Videokälla: C More
© 2025 Handbollskanalen
Ystads IF avslutade derbyt starkast
Det är aldrig fel med ett Ystadsderby och onsdagens upplaga höll sina löften. Det var en intensiv och fartfylld match som avgjordes under slutfasen, då Ystads IF var kyligast och IFK Ystad gjorde för många tekniska fel.
Under onsdagskvällen vankades det derby i Ystad, handbollens heliga källa som har givit oss Jim Gottfridsson och Niclas Ekberg – båda med förflutet i både IFK och IF. IFK Ystad befinner sig långt ned i tabellen och behöver poäng för att säkra kontraktet, men har samtidigt inte någon anledning att ge upp om en slutspelsplats i en jämn serie.
Ystads IF har sikte på placeringarna strax under suveränen Sävehof och öppnade derbyt klart piggast. Efter 6 minuter hade de kontrat sig till en tvåmålsledning (2–4), men IFK kom tillbaka efter Linus Fernebrands fina inbryt från kanten. Efter 11 minuter kom IFK:s sportchef Fredrik Petersen in i spel och stod för några rappa inspel. Med Petersen på niometer spelade IFK stundtals en riktigt sevärd smuggelhandboll.
Ystads IF ville inte vara sämre när de bytte in en av sina veteraner, Dalibor Doder. Han drog in 10–12 med ett avstämt skott och låg sedan bakom 11–14 med en fin assist. IFK avslutade halvleken starkare tack vare räddningar från Måns Landgren men Ystads IF fick en straff i samma ögonblick som halvtidstutan ljöd – och från sju meter var Julius Lindskog Andersson bergsäker under hela kvällen (7 mål i matchen): 13–16 i paus.
För många tekniska fel i hemmalaget
I den andra halvleken gick IFK i kapp, mycket tack vare skyttet från Jesper Johansson (8 mål) och Felix Spross, och Filip Långhs speed. Med 20 minuter kvar var det kamp och ställningskrig och en period med få avslut på mål. Spross gjorde 18–19 och avslutningen såg oviss ut.
Då lossnade det något och Ystads IF fick ett par enkla mål, men med en kvart kvar bytte IFK in Henrik Nordlander i målet och när han räddade Doders friläge, kunde Jesper Johansson kvittera på det följande anfallet. Doder missade ännu en gång och Spross kunde ge IFK ledningen för sista gången i matchen. För kort därpå hittade Doder rätt och kvitterade till 24–24 och sedan följde en rad tekniska missar hos hemmalaget (hela 16 under matchen). Ystads IF avslutade på ett effektivt sätt med kraftfulla aktioner från Jakob Nygren och Philip Stenmalm och kunde till slut vinna derbyt med fyra mål.
IFK Ystad HK – Ystads IF 28–32 (13–16)
H65 Höör vann Skånederbyt mot Kristianstad
Hemmalaget Kristianstad öppnade starkast i Skånederbyt mot H65 Höör, men gästerna stod för en stark andra halvlek och kunde till slut vinna med god marginal. H65 Höör klättrade därmed till en tredjeplats i tabellen.
Onsdagen bjöd på Skånederby mellan formsvaga Kristianstad HK och tabellfyran H65 Höör och det märktes att matchen var betydelsefull för båda lagen. Höör vill haka på i toppen och etablera en slutspelsplats och Kristianstad får kanske snart börja snegla mot nedflyttningsstrecket.
Kristianstad fick den bästa starten och efter några utvisningar i H65 kunde Lovisa Delac göra 6–3 efter ca tio minuter. Vid 7–3 tog Ola Månsson en timeout och han var rejält missnöjd. Efter Månssons väckarklocka var det slutsnoozat för Höör-spelarna. Med tio minuter kvar gjorde Emma Rask 9–9 och i det följande anfallet 9–10. Halvtidsresultatet skrevs sedan 12–15 efter sena mål av Alma Skretting och Victoria Larsson.
Höör drog ifrån
I hemmalaget var det framförallt Sarah Carlström som styrde i anfallen (6 mål i dag) och den talangfulla målvakten Lova Jönsson bidrog med energi och gjorde några högklassiga räddningar under den andra halvleken. Jönssons räddning med vänsterhandens fingerspetsar på Malin Sandbergs friläge var en av matchens höjdpunkter. Då var ställningen 16–19 och tjugo minuter återstod.
Strax därpå lyckades Kristianstad krypa närmare och såg ut att vara tillbaka i matchen, men de kom aldrig närmare än 18–19. Därifrån satte H65 Höör in ännu en växel. Rasks inspel från kanten till Skretting på linjen var en delikatess som ledde till 18–22 och sedan var det dags för 18-åriga Emma Nuhanovic att visa både vilja och klass när hon i hög fart tryckte sig igenom Kristianstads försvar på egen hand och gjorde 18–23. Nuhanovic har potential att bli precis hur bra som helst.
Amelia Lundbäck var som alltid Höörs motor och hon stod för 7 mål och en i övrigt solid insats. Matchen – som slutade 22–31 – var också den sista i Höör för målvakten Irma Schjött. Nu drar flyttlasset till tyska Thüringer.
Kristianstad HK – H65 Höör 22–31(12–15)
Mia Lagumdzija bär Kungälv mot slutspel
För cirka två veckor sedan möttes Kungälv och Kärra i Kungälv. Hemmalaget tog en säker seger, men fick trots allt kämpa för poängen. Avgörande blev de 13 mål och fyra assist (!) som en briljerande Mia Lagumdzija stod för. Nu har serien vänt och ikväll var det dags för ny match, denna gång på Kärras hemmaplan.
När matchen inleddes framgick att lagen saknade var sin nyckelspelare, Meja Bernvid i Kärra respektive Wilma Pettersson i Kungälv. Troligen hade det betydelse för att matchen inleddes med en fem minuter lång måltorka. Men sen kom Mia Lagumdzija igång, med sex mål och fem assist blev hon planens dominant i första halvlek.
Efter 13 minuter ledde Kungälv med 9 -2 och publiken anade en utklassning med lågt underhållningsvärde. Men så kom Kärras Alexandra Lundström igång. Med pricksäkert skytte bombade hon in tre mål och gav sitt lag hopp om bättre tider. Kärra ökade aggressiviteten och fick ner underläget till fem mål.
Halvtidsresultat: 9 – 14
Det som såg ut att bli en enkel match för Kungälv skiftade snabbt karaktär. Efter några korta minuter hade Kärra segat sig upp till endast tre måls underläge. Men lyckan blev kortvarig, eller 23 sekunder för att vara exakt. Hoppet om en spännande match gick därefter upp i rök och Kungälv kunde till slut segla iväg med nio måls övervikt.
Kungälv är ett bättre lag än Kärra flera punkter. Man har till exempel en stabil stjärna som levererar i match efter match, Mia Lagumdzija svarade denna kväll för imponerande sju mål och åtta assist. Flera av dem av läcker karaktär. Övriga spelare i laget kan stundom ses mer som Mias komplementspelare än medspelare.
Den andra stora skillnaden mellan lagen är försvarsspelet. Kungälvs målvakt Yasminee Gluic (höga 48 i räddningsprocent) i samarbete med ett tätt blockerande mittförsvar räddar många mål.
För Kärra lever fortfarande hoppet om att överleva. Men tiden rinner iväg och snart kan vänta ett ovisst kvalspel. För att lyckas måste Kärra få tillbaks Meja Bernvid i spel. Den hårdskjutande Elin Karlsson måste hitta en stabilare form, målskörden skiftar alltför ofta mellan noll och tvåsiffrigt.
Slutresultat: 18 – 27
Kärra: Alexandra Lundström 6, Matilda Hjälmedala 5, Lovis Jansson 3, Olivia Sahlin 2, Emma Wiksfors 1, Cecilia Schön 1
Kungälv: Mia Lagumdzija 7, Linnea Rundberg 5, Alma Jöhnsson 4, Marie Wall 4, Amanda Sjöstrand Hallman 2, Line Stenberg 2, Kristina Zubonja 1, Alva Söderblom 1
Anders Hilmersson
Fredrik Olsson förlänger med LUGI
Strax innan finalen i ATG Svenska Cupen mot Sävehof meddelade LUGI att de förlänger kontraktet för sin viktiga vänsternia Fredrik Olsson. Den kommande säsongen blir hans fjärde i klubben.
Fredrik Olsson har en stark säsonghalva bakom sig, inte minst efter att laget tagit sig upp ur sin inledande svacka. Nu ligger de på slutspelsplats och är i final i ATG Svenska Cupen. Den första av de två mötena spelades under kvällen och såg till en början ut att bli en jämn kamp, men gästande Sävehof stod för en rejäl slutforcering och tog med sig ett sjumålsöverläge till returen. Fredrik Olsson stod för fyra mål i hemmalaget och meddelade i samband med matchen att han stannar i klubben också under nästa år.
– Att Fredrik Olsson väljer att förlänga med ett år är vi väldigt glada för då Fredrik är en kanonkille som passar otroligt bra i gruppen och som har presterat lite bättre för varje säsong han spelat i LUGI! Denna säsong är han en av seriens absolut bästa vänsternior och verkar bara bli bättre hela tiden, även denna säsong, säger LUGI:s sportchef Kenneth Andersson på klubbens hemsida.
Fredrik Olsson kommenterar också sitt beslut:
– Jag trivs jättebra i laget och med Marc som tränare. Jag känner att jag har utvecklats massvis denna säsongen med det ansvar som jag har fått ta och att jag är glad att jag kommer fortsätta att kunna utvecklas i LUGI tillsammans med det här laget, säger han.
Visa detta inlägg på Instagram
Matchens tre stjärnor: Lugi HF–IK Sävehof
IK Sävehof har ett kraftigt övertag i Svenska cupens finalspel, det står klart efter seger borta mot Lugi HF med 37–30. Handbollskanalen har utsett matchens tre bästa spelare i konceptet som vi enkelt och tydligt kallar för ”Matchens tre stjärnor”.
Tre stjärnor – Sebastian Karlsson
Att Sebastian Karlsson inte verkar vara i närheten av spel i det svenska landslaget är egentligen rätt sjukt. Missar sällan från kanten och presterar match efter match, säsong efter säsong. Men det säger också mycket om vilken bredd det finns på högersex inom svensk handboll.
Två stjärnor – Casper Käll
Spelade inte supermycket under matchen då han har varit sjuk, men när Käll var inne bjöd han naturligtvis på mängder av läckra och fina prestationer. Allra vassast var reduceringen till 17–18. Vikskottet runt Felix Möller och Jonathan Stenbäcken är definitivt ett av de sjukaste målen jag någonsin har sett.
En stjärna – Elias Ellefsen a Skipagötu
På tal om läckra och sevärda spelare: Skipagötu är och har något speciellt, det är sen gammalt (trots att han är så ung). Gjorde inte något mål som var lika vackert som Källs vikskott, men mängder av fina avslut och framspelningar stod han för.
ATG Svenska Cupen: Sävehof skaffade sig guldläge inför returen
Den första finalen i ATG Svenska Cupen blev en öppen och anfallsglad tillställning. Gästande Sävehof skaffade sig en tidig ledning men LUGI kom tillbaka. Under slutskedet såg dock bortalaget till att skaffa sig ett klart övertag inför returen.
Det var ett favorittippat Sävehof – med stark statistik i de inbördes mötena under de senare åren – som gästade LUGI i Sparbanken Skåne Arena. I cupen startar matcherna med en shootout och efter den var gästerna i täten (2–3), innan matchklockan tickat i gång. Felix Möller, nyligen hemkommen från EM, stod för det första spelmålet i en inledning som var öppen och fartfylld. Sju minuter in var ställningen 6–6.
6–7 var Ellias Ellefsen a Skipagötu-show och Sävehof fortsatte till 6–9 kort därpå. Kvarten in lyckades Sävehof se till att överläget växte än mer tack vare Bertram Oblings räddningar och en spelsugen Sebastian Karlsson. Men LUGI gnatade på, drog ned tempot och såg till att få längre anfall. Fredrik Olsson och Theo Überlacker såg till att vänta på rätt lägen och var effektiva när de fick dem och Casper Kväll var lurig när han var inne (han hade begränsad speltid på grund av sjukdom under veckan). Med sju minuter kvar av halvleken var ställningen 15–16 efter en stark period för hemmalaget.
Casper Källs 17–18 med två minuter kvar – ett stenhårt skott avlossat under en hopprörelse både bakåt och vikande, raklångt åt vänster – var ett atletiskt konstverk. Den underhållande och sevärda första halvleken slutade 17–19.
Fem minuter in i den andra halvleken kvitterade Überlacker till 20–20 med ett mäktigt underarmsskott och i anfallet efter kontrade Assar Kammenhed in ett ledningsmål för Lundalaget. Men Sävehofs kontringsspel gav enklare mål och sårade motståndarna så fort de slappnade av. Med en kvart kvar av den första finalen hade gästerna återtagit ledningen och skaffat sig en liten marginal: 26–29.
Sävehof hade fler alternativ både på planen och på bänken och det märktes under det avslutande skedet av matchen. Med sju minuter kvar var ledningen uppe i fem mål (28–33) och LUGI:s tränare Marc Uhd tog en timeout.
LUGI försökte störa Sävehofs anfall lite längre upp under avslutningen och Käll lyckades få fatt på någon enstaka boll, men under slutskedet av matchen skaffade sig Sävehof ett utmärkt läge inför returen. Sju bollars övertag blev det till slut. Det blir en brant uppförsbacke för LUGI, som åker till Partille på lördag för att jaga ett alltmer avlägset cup-guld.
LUGI HF – IK Sävehof 30–37 (17–19)
Tobias Warvne återvänder till Sverige
Han har varit i tyska HSC 2000 Coburg sedan 2017, men nu vänder Tobias Warvne hem till Sverige. Vilken klubb som väntar för 35-åringen från Lindesberg är ännu oklart.
Det är Coburg som går ut med att Tobias Warvne lämnar klubben efter den här säsongen på grund av familjeskäl. Som ersättare värvar Coburg den polska landslagsspelaren Arkadiusz Ossowski.
Warvne är en uppskattad person i Coburg, det märks inte minst när klubbens ordförande Jan Gorr ska beskriva hans roll i laget.
– Det gör ont, säger han på deras hemsida, och fortsätter:
– Tobi har format vårt spel och vårt team, så jag tycker att det är synd att han inte längre kommer att vara tillgänglig under nästa säsong. Enligt min mening fanns det dock inget annat alternativ än att uppfylla hans önskan om ett tidigt återvändande på grund av familjeskäl.
Vänsternian Warvne slog igenom i Lindesberg med Ilija Puljevic som tränare. Därefter flyttade han till IFK Skövde innan han blev proffs i österrikiska A1 Bregenz HB. Han kom till HSC 2000 Coburg 2017.
Visa detta inlägg på Instagram
Amo köper loss Anders Forsell Schefvert från Sävehof
Amo Handboll ångar på i Allsvenskan och är alltjämt en av de starkaste uppflyttningskandidaterna. Nu gör de klart med spelmotorn Anders Forsell Schefvert inför nästa säsong. Lånet från Sävehof omvandlas nu till en permanent övergång.
Småländska Amo har stått för imponerande säsong, med en sensationell semifinalplats i ATG Svenska Cupen som höjdpunkt hittills. I Allsvenskan är de en poäng bakom OV Helsningborg, men med en match mindre spelad. Nu står det klart att en av deras klart främsta nyckelspelare, Anders Forsell Schefvert blir klar i klubben.
– Han spelar med oss oavsett om vi är i allsvenskan eller handbollsligan nästa år, säger Amo Handbolls sportchef Jonatan Axelsson till Barometern.
Forsell Schefvert lånades in från Sävehof inför den här säsongen och har varit en starkt bidragande orsak till lagets framgångar.
”Syftet med utlåningen var att utvecklas, ta ansvar och bidra till att vi i Amo HK kan fightas i toppen av serien. Alla dessa bitar har utan tvekan uppfyllts och Anders har verkligen visat att han är en kvalitéspelare. Orädd, fysisk och spetskompetens såväl offensivt som defensivt, och många skulle nog hålla med om att han varit seriens kanske bästa och jämnaste spelare hittills”, skriver klubben på sin hemsida och fortsätter:
”Vi har i dialog med Sävehof under en lägre period varit tydliga med att vi vill att Anders skall tillhöra Amo HK, inte endast via en utlåning. Då han stod under avtal med Sävehof inför kommande säsong har klubbarna förhandlat och vi kan nu stolta och glada meddela att fr.o.m. sommaren 2022 är Anders Amo HK-spelare enbart. Ett starkt kvitto från vår sida då vi av naturliga skäl, efter Anders succésäsong hittills, hade konkurrens från flera klubbar som önskat hans signering.”
Amo skulle ha gästat VästeråsIrsta i kväll men matchen ställdes in på grund av corona i hemmalaget.
Anders är vår! https://t.co/DY3IEO1xpZ pic.twitter.com/y18WpJ4hDi
— Amo Handboll (@amohandboll) February 2, 2022
Intervju med Isak Persson om EM, skadan och kvällens cup-final
Isak Persson kom till Bratislava som ett yrväder en januariafton och hann göra ett starkt intryck på de två matcherna som han spelade. Men mot Polen föll han och skadade båtbenet och därmed var turneringen över – åtminstone på planen. Handbollskanalen pratade med honom om att se finalen hemma i soffan och om guldmedaljen, som han ännu inte har fått.
När Niclas Ekberg och Daniel Pettersson testade positivt för corona inför starten av huvudrundan, blev positionen på högerkanten plötsligt vakant. Glenn Solberg handlade snabbt och in kom 21-åringarna Valter Chrintz och Isak Persson. Båda hann göra avtryck med sin ungdomliga energi och sensationella kyla i avgörande lägen.
Men för Isak Persson tog det slut efter två matcher. Mot Polen landade han olyckligt och skadade båtbenet i högerhanden. Efter att smärtan tilltagit under kvällen bestämdes det att han skulle åka hem dagen efter för att gipsa handen. De avslutande matcherna och EM-finalen fick han se hemma i soffan.
Handbollskanalen ringde upp honom för att ta reda på hur han upplevde guldhelgen.
Grattis till EM-guldet, Isak!
– Tack!
Har du fått din guldmedalj?
– Nej det har jag faktiskt inte. Inte än. Men den lär väl komma snart.
Hur går det till när en sådan medalj levereras?
– Det återstår att se faktiskt. Jag är lika nyfiken som du. Men den kommer nog snart.
Hur känns det att vara Europamästare?
– Det är svårt att beskriva. Framför allt så är det ju det största som har hänt mig att jag fick åka ner. Att få ta på sig landslagströjan och få spela ett mästerskap… Det är ju en dröm sedan man var liten. Det är det största i karriären såklart och en otrolig ära att få dra på tröjan.
Vill du berätta om dina finaste minnen från EM?
– Den första matchen kommer man ju alltid att komma ihåg – under resten av livet. Men ja, hela mästerskapet och sen att få se laget vinna. Det var lika stort det, och att känna att man har varit med på den resan.
Hur var det att se finalen på TV?
– Jag satt hemma i soffan och man blir lite galen när man sitter hemma och kollar. De tre sista matcherna som jag missade var ju oerhört spännande. I finalen var det nervösa sista minuter och man blir ju såklart väldigt, väldigt glad för spelarna som gjorde det på plats.
Vad kände du inför Ekbergs sista straff? Var du säker på att han skulle sätta den?
– Jag kände att ”han sätter den”. Jag vet ju hur duktig han är, men säker kan man ju aldrig vara (skratt). Jag var extremt nervös men hade en bra känsla.
Hade du någon kontakt med spelarna under firandet?
– Det är klart man skrev till dem och grattade. Jag pratade med Kalle (Wallinius), vi är ju gamla lagkamrater, och Valter.
Hur var det att komma ner till Bratislava med så kort varsel?
– Det var jäkla speciellt när vi två (Isak och Valter Chrintz) helt plötsligt var där och fick spela. Vi har ju spelat lite med varandra i ungdomslandslaget, så det var speciellt att helt plötsligt vara där i EM tillsammans.
Och det gick ju väldigt bra för er båda… Hur var det att få så mycket uppskattning efter dina matcher?
– Det var bara extra roligt att det stämde när man väl kom dit. Det var ju ganska nervöst när man kom och jag visste ju inte hur mycket jag skulle få spela. Det var ju snabba ryck. Men otroligt kul att det kändes bra.
Hur är det med handen?
– Jodå det rullar på. Det är bra men lite jobbigt med gipset såklart. Jag har kunnat vara med lite försiktigt och tränat skott. Det var ju rätt hand jag skadade. Det är inte så mycket smärta nu, det är mest störigt med gipset.
Hur var det att få beskedet att du skulle tvingas åka hem?
– Vi insåg ganska snabbt att det inte skulle bli mer spel. Det var bäst att åka hem och gipsa så att läkningen kunde ske så snabbt som möjligt. Det var såklart väldigt tråkigt. Det var så himla kul att få vara med den tiden jag var där, men det är sånt som händer tyvärr. Dels var det tråkigt att behöva åka hem så snabbt, men också med tanke på säsongen. Det blir min sista i Lugi och det hade varit oerhört tråkigt om det inte blir mer spel. Men jag hoppas att jag hinner tillbaka.
Hur ser prognosen ut?
– Jag hoppas att handen samarbetar lite och läker snabbt, men det är inte säkert att jag kan spela mer den här säsongen. Det är lite som behöver göras efter att gipset tagits bort och tar man det inte på allvar så kanske jag måste opereras igen senare. Det handlar främst om att få upp styrkan i handleden igen. Men det är olika från person till person hur lång tid det tar.
Nästa säsong drar du till Bergischer. Har du hunnit snacka med några av de svenska spelarna som spelar där?
– Max Darj kom faktiskt ut ur karantänen precis när jag skulle åka hem, så vi delade rum under en natt. Då hann vi snacka lite om klubben och så. Jag pratade lite med Peter (Johannesson), som ju också ska dit till nästa säsong. Sen snackade jag lite med Linus (Arnesson) i samband med att jag skrev på.
Och i kväll spelar LUGI cupfinal i ATG Svenska Cupen. Kommer du att vara där?
– Ja, jag kommer att vara där och stötta och heja på. Det är värre att sitta bredvid. Det är en stor match och jag tycker att vi ska vara stolta att vi tagit oss dit. Det är en tuff motståndare, men inte omöjligt. Men vi behöver en fullträff.
Hur jobbigt är det att missa en sådan match? Det är ju ändå en final…
– Det är klart att man gärna hade spelat den matchen. Det är sådana matcher man vill spela och det är speciellt när det är en final och roligt nu när cupen är tillbaka. Det kommer att klia i fingrarna och det blir nog inte bättre ju längre tiden går. Man vill gärna spela varje, men vissa matcher är ju lite roligare än andra. Detta är definitivt en sådan.