När Kristin Thorleifsdottir ska sätta ord på hur roligt det ar att få spela handboll igen efter två månaders skadeuppehåll blir det 11 eller 12 på en tiogradig skala.
”Sån lättnad. Verkligen kul att äntligen få spela.”
Det var premiär i högsta serien för den hårdskjutande vänsternian från Rosersberg, som flyttade till Höör under sommaren. Ett spelmål, flera assist och två utvisningar blev det.
Skara HF var motståndarna i Sporthallen. Gästerna inledde bäst med 2-0 efter 4 minuter, men sedan kom de regerade svenska mästarna från Höör igång.
”Vi hade en trög start framåt. Men jag tycker ändå att vi spelade stabilt, speciellt bakåt. Anfallsmässigt släppte det efter tio minuter och resten av matchen var vi bra rakt igenom.”
Slutresultat H65 Höör – Skara HF 32-17 (15-7).
Vad är det för skillnad att möta ett lag i SHE jämfört med allsvenskan?
”Bättre målvakter och ett högre tempo” kommer det snabbt.
Kristin berättar att hon redan under försäsongen märkte av skillnaderna.
”Tempot på våra handbollsträningar är mycket högre och så löptränar vi mycket mer.”
Däremot påminner fysträningen om den hon är van vid sedan tidigare.
Skadan som hållit henne borta från spel kom i den sista träningsmatchen nere i Tyskland precis innan Champions League-kvalet i början av september.
”Jag stod i försvaret och kom nog lite fel. Först trodde jag att det ar en stukning, men det fortsatte att göra ont, så det blev undersökt av en läkare.”
Det yttre ledbandet i tummen var nästan av. Gips i knappt fyra veckor för att ge vila och läkning. Första riktiga handbollsträningen var i måndags i förra veckan (9/10).
”Efteråt kom jag hem och mådde så himla bra. Att få spela handboll gör mig lycklig och lugn. Gemenskapen, att vi kämpar, krigar och tränar hårt tillsammans. I det här laget är alla sig själva och att man precis tagit ett SM-guld märks inte. De är verkligen ödmjuka.”
Kristin Thorleifsdottir valde att gå till H65 Höör för att få ha Ola Månsson som tränare. De har mötts i landslagssammanhang.
”Ola passar mig väldigt bra som tränare. Han har en förmåga att känna av när han ska ge ris och ros och får ut det bästa av alla.”
Om sin egen insats i den allra första SHE-matchen blir omdömmet:
”Jag var bra när jag kom in i andra. Framåt stämde spelet bra med mittsex.”
Hon fick inleda i mittlåset tillsammans med lagkapten Sofia Hvenfelt, gjorde ett mål och fick två utvisningar (14.16 och 20.06). Det blev en del vila tills det var en kvart kvar av matchen. Då fick den nya publiken uppleva hennes spelsinne med flera fina assist och vinnarskallen.
”Jag trivs jättebra med allt. Jag bor, jobbar och tränar i Höör. Mina föräldrar har kommit ner på besök och jag har hunnit med att vara hemma en gång hittills.”
Spännande fortsättning följer för en av de unga lovande vänsterniorna av årgång -98 (en annan är Hannah Flodman i Lugi).