Del 10 av Handbollskanalens artikelserie om psykisk ohälsa är här, och då har det blivit dags för nästa perspektiv: domarna. I en stor intervju med Alice Watson, en av Sveriges högst rankade domare, berättar 29-åringen bland annat om hur det är att alltid bli betygsatt, vilka känslor som kan uppstå under en match och hur svårt det är att få fram nya domare på den högsta nivån.

Alice Watson och Line Welin är domarparet som blev utsedda till årets domare i Sverige 2024 och som gått hela vägen från att vara distriktsdomare till att döma matcher internationellt. Handbollskanalen frågade Watson om hur psykiskt påfrestande det är att vara domare.

– Jag har funderat på det och det är så intressant eftersom det mentala är påfrestande, men ändå tycker åtminstone jag att det är jättekul att vara domare. Få arbetsplatser har det tuffa klimatet som vi domare har, men ändå lockar domarskapet, säger Alice Watson till Handbollskanalen.

De psykiskt påfrestande delarna i att vara handbollsdomare kan så klart grunda sig i olika saker. Watson nämner några av dessa.

– Vi lever i ett samhälle där domarhat är en del av kulturen. Och nu vill jag inte att det ska verka som att jag tar på mig offerkoftan, för de förutsättningarna vet man om när man börjar döma. Men det som i grunden gör det ganska svårt är utgångspunkten att för oss är alltid ett lag missnöjt med ett domslut. Då är det upp till oss att skapa en balans så att helheten blir bra för båda lagen. Det tror jag är det stora, att det alltid är lätt att lägga skulden på oss. Sen kan man ha lättare och tuffare matcher, men det är viktigt att understryka att vår utgångspunkt är ganska negativ. Och det är en utmaning i sig.

– Det finns en stereotypisk bild av domare att vi inte riktigt är människor med känslor när vi står på planen. Det är klart att man kan se det som att det finns Alice domaren och Alice personen, men samtidigt tycker jag att det roliga som domare är om jag får vara det genom att knyta an till spelarna, att skapa någon sorts relation till dem så att de kan lita på mig och min kollega. Det gör att arbetsklimatet på planen blir bättre när de känner tillit, men samtidigt gör det också att kritik tar hårdare eftersom jag identifierar mig som handbollsdomare.

Domare blir bedömda hela tiden

Det är förmodligen ingen hemlighet för någon att domare blir bedömda hela tiden, av de allra flesta som tittar på en match, oavsett om det är i hallen eller hemma i tv-soffan. Utöver det blir domarna dessutom betygsatta av delegater och andra.

– Handbollen tror jag har en bättre miljö än många andra sporter, så vi är skonade på det stora hela. Men vi på hög nivå blir också observerade hela tiden och varje match blir betygsatt, vilket också påverkar. Det finns inget objektivt som mäter om vi gör en bra match eller inte. Så mycket av betyget grundas på om matchen var lätt/normal/svår och det är ju en ren subjektiv bedömning av delegaten. Sedan har alla olika syn på handboll och fokuserar på olika saker, vissa kommer ha mycket fokus på exempelvis den progressiva bestraffningen och andra mer på utförandet av formella kast samt vara mer eller mindre petiga, vilket kan innebära lägre poäng. Det är ju människor som sitter delegat också och de strävar ju mot att ha en enhetlig bedömning av oss domare, precis som vi domare vill ha en enhetlig bedömning av handbollen, men så länge det är människors åsikter det baseras på kommer det alltid skilja lite.

– Oavsett om vi går ifrån en match med en bra känsla eller inte, så har domarinstruktör, tränare och lag åsikter. Det är jättesvårt att få ihop det ibland i huvudet eftersom bilden man har av matchen kan vara så olik.

Vad för typ av känslor och stress kan uppstå som domare under en match?

– Det handlar om att inte låta det bli en ond cirkel – ett felaktigt beslut får inte leda till ett till, vilket kan leda till att man övertänker. Det gäller att komma rätt in i matchen och det enda stödet vi har under match är varandra. Även om stödet från Line är ett fantastiskt stöd kan det ändå bli ensamt. Man måste försöka hitta en balans i att gå på magkänslan men också på vad man har tagit för beslut tidigare, vad en specifik spelare har gjort tidigare. Men för många tankar gör att beslutet kommer för sent.

– Därför är det viktigt att kunna släppa ett beslut som blivit fel och jobba vidare.

Efter match är det inte ovanligt att spelare eller tränare vill prata med domarna. Det menar Watson att domare i regel inte har något emot, men ofta är det bra att vänta en stund till känslorna har lagt sig.

– Efter matchen har man alltid en känsla om det gick bra, helt okej eller mindre bra. Om man har haft en tuff match vill man alltid identifiera vad det var som gick fel, samtidigt är det inte en bra idé att ta det direkt efter matchen. Det är många som vill påverka en, både publik, tränare och spelare, vilket kan göra att man är helt slut efter matchen. Då är det viktigt att inte gå in i omklädningsrummet och börja klippa matchen direkt. Vi klipper ju våra egna matcher och på vårt egna initiativ, men får också hjälp av vår coach.

– Det svåra efter en match är vad det är som avgör om man varit bra eller dålig. Spelarnas åsikter? Vår känsla? Delegatens betyg? Det handlar om vad man lägger mest värde i och man kan inte göra alla nöjda.

Det viktigaste måste väl ändå vara hur ni själva känner?

– Ja, så är det. Men jag tror svagheten vi har som domarpar är att vi lägger stort värde i hur miljön är på planen. En delegat kan ge oss toppoäng men om lagen är missnöjda är det nästan mer mentalt påfrestande.

Watson själv har varit ”ganska skonad” från psykisk ohälsa

Det finns ju flera olika nivåer när det kommer till psykisk ohälsa. Man kan må dåligt på olika sätt och frågan är extremt stor. Men Watson menar att hon själv varit ”generellt ganska skonad” från att må dåligt.

– Men det är klart att det kan vara tufft i perioder. Ju fler matcher man har under kortare perioder, desto fler betyg och fler resor. Det är mycket som gör att livspusslet blir lidande. Jag har jobb vid sidan av, som alla har, och det behöver man få ihop. Jag och Line bor dessutom i olika städer numera och därför reser jag själv, vilket gör att det är lite mer ensamt än tidigare.

Känner du till domare som har drabbats av psykisk ohälsa i någon form?

– Jag vet att det finns vissa fall med domare som slutat, men det är svårt att identifiera exakt varför. Generellt är det inte något vi domare pratar om så mycket. Men vi försöker bli bättre mot de yngre domarna att det är okej att höra av sig och det är okej att känna som man gör.

– Men oftast hanterar man att man mår dåligt genom att man lever igenom det i några dagar och sen släpper man det. Det handlar egentligen om att vi inte har några andra verktyg för att hantera det.

Hur stark mentalt behöver man vara för att orka vara domare, med allt vad det innebär?

– Det krävs en hel del mental styrka. Det är väldigt mycket eget ansvar på oss – vi ska få ihop det med våra civila jobb, vi behöver få tid till träning som krävs för att döma på de högsta nivån, vi behöver analysera och klippa våra egna matcher och göra analyser själv och vi behöver också underhålla vår regelkunskap. Dessutom blir det resor hit och dit.

– Därför behöver man känna styrka i att det är värt det. Det blir väldigt mycket tid på handboll och lite tid på det andra. Jag kanske inte kan komma på alla födelsedagar eller alltid prioritera familjen. Men för mig är det värt det – jag fortsätter ju att döma.

Trycket är alltid där

Domare är under ett konstant tryck från spelare, ledare, publik, engagerade personer på sociala medier och även från media. Allt det är något som ”kommer med yrket”.

– Ofta handlar kritiken om att man inte kan reglerna fullt ut. Jag utgår aldrig ifrån att någon vill vara taskig om de ifrågasätter mig utan blir jag ifrågasatt är det för att de inte vet vad som har hänt eller för att jag har gjort fel. När det gäller media så är det en del av det, vi domare måste också få bli synade och kritiserade, precis som spelare, vi är ju där för att uföra ett jobb. Men jag tror att kritiken kan bli missriktad när man inte kan se helheten utifrån okunskap om hur vi jobbar.

– Det finns bra exempel, som när Cmore hade handbollen och Jennie Linnéll och Charlie Sjöstrand satt med på våra elitdomarutbildningar för att lära sig om reglerna. Vi har också haft regelgenomgångar inför stora mästerskap på Viaplay där jag jobbar. Det är viktigt att experterna har mer förståelse eftersom det de säger fångas upp av så många.

Det är inte ovanligt att det läggs upp klipp på sociala medier där domares beslut ifrågasätts och kritiseras, ofta på ett onyanserat sätt. Hur påverkas du av det?

– Förr i tiden om någon gjorde ett felbeslut i en avgörande match stod det i tidningen dagen efter, men nu finns det på X inom tre sekunder. Du kan inte göra ett enda litet misstag utan att det uppmärksammas, så det blir på en orimlig nivå. Man kan göra ett fel, men sen får man inte chansen att ordna upp det eftersom klippet på misstaget redan finns ute och du redan är kritiserad. Det skapar en miljö som blir skadlig för samtidigt som man vill sprida kunskap vill man inte lägga sig i en situation där man blir uthängd. När du sitter på X utgår du inte ifrån magkänsla, som vi domare gör när vi behöver ta ett snabbt beslut, utan du kan se det i flera vinklar och i lugn och ro.

– Sen finns det nackdelar med VR (video review) inom den internationella handbollen då det kan bli en situation där domare inte vågar ta rött kort utan att titta på det på video först. Teknologi som VR och liknande hjälpmedel gör att acceptansen för felbeslut minskar, vilket gör det svårare att döma. Och man känner sig underminerad.

Det har länge pratats om att färre och färre vill bli handbollsdomare. Hör du samma saker?

– Jag är själv instruktör och mentor här i HF Öst och vi utbildar fler domare nu än vi gjort de senaste fem åren. Men det svåra är att få domarna att vilja satsa på det. Man måste tycka att det är värt det och det räcker ju inte att man själv vill det eftersom vi är två som dömer. Det svåra är att få upp domarna från distriktsnivå och framförallt tjejer. Vi behöver kartlägga varför fler slutar och motverka det.

Finns det för lite förståelse där ute för hur ni domare mår och hur ni påverkas av det som sägs, skriks och skrivs?

– Jag tycker att det handlar om att vi måste lära våra unga domare att de ska våga säga till om någon säger något som inte är okej. Vi kan inte normalisera att det är okej att vi skriker på varandra på det sättet. 14-åringar som dömer försöker tjäna lite extra pengar och ha roligt när de dömer, då ska de inte behöva höra vad de får höra ibland.

Vad för typ av hjälp och stöd finns tillgängligt för er domare?

– Det jag behöver och saknar är mer verktyg kring hur vi kan hantera motgångar. Vi har en jättebra support med mentorer som bryr oss om oss och familjer som är fantastiska, så jag har någon att vända mig till när det är tufft.

– Här hemma har vi ett fint community med mentorer, domarkollegor och ansvariga. Men fokus ligger ofta på vår prestation och hur vi kan bli bättre domare, och kanske inte hur vi kan må bättre. Att döma är det roligaste som finns, men jag är övertygad om att de flesta hade mått bra av att känna stöd och att det finns någon som fokuserar enbart på de psykiska bitarna.

Men är det inte precis det som glömts bort i det här, att det psykiska är en stor del i att göra er till bättre domare?

– Absolut. Men det är heller inte lätt att veta för förbundet hur vi tänker, vi domare behöver ju nå ut med det meddelandet också, säger Watson.

Hur mycket fokus läggs på mental träning i era domarutbildningar?

– Inte så mycket. Men vi behöver bli bättre på att prata om det redan från start så att folk vågar öppna upp.

Vårt långa samtal närmar sig sitt slut. Handbollskanalen ber Alice Watson uttrycka tankar kring hur personer i och runt handbollen kan agera annorlunda gentemot domare.

– Jag tror att det handlar jättemycket om förståelse för varandra och för de olika rollerna vi har. Jag tror även att vi domare behöver ha förståelse för det som uppkommer – spelare och tränare lägger ju jättemycket tid på sitt yrke och det är klart att de blir skitarga om en match avgörs på ett övertramp. Vi domare får inte tro att någon vill oss ont när vi blir ifrågasatta, det är en del av vårt jobb att förklara, säger Watson och avslutar.

– Men tränare, spelare, publik, media eller vem det nu är kan ju alltid tänka en gång till kring tonaliteten i frågan man ställer, så att den inte blir anklagande utan att man försöker vara så objektiv man kan. Det är viktigt att det inte blir att man möts i konflikt. Klipp på sociala medier behöver heller inte vara negativt, det kan öka förståelsen. Men även där kan man tänka på tonaliteten.

Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!

LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 1: Örjan Gruden om sonen Love & att ge unga verktyg att hantera motgångar
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 2: Drömmen togs ifrån Mellegård: ”Tappade kontrollen”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 3: Idrottspyskologen: ”Handbollen ligger långt efter”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 4: Fogelström & Wedberg om hur SHF jobbar
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 5: Linnéll om tränarutbildningen & SHF:s nya innovativa app
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 6: Hallbäck om Riksidrottsgymnasiet: ”Belastningsfrågan är superviktig”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 7: SEH:s roll: ”Försöker stötta så gott det går”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 8: Så jobbar elitklubbarna: ”En helt avgörande fråga”
LÄS MER: Psykisk ohälsa, del 9: Per Johansson: ”Man mår aldrig riktigt bra i tränaryrket”

Hit kan du vända dig om du behöver hjälp:

Vårdguiden 1177: Sjukvårdsrådgivning samt uppgifter om närmsta psykiatriska akutmottagning. Tel: 1177. www.1177.se

Bris, Barnens rätt i samhället: Tel: 116 111. Alla dagar, dygnet runt. Vuxentelefon om barn: 0771-505050, vardagar kl 9–12. Chatt, alla dagar, dygnet runt: www.bris.se

Spes – suicidprevention och efterlevandes stöd: Tel: 020-18 18 00. Telefonjour varje dag 19–22. www.spes.se

Pratamera.nu: För råd, stöd och behandling av specialister på psykisk ohälsa. Kostnadsfritt om du är under 20 år.

Suicide zero: Här finns fakta och information kring självmord. www.suicidezero.se/fakta-och-rad

Mind Självmordslinjen 90101: Stödlinje för personer med tankar på självmord. Öppen dygnet runt varje dag. Tel: 90101. Chatt: chat.mind.se

Jourhavande kompis: Stödchatt för barn och unga upp till 25 år. Öppettider måndag-fredag klockan 18-21 samt lördag-söndag klockan 14-17 www.jourhavandekompis.se

Jourhavande medmänniska: Tel: 08-702 16 80, alla dagar kl 21–06. Chatten är öppen söndagar kl 21–24.