Martin Frändesjö är expert i NENT Groups EM-sändningar på Viaplay, TV6 och TV10. Här tar han ut sin förstasexa i form av heta spelare och ämnen, samt någon eller något som förtjänar att bänkas.
1. Portugal
Portugal har tagit mästerskapet med storm. Taktiska, fysiska och utför det mesta med en hög skicklighetsgrad. Man kan nästan tro att de varit en fast beståndsdel i slutspelsrundor de sista tio åren. Orkar Portugal ladda om, och inte bara är nöjda med att de kommit till det andra gruppspelet, då kan detta bli en fortsatt svår nöt att knäcka för de kommande motståndarna.
De gör en bra match mot Norge och hänger med länge. Men samtidigt så tycker jag att de till slut får problem mot det skandinaviskt taktiska kollektivet. Och just mot ett organiserat svenskt försvar (viktigt att Nielsen är med) så tror jag att portugiserna kan få problem i kvällens drabbning.
Men kan Portugal spela disciplinerat i sitt anfallsspel så är mycket vunnet, men det är lättare sagt än gjort. För övrigt är de inte ett dugg nervöst, oavsett motsånd, de bara trampar vidare mot nya utmaningar. För Sveriges del gäller det som vanligt att spela bra förvar- och målvaktsspel, kontringar och till sist, ett lite mer varierat anfallsspel.
2. Marin Sego
Sego har konserverat sin höga nivå sedan senaste mästerskapet och fortsätter agera prickfritt, även om laget inte stött på några större hinder så här långt. Sego är en målvakt som ofta gått under radarn och inte blivit lika uppmärksammad som de stora burväktarna. Reaktionssnabb, lugn och med potential att verkligen stänga igen. Kroatien har nu fyra segrar av fyra möjliga och det imponerar.
Flera pusselbitar har fallit på plats. Duvnjak är harmonisk på ett sätt som vi inte sett på flera år, Cindric har haft en rolig säsong i sitt Barca där han har lekt handboll med islänningen Aron Palmarsson, och Stepancic på högernio har hittat den höjden han har i sitt spel. Dessutom har Marin Sego varit precis så bra som Kroatien önskat.
Samtidigt vet alla att det kan vända på en tiondel, lite otakt med domarna eller motståndarna, och fokuset kan vara bortblåst. Detta har hänt så flera gånger förr och här har förbundskapten Lino Cervar ett stort ansvar, att inte elda irritationen utan istället få laget att fokusera på nästa moment.
3. Spanien
Spanein fortsätter göra jobbet och allt är egentligen som vanligt. De har tagit fyra raka vinster utan att egentligen förta sig, spelarna ser ut att småmysa och just nu är de den största utmanaren till Norge, om slutsegern.
Coach Ribera har alltid omgärdats av positiva tongångar, både från sin tid som förbundskapten i Brasilien och men även nu i Spanien. Han har alltid en klar spelidé på plats. Fotarbetet i försvaret, lura anfallsspelaren till misstag och snedställa så att anfallaren blir tvungen att komma in centralt, vare sig han vill det eller inte. Det är häftigt att se hur de sätter press på vissa spelare, en motståndare som helt plötsligt ser en möjlighet att spela in till linjen och så stänger de ned den passningen i sista sekunden. Fram och låtsas ta studsen, backa undan, så att motståndaren blir tvungen att ta upp bollen.
En spelare som alltid är med och som börjar bli äldre är Joan Canellas. En till synes tråkig spelare att titta på men så skicklig. Det går inte snabbt men det är hela poängen med hans spel, vagga in motståndaren i dvala för att sen smälla till. En taktiker uti fingerspetsarna och helt central i det spanska bygget, i både försvar och anfall.
4. Byten
Bytesstruktur är alltid intressant och många lag agerar på olika sätt när det gäller byten. Jag tycker att ett lag ska byta ganska mycket under första halvlek, kanske redan efter tio minuter kan man börja lufta bänken, det är ju ändå långt kvar tills matchen avgörs. Ibland så tycker jag att Sverige hänger kvar lite för länge med spelare på banan, som kanske inte presterar, här kan Sverige byta lite snabbare. Därefter, är byten försvar/anfall alltid intressant. Här tycker jag att Sverige i perioder, kan chansa och ha kvar Jim Gottfridsson och Andreas Nilsson i försvarsspelet, för att sen ta ett beslut, om det inte skulle fungera, för att slippa så många anfall-/försvarsbyten.
5. Göran Johannessen
Johannessen älgar vidare för sitt Norge. Vid första anblicken tänker jag på den forne storspelaren från HP Warta, Jörgen Alm, då Göran ofta tar enormt långa steg när han får bollen i besittning, för att vid moment efter, slunga iväg skottet med en sanslös hastighet. Samtidigt är det lite Ari Haan-känsla, från fotbolls-VM -78, då flera av Görans mål kommer långt utifrån och som gärna borrar sig upp i kryssen.
Och vilken utveckling rogalänningen har haft de senaste åren, som numera är startman både i det norska landslaget och i sitt Flensburg. Han kan spela på flera positioner i både försvar och anfall, vilket gör han till en av flera nyckelspelare i Norge och är extremt jobbig att försvara sig mot. Men samtidigt, om man som motståndare ligger på honom lite extra och kommer innanför tröjan, då kan surheten komma och fokuset kan försvinna. Men i vilket fall, en supervass spelare.
6. Norsk selvtillit (självförtroende)
Just nu finns det inget som kan stoppa Norge, uppsnacket igår kväll med de två experterna (Boldsen/Erevik) i norsk tv, var som en amerikansk valkampanj. Inga lag i den kommande mellanrundan kan hota Norge, sa Ole Erevik och i samma andetag sa han, att Portugal är det näst bästa laget av samtliga sex länder i Sveriges grupp. Tvärsäkra uttalanden, guldparaden på Karl Johan låg alldeles runt hörnet och det kändes inte som om matcherna egentligen behövde spelas, men så blir det ju inte och skönt är väl det …
BÄNKEN: Danmark
Danmark vann VM 2019 och då är det statistiskt, att det är 14 procent chans att vinna EM året efteråt. EM som inträffar samma år som OS är alltid nyckfulla och väldigt svårtippade, senast dök ju Tyskland upp i EM -16, skadedrabbat, men med en väldigt hög höjd och krossade faktiskt Spanien i finalen.
Men Danmark igen, varför gick det som det gick? Danmark förfogar över de bästa spelarna men hur spelar de egentligen och inte minst, vem styr spelet? De lag som inte valt en tydlig mittnia har så här långt i turneringen haft stora problem, och då tänker jag först på Danmark och Frankrike, som ofta kör med en skytteorienterad niometers uppställning. Men även Tyskland har hamnat i den fällan.
I Danmark har Morten Olsen spelat extremt lite (tror i och för sig att han var sjuk ett tag i turneringen), Bundesligas bästa spelare 2019, en väldigt vass playmaker, men han har saknats. Dessutom har fixstjärnan Rasmus Lauge inte känts igen. Magnus Landin, som täcker en vänstertvå bakåt har inte varit frisk etc.
Men till slut landar ansvaret på coach Nicolaj Jacobsen, han har inte lyckats att få ihop detta stjärnbygget, och det är fascinerande hur olika lag kan uppträda från ett år till ett annat. Nu blir väl Danmark livsfarligt i OS istället…
Handbolls-EM Fredag 17/1
16:00, Slovenien – Island, TV6 & Viaplay
18:15, Norge – Ungern, TV6 & Viaplay
20:30, Portugal – Sverige, TV6 & Viaplay