- Säsongen 2021/22 blev rena mardrömmen för BK Heid. Nya tränare kom och gick. Nyckelspelare skadades. Damlaget förlorade samtliga matcher utom en, kom sist i ligan och släppte i genomsnitt in 32 (!) mål per match. Många befarade att detta var början på en total kollaps för klubben. Men så blev det inte. Handbollskanalen tar ett snack med Anders Niklasson som denna säsong är tränare för Heid.
Vilken idrottsbakgrund har du?
– Jag är gammal basketspelare, var aktiv i Högsbo och Kärcher på elitnivå. När jag senare fick barn så valde dom handboll och då hängde jag på. I många år var jag ungdomstränare i Heid.
– Hur upplevde du det där turbulenta året då mycket gick fel?
– Det var rörigt, jag tror vi under en kort period bytte tränare fyra gånger. Men utåt såg det nog värre ut än det var.
Men laget sjönk som en sten, endast en seger på hela säsongen.
– Vi hade en hel del otur också med skadade spelare och spelare som lämnade oss. När några långtidsskadade kom tillbaka blev vi genast ett bättre lag och vann till sist en match, Hallby borta.
Men många trodde att nu har slutet kommit för Heid?
– Kanske det, men vi har inför denna säsong jobbat stenhårt för att få ihop en trupp igen. Vi har 10 nya spelare nu, det är halva truppen. Det var både med lite tur och viss skicklighet vi lyckades.
Det är onekligen imponerade hur snabbt ni kommit där ni är nu. Ni ligger femma i allsvenskan och har en hel trupp.
– Ja och dessutom har vi nästan varje match en full läktare. Vi har en trogen och stöttande publik, det betyder mycket på flera sätt. Vi kämpar på, bygger långsiktigt med målet att komma tillbaks till högsta serien.
Men ni har tuff konkurrens på nära håll. För 3-4 år sen låg ni och Önnered på samma nivå. Det var heta och jämna derbyn, riktiga prestigemöten med fulla läktare. Heid satsade stort med värvningar som Elin Hallagård och Jessica Ehrnbring. Vad gjorde att Önnered fortsatte en uppgång medan Heid tappade?
– Sportsligt hängde Heid med i flera år, men organisatoriskt var Önnered mycket starkare än oss. Dessutom har Önnered ett manligt elitlag. Men vi är optimistiska och positiva över Heids möjligheter. Även om vi inte kan mäta oss med Önnereds organisation så har vi många hängivna medlemmar med en styrelse som driver på. Vi bygger arbetsgrupper och vi har en solid grund – en stor ungdomsverksamhet med 600 unga, en garanti för framtiden.
Men du har bara någon enstaka spelare med erfarenhet av högsta serien?
– Ja, vi har ju en mycket ung trupp, vår satsning på att komma tillbaks till eliten kommer naturligtvis att ta några år.
Göteborgsklubbarna verkar ha ett gott samarbete när det gäller talanger som mest får sitta på bänken. Idag använder man relativt ofta möjligheten att låna talangfulla spelare av varandra.
– Ja det har vi gjort flera gånger, förra säsongen hade vi till exempel Elin Leissner från Önnered, som visade sig bli en nyckelspelare för oss. Men jag är lite orolig för att unga spelare idag inte har tålamodet att sitta på bänken. Det är en del av idrotten och själv satt jag ofta på bänken under min första tid i basketen. Inte så kul när det är matcher med långa resor.
Till sist, Heid verkar vara i god form.
– Ja, vi har det mesta på plats, hungriga spelare, trofasta supportrar, en underbar ungdomsavdelning och dessutom det kanske svåraste av allt, en frisk ekonomi.
Anders Hilmersson