Möt Emil Hansson, en f.d hockeymålvakt från Tollarp som väldigt sent sadlade om och blev en vass kantspringare på handbollsplanen.
De senaste två åren har han tillhört IFK Kristianstads a-trupp men mestadels hållit till i deras u-lag, IF Kristianstad, som spelar i division 1 södra. Nu känner han sig redo att ta nästa kliv i karriären och anta nya utmaningar.
Emil Hansson, IFK Kristianstad #30
Smeknamn: ”Hasse” el ”Ponny”
Position: H6, H1
Meriter: Tillhört a-truppen i 2 säsonger, 4 säsonger i division 1 & 35 u-landskamper.
Emil föddes den 24 april 1996 som den tredje pojken i ordningen i familjeskaran. Han skulle få ytterligare två syskon, en yngre bror och en yngre syster. Han växte upp tillsammans med sina fyra syskon i Tollarp, som ligger ett par mil söder om Kristianstad.
Att det blev handboll för Emil bestämdes ovanligt sent för att vara en idrottskille. Han var nämligen hockeymålvakt ända till han var 14 år, men då tappade han helt sugen. Han hade tröttnat på skridskorna och alla skydden och istället provade han på handboll, som han fastnade för direkt. Han började i Näsby Handboll men ganska snabbt hamnade han i IFK Kristianstads talangfulla lag som var födda 1996.
Hur var det att växa upp tillsammans med tre bröder i nära ålder?
Alla mina syskon har varit allt för mig, de är och kommer alltid att vara mina bästa vänner. Istället för att spela tv- eller dataspel så var vi ute och spelade handboll, fotboll och streethockey. Och när vi gjorde det var det en kamp på liv och död. Alla var vinnarskallar och hatade att förlora och varje match var som en livsviktig landskamp, varje gång. Det tror jag har präglat mig mycket.
Vilket gymnasieval gjorde du och varför?
Jag valde att läsa VVS-utbildning på gymnasiet, alltså inte handbollsgymnasium. Där fanns inget program som jag ville läsa som gick att kombinera med handboll, så då tänkte jag att de extra passen kunde jag köra själv och istället välja en utbildning som jag var intresserad av.
Det som var väldigt positivt var att på de extra passen så hjälpte min klubbtränare och gymnasiets tränare, Uffe Larsson, mig med både den fysiska delen och den rent tekniska biten. Jag minns framförallt att vi körde extremt mycket kantträning mot bra målvakter, det gjorde att jag utvecklades enormt mycket och snabbt.
Skulle du göra samma gymnasieval igen med facit i hand?
Jag skulle göra samma val idag men anser samtidigt att möjligheten med handbollsgymnasiet är en kanongrej som man ska välja om man vill och har möjlighet.
Har du något råd till unga spelare som idag funderar på vilket gymnasieval de ska göra?
Ta först den ”utbildning” som du är intresserad av och välj därefter handboll om det går att kombinera. Utbildningen är viktig att ha i ryggsäcken, även om handbollsgymnasiet är en bra sak så har du bara viljan och möjligheten att träna så kan du ta igen de passen på egen hand.
Vilken är din bästa egenskap som handbollsspelare?
Jag tycker att jag är stark mentalt, oftast bäst när det gäller. Säker i läget och känner mig trygg som straffläggare.
Vad behöver du förbättra för att ta nästa steg i din utveckling?
Jag behöver såklart utveckla alla delar. Fortsätta jobba med fysiken så jag blir starkare, spänstigare och snabbare. Jag måste även fortsätta utveckla avslutningstekniken.
Hur ser din vardag ut idag?
Jag bor fortfarande hemma hos min föräldrar i Tollarp. Jag tränar två pass om dagen, varannan dag gympass och varannan dag löppass på förmiddagen och därefter är det handbollspass på eftermiddagen. Jag jobbar en del på IFK:s kansli och i arenan med diverse arbetsuppgifter.
Jag har haft fantastiska träningsmöjligheter i Kristianstad genom åren men nu känner jag att det är dags att ta nästa steg i min karriär. Så jag har bestämt mig för att lämna IFK Kristianstad efter denna säsongen för att få speltid i högsta ligan nästa säsong. Det kommer att bli mycket spännande och det ser jag framemot mycket.
Emil är i skrivande stund mitt uppe i en förhandling med en annan elitserieklubb, men allt är inte klart, så därför vill de ännu inte offentliggöra klubbens namn.
Så hur ser dina framtidsdrömmar ut då?
Jag ska träna hårt och se hur långt det kan räcka. Men om man får drömma så vill jag till en toppklubb i Europa och såklart spela för Sverige i a-landslaget.
Känner du att du har fått försakat något som du verkligen saknar på grund av all tid du har lagt på handbollen genom åren?
Att göra en långresa i USA har jag alltid drömt om men det kan jag förhoppningsvis göra när efter min handbollskarriär.
Vem eller vilka tränare har betytt mest för din handbollsutveckling genom åren?
Tomas ”Mumma” Mårtensson; han lockade mig till handbollen och gav mig stort förtroende och lärde mig ”spelet”, utan honom hade jag inte varit där jag är idag.
Uffe Larsson; som gav mig ovärderliga tips som kantskytt och som drillade mig extremt mycket i kantläget.
Björn Sätherström; som är en detaljspecialist utöver det vanliga och som hjälpt mig mycket med min fysik.
Ola Lindgren; som tränare kan han otroligt mycket handboll, han har en vinnarskalle som få och ställer höga krav på individen och på gruppen.
Jonas Carlström; fystränaren som betytt mycket, hård men rättvis som kan gymmet på sina fem fingrar.
Avslutningsvis har vi låtit en av hans tränare i IFK Kristianstad, Uffe Larsson, och förbundskaptenen för u-landslaget Ulf Nyström beskriva Emil som person och som handbollsspelare.
Uffe Larsson
Emil är en ”fin” pojk med en utmärkt tävlingsskalle. Han har en modern teknik i sitt försvarsspel och bra variation i sitt avslutningsläge. Han behärskar många tekniker. På minussidan har han spänsten, han behöver ännu mer tid i luften från kantpositionen för att kunna utnyttja sin teknik fullt ut. Han kommer att klara sig bra i elitserien.
Ulf Nyström
Emil är en väldigt talangfull spelare med glimten i ögat. Jag har haft förmånen att kunna följa honom på nära håll tack vare hans intåg i mitt u-landslag. Han tar hela tiden nya kliv i sin utveckling för varje år och det ska bli väldigt spännande att se vilken klubb han hamnar i härnäst.
