:s expertgrupp inom boxning, sekreterare Medical EUBC och förbundsläkare i Svenska Boxningsförbundet. Hon konstaterar att man tidigare har trott att en hjärnskakning oftast läker på 7-10 dagar, men det är ett riktmärke som hon menar är i underkant. Inom Boxningsförbundet finns en gräns på minst en månad. Neselius anser att idrotter där man har denna korta karens är i stort behov av att se över sina regler och att det är alldeles för kort tid. Hon menar att en förändring av dessa rekommendationer är angeläget för att minska risken för upprepade hjärnskakningar, komplikationer och/eller långvariga konsekvenser.[3]

Om allvaret med upprepade hjärnskakningar

Yelverton Tegner är som redan nämnts en av våra främsta experter på idrottsrelaterade hjärnskakningar och han menar att en enstaka hjärnskakning som man rehabiliterar sig från sällan är något problem. Men som han konstaterar i Svensk idrottsforskning nr 3, 2012:

”… får man återkommande hjärnskakningar så blir hjärnan mera skör. För en spelare som fått flera hjärnskakningar kan det räcka med en mindre smäll för att följderna ska bli ödesdigra.” [5, s.28]

Han berättar vidare:

”– Upprepade hjärnskakningar kan ge kronisk huvudvärk, migränattacker och humörsvängningar. Det finns även beskrivet att det kan bidra till så kallad boxardemens, Parkinsons och Alzheimers sjukdom. Vi vet också att skadorna kan ge upphov till depressioner och aggressivt beteende. De skador som spelarna ådrar sig som unga kan alltså ge upphov till livslånga och svåra handikapp.” [5, s.28]

De senaste åren har allt fler hockeyspelare klivit fram och berättat om hur det är att drabbas av hjärnskakningar, i många fall upprepade sådana, och om de långvariga och allvarliga besvär de drabbats av. Fakta och forskningsresultat är oerhört viktiga, men ibland är det några ord från den som själv drabbats som ger förståelse för vad det faktiskt kan innebära att leva med sviterna efter en eller flera hjärnskakningar. Jag har därför valt att avsluta denna faktadel med några utvalda, korta berättelser.

I en nyligen publicerad artikel i Expressen [11] delar flera hockeyspelare med sig om hur de har mått och hur de mår idag efter att ha tvingats avsluta sina karriärer på grund av de skador de drabbats av. I nedan nämnda fall var det hjärnskakningar som satte stopp. Så här berättar Magnus Kahnberg, 35 år, som spelade sin sista match 2014:

”För mig handlade det inte om att jag fått så många hjärnskakningar. Men de kom ganska tätt och framför allt var ju en väldigt, väldigt rejäl. Den fick jag 2011. Det är olika från person till person hur man påverkas av smällar, men det man vet säkert är att det blir sämre för varje gång.” [11]

Han fortsätter:

”Jag klarar inte av att vara i folksamlingar eller göra för många saker i följd. För att orka med måste jag hela tiden planera dagarna. Om jag till exempel lämnar barnen på dagis, då kan jag behöva åka hem och vila i en kvart innan jag åker och handlar. Neurologerna förklarar det som att om varje person har ett batteri med energi, då är mitt bara laddat till hälften. Jag måste hela tiden hushålla. Men sedan i somras har det vänt lite grann, nuförtiden klarar jag att gå på middagar med vänner eller kanske till och med gå på restaurang. Men om jag gör det måste jag verkligen vila mycket tidigare på dagen – och dessutom se till att inte ha något planerat dagen efter.” [11]

Marius Holtet, 31 år, drabbades av en hjärnskakning i dec 2013 och berättar så här:

”De dagar det blir för mycket är jag tillbaka till sängliggande. Träna kan jag inte heller. Om jag är ute och springer så har jag en magisk gräns på 25-30 minuter, efter det börjar allt snurra. Det går att gräma sig hur mycket som helst över hur de blev, men det är ingen idé att vara efterklok. Jag kan ibland tänka att jag borde ha vilat mer efter vissa smällar, men tänker jag för mycket så blir jag knäpp i huvudet. Jag måste acceptera att det blev så här.” [11]

I en annan artikel berättar Holtet:

”Alla neurologerna jag pratat med har sagt att det är de små smällarna – de som du inte vet om det är en hjärnskakning eller inte – som är de värsta. De bygger på problemet och till sist så kommer den sista smällen kan man säga.” [12]

Henrik Rehnberg, 38 år, avslutade sin hockeykarriär 2003 efter åtta registrerade hjärnskakningar. Han berättar:

”Det fanns inget i mig som kunde tro att jag fortfarande skulle ha bekymmer 14 år senare. Jag har huvudvärk varje dag och har koncentrationssvårigheter. Och under minst en timme mitt på dagen måste jag stänga av både datorn och telefonen, annars kan jag bli fruktansvärt trött.”

Sanny Lindström, 37 år drabbades även han av ett flertal hjärnskakningar, vilka tvingade honom att avsluta sin hockeykarriär 2013. Han gör idag ett stort och viktigt arbete genom att diskutera hjärnskakningar och öka medvetenheten om dess konsekvenser. I ett inlägg på sin blogg i Expressen, tre år efter den sista ödesdigra smällen 2012, beskriver han dagen då det hände: [13]

”Vad jag inte visste då var att den dagen för alltid skulle förändra mig och mitt liv. Trots att matchen inte var slut klev jag in genom ytterdörren hemma och möttes av en förvånad fru.

– Bara en smäll mot huvudet, ingen fara var mitt rutinmässiga svar.

Jag hade ingen aning vad som väntade… Det tog mig tio månader att få tillbaka ett drägligt liv.” [13]

I en krönika i Värmlands Folkblad berättade han vidare:

”Det allra svåraste har dock varit det som förut var det allra lättaste i livet. Att inte förmå sig vara en duglig familjefar, att tvingas välja bort sociala tillställningar med sina nära och kära. Att få känna på personlighetsförändringar som extremt kort tålamod och aggressioner. Och höra sin sexåriga dotter viska till en kompis ’Pappa leker aldrig längre för han har hjärnskadning’. Det var tufft.” [14]

Min förhoppning är att denna introduktion har gett dig som läsare lite mer insikt om hjärnskakningar, hur de upptäcks, hur de bör hanteras och också om varför det är så viktigt att vi faktiskt tar hjärnskakningar på allvar. I nästa del kommer jag att dela med mig av mina egna tankar och erfarenheter och i den avslutande delen berättar min dotter själv om det som hänt, hur hon har mått och hur hon mår i dag.

Avslutar med några kloka ord från Barbara Mikulski: ”Each one of us can make a difference. Together we make change.”

Var rädda om varandra och dela gärna detta inlägg.

//Towe Wiiand 

Källor

[1] Artikeln ”Hjärnskakning och idrott – nya riktlinjer för handläggning” i Läkartidnigen, nr 16, 2007 volym 104. Yelverton Tegner, Bengt Gustafsson, Magnus Forsblad, Lars Lundgren, Sven Anders Sölveborn. Artikeln hittar du här.

[2] De riktlinjer som anges på svensk handbolls hemsida, sammanfattade av en medicinsk expertgrupp med Yelverton Tegner, Bengt Gustafsson, Lars Lundgren, Sven Anders Sölveborn samt Jessica Erichsen. Texten uppdaterades senast 2013-01-31.  Här hittar du länken.

[3] Sanna Neselius avhandling “Diagnosis and monitoring of sport-related concussion. A study in amateur boxers” (2014) Department of Orthopaedics Institute of Clinical Sciences Sahlgrenska Academy at University of Gothenburg Gothenburg. Länk hittar du här.

[4] Pashtun Shahims avhandling: ”Blood Biomarkers for Traumatic Brain Injury” (2015) Department of Neurochemistry Institute of Neuroscience and Physiology Sahlgrenska Academy University of Gothenburg. Länk hittar du här.

[5] Reportaget ” Fler hjärnskakningar bland elithockeyspelare” där Torbjörn Bergström intervjuar Yelverton Tegner. Svensk idrottsforskning nr 3, 2012. Länk hittar du här.

[6] Artikel av McCrory P, Collie A, Anderson V, Davis G. “Can we manage sport related concussion in children the same as in adults?” Publicerad i British Journal of Sports Medicine 2004; 38 (5):516-9. Länk hittar du här.

[7] Artikel av Carin Ståhlberg i Dagens Nyheter ”Blodprov ska avslöja hjärnskador” publicerad 160208. Länk hittar du här.

[8] Artikel av McCrory, P., Meeuwisse, W., Johnston, K., Dvorak, J., Aubry, M., Molloy, M., & Cantu, R. (2009). “Consensus Statement on Concussion in Sport 3rd International Conference 29 on Concussion in Sport Held in Zurich, November 2008.” Publicerad i Clinical Journal of Sports Medicine, 19, 185-200. Länk hittar du här.

[9] Artikel i Expressen: ”Salming om skräcken: ’Jag blev alldeles kall’” Publicerad 140713. Länk hittar du här.

[10] Examensarbetet ”Implementering av de nationella riktlinjerna för handläggning av idrottsrelaterad hjärnskakning. En enkätstudie.” Daniel Augustsson och Helene Martinsson (2010). Luleå tekniska universitet. Institutionen för hälsovetenskap. Länk hittar du här.

[11] Artikeln ”Spelarna som föll offer för hockeyvåldet” publicerad i Expressen 30 januari 2016. Länk hittar du här.

[12] Artikeln ”Marius Holtet: ’Nu är det över.’” Publicerad: 2015-12-11. Skriven av Stefan Eriksson. Länk hittar du här.

[13] Blogginlägg i Expressen av Sanny Lindström ”Dagen som förändrade mitt liv” publicerad 28 oktober, 2015. Länk hittar du här.

[14] Krönika ”Pappa leker aldrig längre – för han har hjärnskadning” publicerad 2013-08-17 i Värmlands Folkblad, skriven av Sanny Lindström. Länk hittar du här.

Läs även

Dansk klubb testar hjälm för målvakter

Hjälm är inte jobbigare än ett knäskydd

”Alla målvakter borde spela med hjälm”

Dansk landslagsmålvakt med hjälm

Dansk klubb testar hjälm för målvakter