I flera decennier har Stefan Albrechtson varit chef för en av världens största handbollsklubbar och det senaste decenniets mest framgångsrika klubb i Sverige, Sävehof. Men sedan smittospridningen av Coronaviruset är situationen mer hotfull och skakig än någonsin. Handbollskanalen mötte Stefan och pratade nutid och framtid.
Sävehof och svensk handboll har väl aldrig haft ett större potentiellt hot över sig. Hur känns det?
– Vi har aldrig någonsin haft något egentligt hot över oss. Dagens situation går inte att jämföra med något annat. Men alla verkar vara väl insatta i problematiken, är förstående och lösningsorienterade. Det är väl det som är positivt just nu.
Om du ser ett worst-case scenario framför dig, har föreningen någon typ av Plan B?
– Vad gäller ekonomin blir det naturligtvis som för alla klubbar en stor omställning, kanske ännu större för oss i Sävehof. Vilka exakta konsekvenser det blir är svårt att säga nu, men korttidspermitteringar är en möjlighet. Att se över elitverksamheten är en annan. Ungdomsverksamheten, som är vår grund, kommer vi aldrig göra avkall på.
Har ni ett eget kapital som kan lindra konsekvenserna?
– Jo, men det räcker knappast mer än några månader.
Äger ni en del av Partille Arena, kan ni belåna fastigheten i så fall?
– Nej, det är kommunägda Partille Bo som äger den. Om Sävehof riskerar tappa förmågan att driva ungdomsverksamheten – ett scenario jag har mycket svårt att se – kanske de rent hypotetiskt kan tänka sig att sänka vår hyreskostnad.
Partille Cup betyder mycket för er?
– Visst är det en bra ekonomisk affär, men vi har också investerat mycket i arrangemanget. Ska man skörda måste man också investera. Många andra turneringar sköts av ett par man lite vid sidan av, så var det en gång även i Sävehof.
Om ni tvingas ställa in Partille Cup, finns den tanken hos er redan nu?
– Rent mentalt är vi förberedda på det värsta, vi inser vad som kan komma att krävas.
Sävehof fostrar ju många spelare som sedan går vidare och blir proffs. Om vi tar er skyttedrottning Johanna Forsberg hos er som nu blir proffs, vad ger det för intäkter?
– Är spelaren under 24 år har vi rätt till ett utbildningsbidrag på cirka 30 000 kronor per år spelaren varit aktiv i föreningen från 16 års ålder. Det kan bli som mest några hundra tusen kronor. I Johanna Forsbergs fall är hon ett år över 24, så där kammar vi noll eftersom hon dessutom har ett utgående kontrakt. Ett problem för oss är att agenter vill att spelarna har så korta kontrakt som möjligt för att underlätta övergångar. Det drabbar oss hårt och känns orättvist när andra skördar det vi byggt upp. Även många storklubbar inom handbollen är illojala mot mindre klubbar som jobbar fram nya lovande spelare. Man väntar ut kontrakt och roffar åt sig så mycket man kan.
Er skyttekung William Bogojevic blir nu proffs, vad gäller där?
– Han är under 24 så där får vi ersättning enligt handbollens regler. Dessutom är han under kontrakt så det blir en av våra bättre affärer. Vår allra bästa affär var försäljningen av Jonathan Stenbäcken. Men det är länge sen.
På damsidan gör Sävehof många affärer med Danmark?
– För några år sedan var den danska damhandbollen mycket hetare än den svenska, så de kunde billigt köpa våra spelare. Sedan dess har danska damhandbollen tappat mycket, så nu kan vi köpa danska spelare ibland.
Vi har en artistskatt i Sverige innebärande att spelare kan få lägre skatt om de tjänar mycket under några få år. Bör Sverige ha en ännu förmånligare artistskatt?
– En handbollsspelare kan tjäna bra men kan inte, som en fotbollsspelare, bli förmögen i Sverige eller ens i utlandet. Så en attraktivare artistskatt ser vi gärna.
På fredag ska Handbollsförbundet ge besked om utfallet av säsongen. Hur tror du man tänker?
– Mitt tips är att man utser en seriemästare, det blir Alingsås i så fall. Europaplatserna utses på ranking. Återstår kvalet och där kan man verkligen tycka synd om ett lag som kämpat hela säsongen för att kvala till en högre serie och sen blir blåst på det.
Men är det inte för många klubbar i Göteborg med omnejd? Om ni istället varit företag skulle det största snabbt köpt upp minst ett par stycken av de andra.
– Det kan tyckas att vi är för många. Speciellt om man jämför med ishockeyn där en enda klubb, Frölunda, har ett lönsamt monopol på hela Göteborgsregionen. Men varje handbollsklubb har sin historia, kultur och varumärke. Det är mycket känslor inblandat vilket säkerligen skulle skapa samarbetssvårigheter efter en sammanslagning.
För Stockholmsområdet gäller det omvända, alldeles för få elitklubbar?
– Ja, trots att ungdomshandbollen är större i Stockholm än i Göteborgsområdet. Förklaringen ligger i att Stockholm saknar moderna och tillräckligt stora arenor lagom lämpade för en handbollspublik på 3-4000 och som ekonomiskt kan bära en elitsatsning. Hela Handbollssverige skulle må bra av fler publika elitklubbar i Stockholm.
Du verkar trots allt lugn med tillförsikt inför framtiden?
– Jo, man vet ju att det måste ordna sig på något sätt, även om vi inom idrottsrörelsen kommer att drabbas stenhårt. Det gäller att alla förstår hur läget är, allt från styrelse till personal och spelare. Från klubbarnas organisation i Europa kommer till exempel rekommendation att sänka spelarnas löner med 25-50 procent. Så långt har vi inte kommit i Sverige än, men den diskussionen kommer säkert. Det bästa vore om alla klubbarna solidariskt kunde agera på samma sätt.
Anders Hilmersson
