Landslagskeepern samlade nästan hälften av rösterna på egen hand. Därmed hade Sandra Toft ingen framför eller bredvid sig i omröstningen om årets handbollspelare i Danmark, enligt divisionsföreningens pressmeddelande.
Toft vann under förra året DM-guld med Team Esbjerg och flyttade vidare till Brest Bretagne. Dessutom var insatsen under VM i Japan strålande med hög räddningsprocent.
Allt i allt var det mer än nog för att sticka ut bland stjärnorna under 2019. Toft tog hem priset från divisionsföreningen som låter aktiva spelare välja sin favorit.
Bland konkurrenter från den inhemska ligan och utlandsproffs fick Toft 48 procent jämfört med 34 för närmaste utmanaren Estavana Polman.
Svenska Handbollförbundet hade regionläger för 2004- och 2005-årgången på programmet i maj och juni. Samlingarna äger istället rum senare i sommar, skriver svenskhandboll.se.
Det var över 250 beachhandbollsatsande spelare som skickade in anmälan till premiärupplagan av lägerverksamheten i SHF-regi.
Anmälningarna kvarstår och nya aktörer kan tillkomma. De aktuella datumen som gäller är 15 augusti i 15 augusti i Falun, Furulund, Jönköping, Stockholm och Umeå samt den 16 augusti i Göteborg.
Moroten att komma med till U16-EM kan kvarstå. EHF utreder dock för tillfället att arrangera mästerskapet den 24-27 september istället för som planerat i början av juli.
Säsongen 2019–20 fick ett snöpligt slut och handbollsabstinensen är stor på många håll. Handbollskanalen tar därför en titt i backspegeln i artikelserien vi kallar för ”Säsonger vi minns”. Näst på tur är det lag som av många kallas det bästa svenska klubblaget någonsin – Redbergslids IK säsongen 2002–03.
Redbergslids IK som klubb behöver naturligtvis ingen större presentation, men för att ge lite bakgrund till säsongen vi ska titta närmare på finns det naturligtvis en del saker vi måste nämna. Klubben bildades redan 1916 och 1930 hade klubben sitt första handbollslag. Endast tre år senare blev klubben mästare för första gången och av bara farten blev det en SM-titel även säsongen efter.
Klubben hade sedan en fin tid även under 1950- och 60-talet där det blev flera nya SM-tecken och dessutom en Europacuptitel 1959. Totalt har det blivit 20 SM-guld vilket gör klubben till de mesta mästarna.
En så anrik förening som Redbergslid har naturligtvis haft flera olika storhetstider, men frågan är om inte den allra främsta tiden var åren 1995 till 2004 då laget spelade tio raka SM-finaler och tog totalt sju guld. Många menar att 2002–03, säsongen vi ska titta närmare på, var laget som bäst och kanske var det till och med det bästa svenska klubblag som någonsin har funnits.
Att kolla igenom truppen från säsongen 2002–03 är minst sagt trevlig läsning, eller vad sägs om spelare som Martin Boquist, Magnus Wislander, Henrik Lundström, Martin Frändesjö, Magnus Jernemyr, Dan Beutler och Fredrik Lindahl. Det här året tog RIK klubbens 20:e SM-guld, vilket också är det senaste. Under den här säsongen tog sig RIK dessutom till final i Cupvinnarcupen och slog ut enorma klubbar på vägen dit.
Martin Frändesjö, Martin Boquist och Dan Beutler. Foto: Bildbyrån
Vad var det då som skapade de enorma framgångarna? Handbollskanalen ringde upp Jasmin Zuta för att få hans bild. Zuta, numera hyllad tränare dagens Redbergslid, spelade i klubben från 1997 till 2002.
– Reine Pedersen tog över som huvudtränare 1985–86 och då hade redan Ola Lie och Christer Lundin tagit ett klassiskt guld säsongen före. Men det blev startresan för det här med att vinna titlar igen – och för Reine var det jakten efter Europa som det mesta handlade om, berättar Zuta.
– Det var redan otroligt hög nivå på allt, men jag menar att Reine kom in och höjde ribban då på 80-talet. Han skulle verkligen jaga Europa och min känsla var att det var det enda han tänkte på.
”Vi fick stryk med 39–18 och det blev verkligen en väckarklocka”
Under den här perioden fick Redbergslid dessutom fram spelare som Magnus Wislander, Peter Gentzel och Stefan Lövgren. Ambitiösa och talangfulla spelare som var beredda att lägga ner det jobb som krävdes för att nå toppen.
Om vi flyttar vi fram klockan lite, närmare bestämt till slutet av 90-talet, så har RIK börjat att nå gruppspel till Champions League.
– Där minns jag en bortamatch mot Celje, vi satt i omklädningsrummet före matchen och hade genomgång och jag minns att vi kände att vi hade gjort stora framsteg i Europa. Därför var känslan att det var den här säsongen det kunde hända, vi hade målat upp det som att det fanns en chans att gå långt. Men vi fick stryk med 39–18 och det blev verkligen en väckarklocka.
RIK åkte på en del tuffa smällar i Europa under de åren, men den enda skillnaden det gjorde på Pedersens beslutsamhet var att den växte.
– Det är klart att det var viktigt med gulden på hemmaplan, det var framförallt Drott som pressade oss, men vi var rätt överlägsna där. För Reine handlade det om att nå en europeisk final och det var cupvinnarcupen 2002–03 då det hände.
Henrik Lundström, numera sportchef för Redbergslid, var spelare på den tiden och minns hur snacket gick i klubben.
– Det stora målet i föreningen var Europa, men det är mer sånt vi har hört i efterhand. Samtidigt minns jag att vi hade möten inför varje säsong och där pratades det om att vi skulle ta nästa steg och att det var Europa. Det handlade inte om att göra några bra matcher här och där utan att ta sig till Europa-toppen, säger han och fortsätter.
– Sen vet alla hur det gick med ekonomin efter det, satsningen kostade helt enkelt. Så det är väldigt blandade känslor att tänka på det.
Allra mest dominant var Martin Boquist
Det som hände i Europa är år 2020 smått osannolikt, men mer om det senare. I ligaspelet gjorde RIK lite som de ville. När hösttabellen var klar (ja, det fanns på den tiden) var ”de vita eleganterna” högst upp, åtta poäng före tvåan IFK Ystad. Under våren blev RIK ännu mer överlägsna och var 14 poäng före tvåan IK Sävehof när grundserien var avslutad.
Hur det gick i slutspelet? RIK slog ut Guif i kvartsfinal efter tre raka segrar, IFK Skövde
i semifinal efter att på nytt ha vunnit tre raka och i finalserien var Drott helt chanslöst och RIK vann matcherna med sju, sju respektive fem mål. Allra mest dominant var Martin Boquist.
– Finalserien kommer jag ihåg väldigt väl eftersom vi vann rätt enkelt om jag ska vara ärlig, säger Lundström.
Magnus Wislander och de andra i RIK jublar över segern och SM-guldet. Foto: Bildbyrån
Hur firade ni efter finalsegern, Henrik?
– Det blev många guld på den tiden så en hel del flyter ihop, men jag tror att vi firade på en restaurang där det var middag med familjerna. Efter det blev det nattklubb inne i stan och då blev det ordentlig fest.
– Det fanns absolut de som tog täten, vi unga hängde på Frändesjö och Jernemyr som var stjärnorna och hade koll på stan.
RIK hade så klart ett otroligt lag 2002–03, men vad mer gjorde laget så framgångsrikt?
– Klubben låg långt fram gällande det mesta. Jag vet att RIK hade mycket hjälp av Björn Jilsén, det var mycket möten där de pratade en om hur allt skulle se ut. Alltså vad det innebär att spela i RIK, värderingar och vilket arbete som skulle läggas ner för klubben och laget, säger Zuta och fortsätter.
– Sedan hade naturligtvis både Ola och Reine en stor del i det. Ola som en otroligt bra människokännare och han var dessutom väldigt tydlig och bra som ledare. Och så var Reine den stora drivkraften.
Och så var det några hyfsade spelare som passade i trupperna under årens gång?
– Det var framförallt Björn Jilsén på 80-talet, Lövet på 90-talet och efter det Boquist. Det var Boquist som drev på gruppen, han krävde otroligt mycket av sig själv och av andra. Jag skulle säga att han var den största faktorn 2003, även om det var en häftig injektion när Wislander flyttade hem.
– Och så vill jag även nämna Jerry Hallbäck. Det var röda kort till höger och vänster, han och Franzén var helt galna. Jerry brukade säga med en kvart kvar att nu har nacken gått på motståndarna, nu kör vi. Det var galenskap, skrattar han.
Nåväl, tillbaka till Cupvinnarcupen 2002–03. Säsongen då Redbergslid tog sig hela vägen till en stor europeisk cupfinal.
– De slog ut Chamerby i kvartsfinal, ett Chamerby med bland andra Daniel Narcisse
i laget. Men det häftigaste var semifinalen mot TBV Lemgo, de var helt överjävliga i Tyskland under den perioden och ett av världens allra bästa lag.
– Det finns många klassiska skrönor om den här matchen, men jag vet att det var mycket snack inför om hur RIK skulle hantera tyskarnas tempohandboll. Hur fan gör vi nu, vi möter ändå ett lag som är erkänt bra på att kontra och att springa. RIK var också bra på det, men det var kanske inte lagets signum. Det laget kom fram till var att kontra ännu mer än tyskarna, springa ännu mer. Lemgo var inte vana vid att möta lag som satte press tillbaka. Uppenbarligen fungerade det, för RIK slog ut Lemgo, ett lag med spelare som Daniel Stephan, Marc Baumgartner och Florian Kehrmann.
”Slangen var otroligt viktig”
Henrik Lundström var en av Redbergslids bästa spelare under de två semifinalerna och den gamle kantstjärnan menar att de här matcherna är hans starkaste minne från säsongen 2002–03.
– Lemgo var ju det första laget som hade börjat med snabba avkast och de körde över varenda motståndare i Bundesliga det året, de var kanske världens bästa lag. Men när vi mötte Lemgo med samma taktik blev de helt klart chockade. Det var väldigt rolig handboll att spela, säger han.
– Under den perioden fanns det inga hinder i RIK. Vi kände att vi skulle vinna varje match om vi bara gjorde vårt och det var en känsla som präntades in i en redan när man kom upp i A-laget som 17-åring.
Lundström pekar på två andra sak som hade stor betydelse i matcherna mot Lemgo: Magnus Wislander och Lars Bernhardsson.
– ”Slangen” var otroligt viktig eftersom motståndarna hade så stor respekt för honom, säger han och berättar vidare om Bernhardsson.
– På matchdagen blev Magnus Jernemyr sjuk och då kastades ”Lasse” in som högertvåa mot Baumgartner, som var världens bästa skytt. Han gjorde det jäkligt bra, så det är ett coolt minne som det fortfarande pratas om när man träffar Lasse.
Magnus Jernemyr. Foto: Bildbyrån
I finalen blev det förlust mot ett Ciudad Real med bland andra Talant Dujshebaev, Jonas Källman, Alberto Entrerríos och Hussein Zaky i laget, men bragden var redan ett faktum.
– Det var början på Ciudad Reals storhetstid och det var Talant som styrde allt. För egen del gjorde jag elva mål i bortamatchen men hemma i Scandinavium tror jag att jag missade åtta raka lägen, jag var rätt sönderläst då, skrattar Lundström.
Många menar att RIK anno 2002–03 är det bästa svenska klubblaget genom tiderna. Vad tycker ni?
– Jag håller med, jag tror inte att något lag har varit i närheten av den kvaliteten även om Drott slog Barcelona borta 1990. RIK 2003 var en produkt av så jäkla långt arbete. Ola Lie brukar säga att han hade varit med på 70-talet då de åkte runt och fick stryk överallt. Men när han och Reine blev ett tränarpar tog allt fart, säger Jasmin Zuta innan Henrik Lundström avslutar.
– Det är bara att titta på uppställningen vi hade. Det är alltid svårt att jämföra olika lag, men jag är säker på att vi inte hade förlorat mot något av de bästa svenska lag som har funnits.
Har du tips eller önskemål om en säsong vi bör gå igenom? Skicka då ett mail till ola.selby@handbollskanalen.se.
Mittsexan Elizabeth Collado har de tre senaste säsongerna spelat i rött för Skövde HF – men under veckan meddelades att norskfödda Collado har skrivit på för Skara HF inför den kommande säsongen.
Magnus Frisk värvade Collado till Skövde HF under sin sista säsong som tränare i klubben, och att det är just Frisk som står som tränare i Skara var en av sakerna som låg bakom beslutet av byta klubb, förklarar Elizabeth Collado på klubbens hemsida:
– Att Magnus Frisk är tränare i Skara HF betydde också en del i mitt beslut. Han känner till min spelstil och hur jag är som spelare. Jag vet hur han vill använda mig i sitt handbollsspel. Han är också en tränare som jag har respekt för och tillit till. Dessutom tycker jag om hans driv. Det var också viktigt att ha en tränare som tror på mig med tanke på att jag nästan varit borta en hel säsong på grund av en fraktur i handen.
Collado har haft otur med skador den senaste säsongen, men hoppas nu på att kunna bidra med till vinster och höga resultat i den lila matchtröjan.
– Jag hoppas kunna prestera och bidra till vinster och att vi ska hamna topp fyra (om inte högre). Samtidigt vill jag förbättra mina egenskaper och få till ett bra samarbete med både utespelare och målvakt, då min position är mycket beroende av spelarna runt omkring mig, säger hon till klubbens hemsida.
Elizabeth är den femte nya spelaren som Skara HF presenterar inför säsongen 2020/21. Tidigare har även Johanna Kjellman, Rikke Thorngard, Maja Eriksson och Sofia Kou Aoune skrivit på för klubben.
IFK Kristianstad utlovade ett nyförvärv under torsdagen, och spekulationerna kring att Markus Olsson varit påväg hem har varit många. Gissningarna visade sig vara sanna, och klubben bekräftar under torsdagen att vänsternian återigen kommer att spela i den orangea tröjan till hösten.
Markus Olsson anlände till IFK Kristianstad 2008, och under sina säsonger i klubben hann han med såväl spel i allsvenskan som SM-finaler och, framförallt, klubbens första SM-guld på över 60 år när IFK Kristianstad drabbade samman med Alingsås i Scandinavium 2015. Nu, efter fem säsonger som utlandsproffs i danska Skjern och franska Felix Toulouse, är han alltså klar för spel i Kristianstad och Handbollsligan igen, meddelar klubben på sin hemsida.
– När Markus i vintras signalerade att han kunde tänka sig att flytta hem, var det självklart för oss att hitta en lösning på det. Första hemvändaren som han är. Vår känsla är att han fortfarande är hungrig på att vinna och hjälpa oss med att förverkliga våra målsättningar. Han är en berikning både för IFK Kristianstad och Handbollsligan, säger IFK:s sportchef Jesper Larsson till klubbens hemsida.
Women’s EHF Euro 2020 ska spelas i Danmark och Norge under december månad i år. För drygt två veckor sedan meddelades att kvalen till EM ställs in – och Sverige är därmed klara för spel i turneringen. EHF meddelar under torsdagen att lottningen inför EM kommer att ske, och livesändas, den 18 juni.
I juni ska alltså lottningen inför damernas EM att genomföras, och de 16 kvalificerade lagen ska delas upp i fyra grupper (A-D) som kommer att spelas i Herning, Fredrikshavn och Trondheim. Hittills har värdnationerna Norge och Danmark placerats ur i varsin grupp, D respektive A. Utöver detta har även Sverige och Nederländerna blivit tilldelade en grupp var. Redan nu står det alltså klart att Sverige kommer att spela förstarundan i grupp B, som kommer att spelas i Fredrikshavn.
Övriga 12 kvalificerade länder kommer att lottas till de fyra grupperna utefter sina placeringar under EM 2018. Denna dragning livesänds på EHF:s Facebooksida samt Youtubekanal den 18 juni.
De länder som kvalificerat sig för EM-slutspelet i december är: Norge, Danmark, Sverige, Nederländerna, Frankrike, Ryssland, Rumänien, Ungern, Montenegro, Tyskland, Serbien, Spanien, Slovenien, Polen, Tjeckien och Kroatien.
Women’s EHF Euro 2020 fortsätter efter förstarundan med huvudrunda i Herning och Stavanger samt finalspel i Oslo.
Inga mästare korades i Portugal när säsongen avbröts, men för FC Porto innebär detta dock att spel i Champions League väntar till hösten. Enligt Handball-Planet ska klubben nu ha gjort klart med den erfarna målvakten Nikola Mitrevski inför den kommande säsongen.
Nikola Mitrevski har en lång karriär bakom sig, och har den senaste säsongen visat upp en hög nivå på hemmaplan i RK Eurofarm Pelister. Målvakten var dessutom en viktig spelare i det Nordmakedonska landslaget under EM tidigare i år.
Enligt Handball-Planet är dock målvakten påväg att återigen lämna födelseorten Bitola i Nordmakedonien – för att ansluta till portugisiska FC Porto inför säsongen 2020/21.
Österrikaren Raul Santos slog igenom i den tyska högstaligan när han spelade för Vfl Gummersbach 2016-2016. Efter stopp i andra klubbar under de fyra senaste åren är Santos nu alltså, återigen, klar för spel i klubben där satsningen börjande, enligt Handball-World.
Vänsterkanten Raul Santos lämnade Gummersbach för THW Kiel inför säsongen 2016/17, och två år senare bytte han återigen klubb – då till SC DHfK Leipzig. Inför den kommande säsongen är det dock nu alltså klart att Santos återvänder ”hem” till Gummersbach, där han skrivit på ett tvåårskontrakt med klubben.
”Vi är glada över att välkomna Raul tillbaka här i Gummersbach. De senaste åren har verkligen inte varit lätt för Raul. Vi vill nu ge honom chansen att hitta sin styrka igen och är hundra procent övertygade om att han kan göra det, sa Gummersbach VD Christoph Schindler om nyheten till Handball-World.
Elin Åkesson fick viss vana av tätstrid under seniordebuten med Kungsängens SK. Niometaren har fler erfarenheter på högre nivå att se fram emot som nyförvärv i Skuru IK.
Från division 1-spel och landslagspremiär med U-landslaget i ScandIberico i höstas ansluter Åkesson härnäst till träningstimmar med Skurus SHE-elit.
– Det känns jättekul att ha skrivit på för Skuru. Det ska bli kul att få vara i en så bra träningsmiljö och det känns som en bra möjlighet för utveckling. Anledningen att jag valde Skuru är just att jag hamnar i en bra träningsmiljö med spelare som är fantastiskt duktiga och spelar på en hög nivå. Jag tror att jag kommer att kunna lära mig mycket här, säger hon till klubbens hemsida.
Omgivningen är klar för nästa säsong och Åkesson sätter inga gränser i utvecklingen.
– Jag har alltid haft höga ambitioner och har alltid varit villig att träna för att nå så långt jag kan. Jag kommer fortsätta med den inställningen och hoppas att det bär långt, säger hon till hemsidan.
Mittsexan liknar inte den stora måltjuven som hittar nät i parti och minut. Madeleine Östlund bockar av många andra goda egenskaper som vinner ett förlängt kontrakt med Viborg HK.
På klubbens hemsida ringar direktören Jørgen Hansen in exakt hur nöjd man är med att ha 27-åringen i grön regi.
– Madeleine är en spelartyp som alla klubbar skulle älska att ha i laget. Hon en fantastisk inställning till träning och match och kämpar för klubbens bästa, säger han.
Östlund var ur-Skuruspelare i många år innan hon bestämde sig för ett äventyr i Norge. Viborg fångade därefter in linjespelaren i ett betydande karriärsteg från Gjerpen förra sommaren.
– Under säsongen har hon tagit chansen när den uppenbarade sig och hat verkligen höjt sig när Ida-Marie Dahl och Majbritt Tofts skadefrånvaro.
– Vi är riktigt glada över att vi även nästa säsong får glädje av hennes kvaliteter på ich utanför planen, säger Hansen till hemsidan.
I februari 2019 gjorde Olivia Black sin sista match för Skövde HF. Niometaren börjar bli redo för spel igen efter knäskada och lång tids rehab. Ajax Köpenhamn är nästa adress i comebacken, skriver klubben på sin hemsida.
I Skövde gjorde sig 26-åringen känd som assistvillig men lika ivrig avslutare, näst bäst i den interna skytteligan och flexibel på nio meter.
Black fick dessvärre aldrig slutföra 2018/19 i SHE. En skada tog abrupt slut på säsong och tiden utanför spel har pågått sedan dess.
Träningen för att nå tidigare kapacitet kan nu ske tillsammans med en ny klubb. Black spelar för Ajax Köpenhamn i högsta serien och har eftertraktade resurser när hon återvänder på planen.
– Olivia har jag känt seden hon var ungdomsspelare och en del av DHF:s talangprogram med bland annat 20 U-landskamper, säger Ajax klubbdirektör Mathias Berg till hemsidan.
Överklagan gick igenom och det är fortfarande möjligt att EH Ålborg får behålla sin plats i högsta serie. Oavsett var klubben på Nordjylland hör hemma står det klart att en keeper från Nederländerna är på ingång.
TusSies Metzingen får släppa 21-åringen som byter liga och land och ersätter Emma Friberg som redan har siktet inställt på Viborg.
– I Jesse får vi en energisk og professionell målvakt som efter några år i tyska Metzingen ser perspektiv i att fortsätta sin utveckling i Ålborg. Vi får en målvakt som kan göra skillnad under tuffa perioder i matcherna, säger tränaren Allan Heine till klubbens hemsida.
Metalurg Skopje är på väg mot högre status och spelkvalitet. En av tillskotten som ansluter är den erfarne serben Momir Rnic, rapporterar Handball-planet.
Rnic har laddat om skottarmen i moderklubben Proleter Zrenjanin de senaste två åren. Dessförinnan stod 33-åringen för ett gott jobb i tyska kvalitetslag som Frisch Auf Göppingen, MT Melsungen och Rhein-Neckar Löwen.
Karriären blir internationell igen när vänsternian kommer till Skopje i ett steg att ta Metalurg tillbaka mot toppen i Nordmakedonien.
Vardar och Pelister har sprungit ifrån traditionsklubben nationellt och Rnics kvaliteter kommer väl till pass framöver.
OS i Tokyo är uppskjutet till 2021. Ändrade planer för den största landslagsturneringen skickar många tränare till förhandlingsbordet. Så även Ulrik Kirkely som kan få dubbeljobba med arrangörslandet, skriver Japan Times.
Kirkely tog över Japans damer 2016 med ett tydligt, långsiktigt mål i OS på hemmaplan. Tiondeplatsen i hemma-VM förra året var lagets bästa resultat på 20 år, men nu konstaterar Japan Times att det kan bli ändringar i avtalet med dansken.
I början av mars fick 48-åringen klart med ett klubbuppdrag i Odense HB, vilket innebär att Japan måste släppa på exklusiviteten för att behålla kontinuiteten vid sidlinjen över OS nästa år.
Japan Times rapporterar att liknande förhandlingar pågår i flera sporter efter att olympiska spelen fick nya datum sommaren 2021.
Petra Kudlackova stannar kvar mellan stolparna men Nora Rasmussen söker sig vidare från Kristianstad HK. Återkomsten i SHE kräver således nyförvärv längst bak i banan, Freja Hammer Fagerberg är klar för uppgiften enligt klubbens hemsida.
När KHK startar upp träningen i mitten av juli finns det senaste tillskott på plats med sitt nya lag.
Tills vidare skissar Hammer Fagerberg sin karriär fram till 22 års ålder.
– Jag gick på Oure Gymnasium samtidigt som jag spelade mina sista år som ungdomsspelare. Jag spelade i det bästa ungdomslaget för danska klubben GOG som nådde stora framgångar. Efter det spelade jag i fyra år i danska division 1-lagen Rødovre HK and Roskilde Handball. Nu ser jag fram emot mitt femte år som senior med kommande två säsonger i Kristanstad Handboll, säger hon till klubbens hemsida.
