Det är inte alltid de bästa spelarna som ska vara med i en stor landslagsturnering. Det viktigaste i ett mästerskap är att helheten fungerar – både på och utanför planen.

Herr Signell kommer i december att få uppleva sitt första EM som förbundskapten för Sverige. Herr Andrésson reser i januari för första gången med sitt lag till ett VM. Båda har tuffa uppgifter men fantastiska utmaningar framför sig. Att få uppleva ett mästerskap med Sverige är för mig som ett kalas med den godaste tårta man bara kan önska sig – som man sedan bara njuter av bit för bit, i typ varje dag under turneringen.

Det är något man länge kämpat för, längtat efter och drömt om att få uppleva.

Spelarna har oftast redan haft en lång höst med klubblaget och många matcher. De har haft stor press ifrån fans, sponsorer och den egna ledningen att lyckas. Men framförallt har de otroligt höga förväntningar på sig själva. Alla lag vill vinna de där två poängen för att klättra i tabellen och det är oftast kniven på strupen som gäller i klubblaget.

Spelarna har lyckats bli uttagna till landslaget delvis på grund av sin prestation i klubblaget men också av en förbundskapten som ser att spelaren passar in i dennes handbollsfilosofi.

Behövs de bästa spelarna?

Jag håller inte med kritikerna som tycker att de bästa spelarna alltid ska vara med. För mig handlar det om att helheten ska fungera, på planen men även vid sidan av. Det är minst lika viktigt, om inte viktigare i ett mästerskap.

Ibland frågar jag mig själv som klubbtränare om jag behöver de bästa spelarna eller de spelare som passar varandra och min egen filosofi bäst! Det är oftast min egen magkänsla som avgör mina val och sedan är det upp till mig att stå för dessa val – så även för våra förbundskaptener. Deras val kommer att granskas av experter och kritiseras, men jag är säker på att de gör det som de tror är bäst för Sverige.

Hemmaplan brukar ge medalj

Jag kommer fortfarande ihåg känslan man hade före den första samlingen med Sverige inför ett stort mästerskap. Det är så där skönt befriande, befriande från vardagen man lever i. Det känns lite som att man kommer till sina egna, det är tryggt och man pratar sitt eget språk. Det är roligt. Man är inte där för att jobba, utan man är där för att stolt representera sitt land och det är precis vad damlandslagets spelare kommer att få göra i Sverige.

Att spela inför hemmapublik betyder något oerhört för framgång och det brukar leda till medaljer. Spelarna brukar prestera utöver det vanliga med hjälp av stödet från läktarna.
Men det är även tryggheten man har hemma i sitt eget land som hjälper laget att vinna. Mat och dryck är en stor fördel. Läkarteamet och fysteamet är mer tillgängligt på hemmaplan. Återhämtningen på spelarna blir effektivare.

Nästan alla spelare i värdnationen känner till arenorna och känner direkt samhörighet med staden de spelar i, hallgolvet, läktarna. De ser sig själva strida och kämpa för att till slut vinna i hallen. Vi-känslan är stark hemma. Allt är bäddat för en stor svensk succé. Motståndet på vägen mot semifinal ser på förhand ut att vara behagligt och semifinal borde vara en realistisk målsättning för damerna.

Trycket från media måste man behärska. Balansen mellan öppenhet och inre fokus kan ibland vara svår att hantera. Favoritrollen man har på hemmaplan måste man leva med, det finns inga ursäkter. Klarar man det återstår det ”bara” att spela handboll. Jag tror att damlandslaget har en fantastisk resa framför sig. Egentligen har de ingen press utan ska bara njuta av nuet och vinna guldet.

Vilken fest! Buckle up and enjoy the ride.

Chans till jackpott

Resan som herrlandslaget har framför sig är också väldigt spännande och då menar jag inte bara resan till Frankrike. Det finns en massa talanger i Sverige som nu Kristján Andrésson får visa vägen för. Men han har även ett par rutinerade rävar kvar som får hjälpa honom under uppbyggnaden av det nya landslaget.

De olika individernas roller och acceptans för dessa roller är något jag ser som ett mindre problem. De flesta är unga och hungriga. Det betyder också att de oftast är orädda och då är viljan starkare. Med struktur i spelet finns en chans till jackpott. Tillsammans kan det nya landslaget lyfta till nya höjder. Vi behöver bara ge dem lite tid och ha tålamod.

Den internationella erfarenheten i tuffa lägen kommer att saknas hos många av spelarna men även hos förbundskaptenen. Därför är ”tillsammans” nyckelordet för framgång. Jag har en bra känsla. Frisk vind utifrån och lite positiv naivitet är vad herrlandslaget behöver, och vi håller alla tummarna under VM.

Viss kritik har hörts de senaste åren, att det bara är ”Bengan Boys-grabbar” som får anställning i Svenska Handbollförbundet. Inte nu längre. Sant är dock att efter Ingemar Linnéll fick två från Bengan Boys-maffian jobbet som förbundskaptener. Nu har Staffan och Ola lämnat Sveriges bänk och jag vill passa på att tacka dem för all tid och allt engagemang de har gett svensk landslagshandboll.

/Ljubomir Vranjes, MATCH krönikör

Senaste numret av Magasinet MATCH finns att hämta i Stadium butiker i hela landet.