De blev onekligen pressade av ett heroiskt kämpande Island, men till slut fick Danmark jobbet gjort och vann med 31–28. Det innebär att Danmark gör Tyskland sällskap i söndagens EM-final.
Att säga att stämningen var på topp i Boxen före och under matchen vore en underdrift. De isländska fansen var så klart i numerärt underläge, men så fort det blev lite tystare i ett par sekunder hördes Áfram Island ekande i arenan.
Matchen inleddes också i ett furiöst tempo med man-man-attacker i minut och parti, och 3–3 på tavlan efter fyra minuter. Danskarna hade lite svårt i mittförsvaret inledningsvis då båda mittsexorna, Simon Hald och Magnus Saugstrup, blev utvisade.
Islands start på matchen var lysande och de gick upp i ledning med 6–3. Då började det hetta till rejält från den danska publikens sida, som ville ha utvisning för en knuff på Mathias Gidsel, som snarare hade tur att han inte blev avblåst för de sju-åtta stegen han tog innan han fick frikast.
Annat som var anmärkningsvärt under den första halvleken? Bristen på räddningar. Den första räddningen kom efter 16 minuter då Emil Nielsen knep en straff från Viggo Kristjansson, hans första av två straffräddningar på kort tid (den andra på Omar Ingi Magnussons försök). Men även Viktor Gisli Hallgrimsson räddade ett par skott under den perioden, bland annat en straff från Emil Jakobsen.
Danmarks första ledning kom efter nästan 19 minuter då Pytlick satte dit 9–8, och det i ett läge där Island hade gått över sex minuter utan att göra mål.
Lagen bytte sedan ledning med varandra ett par gånger om innan halvleken var slut, då med ledning 14–13 för Danmark. En halvlek som spelades i ett otroligt högt tempo och med sanslöst hög individuell kvalitet.
Minst lika häftig match i andra halvlek
Islands start på den andra halvleken var i paritet med hur de startade den första. Hallgrimsson räddade tidigt ett skott från Pytlick och Island kunde vända till ledning.
Emil Nielsen hade fortfarande svårt att få tag på de isländska avsluten och blev utbytt till förmån för Kevin Möller efter nästan 39 minuter. Och vad hände då? I samma minut räddade Möller en straff från Orri Freyr Torkelsson, som fram till dess hade gjort mål på sex av sex avslut.
Det gav det danska laget ny energi, och Johan Hansen gav hemmalaget ledningen med 20–19 kort efter Möllers straffräddning. När Magnus Landin sen satte 21–19 gungande läktarna. I det läget var det ett pressat Island.
Efter 47 minuter hade Danmark, mycket tack vare ett förbättrat försvar, skaffat sig sin största ledning fram till 23–21. Det vore överdrivet att säga att matchen var avgjord då, men det var definitivt ett läge där matchen höll på att försvinna för Island, framförallt eftersom de knappt fick några räddningar från Hallgrimsson och anfallsspelet slet betänkligt. Kanske avgjordes den definitivt efter nästan 52 minuter då Danmark gick upp i 27–23-ledning.
Island kämpade och slet hela vägen in i mål, men det danska laget var helt enkelt vassare och kunde vinna och ta sig till EM-final, där alltså Tyskland väntar i en repris på OS-finalen 2024.