Det var en lättad och mattad och glad förbundskapten i mixade zonen efter semifinalen. En förbundskapten som tagit Sverige till sin första EM-final på 16 år. En förbundskapten som hyllar hela kollektivet.
— Först och främst känner jag en stor glädje för den här gruppen, säger Andrésson.
Det är en lagsport så truppen och gruppen ska primeras över individen. Och vi ska komma ihåg att Danmark bara var ett mål ifrån en ytterligare förlängning. Men när Danmark hade fyra olika målskyttar efter 40 minuter hade Sverige åtta. När två av stjärnorna, Lagergren och Jeppsson, missar matchen så kliver två andra fram. Eller fyra andra, eller åtta.
— Den grupp av människor vi har vill göra jobbet tillsammans. Vi har jobbat hårt både före och under och diskuterat om värderingar och vilka vi vill vara.
I kväll ville man vara ett lag som kan rubba guldmedaljörer och fälla jättar underifrån. I framtiden vill man vara ett lag som och tippas figurera i finaler på årlig basis och håller spjärn mot utmanare.
— Det tycker jag att vi förtjänar. Det är svårt att bli bäst om man är underdogs. Vi strävar efter att spela den här typen av matcher. Men vi har inte spelat så många hittills. Det kommer med erfarenhet. Nu har vi snart hängt ihop i fyra veckor och det tror jag inte att så många har gjort tidigare. Det är ovärderlig erfarenhet för vår framtid som landslag.
Det mer oerfarna landslaget Sverige mot det rutinerade Danmark. Ett Danmark som snittar ett 50-tal fler landskamper per spelare än Sverige. Lägg till några snittålder-år på det. Ändå var det svenskarna som fick danskarna dit de ville. Dels genom den nykomponerade niometerslinan Gottfridsson, Zachrisson, Arnesson.
— Anfallsmässigt får vi till en bra känsla med Jim, Zacke och Linus ganska tidigt i matchen. De tar stort ansvar alla tre i olika situationer.
— Ta en kille som Linus, vilken match han gör. Jag är glad att han känner det förtroende och spelar sitt spel. Det säger nåt om den här gruppen, hur trygga de är med varandra. Att de vågar kliva in trots sin ringa rutin.
Linus Arnesson med sina passningar mellan benen och Sverige med flygande japaner i ett lag där flera spelare flugits in. Det läckte över av kreativitet stundtals från de gulklädda. Men Danmark vägrade vika ner sig – som sig bör för ett storlag. Då visade sig en viss orutin hos svenskarna. Sverige tappade ledning med 28-25 till oavgjort 28-28 i matchens två sista minuter.
— Det är aldrig slut i handboll. Vi spelar av ganska bra i första anfallet. Sen hinner vi hem och då blir det ett avslut igen. Sen har vi några byten och det blir lite oordning när vi springer hem. Hade vi fått gjort om det hade alla sökt sig mot mitten och sen hade alla sex sprungit hem. Men det vi får vi igen på erfarenhetskontot.
Trots tappet i slutsekunden vägrade Sverige låta sig störas. Laget fick börja med bollen och visade noll nerv när man sköt i mål på första anfallet.
— Vi var väldigt fokuserade och pratade om vad vi skulle göra, Sen la vi inte nån energi på high fives och glada hopp. Vi fokuserade på uppgiften. Sen tyckte jag att det var bra att vi börjar med bollen. Bra jobbat Boken (Martin Boquist).
Sverige började med bollen och avslutade med segern efter en heroisk övertid. Linus Arnesson sköt rätt upp i luften med båda fötterna, sköt sista skottet, honom själv och hela gruppen till EM-final. EM-final, mot Spanien på söndag. Sveriges första på 16 år. I ett mästerskap där handbollslandslaget varit nere för räkning på nio och ställt sig upp gång på gång.
— Ni vet att jag inte läser allt i media, men jag har fått höra av nära och kära att vi inte förtjänar att vara här. Jag så glad att de här killarna får visa att ”Nu är vi i final.”
Ja, Sverige, nu är vi i final.
