Sommaren ger mer än utveckling med spännande resor för ungdomsspelare. Serieledigheten öppnar för domarna att fylla på kunskaperna på olika håll. Pågående U19-EM är Andrej och Sandro Smailagic´ tredje mästerskap i branschen.

– När man varit med tidigare lever man upp varje gång. Vi dömde U17-damerna i EM, nu har spelarna utvecklats och många spelar i högstaligan i sina länder. Kul att vi också fått hänga med i utvecklingen, säger Andrej Smailagic.

Handbollskanalen hör av sig till bröderna inför avresan. På plats i Györ har Sverige också ett landslag igång, som självfallet inte korsar Smailagic´ vägar på planen.

Kort sagt: De svenska spelarna har sin bubbla i mästerskapet och domarduon har sin, med vissa likheter.

– Man tar en match i taget. Vi domare har ett program med gemensamma träffar och individuella möten med delegater. Man bygger hela tiden på sin historik och tar till sig allting, säger Andrej Smailagic som är mitt uppe i Ungern-resan.

Långt ifrån vardagslunken med visselpipan.

– Det som är väldigt positivt med mästerskapen är den starka gemenskapen, i domargruppen och med spelare och ledare. Det är mycket folk från EHF som är där och sammankomsten är grejen. I en vanlig seriematch är det färdigt direkt efteråt, här blir det mer som en handbollsfamilj.

Vad är utmaningen med mästerskap för er del?

– Framförallt att lära känna spelarna och lagen, få igång bra kommunikation. Det gäller att komma in i stämningen så att man får ut sitt budskap och det blir en bra nivå bedömningsmässigt och kommunikationsmässigt.

Svenskduon har tagit hand om en match per speldag så här långt. Fortsättning följer i huvudrundan, samtidigt som U19-landslaget tar vägen om placeringarna på den undre halvan i EM.

Andrej Smailagic, 28, var i liknande ålder när han klev över till domarbanan på allvar.

– Jag spelade handboll tills jag var ungefär 19, de sista tre åren hade jag börjat döma samtidigt. När jag flyttade till Karlskrona för att plugga kändes det mer rätt att satsa på domarkarriären, säger den ena Smailagic-brodern som återknöt familjekontakten på planen 2016.

– Sandro hade precis gått ett ”young referee program” med sin föregående kollega som slutade. Det blev snabba ryck och när vi pratade om hur vi skulle organisera det blev jag och brorsan ett par, fortsätter Andrej om det slipade samarbetet.

– Vi är ju väldigt samspelta, både och på utanför planen. Men på planen handlar det bara om att komma överens i bedömningskriterierna, finjustera det som ett väloljat maskineri.

Hur utvecklas man som domare?

– Nyckeln är att nöta hela tiden – dels spelförståelse, dels matchledarskap. Regler och tolkningar sitter i ryggmärgen, sen gäller det tillämpning och att utveckla en känsla för spelet, säger Smailagic och konstaterar att handbollen tar sina timmar varje dag.

– Brinner man för något vill man ha mer och mer. Det går knappt en dag utan att man streamar någon match i Sverige eller Europa.

Med arbetsglasögonen på?

– Ja, det är svårt att nöjeskolla och svårt att stänga av den analytiska förmågan. Visst, är man i ett större sällskap så, annars kollar man själv i sin egen bubbla.

Internationellt sett har Smailagic-duon status som EHF-domare. Det betydde en strid ström med matcher i EHF-cupen och EM-kval säsongen som gick.

– I EHF-cupen var vi nere i Porto i den sista omgången, dömde topplagen i den gruppen. Väldigt spännande att vara med i såpass viktiga skeden. Kvalet mellan Kosovo och Polen var också en bra erfarenhet.

För tillfället är det full fokus på uppgifterna i Ungern. Efter U17-EM för två år sedan och M20 Championship´ ifjor har bröderna sikte på finalhelgen under sin tredje mästerskapssommar.

– Uttagningen till U19-EM är ett starkt kvitto, man ser positivt på det vi gör. Vi vill ta chansen att bli så bra som möjligt och tar det steg för steg, säger Andrej Smailagic.